Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘mycket ensam’

Ett ganska nöjt inlägg.


 

Den här dagen har varit en bra dag. Stoltast kanske jag blev mitt på dan när lyckades installera det fina Office-paketet som jag kunde köpa tack vare Anders. Det är underbart att jobba i program som inte är från stenåldern, kan jag meddela. Och jag har testat kompatibilitet och diverse konverteringar så att det inte ska bli nåt krångel med mina ansökningar. Förhoppningsvis!.. För i morgon är det ju måndag och dags att jobba på att fixa ett nytt jobb.

Officeinstallation

Idag funkade nyckeln och jag kunde installera mitt Officepaket.


Prinskorven kom hem på eftermiddagen 
och behövde lunch. Jag tror att Fästmön stod vid spisen nästan hela dan. I vart fall var hon i köket nästan hela söndagen. Jag satt vid köksbordet och skrev och sen blev det inte bättre än att jag blev erbjuden middag – naken fisk* med räk- och dillsås, kokt potatis och kokta grönsaker. Hemlagad mat är verkligen godast! Som grädde på fisken moset fick jag med mig en matlåda hem av maten vi lagade igår kväll, så nu har jag i alla fall en jättegod måltid den kommande veckan.

Anna började jobba klockan 16 och jag hade lovat henne skjuts till arbetet. Men först hoppade hon av i farten och handlade lite på ICA Solen innan hon kastade sig in i bilen igen. Eftersom hon slutar klockan 21 i kväll erbjöd jag mig att hämta och skjutsa hem också – en viss minderårig person blir ju lite för mycket ensam annars. Jag hade just kört in i garaget hemma och stängt av motorn när det kom sms om att hon slutar redan klockan 20. Det var bara att ställa om larmpåminnelsen på mobilen, för jag måste ju hämta henne nu eftersom jag har hennes matvaror. Dessutom hinner hon kanske ladda sitt busskort också innan vi far ut till Himlen. Nästa besök på nästa ICA, det vill säga ICA Heidan. Själv har jag ju lyckats, efter många men och tusen svordomar, fixa ett UL-konto på webben. Det innebär att jag kan ladda på reskassa, kolla saldo etc när jag vill. Det är mycket praktiskt – när det fungerar. Dessvärre fungerar det nästan aldrig…

Godis

Lördagsgodis går bra att äta även på söndagar.

Hemma i New Village har jag telefonerat med min mamma och ätit lördagsgodis. Jag köpte alldeles för mycket igår… Nu ska jag softa med min bok på gång som jag lånade med mig från Anna. Jag kör ju varannan deckare/thriller, men den genren är faktiskt slut i mina att läsa-högar här hemma. Om nån timme är det dags att ge sig ut på vägarna igen.

Jag känner mig i skrivande stund ganska förnöjsam. Men jag har fortfarande inte fattat några som helst beslut…

 

 


*naken fisk = Elias benämning på torsk, ingen favoritmat hos den yngre generationen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om nånting fruktansvärt.


Igår skrev jag ett av mina svartaste inlägg,
tror jag. Det där inlägget om alla otäckheter som sker utanför min glasbur. Men som för att bli påmind om att det inte räcker med dessa otäckheter, tillkommer det dito hela tiden, läser jag om en man som hittades död i sitt hem – efter två år.

Mannen avled 2011 och hittades av sin hyresvärd i samband med en stamrenovering. Mannen var i min ålder, 50-årsåldern och mycket ensam utan vänner, anhöriga eller jobb. En man utan sammanhang. Hyran betalades förstås med autogiro.

Vems är ansvaret? Det sociala ansvaret, alltså? Hyresvärden Stockholmshem vill inte ta på sig det. Områdeschefen säger:

[…] vi som hyresvärd kan inte ha koll på alla våra hyresgäster. […] 

I höstas bytte hyresvärden fönster i fastigheten. Man kom inte i kontakt med mannen. Men var det inte lite konstigt? Rimligtvis borde nån ha kollat i brevinkastet och noterat en stor hög med post och reklam… Varför struntade Stockholmshem i att byta några fönster i mannens lägenhet, när fönstren i alla andra lägenheter byttes ut?

Jag säger inte att ansvaret enbart är hyresvärdens. Men jag tycker att nån borde ha reagerat i hans närområde – han hade ju inget annat socialt sammanhang.

ros på bänk
Ensam, utan socialt sammanhang…


Vad ska det bli av oss?
Vad kan hända när vi blir av med jobbet, vi som inte har barn eller nära anhöriga? Jag är lyckligt lottad, för i mitt liv finns en fästmö (världens bästa, för övrigt). Mamma bor 30 mil bort och börjar bli till åren kommen. Men vad skulle det bli av mig om jag inte hade en Anna i mitt liv, nu när det börjar tuffa till sig kring jobb igen? Jag är ju inte lastgammal, jag är i samma ålder som mannen som låg död i nästan två år i sitt hem. Tänk att sluta så när man borde ha flera år kvar att leva…


Livet är kort. Och bedrövligt.

Read Full Post »