Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘mutor’

Ett inlägg om diverse.


Oj vad de här senaste dagarna
har varit hektiska! Ända sen det där telefonsamtalet i lördags förmiddag har jag haft en sån energi att jag till och med överraskar mig själv… Och det vill inte säga lite…

Det är riktigt skönt att få lägenheten ren och fräsch. Det tuffaste stället, köket, är klart liksom smårummen. De senare en riktig dammhärd med tanke på alla böcker… Jag drar in Bricanyl så det står härliga till mellan varven.

Bra för såväl kropp som själ är det också att storstäda! Jag får utlopp för min energi och jag är rejält trött om kvällarna när jag ska sova. Dessutom blir här väldigt rent… I morgon fortsätter jag med delmålet sovrummet. Jag tror att det nog är mitt hems mest lättstädade rum, så förhoppningsvis får jag en stund över att söka jobb, blogga, läsa nyheter etc. Jag har lite bloggabstinens och känner hur orden dansar inuti mitt huvud. Men just nu får många av dem stanna kvar där inne. Måste tvätta lite i morgon också… (Intresseklubben antecknar, eller i alla fall gör jag själv det!)

Idag på eftermiddagen blev det emellertid ett avbrott i städningen. Jag tog bilen och åkte iväg och träffade intressanta nya bekantskaper. Vädret, däremot, var allt annat än trevligt. Grått och dystert och småregnigt…

Genom bilrutan

Utsikt genom framrutan i bilen när jag hade parkerat.


Bilen var skitig
när jag åkte. Nu är den jätteskitig. Det blir nog en tvätt i helgen ifall regnet inte öser ner. Även Clark Kent* skulle behöva storstädas!..

Dagens resmål visade sig vara ett härligt hus med högt i tak och vänliga människor. Kort sagt: det kändes bra. Den inre kretsen kan läsa mer i mitt senaste lösenskyddade inlägg.

Väntan med en bok

En stunds väntan med en bok.


Jag har knappt hunnit
med att kolla några nyheter, men vad jag förstår har det uppstått en ny liten kommunskandal här i Uppsala. Det har nånting att göra med fastigheter. Vad jag förstår misstänks korruption och mutor och det hela är polisanmält. Några tjänstemän har fått sparken, andra har blivit avstängda från sina jobb. Man talar om vänskapskorruption och nepotism som har pågått i 20 år. Alltså… 20 år! Hur är det möjligt??? Och det handlar inte om några kronor, det handlar om miljoner som kommunen har förlorat. I förlängningen vi skattebetalare, förstås.

Nu är jag lite slut i rutan och ska slänga ner mig i bäste fåtöljen och försöka få i mig lite mer nyheter via TV:n. När det gäller TV ser jag fram emot den spännande serie om fyra långfilmslånga delar som kör igång på SvT1 fredag kväll, The Kennedys. Det är i sig också lite av en skandal, för denna kanadensiska serie från 2011 stoppades av en amerikansk TV-kanal för att serien visade en vinklad bild av historiska fakta. Nåja, det är en dramatisering och då får man räkna med sånt sånt. Jag ser framför mig fyra intressanta kvällar, för familjen Kennedy har alltid fascinerat mig. Den 22 november är det för övrigt 50 år sen John F Kennedy mördades och mordet är ju sannerligen inte riktigt utrett, eftersom den misstänkte mördaren själv mördades…

Jag gissar att du kollar på… fotboll? Eller vadå???


*Clark Kent = my dirty car man


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag vägrar att ge upp om Kommissarie Zen! Jag vill så gärna att den här brittiska serien ska vara bra. I kväll var den medelbra. Och det som drar ner den är just att den inte utspelas i Storbritannien utan i Italien. Varför, varför, varför?


Kunde ha varit bra, Zen, men…

                                                                                                                                                  Kvällens avsnitt, som är den tredje och sista långfilmslånga delen, hade undertiteln Råttkungen. Zen och kollegorna får en ny chef eftersom den gamle är på sjukhus efter att hans hjärta kollapsat. Det är en otrevlig typ som kräver moral och som vill styra avdelningen totalitärt. Men som vanligt får Zen ett specialuppdrag där man kräver just att han ska sköta utredningen. Denna gång handlar det om en kidnappning. En gång har en lösensumma utbetalats, men budet mördats och pengarna försvunnit. Nästa gång ska Zen leverera lösensumman. Inte helt okomplicerade är relationerna i den kidnappade mannens familj, vilket naturligtvis stör utredningen. Och så Zens älskarinna, som ska skilja sig och som har en svartsjuk make…

Ja, det blir för mycket och för rörigt. Lite spännande är det denna gång, men samtidigt återstår den stora nackdelen att den här polisserien utspelar sig i Italien. OK, i Storbritannien finns inte maffian och kanske inte samma syn på kvinnor och mutor, men… Nej, jag hoppas att det inte görs fler avsnitt.

Medelbetyg dock denna gång!

Read Full Post »

Det var när D insåg att han inte skulle lyckas bli av med E genom sina vanliga metoder mutor och hot, som de rena trakasserierna inleddes. Det var alltifrån bemötande med total tystnad (”jag skiter i vad du säger”) eller rena lögner om E:s person. Och lögnerna var förstås värst eftersom E inte visste riktigt vad de gick ut på och hur de utformades. Detta låg honom förstås i fatet eftersom han då inte kunde bemöta eventuell kritik – eller lögn! – gentemot sin person.

Det hela urartade så till den milda grad att D började kommunicera med E via e-post. Anklagelserna for vilda där, men det D tycktes bortse ifrån var att e-post kan lagras på olika sätt och uppvisas vid behov. E var i det här fallet mycket klok och samlade all e-post från D samt gjorde nogsamma kopior som han sparade på ett usb-minne.

Kanske var det när detta uppdagades för D som han inledde arbetsdagen med att kraftfullt stänga dörren till E:s lilla kontor. Som en sorts markering att ”jag är minsann fortfarande kung!”

Men smällande i dörrar och anklagelser via e-post kunde E ta. Det var värre med de lögner som kom i dagen först efter hans frånfälle, egentligen. En av dem var att E var lat och vägrade lyda order om tjänstgöring kvällstid. Frågan hade aldrig kommit upp, mig veterligen – och tro mig, jag kände E mycket väl. Jag kände E så väl att jag utan att ljuga vill påstå att han var allt annat än lat. Att lathet fick honom att må dåligt. Riktigt dåligt.

Vidare skulle E ha brustit i social kompetens på flera sätt än ett. Detta påstående var alltför generellt för mig att kunna bemöta, men jag kände ju till att E kunde vara tämligen absorberad av ett ärende, en fråga, en teori, en uppgift och då i detta tillstånd framstå som avig, avvisande och oartig. I själva verket handlade det om djup koncentration och hushållande med tid. Och någon gång handlade det om att E faktiskt inte såg eftersom hans syn gradvis hade försämrats.

Read Full Post »

Nu när vi nästan känner varandra som gamla bekanta vore det väl på sin plats att komma till ”first name basis”. Emellertid är denna… berättelse? så Kafkalik – och dessutom vill jag inte att någon ska känna sig alltför ”illustrerad” – så jag har beslutat att dela ut bokstäver i stället för namn.

Jag som berättar är U, förstås. Skuggan på sängen får bokstaven E. Mannen och Hustrun hade jag lite svårare att beteckna, men jag tilldelar Mannen ett D och hustrun ett H. OK? Då kör vi!

Det var alltså E som upptäckte H:s nekrofiligömma. När detta uppdagades av D blev E plötsligt ett hot. Nu var ju detta inte det enda E visste om familjen. Framför allt hade han mycket god kännedom om D:s göranden och låtanden.

Det hade onekligen varit lite intressant, tyckte E, att på håll följa D:s hantering av svärföräldrarnas ekonomi, tätt följd av en fastighetsförsäljning åt de egna föräldrarna. Ty kort därefter inhandlade makarna D och H ett sommarresidens. Ja, jag benämner det sommarresidens eftersom det var avsett för ståndsmässigt säsongsboende. Men se själva byggnaden i sig tycktes föga imponera den fyrhövdade familjen varpå storartade byggplaner sattes i rullning. Upphandling följde på upphandling. E följde fascinerat D:s slalomåkning mellan plikter och privatliv, en åkning han klarade galant med sin pojkaktiga uppsyn och ljusa röst. Men om man observerade honom på närmare håll slogs man av de kalla ögonen.

Hur man duperar sin omgivning var inte något område som E var expert inom, men det var däremot D. Och det mindre lyckade som ändå sipprade och läckte ut här och var tätades med fagra löften och mutor, för att tala klarspråk. När D därför närmade sig E angående hustruns nekrofili var det med en gåva av arten större i nävarna. E tittade sig förvånat omkring, men gåvan var uppenbarligen ämnad för honom. Han förstod inte varför och han förstod inte heller gåvans art. Varför detta till honom?

Gåvan, ja… Den står faktiskt fortfarande här i rummet. Det var den tjockaste, tjockaste tegelstensbok E någonsin hade sett och den bar titeln ”M – den sanna historien”. Det var bara det att bokens innanmäte var utskuret och i hålet efter sidorna låg en tjock bunt tusenlappar…

Read Full Post »