Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘motsägelsefull’

Ett inlägg om att känna sig O. O som i Olle.


Jag är trött, trött, trött
ta mig tusan jämt. Och ändå sover jag inte som jag ska, när jag ska. (Det är väl därför jag är trött…) I morse hade jag som ett järnbälte runt bröstet.

När jag kommer hem känner jag mig som världens största O-människa. I kväll tvättar jag rött, jag har duschat och jag ska försöka hinna åka och hämta ett paket i samband med att jag ska hämta hem Fästmön från jobbet. Försöker göra mig synlig inför mig själv.

röd tvätt

Jag tvättar rött.


I morse
skrev jag ett inlägg om att inte passa in. Det känns som om ingen förstår mig. Jo. EN – Anna. Det är bara med henne jag kan känna mig avslappnad och tycka att jag är nån. Hon gör mig till nån. Det skrämmer mig lite, för snart kommer den dan när Anna inte är här.

Och morgonens inlägg… det handlar om att jag känner det som att jag inte passar in nånstans, att jag har känt så hela livet, i alla sammanhang. Varför är det svårt att förstå?

Det känns verkligen som om ingen annan än Anna förstår mig. Det är som att jag inte kan kommunicera – och jag ska ju vara proffs på det! Människor missförstår mig. Det måste ju bero på mig. Jag är en, ”alla andra” är många. Det är nästan så jag börjar tro att jag lider av nån sorts afasi. Ibland kontrollfrågar människor mig saker när jag har sagt nånting. Det är i nio fall av tio feluppfattat. Det är mig det är fel på. Det är jag som inte kan uttrycka mig begripligt. Som inte kan passa in.

Och ändå… I sa att jag var så lugn, fin och pedagogisk idag. La mig på rätt nivå när jag skulle förklara… Jag är visst motsägelsefull. Också…

Jag är en glasfigur – för det mesta. Det borde både höras och synas att jag pratar, men jag har ingen mun, inga läppar understundom. Ingen stannar tillräckligt länge för att ta reda på vad det är jag försöker uttrycka. Människor orkar inte med mig. Jag passar inte in. Nånstans. Jag är en O-människa. Jag orkar inte med människor.

Glasfigurer

Inuti glaset är jag.


Jag försöker bjuda
till. Men att le räcker inte längre. Att försöka vara trevlig och intresserad tjänar ingenting till. Det går ju inte att misstolka vad som avses när man börjar fippla med sin mobil mitt i det jag säger. Det blir så tydligt:

Du är icke önskvärd.

Eller, helt enkelt…

Du passar inte in.

Nån jag träffar varje dag har jag börjat prata litteratur med. Det känns fint. Bra. Men jag kan inte ta mig fram här i livet genom att le och snacka böcker. Det räcker inte.

Definitivt orkar jag inte med några kommentarer på det här inlägget. Jag orkar inte ens försöka kommunicera mer på en stund. Det är som att människor antingen vill äta upp mig eller totalt ignorerar mig. Jag måste ta itu med det här. Nu.


Livet är kort.

Read Full Post »

Kan tillvaron vara mer brun än just nu? Jag skrev häromdan att det var förtton nyanser brunt. Det är baske mig ännu fler nyanser – om möjligt. Allt är verkligen brunt – vägar, gångbanor, min bil, mina skor, min jacka och en massa annat är brunt.

Skitbrunt!

skulle jag själv säga.

Mamma skulle korrigera mig och säga:

Smutsbrunt, heter det!

Mamma ja… Där är det dåligt nu. Det har varit dåligt i tre dar. Riktigt dåligt. Jag börjar fundera på en tripp neråt om det inte blir bättre, men mamma är som jag, vill vara ensam när hon är verkligt krasslig. Igår kväll pratade vi i sex minuter, kvällen före i fyra minuter. Min mamma brukar kunna hålla låda en halvtimma, 45 minuter. Så hon är verkligen dålig. Och då är det dåligt med långa avstånd. Riktigt skitbrunt dåligt.

Själv mår jag oförskämt bra! Operationen har verkligen gjort mig gott. Jag är piggare och på köpet lättare. Detta förundras jag och är tacksam över. Det finns andra som det har gått sämre för. Till och med hälen känns aningen bättre än sist jag beklagade mig över den. Så det kanske finns hopp om att sporren inte är på väg att bli kronisk. Jag traskar på och alla skor, till och med innesandalerna, jag äger har jag tryckt ner inlägg i. Jag kan inte gå många steg utan inlägg, det gör fortfarande för ont.

håriga ben

Håriga ben är uppe och studsar om nätterna. För nej, jag har aldrig rakat benen i hela mitt liv. //Avdelningen för Onödig Information

 


Däremot har jag de två senaste nätterna
plågats av kramper i benen, framför allt. Natten till igår var värst, då var jag uppe och studsade jag vet inte hur många gånger. I natt flög jag upp bara en gång. Inte vet jag vad det beror på, det finns många teorier om kramp i benen eller sendrag, som en del kallar det. Min egen teori är att jag får i mig för dåligt med vätska. Det noterar jag också när jag går på toa. Samtidigt har jag alltid en vattenflaska tillhands… Kanske har fått en släng av akut diabetes i alla fall..? När jag googlar på nätet – för jag kan googla på nätet! – läser jag att kramper kan bero på att man

  • äter vätskedrivande medicin
  • är äldre
  • är gravid
  • har överansträngt sig
  • har befunnit sig för länge i en obekväm ställning
  • har nedsatt blodcirkulation
  • är nedkyld

Intressant… Jag äter ingen sån medicin, jag är visserligen äldre än somliga, men betydligt yngre än andra, jag är inte gravid och jag överanstränger mig aldrig. Inte heller sitter, står eller ligger jag länge i en obekväm ställning eller är nedkyld när jag ligger under mitt duntäcke. Blodcirkulationen är däremot nedsatt.

Hur kan man lindra symtomen? En del förslag är att

  • äta magnesium
  • äta kalcium
  • äta salt
  • äta bananer
  • äta hasselnötter
  • lägga en bordskniv under madrassen (!)
  • kyla foten/benet
  • ta ett varmt fotbad
  • dricka alkohol- och koffeinhaltiga drycker
  • stretcha
  • dricka vatten

Synnerligen varierande förslag – och i vissa fall rent motsägelsefulla… Jag tycker inte man hinner tänka så mycket mer när krampen sätter in än att man stretchar den krampande kroppsdelen. Och sen tror jag som sagt mycket på att dricka vatten. Vatten, vatten, vatten.

vattenflaska

Vatten, vatten, vatten…

 


Har du några teorier vad gäller orsak och behandling???


Livet är kort.

Read Full Post »