Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘motor’

Ett inlägg där en Toffla tar rast från sopkvasten och kvastar på tur i omvärlden via media i stället.


Blå himmel, sol och korsdrag inomhus.
Härligt att känna friska luft när man går här bland dammråttorna och drar. Jag tar en paus och kvastar ut i omvärlden ett tag, via media i cyberspace.

 Båten upplagd på landUniversitetskamp i Akademiska rodden. Jepp! Den pågår just nu. Och självklart finns vinnarna bland ”mitt” universitets åtta lag! Två tävlingsklasser är det, en för studenter och en för anställda. För den som vill åka ner och kika sägs bästa platsen vara Jernbron i Uppsala. UU, gå och lägg er! Uppochner!

Kulturernas karneval. Den som inte vill ro genom Uppsala eller glo på andra som gör det kanske har lust att kolla in Kulturernas karneval. Karnevalen hålls i Botaniska trädgården i helgen.

google_loggaGoogle får kritik för ”gayest”. Har du googlat på ”gayest trends” nån gång? Risken är stor att du hamnat på sidor där orden ”worst trends” finns. Google likställer alltså ”gayest” med ”worst”. Och det känns ju liiite grann homofobt, Google. Men en av Googles talespersoner förklarar:

[…] Googles resultat, inklusive träffar på synonymer, är en reflektion av innehållet på webben och av hur människor söker. Resultaten bestäms av algoritmer och de korrigerar vi inte manuellt. […]

Två kupor ölVad vet du om öl? Öl är gott när det är varmt, tycker jag. Men den som av nån anledning inte kan eller vill dricka öl just nu kan i stället testa sina kunskaper om öl genom att klicka här. Jag var verkligen dålig på testet, bara fyra rätt av tio. Så i fortsättningen får jag nog ägna mig åt det jag är bäst på när det gäller öl: dricka det.

Kalsongman jagade kvinna på Ekön. I Metropolen Byhålan laddar man inför Vätternrundan. En del tränar då även löpning. I det här fallet var emellertid såväl kalsongman som hans byte narkotikapåverkade. Skrämmande hur skiten breder ut sig även i Metropolen… Och då menar jag inte Vätternrundan utan knarkhelvetet.

CykelmonumentCykelhistoria på Motormuseet. Är du mer intresserad av cyklar än motorer, för resten har du chansen att nu i sommar se en specialutställning om cyklar på Motormuseet i Metropolen Byhålan. Här kan du få en förhandsvisning av utställningen – samt kolla in min gamla mattelärare Bergwall!


Livet är kort. 

Read Full Post »

Jag gör det åt dig: Idag behöver du inte läsa lokalblaskan!

Ibland på helgerna ägnar jag verkligen tid åt att läsa lokalblaskan. Ibland, vill säga. Och i veckorna får den ungefär tio minuter, en kvart av min tid. Det handlar förstås mest om min egen tid. På morgonen är det så mycket annat som ska göra. Men det handlar också om att tidningen blir mer och mer tunn – både vad gäller omfång och vad gäller innehåll.

Idag är det lördag och för att hjälpa dig som inte har tid, lust eller ens prenumererar på lokalblaskan, bläddrar jag igenom och läser den åt dig. Urvalet är mitt högst personliga, förstås!

  • På debattsidan har dess redaktör klämt in en hurtfrisk artikel om att nu minsann ska pulsen höjas på Uppsalas största debattforum. Enligt undersökningar har unt.se

[…] uppemot 190 000 unika besökare per vecka […] mobilsajten […] nära 39 000 per vecka […]

Hur ska pulsen höjas då? Jo, från och med måndag kan gemene man mejla in debattartiklar som kan publiceras samma dag på unt:s webbplats. Enligt debattredaktören innebär detta

[…] snabbare kommentarer kring aktuella händelser och frågor […]

Men sen kommer alla förhållningsregler och det står till och med att debattartiklarna ska vara

[…] välskrivna […]

När jag läser sånt kan jag inte låta bli att undra

Får man betalt för dem?

Det verkar ju som om läsarna ska engageras som journalister och då borde de väl åtminstone få frilansarvode? 

Hittills har lokalblaskan varit ytterligt ivrig att censurera kommentarer kring artiklar som har lagts ut. Man kan ju då bara föreställa sig vilka mesiga ämnen som möjligen kan tänkas publiceras… Idag får man till exempel inte ens lämna en länk i en kommentar. Maj gadd. Nej, det här tror jag INTE ALLS på!

  • I morgon söndag börjar den nya SL-pendeln gå. Jag läser den vidhängande lilla artikeln för att få reda på mellan vilka orter pendeln ska gå. Det enda som fastnar är att artikelskribenten tycks ha kommer-att-sjukan. Får inte journalister lära sig att skriva idag??? (Nu börjar jag förstå varför lokalblaskan ska anlita oss läsare som skribenter…) Jag tittar på en kartbild i stället på sidan. Jag fattar inte vilka linjer som blir SL:s och vilka som blir UL:s men jag har så pass mycket i huvet att jag fattar att man kan pendla från Sala och från Gävle och via Uppsala komma ända ner till Älvsjö söder om Stockholm.  Tack och lov för piktogram!
  • ”Den som slarvar ska få en faktura” Äntligen en lockande rubrik! Men sen ser jag att det är ett förslag från miljöpartiet om att fastighetsägare som inte skottar sina trottoarer ska få en faktura från kommunen. Förslaget får tummen ner av motståndarsidan politiskt sett och även av tjänstemän. Men varför skriva om detta då??? Nu vet jag att många tidningar säger sig vara i medborgarnas tjänst. Men hallå! Är det nån som tror på det idag? Vet vi inte alla att tidningarnas högst mål är att dra in pengar och gå med vinst?! Och OM man vill vara i medborgarnas tjänst, är det då inte intressant att skriva om förslag INNAN förslagen får tummen ner?! (Information före beslut, som det hette en gång i tiden, på stenåldern, typ.) Då får ju medborgarna en liten möjlighet att påverka i alla fall.
  • Sjukstugan i Backens nya kort i Löjliga Familjen ledningen, dess chefsläkare, intervjuas på en helsida. Hon ser bister ut på alla bilderna. Omgivningen runt henne går i beigegrått. Vi läsare får veta att Sjukstugan jobbar på att minska antalet Lex Maria-ärenden (22 stycken hittills i år), men inte hur. Avvikelserapporter och kommunikation nämns lite svävande.  De långa vårdköerna – Sjukstugan ligger i botten i den senaste mätningen av väntetider i vården – är högprioriterade att minska. Men inte heller här nämns hur. Slutligen vill den nya chefsläkaren satsa på hygienfrågor för att minska smittspridningen. Nästan nio procent drabbas för övrigt av vårdskador… Vill jag dit, eller..? (Som att välja mellan pest och kolera.)
  • Ekonomi-, konsument-, motor-, Sverige- och Världen-sidorna är fyllda av TT-artiklar och annonser. Artiklar som publiceras överallt i alla dagstidningar. Totalt jävla ointressant, med andra ord.
  • Nu till B-delen! Tidningens B-del heter Kultur. Idag känns rubriken rätt passande eftersom sju av sidorna, inklusive sidan ett, innehåller kulturmaterial. Sen följer flera sidor annonser och ett uppslag om mode och sju sidor sport samt annonssidor. Jag bläddrar snabbt. Födde och Dödde, fyra sidor. Därpå en massa krafssidor som börsen, TV-tablåer och serier. God morgon-spalten på sista sidan är oftast läsvärd, men mindre rolig idag eftersom det blir rätt tjatigt när skribenterna alltid ska lyfta fram sina barn.
  • OK, kulturartiklarna…Välskrivna! Till och med de korta notiserna är intressanta! En av kulturskribenterna förstår att Mårten Palme anmäler filmen Call Girl för förtal, Mo Yan, stipendier till Uppsalaförfattare. Bäst gillar jag Lisa Irenius artikel om bilder som sprids via sociala medier. Lisa Irenius skriver bra texter, hon har oftast vettiga åsikter och hon väljer intressanta och aktuella ämnen. (Dessutom noterar jag på hennes bildbyline att hon har klippt sig. Klädsamt!) Den har artikeln har allt – en bra text, ett aktuellt och intressant ämne, kompletterat med bra bilder – samt en bild på en till synes övergiven kulturredaktion (mindre lyckat att ha med i artikeln, kanske… Man undrar vad folket på redaktionen GÖR, nämligen, eftersom de inte sitter och skriver.).  Intressant i artikeln är att Lisa Irenius nämner Susan Sontag och dennas syn på fotografier. Susan Sontag levde ju med en av USA:s mest kända fotografer…
  • En artikel om litteraturforskning fångar mitt öga, men när jag ser att disputationen redan har varit inser jag att den här artikeln säkert har legat ett tag. Och det borde den ha fortsatt att göra.
  • Födde- och döddesidorna scannar jag av. Nej, jag kände ingen idag heller, tack och lov. (Undrar om mitt namn står där snart?)
  • Två bilagor var det idag – en för mig ointressant reklambilaga om elektronikvaror samt Bostadsguiden, som bara innehåller en massa bostäder som ingen utom såna med skamligt höga löner har råd att köpa.

Så. Nu behöver du inte läsa dagens lokalblaska. Men om du vill kan du säkert hitta en del av artiklarna på nätet. Eller så får du låna min papperstidning. Den är definitivt inte värd de 2 600 kronor jag betalade för ett helårsabonnemang.


Livet är kort. 

Read Full Post »

Ja det är det ingen som har undrat så det tänker jag inte berätta. Jag börjar bli trött på att roa människor med mina tillkortakommanden och annat. Och ja. Jag är på dåligt humör. Jag är störd och besviken. Jävligt frostig. Det känns som om jag är motorn i att reda ut härvor och när jag tror att jag kan slå mig till ro och bara få vara jag en stund uppstår nästa. Jag orkar inte med det ett dugg. Eller rättare sagt, jag vill inte vara med. Kliver av.

Jag känner mig jävligt frostig just nu.


Lördagen är nu på väg över i kväll.
Den började slaskigt och blaskigt, men nu äntligen tittar solen fram. Jag har njutit av att få vara hemma och pyssla med växterna, till och med dammsugningen var OK. Det var ju en del fix och trix hemma hos mamma när jag var där i påsk, så nu tyckte att det var extra skönt att få pyssla hemma hos mig. Jag gick ju bet på mammas diskbänksbelysning och nu har det visat sig att även farbror Blå har gjort det. HA! Jag är inte ensam att vara värdelös i alla fall, det finns vuxna män som är det också. Återstår att ringa kontoret och det ska mamma göra nästa vecka.

Jag kommer inte åt att kolla mitt lönebesked. Tio dar till lön och ja, jag har gjort av med för mycket pengar. Jag kommer inte ens åt att kolla om anställningen har förlängts. Frustrerad. Och dumsnäll? Har jag gått på en mina nu igen? Ibland förstår jag mig inte på folk. Minst av alla förstår jag mig på mig själv.

Nä, nu hoppar jag in i duschen och försöker spola av mig de här obehagliga störd- och besvikelsekänslorna. Sen ska jag äta kycklingkorv. Det var vad jag grävde fram ur frysen. Men igen och igen ältar det i mitt inre

Att folk har mage…

Man ska aldrig glömma att allting kan tas ifrån en på en sekund. En enda jävla sekund så är allt borta.

Read Full Post »

Jag sover och sover och sover. Det känns som om nätterna är för korta. Vi kollade  på TV till klockan 23 igår – Melodifestivalens fjärde deltävling och Kommissarie Banks. Det var knappt så jag kunde hålla mig vaken. Och i ”morse” klev jag motvilligt ur sängen – när Fästmön berättade att klockan var tio.

Trött, trött, trött…


Det är dåligt med orken idag.
Jag pallar knappt att stå på benen, vill bara sätta mig eller helst lägga mig ner. Inte sova, men ligga. Det känns så konstigt. Jag försöker sitta vid datorn så att jag inte ska känna mig helt klen, men det är jobbigt. Det tar väl några dar innan medicinen verkar, jag började ju inte med den förrän torsdag kväll och det är bara söndag idag.

Anna känner sig inte heller på topp. Jag sparkade igång hennes fotbad med olja i, en julklapp från Linn senaste julen. Tror det var lite skönt för de torra fötterna att få massage med vatten och olja. Annas fotbad är mycket lugnare än. Mitt skvätter som värsta fontänen och jag måste ha massor av handdukar under och runt omkring. Men även mina fötter skulle må bra av lite massage med olja…

I natt hade jag en sån konstig dröm. Jag var i Metropolen Byhålan och körde omkring med Clark Kent*. Vid ett trafikljus kom en dam i päls och knackade på rutan. Jag stannade motorn och öppnade dörren, trodde hon ville fråga om vägen. Av nån anledning var min bil högerstyrd och hon hoppade in i bilen på passagerarsätet. Hon hade två taxar och en av dem bet i mitt byxben.

Kör nu!

sa hon.

Och jag körde, men undrade:

Vart ska vi, vad vill du?

Strax stannade vi igen, varpå hon kastades sig ur bilen. Kvar lämnade hon sin päls, sin vita och turkosa (urrrk…) mobil och två taxar… Jag kliade mig i huvet och kände mig förvirrad. Visste inte vad jag skulle ta mig till. Det blev till att styra kosan mot polisstationen. Sen avbröts drömmen och jag vaknade till och var genomsvett. Nån som vågar sig på en tolkning???

Det är en strålande fin dag idag, sol och blå himmel. Men jag känner mig bara konstig och orkar inte ge mig ut. Ska försöka åka iväg en sväng med Anna till ICA Solen, jag behöver handla lite förnödenheter. Jag har telefonerat med mamma och hon är ute efter en plastmatta att ha i hallen. Nån som har nåt förslag på var man kan inhandla såna? Anna tror att det går att skicka efter, men det funkar ju inte eftersom jag och mamma bor 30 mil från varandra och behöver mattan nu – rollatorn är snöig, blöt och grusig när hon kommer in.

 

*Clark Kent = min lille bil

Read Full Post »

Vi har varit på en liten utflykt, Tofflan och jag, hennes jobbväska. Vi var inbjudna till ett fem våningar högt nybyggt hus en bit utanför stan. Lite tidigt kom vi, så Tofflan blev bjuden på kaffe av en snäll ”tant”.

Jag satte mig på en limegrön stol. Tofflan tog förstås fram kameran, men färgerna blev aningen off på bilden.


Tofflan kunder förstås inte sitta stil
l utan lufsade runt och tittade. Med sin mobilkamera i högsta hugg, den numera INTE tejpade (batteri och bakstycke är bytta med bättre fungerande och hela såna!). Först fotade hon en bil av nåt slag.

Bil och bil, vet jag inte, men ett litet fordon var det.


Sen traskade hon runt
och hittade en intressant motor. Fram med kameran igen!

En motor.


Det var ett väldigt spännande ställe!
Högt i tak, mycket glas och mycket ljus. Och flera tjejer som Tofflan pratade engelska med. Jag höll tyst, jag är ju bara jobbväska, jag…

Tofflan var en hel halvtimme tidig, så det fanns gott om tid att titta på en intressant utställning i flera glasmontrar. Det var modeller av lantbruksmaskiner, modeller som tillverkats redan på 1700-talet, visade det sig! Tänk att nån hade varit så rädd om dem att de var i nästan intakt skick!

Jag hörde ett förtjust

Oh!!!

och såg Tofflan trixa med kameran igen och säga nåt om

Östergyllen, förstås!

Naturligtvis var det för att hembygden fanns representerad!

Plog, årder, harv och vält vet jag vad det är, men en sladd med två säten, vad kan det vara???


Det var inte så lätt att fånga
de fina utställningsföremålen på bild, för hur man än stod blev det motljus…

Spännande och välgjorda små modeller från 1700-talet. Förlaga är östgötska lantbruksmaskiner.


Men sen fick Tofflan sällskap
av en ”tant” som heter Maria och efter en stund gick de in till en ”farbror” som heter Per-Anders för att prata jobb. Jag hamnade under Tofflans dunjacka – hmmmmpfffffffffffff… 😦

Det slutade i alla fall med att Tofflan tog i hand och tackade och sen tog hon mig över axeln och så åkte vi hissen ner. Tofflan visslade och var på ett strålande humör, för det visade sig att hon hade fått jobb… Visserligen ingen fast anställning, men under tre månader ska hon arbeta på ET (!) och bland annat ta fram en kommunikationsplan med mera.

På vägen hem stannade vi vid två affärer, men jag fick ligga kvar i bagageutrymmet och frysa. Den där jädra Tofflan, tro inte att hon är omtänksam mot sin jobbväska, inte! På ett ställe köpte hon en present till sig själv, men jag fick inget, minsann.

Body Butter – kan det va nåt det? Jaa, detta doftar i alla fall gott på förra kollegan ”Lisbeth”, men hur det doftar på Tofflan återstår att känna…


Tofflan var livsfarlig under bilfärden
, för resten. Innan vi åkte från det trevliga stället skrev hon ett sms till Fästmön och till två före detta kollegor. Alla svarade och Tofflan försökte också svara när hon körde bil. Det var OTROLIGT dumt gjort! En vän fick ett sms när vi hade stannat, alltid något! Och den kloka Anna telefonerade först när vi hade landat hemma.

Det var med glädje Tofflan skrev några mejl, varav ett till Arbetsförmedlingen och gulliga handläggaren M. I morgon tror jag hon ska ringa till sitt fack Dimsyn. När vi kom hem låg det ett fönsterkuvert från Dimsyn i postboxen och jag såg nog att Tofflan fick magknip. Men det var inget farligt innehåll, tack och lov!

I kväll fortsätter firandet, fast då får ju inte jag följa med. Tofflan blev ju utbjuden på middag av L. Jag förstår nog att det blir roligt, för Clark Kent* får inte heller följa med, så jag gissar att det ska drickas vin och sånt. Själv stannar jag hemma på stolen i hallen. Men jag är faktiskt också i skrivande stund en väldigt lycklig jobbväska – för jag behöver ju inte ställas undan. Inte på ett tag, i alla fall…

TACK alla inblandade i detta och TACK alla som har hållit tummarna!!!


*Clark Kent = Tofflans lille bilman

Read Full Post »

Fem transportforskare hävdar i en debattartikel i Svenska Dagbladet att bilen är en lyxpryl som vi kan vara utan. De menar att bilen är

[…] en  konsumtionspryl för njutning snarare än ett nödvändigt transportmedel […]

Och de menar att folk inte skulle må dåligt av att minska sitt bilåkande.

De fem forskarna menar att politikernas syn är att bilåkandet ska göras miljövänligt och inte begränsas. Faktum är att privatbilismen har ökat under 50 år. Bilen ses som nödvändig för välfärden. Men forskarna ifrågasätter varför folk köper bilar med sån prestanda som högt överskrider vad som behövs. Njutning går före funktion, menar de. Samtidigt finns det utsatta grupper som verkligen behöver åka bil. Forskarna ifrågasätter varför politikerna i såna fall inte diskuterar vilka bilresor som ska anses som nödvändiga.

De flesta åker inte bil till arbetet, men de flesta åker bil när de ska handla. Lösningen vore att

[…] placera bostäder, arbeten och inköpsställen på kortare avstånd […]

menar de fem forskarna. Bilresandet går att minska med bättre samhällsplanering, alltså. Höjda bilskatter och bränsleskatter skulle kunna finansiera allmänna kommunikationer, anser de.

Jag har bil. En liten och bränslesnål och ganska miljövänlig bil. Jag vet inte om jag kan säga att jag använder den till nöjesresor, precis. Bilen används för transporter och resor till arbete och skola i syfte att spara tid. Och också därför att det inte finns allmänna kommunikationer eller att såna finns men tiderna fungerar inte. Jag och Fästmön använder bilen till att handla. Det går nämligen åt diverse mat- och hygienvaror när vi är sex personer. Ska vi ”bara” in till stan tar vi oftast bussen.

Mitt problem är också att jag har bussfobi. Jag har tränat och blivit bättre på att åka buss, men det är en sån pina och plåga att jag aldrig skulle klara att åka buss typ varje dag. Dessutom är jag åksjuk och mår fysiskt illa. Naturligtvis förstärks illamåendet av att jag mår dåligt psykiskt av bussåkandet.

Jag tänker inte ställa min bil i garaget och börja åka buss. Inte så länge busstrafiken i stan är så dålig och så dyr som den är. Uppsalas busschaufförer är dessutom (ö)kända för att vara fruktansvärt otrevliga. Detta gäller naturligtvis inte alla. Och skälet kan tänkas vara stress på grund av för pressade scheman.

Att köpa en bil som har jättestark motor har jag inget intresse av. Jag håller nämligen fartgränserna när jag kör och den högsta hastighet vi har i Sverige är 120 kilometer i timmen. Det finns ingen anledning att köpa en grand danois när det går bra med en tax, så att säga.


Jag behöver ingen grand danois, en tax går lika bra.

                                                                                                                                                         Dessutom betalar jag skatt för att jag ska få köra på gator och vägar. Mina skattepengar används till att rusta gator och vägar – ett arbete som många irriterar sig på, men som är nödvändigt. Med fler bussar blir vägarna mer slitna och det kommer in mindre skattepengar till vägunderhåll om privatbilismen minskar.

Att göra samhällsplaneringen bättre så att folk får närmare till jobb och affärer är väl bra, men låter sig ju inte göras på en kvart.

Så nej. Jag kör min lille Clark Kent* och kommer fram utan att kräkas, darra, skaka, svettas och vara okontaktbar i ett par timmar efteråt. Det blir bäst så för alla inblandade.

                                                                                                                                                              PS Ja just det! Jag använder bilen när jag åker de 2 x 30 milen till mamma för till henne går det varken tåg eller långfärdsbussar.

                                                                                                                                                              *Clark Kent = min lille bil-man

Read Full Post »

En apelsinorange dag har just tagit sin början – i alla fall för mig och Fästmön. Jag hade en lustig dröm i natt, jag drömde att jag hade vunnit en miljon till en middag på ett av mina blogginlägg. Tja, drömma kan man ju… Det kunde inte vara längre från sanningen… I drömmen bjöd jag förstås Anna på vår favoritrestaurang här i stan, men sen ville jag ju bjuda med mamma också. Fast innan vi hann sätta tänderna i alla läckerbitar som var uppdukade… kom Anna och pussade på mig och drog upp mig till verkligheten. Efter morgontvätt och påklädning skjutsade jag henne till jobbet och nu sitter jag här igen vid datorn och hamrar.


Till och med snön blir nästan orange i gatlyktans sken.

                                                                                                                                                              På tal om att hamra hade jag väl knappt satt mig här förrän jag lyfte från stolen av ett oljud. Jag menar klockan hade väl knappt passerat halv åtta och vaktmästaren hade hoppat in i trappuppgången. Hans sin lilla sandningsbil stod med motorn på utanför. Bara det ett irriterande ljud. Men så sätter han igång att… borra! På golvet på bottenvåningen! Jag tänkte på stackars Tant och undrade om hon FLÖG upp ur sängen, för även om hörseln inte är som i unga dar, så känns ju vibrationerna. Vaktmästaren har inte hållite på hela tiden i en halvtimma, men av och till. Och motorn står på där utanför på den lilla bilen. Fint och miljövänligt.

Gårdagseftermiddagen och kvällen var ganska händelselösa. Jag läste ut en bok och skrev en recension av den. Anna jobbade till klockan 20 och jag åkte och hämtade henne. När vi hade landat hemma glodde vi på förra veckans avsnitt av Lewis, som jag spelat in på DVD:n från Kanal 5. Det var det fjärde och sista avsnittet för denna gång och jag tycker att serien har blivit bättre och bättre. Detta ÄR brittisk deckare av god kvalitet!

Nu ska jag bädda – vågar inte ha fönstret i sovrummet öppet för länge för det är nästan nio grader kallt! Därpå är det ren tvätt som ska vikas, läggas i strykhög eller stoppas in i lådor. En stund med lokalblaskan och en mugg java blir det sen och framåt förmiddagen en promenad till Tokerian för att inhandla förnödenheter såsom middag till idag och TV-tidning. Dessutom ska jag byta in min Trisslott mot en ny vinstlott! 😀 Vem vet, det kanske blir den där miljonen nästa gång så att jag kan bjuda både mamma och Anna på fin middag på restaurang – och kanske ett gäng vänner också???

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »