Bland troll, vikingar och… nya vänner!

Ett inlägg om några timmars samvaro.

Äntligen blev den av, träffen – eller Tweetupen, som det visst heter! – med Anna och Åsa, två Twitterbekantskaper till mig. Anna och jag har träffats tidigare i Stockholm, men den här gången hade vi dragit med Åsa till Uppsala.

Vädret blev kanon så i stället för att luncha på stan sågs vi i Gamla Uppsala. Bland troll och vikingar… (De där trollen de tycks fortsätta att förfölja mig! En del är så korkade att de också avslöjar sina namn för andra… Mer än vad jag har gjort…)

Bland troll och vikingar…

Lunch intogs på Odinsborg och den vänliga Anna bjöd mig på den som tack för taxichaffisandet..? (Det hade jag gjort gratis!) Det blev ett engagerat samtal vid matbordet, det är onekligen spännande att träffas tre personer som jobbar inom samma gebit fast på olika håll och på olika sätt – en av oss egenföretagare, en av oss konsult på väg till anställning (tummar hålls!) och en av oss arbetssökande före detta anställd…

Efter lunchen skuttade vi upp på en av högarna. En mansperson lyckades ställa sig i vägen typ hela tiden när jag skulle fota mina gäster, men till sist gav jag upp och photoshoppade bort honom. Kvar är bara hans skugga till höger i bild. Vid orange pil den typiska Uppsalasilhuetten!

Anna och Åsa i motljus, Uppsalasilhuetten vid orange pil och skuggan av en man.

Högarna är verkligen urhäftiga… Jag kan inte ta nog med foton på dem…

Häftiga kullar, va?!

Vi kom både upp och ner helskinnade. Det är så häftigt att stå där uppe och kika ut…

Gamla Uppsala högar i motljus.

Efter bergsbestigningen tog vi en kort tur fram mot kyrkan. Vi såg ett brudpar som fotograferades, så vi gissade att det skulle bli bröllop.

Gamla Uppsala kyrka.

Underligt, men… trollen hade letat sig ända in i kyrkan också. Jaa, troll spricker i solljus så där har jag ju skälet!

Troll till och med i kyrkan.

Våra misstankar om bröllop bekräftades, för inne i kyrkan höll kyrkvärdarna på att dekorera bänkarna med små buketter. Vi hann i alla fall titta lite på kyrkan invändigt. Jag tände ett ljus för pappa och för Karin. Pappa skulle ha fyllt år i oktober och i början av månaden är det ett år sen vännen Karin gick bort.

Små buketter vid varje bänkrad i kyrkan.

Tanken var att avsluta med en tur på Disagården. Dessvärre möttes vi av ett stort hänglås på grinden. En skylt utanför gården deklarerade

Stängt för säsongen!

Och därmed avslutade vi med en promenad tillbaka till bilarna. Anna fick skjuts till tåget och jag hoppas hon kom med ordentligt. Åsa vet att hon kan ringa om motorn skulle skära eller en rem skulle råka gå av…

Nu tar vi snart lördagskväll och jag ska bege mig till Himlen. Vad ska du göra i kväll? Skriv gärna några rader och berätta! Du vet att jag gillar att få min nyfikenhet stillad.

Livet är kort.

Read Full Post »

Fira in semestern

Fräschade till oss – så gott det nu går – hemma efter jobbveckan. Iförda piketröjor av olika färg och märken tog vi bussen in till stan. Stekhett. AC existerar inte på Uppsalas bussar.

Inledde med en Uppsalaöl på Villa Romanas uteservering, ett riktigt blåshål.

Uppsala lageröl = gott!

Satt och tittade på tokigt och slugt och försökte stå ut med röken. Alla röker visst numera…

Min semesterälskling.

Traskade vidare mot ån. Solen höll sig framme, men det var inte tillräckligt för att kunna supera utomhus.

Motljus över ån.

Vi hamnade på ett ställe som inte var barnfritt och som hade rutiga dukar. Trerättersmiddag. Jajamens! Räkor med vitlök till förrätt, kyckling till huvudrätt, frukt och glass respektive tiramisu till dessert. Ett fylligt Barolo till huvudrätten.

Barolo till huvudrätten.

Vi drack inte bara alkohol, vi drack faktiskt vatten också!

Ett glas vatten. 

Rullade nerför S:t Olofsbacken. Fotade några färggranna hus.

Färggrant i Uppsala är Kyrkans hus, Domkyrkan och Gustavianum.

Ån är inte fräsch att bada i, tycker jag, men den är ganska vacker på sina ställen.

Ån är vacker på sina ställen.

Ibland är ån så stilla att man inte vet vad som är upp eller ner, det verkliga eller spegelbilden.

Upp eller ner?

En sak jag har funderat över är hur blommor kan bli randiga..? Om jag hade en trädgård skulle jag ha urnor med randig surfinia/petunia i!

Hur blir blommor randiga?

Roligast var denne man som bor i ett skyltfönster på S:t Olofsgatan. Han är minsann inte blygsam av sig.

Schekande man.

Idag är det lördag och vi planerar att inhandla förnödenheter och ta en tur till Himlen. Kanske göra en utflykt norrut i länet. Vem vet, vem vet…

Read Full Post »

Fototävlingar och ostexpert

Nää, jag är lite halvsur, jag. Två fototävlingar har jag varit med i under våren och inte enda (av de två) vann jag. I den ena tävlingen var första priset en digitalkamera. Jättebra, eftersom vinnaren redan har en skitbra kamera, uppenbarligen – h*n vann ju. Själv fotar jag med min fem år gamla mobil – jag tar alla bilder med den. Det duger för mig. Men uppenbarligen duger inte bilderna för att vinna tävlingar.

I kamera-tävlingen kunde man tävla i tre klasser. Vinnaren i den ena klassen hade tagit en motljusbild så att man inte såg ansiktena på huvudpersonerna på bilden. Tycker inte jag var så bra, dårå.

En motljusbild som jag har tagit. Med min mobilkamera. Det är den du ser i bloggens huvud, fast beskuren, dårå. OBS! Jag tävlade inte med den här bilden!

Däremot vet jag att det går att ta motljusbilder som blir bra. Med en vanlig mobilkamera. Jag gillar till exempel bilden i den här bloggens huvud, en motljusbild tagen en kväll vid en av broarna i Metropolen Byhålan.

Den andra fototävlingen jag var med i skulle illustrera en viss aktivitet. Tre urtrista bilder vann. Och jag som tävlade med min ansjoivspitt-bild kom inte ens på medaljplats:

Min ansjovispitt-bild. Folk har viss ingen humor…

Nää, nu ska jag sluta vara med och tävla, för varken motiv, kvalitet eller kamera räcker uppenbarligen till. Ett par gånger har jag varit med i vissa lokalblaskors fototävlingar kring säsongsbilder, men där är det ju bara bilder på barn som vinner.

I stället för att fota ska jag nog utbilda mig till ostexpert. Linn och jag fick oss en föreläsning till frukosten i morse på förmiddagen av Fästmön om hur man skär ost. Man ska skära bakifrån och ner för att undvika backar. Och man ska definitivt inte hålla i den smalaste delen för då går den av. Ja, ja, Linn och jag skakade på våra huvuden och tänkte lite att

i den bästa av världar är ostarna hållbara

Typ… Och jag la till i tanken

i de bästa av världar vinner JAG ALLA fototävlingar. I ALLA världar, alltså!..

Sur-Toffla. Bilden är tagen i augusti 2009 och redan då var jag sur.

Read Full Post »

En tur till Gamlis och andra gamla ställen

Söndag och hemfärdsdag för FEM. Men att vara i Uppsala utan att besöka Gamla Uppsala går ju inte. Vi for dit vid elvasnåret.

Turist FEM.

Eftersom man numera får beträda högarna, var det också lika självklart med en tur upp på den ena. Jag släpade min feta lekamen, medan FEM skuttade raskt på sina sprinterben. Ja, för den som inte visste det var FEM världsbäst i Metropolen Byhålan på löpning 60 meter på mellanstadiet.

FEM uppe på toppen.

Gamla Uppsala är verkligen en mycket speciell plats. Trots alla turister känner man historiens vingslag smeka en lätt som en beröring av Hvita Frun… Fast i det här fallet är det kanske Aun, Egil och Adils beröringar. Det är nämligen dessa tre som man tror vilar i de tre Kungshögarna. Men riktigt säker kan man inte vara, för högarna är inte särskilt utgrävda, faktiskt…

De tre Kungshögarna i Gamlis. I området finns det totalt 250 gravhögar av olika storlek…

Vi traskade runt lite och jag fotade ett fint träd i motljus.

Ett fint träd i motljus.

Det var soligt och varmt och vi blev sugna på nånting. Jag hade glömt plånboken hemma, så FEM var snäll och bjöd mig på en GB Sandwich. Själv åt hon belgisk våffla med grädde och sylt så att hon skulle orka köra de cirka 28 milen hem.

FEM äter belgisk våffla med sylt och grädde. Vid pilen mitt glasspapper.

Efter ett snabbt stopp i New Village för toabesök och för att hämta packning blev det så dags för avfärd. Jag åkte ledarbil fram till Flogsta och FEM fortsatte neråt landet. Bye, bye! See you soon!

Jag svängde in på parkeringen vid ICA Väst. Här i området bodde jag från 1986 och fram till 1994. Först i studentrum i höghusen, sen i en lägenhet i Hamberg. Goda minnen och mindre goda minnen strömmade mot mig och jag blev lite… ledsen.

Traskade in på kiosken, som numera är en mini-affär, och hämtade ut de två trisslotter jag fått för att jag har svarat på 2 000 undersökningar från lokalblaskan. Vi får se om det var oerhört snålt av blaskan eller väldigt generöst…

Oerhört snålt eller väldigt generöst av lokalblaskan?

Inne på ICA Väst handlade jag lite förnödenheter – och en påse kanelsnäckor som jag tänkte inta tillsammans med kaffe och bok på ballen* om en stund.

Förnödenheter.

Kvar i bilen finns bara… påsen med pantburkar och -flaskor…

Pantpåsen är kvar.

Jag tvättar två maskiner och jag har pratat med mamma två gånger i telefonen. Blödningarna är värre än värst just nu. Jag känner mig ledsen och ensam. Min intuition talar till mig och jag vill som vanligt inte lyssna. Jag vet bara att ensam inte alls är stark. Inte ett dugg.

*ballen = balkongen

Read Full Post »

Yes, yes, YES!!!

Vi har varit på en liten utflykt, Tofflan och jag, hennes jobbväska. Vi var inbjudna till ett fem våningar högt nybyggt hus en bit utanför stan. Lite tidigt kom vi, så Tofflan blev bjuden på kaffe av en snäll ”tant”.

Jag satte mig på en limegrön stol. Tofflan tog förstås fram kameran, men färgerna blev aningen off på bilden.

Tofflan kunder förstås inte sitta still utan lufsade runt och tittade. Med sin mobilkamera i högsta hugg, den numera INTE tejpade (batteri och bakstycke är bytta med bättre fungerande och hela såna!). Först fotade hon en bil av nåt slag.

Bil och bil, vet jag inte, men ett litet fordon var det.

Sen traskade hon runt och hittade en intressant motor. Fram med kameran igen!

En motor.

Det var ett väldigt spännande ställe! Högt i tak, mycket glas och mycket ljus. Och flera tjejer som Tofflan pratade engelska med. Jag höll tyst, jag är ju bara jobbväska, jag…

Tofflan var en hel halvtimme tidig, så det fanns gott om tid att titta på en intressant utställning i flera glasmontrar. Det var modeller av lantbruksmaskiner, modeller som tillverkats redan på 1700-talet, visade det sig! Tänk att nån hade varit så rädd om dem att de var i nästan intakt skick!

Jag hörde ett förtjust

Oh!!!

och såg Tofflan trixa med kameran igen och säga nåt om

Östergyllen, förstås!

Naturligtvis var det för att hembygden fanns representerad!

Plog, årder, harv och vält vet jag vad det är, men en sladd med två säten, vad kan det vara???

Det var inte så lätt att fånga de fina utställningsföremålen på bild, för hur man än stod blev det motljus…

Spännande och välgjorda små modeller från 1700-talet. Förlaga är östgötska lantbruksmaskiner.

Men sen fick Tofflan sällskap av en ”tant” som heter Maria och efter en stund gick de in till en ”farbror” som heter Per-Anders för att prata jobb. Jag hamnade under Tofflans dunjacka – hmmmmpfffffffffffff… 😦

Det slutade i alla fall med att Tofflan tog i hand och tackade och sen tog hon mig över axeln och så åkte vi hissen ner. Tofflan visslade och var på ett strålande humör, för det visade sig att hon hade fått jobb… Visserligen ingen fast anställning, men under tre månader ska hon arbeta på ET (!) och bland annat ta fram en kommunikationsplan med mera.

På vägen hem stannade vi vid två affärer, men jag fick ligga kvar i bagageutrymmet och frysa. Den där jädra Tofflan, tro inte att hon är omtänksam mot sin jobbväska, inte! På ett ställe köpte hon en present till sig själv, men jag fick inget, minsann.

Body Butter – kan det va nåt det? Jaa, detta doftar i alla fall gott på förra kollegan ”Lisbeth”, men hur det doftar på Tofflan återstår att känna…

Tofflan var livsfarlig under bilfärden, för resten. Innan vi åkte från det trevliga stället skrev hon ett sms till Fästmön och till två före detta kollegor. Alla svarade och Tofflan försökte också svara när hon körde bil. Det var OTROLIGT dumt gjort! En vän fick ett sms när vi hade stannat, alltid något! Och den kloka Anna telefonerade först när vi hade landat hemma.

Det var med glädje Tofflan skrev några mejl, varav ett till Arbetsförmedlingen och gulliga handläggaren M. I morgon tror jag hon ska ringa till sitt fack Dimsyn. När vi kom hem låg det ett fönsterkuvert från Dimsyn i postboxen och jag såg nog att Tofflan fick magknip. Men det var inget farligt innehåll, tack och lov!

I kväll fortsätter firandet, fast då får ju inte jag följa med. Tofflan blev ju utbjuden på middag av L. Jag förstår nog att det blir roligt, för Clark Kent* får inte heller följa med, så jag gissar att det ska drickas vin och sånt. Själv stannar jag hemma på stolen i hallen. Men jag är faktiskt också i skrivande stund en väldigt lycklig jobbväska – för jag behöver ju inte ställas undan. Inte på ett tag, i alla fall…

TACK alla inblandade i detta och TACK alla som har hållit tummarna!!!

*Clark Kent = Tofflans lille bilman

Read Full Post »

Påskfint #3

Lååångfredagen brukar vara just lång. Därför bestämde vi oss för en lååångpromenad idag längs med sjön. Men först påskpyntade mamma lite.

De ryska äggen grävde vi fram ur källarhålorna igår.

                                                                                                                                                      Med påsken kommer ju en och annan häxa. Eller påskkärringar kallas de visst under den här säsongen.

Enligt mamma hade denna kärring varit försvunnen sen påsken före pappa dog. Nu hittade vi även den i våra utgrävningar.

                                                                                                                                                         Så rollade vi ut på promenad längs sjön. Det här vackra paret kom snabbt simmande mot oss, troligen i hopp om att vi hade nåt ätbart att bjuda på. Men snåla som vi är vill vi ha vårt bröd själva.

Tyvärr, mamma och jag vill ha vårt bröd för oss själva.

                                                                                                                                             Svanparet följde oss ganska länge. När jag tog den här bilden väste de surt åt mig båda två. Sickna otäckingar!

Två sura svanar väste åt mig.

                                                                                                                                                         Jag såg säsongens första segelbåt glida över vattnet. Det såg så härligt ut…

Säsongens  första segelbåt kom glidande över vattnet.

                                                                                                                                                          Vi passade på att plocka ihop ett eget påskris av diverse kvistar vi hittade på vägen. Det fanns gott om dem, för träden hade beskurits och allt skräp hade inte fraktats bort. Gratis är gott! Men vi tog INGA kvistar som satt fast på några träd!!! Jag bara fotade ett i motljus…

Träd i motljus blir så spöklika även mitt på dagen…

                                                                                                                                                         Vi vilade en stund på en bänk under det här trädet. Jag såg att det hade fullt av knoppar. Det ÄR verkligen vår på riktigt nu!

Det är verkligen vår nu!!!

                                                                                                                                                 Hemma igen blev det kaffe och bullar på balkongen.

Kaffe och bullar på balkongen smakade fint idag!

                                                                                                                                                   Mamma såg ut att njuta av den friska luften, men liiite mindre njutbar är träningsvärken i benen…

Mamma njöt av den friska luften, men inte av träningsvärken i benen.

                                                                                                                                                  Påskriset? Ja det blev så HÄR fint när mamma hade fixat till det!

Vårt påskris 2011!

Read Full Post »

Sooool igen!

I morse var vi trötta och tunga som två stenar, Fästmön och jag. Anna höll på alldeles för länge vid datorn och grejade med utseende på sin blogg. Vi kikade igenom alla teman som finns, men hittade ”fel” eller ”fult” hos nästan vart och ett av dem. Men kolla gärna Annas blogg nu och berätta för henne vad du tycker! Jag gillar temat jättemycket och bilden i headern är superfin, togs i söndags. Även jag passade på att byta min headerbild till en bild jag tog i april när jag var nere i Metropolen Byhålan och hjälpte mamma att flytta. Här är bilden i sin helhet:

En motljusbild tagen nere vid Vätterpromenaden.

                                                                                                                                                            I morse, när jag hade skjutsat Anna till jobbet, lyssnade jag på Rix MoronZoo, det enda lite halvroliga radioprogram som jag gillar just nu. Där höll en av programledarna, Roger, (för övrigt tämligen nybliven singel!) på att hissa och dissa. Just nu är han inne i en drömperiod – och det var en hiss, menade han! I drömmen är han ofta ute och reser, häromsistens med en känd, manlig skådespelare… Jag fnissade lite för mig själv i bilen, för även jag är inne i en drömperiod. Fast mina drömmar är inte lika spännande som Rogers. I morse, tidigt, hade jag vaknat för ett toabesök. Slockande sen bums – och satte igång att drömma. Jag åkte buss (som jag verkligen HATAR), klev av vid en hållplats nere vid ån – och insåg att min väska (för övrigt min gamla jobbväska) låg kvar på bussen! I vanliga fall skulle jag ha fått panikens panik och rusat upp mot nästa hållplats eller till busskontoret, men jag tog det heeeelt piano och tänkte planerande i steg hur jag skulle göra. Först si, och om inte det gick bra, skulle jag göra så… Sen kom Anna och väckte mig och jag vet inte om jag hade fått tillbaka min väska igen eller inte. Men strunt samma. Kanske kan jag lära av drömmen att inte hetsa upp mig så när nåt går snett utan att tänka, ta det lugnt, planera och agera. Vem sa att man inte kan lära av sina drömmar?

Drömmar kan vara lärorika!

                                                                                                                                                     Idag kommer jag inte undan utan det blir en promenad igen. Helst en timma, men minst 30 minuter. Jag startade en maskin tvätt när jag kom hem, så möjligen att jag måste vänta tills den blir klar innan jag ger mig ut. Annars tyckte jag att det var kanonskönt att promenera ganska tidigt på morgonen när folk har gått/åkt till sina jobb och det är rätt tomt ute. Så kanske att jag knatar iväg innan maskinen är klar.

Lite senare blir det en tur till Tokerian i rondellen, för idag ska köket servera färsk fylld pasta – och vi måste ha grönsaker till! Och brödet håller på att ta slut. Sen är det ju onsdag och då köper vanedjuret Tofflan alltid sin TV-tidning.

Kan slutligen meddela, som rubriken på inlägget säger, att soooolen är här igen! Igår kväll var det riktigt kallt, bara runt nio grader. Idag är himlen blå och temperaturen på solsidan är i skrivande stund 20,9 grader, på skuggsidan 12,4.

Read Full Post »

Street festival (gatufäscht på svenska)

Annas näst sista lediga dag idag… Veckan har verkligen flugit iväg och vi var ganska sega efter studentandet igår. Men fram på eftermiddagen tog vi bussen in till stan.

På Vaksala torg var det marknad som vanlig. Vi strosade bland stånden, men försäljarna hade redan börjat packa ihop. Vi hittade en del intressant även om inget inhandlades. Siktet var nämligen inställt på Panini – och dess cheesecake som är nåt man kan DRÖMMA om… Tyvärr korsades vår stig av fru Snuskhummer och hennes kutryggiga kumpan, så vi fick seeeega oss dit. Och när vi väl kom fram var cheescaken förstås slut! (Det är därför vi har lekt voodoo på ballen* nu i kväll… Närå, bara skämtar! 😆 )

Så kan det gå om man retar Tofflan. Då kan man bli knivställ, menar jag…

                                                                                                                                                             I stället blev det mjukglass och kaffe utanför S:t Per. Det var nästan lika gott, det! Sköna stolar fanns uppställda, men vi vågade oss inte ner i var sin – tänk om Två Tjocka Tanter inte hade tagit sig upp på egen hand..?

Såg vilsamt ut, men tänk om man inte kommer upp när man har satt sig..?

                                                                                                                                                            Anna berättade nån skräckhistoria om en tant som blivit fastklämd i en vilstol på sin balle I FLERA DAR och eftersom ingen hade hört hennes rop på hjälp hade tanten faktiskt dött. Fy så hemskt! (Based on a true story!)

Anna är ju inte lika tjock som jag, men intog ändå för säkerhets skull en säker sittplats.

                                                                                                                                                         Vi strosade sen längs ån och kikade på väskor. Ja, min fästmö är väsk-fetischist ifall ingen visste det. En gen som hon för övrigt fört vidare till sin äldsta dotter… Ingen väska blev emellertid inhandlad. Däremot hamnade remmar, marknadsnougat och brända mandlar ännu mer marknadsnougat i var sin godispåse.

Vi stannade till vid ett vattenhål och tog en härlig öl i eftermiddagssolen. Båda två somnade vi nästan…

Trött och lite på sniskan…

                                                                                                                                                           Efter ölen vände vi in mot centrum igen och kollade Fyristorg och S:t Eriks torg.  Dômen var ståtlig när man stod på det sistnämnda torget och kikade upp…

När man kikar upp mot tornen känns det nästan som om Domkyrkan är på väg att falla på en…

                                                                                                                                                    Även från Gamla torget tog jag en bild på Domkyrkan, men då i motljus.

Domkyrkan ser nästan läskig ut i motljus… Men vacker…

                                                                                                                                                          Allt vi såg på street festivalen var emellertid inte vackert. Men en sån här tavla ville jag verkligen ha och jag var SÅ NÄRA att inhandla den. Tills jag besinnade mig…

Jag till vänster och Anna till höger? (Jag har ju lite större öron än hon…) Söta ”känningar” (uttalas med hårt k) har vi väl i alla fall? Uppdragna över tuttarna, så chict…

                                                                                                                                              Eftermiddagen avslutades med inköp av diverse tillbehör till middagen och så en Staropramen och en Zlatopramen var på Pitchers. På Pitchers var det supedupernajs med urtrevlig servispersonal som dessutom var mycket kunnig i öl. HIT går vi GÄRNA igen!

Väl hemma igen blev det kalkonpastrami med diverse röror, ciabatta, brie, cambozola och röda druvor. Och senare blir det nog marknadsgodis framför en film…

                                                                                                                                                *ballen = balkongen

Read Full Post »