Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘möten’

Onsdagen den 23 maj 2012 ska jag inte minnas som en av de bättre dagarna i mitt liv. Men det var otroligt skönt att få ordning på jobbdatorn. Tyvärr hinner jag inte ikapp i morgon heller, eftersom det är introduktion, ledningsgrupp och som avrundning på dagen, bilbesiktning. Min fredag är också intecknad av möten. Det första med prefekten på nya institutionen. Jag måste först och främst förklara varför jag inte har åstadkommit så mycket och det tar emot trots att jag har giltigt skäl (dvs fallerande teknik). Det är ju så att jag känner att jag verkligen behöver visa framfötterna, göra så bra som möjligt ifrån mig, så kanske… Men hoppet har minskat rejält den sista tiden – av andra orsaker. Därför ska jag sätta mig och skriva jobbansökningar i helgen. Hela fyra intressanta tjänster har jag hittat som jag tänker söka.

Jag gör i alla fall vad jag lovar mig själv. Jag var ap-trött efter jobbet, men åkte direkt och tvättade Clark Kent* i borstfri tvätt med högtryck. Putsade och polerade på honom och kollade lite här och lite där. Nu hoppas jag bara att den lille raringen friskförklaras i morgon eftermiddag. Men med tanke på allt som rasar runt omkring mig är mina förhoppningar inte stora här heller.

På tal om friskförklaring har jag i kväll tagit den sista tabletten av en viss sort. Nu ska jag försöka få en tid för provtagning och läkarbesök om ungefär en månad. Men inte heller när det gäller hälsan är jag så hoppfull. Däremot är jag väldigt glad och tacksam att jag åtminstone har fått känna mig pigg i ett par månader. Jag har aldrig haft så bra värde som just nu. Tyvärr är det inte bestående, troligen.

Det stod ingen mat på bordet när jag kom hem och jag hittade heller inget i skåp, kyl eller frys som lockade till gastronomiska vidlyftigheter vid spisen. Därför gav jag mig själv två såna här till förrätt:

 + 

Min förrätt.


Men en förrätt ska ju följas
av en huvudrätt och en dessert. Det fick bli detta, fast lite mer än vad som syns på bilden av båda sorterna:

Jordnötter och kanelbullar blev huvudrätt och dessert.


Ja jag fick väl med ganska mycket av kostcirkeln
i detta. Knaprar som bäst på desserten i skrivande stund, jordnötter. Det fanns ju lite kvar sen Fästmön var här sist. Det finns faktiskt lite wasabinötter kvar också, men dem vågade jag mig inte på – då hade jag väl blivit som en duracell-Jedward. Jag tror baske mig tvillingarna drar i sig några wasabinötter och får en sån kick i näsgångarna av detta att de sen kan hjula och hålla på som de gör på scenen. Och hjula vill jag ju inte göra just nu, det börjar ju dra sig mot läggdags och det är dags att varva ner. För resten vill jag aldrig hjula.

Glodde på gårdagskvällens avsnitt av Desperate Housewives som jag hade spelat in på DVD:n. Tänk, nu är det bara två ynka avsnitt kvar och sen är det slut. Serien slutar och det blir inga fler besök på Wisteria Lane. Trist, för den här TV-serien har jag följt sen starten 2004 och den är fantastiskt rolig och elak och bra – samtidigt som den är amerikansk, förstås.

Anna ringde och jag gjorde en paus. Vi har inte telefonerat sen i söndags, tror jag. Det är rekord. Finns inte så mycket att säga och inte så mycket tid att säga det på heller. Anna behöver vara mer med sina barn och då får det bli så. Inget jag tänker skriva mer om här.

Nu har jag jordnötter mellan precis varenda tand, för till skillnad från Alfred E Neuman (MAD) har jag inga autostrador i käften alls. Dags att tandtråda och borsta och tänka på refrängen! Lajlajlajlajlaaaaa, typ. (Jaa, jag är skittrött, det blev alldeles för lite sömn i natt och för mycket frustration den sista tiden.)


*Clark Kent = min rene lille bilman

Read Full Post »

Det blev inte så mycket sömn i natt. Jag hade svårt att somna, klockan hann bli närmare halv tolv. Sen vaknade jag typ varje timma fram till klockan sex när det var dags att skutta upp. Blödningarna har minskat något nu. Det är tur, för på onsdag avslutar jag meducin-kuren. Jag ska nog ringa min läkare redan den här veckan och boka in en tid för provtagning och samtal  om en månad. Särskilt hoppfull är jag inte att värdet ska stanna uppe på toppnivå. Jag har en egen lösning på problemet, men av nån anledning verkar inte sjukvården intresserad. Dessutom skulle det troligen innebära en vistelse på Sjukstugan i Backen. Och där sätter jag inte min fot så länge de anställer odjur.

Lingonen är skurken, anser jag. 


I kväll är det årsstämma
i bostadsrättsföreningen. Min ursprungliga tanke var att jag skulle gå dit, men frågan är om jag gör det. Jag har många skäl att inte göra det, nämligen. Frågan är om de väger tyngre än min eventuella röst. Dessutom får jag en känsla av att min röst blir ganska ensam och i dagsläget är jag inte i skick att utsätta mig för det.

Dagen idag omfattar ett antal möten och fortsatt utredning av vad som krånglar med mitt publiceringsverktyg. Jag försöker hitta vägar att jobba ändå, men allting tar så mycket längre tid när vissa saker fungerar i en webbläsare, andra inte. Det finns inte en webbläsare där allting funkar och just nu testar jag tre olika. För att krångla till det ytterligare kan inte IT ansluta till min dator och fjärrstyra den. Många suckar och många stön hörs idag från mitt rum.

Jag har i alla fall hunnit med att ha två män på rummet redan, två trevliga professorer som jag till allas vår glädje kunde hjälpa vidare. Alltid något!

Read Full Post »

En solig och varm dag är på gång! Träffade en morgonpigg individ till på jobbet och frågade om kontoren blir varma under soliga dagar.

Nä, snarare tvärtom…

blev svaret. Och jag som lämnade min tröja hemma och bara tog min tunna jacka.

När jag anlände till kontoret var två isoleringskillar där och fixade mellan väggarna. Våra väggar här är alldeles för tunna och man hör vartenda ord rumsgrannen säger när h*n pratar i telefonen eller har besök. Nu ska ljudnivån reduceras med ett visst antal decibel. Ska bli intressant att höra om det funkar!

Solskyddsgardinerna hade tydligen kommit upp i fredags efter att jag hade lämnat byggnaden. Jag vet inte om jag ska tro på dem. De har samma färg som de fula gardiner jag nödmonterade, men de är betydligt tunnare…

Duvblåa, skira solskyddsgardiner är INTE sniggt med limegröna gardiner. Och frågan är om de ens är effektiva…


Jag fick ju tyvärr inte tag i några krukväxter
till min fönsterbräda i fredags, så den gapar fortfarande tom. Men jag är nog lite försiktig också, jag vill inte köpa en massa som jag sen får ta hem för att jag inte får jobba kvar…

Tom fönsterbräda. Bilden visar ungefär halva, så här finns mycket plats.


Jag fick ju en anslagstavla
till kontoret häromdan. Än så så länge sitter det mest tråkiga lösa lappar där. Det roligaste jag har satt upp är vykortet på Picassotavlorna som jag köpte på Elias skola när vi var där på Öppet Hus. Får försöka hitta nåt kul att sätta upp – idéer mottages gärna!

Tråkig, eller hur?


En ny arbetsvecka har snart tagit sin början.
Idag har jag tack och lov inga möten! Med det menar jag att det är lite jobbigt med blödningarna som gör att jag måste till toa en gång i timman. Resten av veckan är smockfull av möten, på torsdag är jag till och med dubbelbokad. Måste smita ifrån introduktionen för nyanställda för att prata på ledningsgruppen om min kommunikationsplan.

Igår tog jag det bara lugnt hemma när FEM hade åkt. Blödningarna tar på krafterna och det går inte att göra några längre utflykter utan att ha koll på om det finns toa i närheten eller inte. Jag tog en premiärfika på ballen, men sen mulnade det på. Framåt kvällen blev det en efterlängtad dusch och hårtvätt. Middagen, rökta tunna kalkonskivor och mimosasallad, körsbärstomater, svarta oliver och ett ciabattabröd. Ett glas amarone, kvar sen lördagens middag, slank ner till. Ringde till Fästmön och pratade en stund innan jag läste ut en bok och glodde lite på TV.

Även en del kvällar den här veckan är intecknade, men det är ju privata evenemang. I kväll ska jag träffa Agneta och käka kinamat och kolla på barnbarn. I morgon kväll är det årsstämma i bostadsrättsföreningen, men den person som fick i uppdrag att skriva motioner för ett gäng har inte gjort det, så jag tror inte att jag går dit. Har ingen lust att träffa på några puckon heller, såna finns det en hel del av här runt omkring. Ingen nämnd, ingen glömd. I stället blir det nog biltvätt på tisdag kväll, så att jag bara kan dammsuga bilen inuti och torka av paneler och sånt på onsdag kväll. För på torsdag eftermiddag är det ju besiktning!!! Jag brukar vara så nervös att jag mår illa då…

En måndag har just börjat och jag ska kolla om jag kan redigera vår webb och vårt intranät idag eller inte… Vad ska du göra???

Read Full Post »

Oj oj oj! Nu har jag varit på en egen liten tur på nya arbetsstället för att boka in ett antal möten. Detta har fått till följd att nästan hela nästa vecka är uppbokad med möten. Jag ska också delta i en introduktion för nyanställda en förmiddag. Och hinna besiktiga bilen en eftermiddag. Veckan därpå är det ännu fler möten samt ett studiebesök av en institution från annan ort som ska knytas till huset. Det ska bli spännande att träffa alla dessa nya människor och få veta mer vad de jobbar med och hur de behöver mig, men min hjärna känns lite överbelastad och stökig i denna stund, ungefär som H:s skrivbord…

H:s skrivbord = min hjärna


När jag går runt och bokar in möten
har jag förstås alltid mobilkameran i högsta hugg. Jag fick veta av en tjej, S, att personalen brukar

pimpa 

sina rum. Och det gör ju rummen mycket personliga och trevliga.

En thailändsk drake sitter överst i S:s rum.


Pimpningen skiljer sig lite,
i det att somligt är inhandlat utomlands, annat tillverkat på närmare håll. Den här älgen tycker jag är ursöt!

Ursöt älg.


På institutionen finns också flera labb
och där vill jag inte fota för mycket. Men denna bild på inkomna prover som måste tas omhand inom 24 timmar kan jag inte låta bli att visa dig.

Alla dessa labbprover – och några till bakom min rygg – måste tas omhand inom 24 timmar från leverans.


Mitt eget kontor har jag inte pimpat så mycket alls än.
På fredag, troligen, ska väggarna mellan mitt rum och kollegornas få extra ljudisolering så man slipper höra vad alla säger hela tiden. Då får jag också nya gardiner som ska skydda bättre mot solljuset. Tänkte därför eventuellt ge mig ut på en shoppingtur då och inhandla några fina växter till fönsterbrädan. Här är så tomt…

Min filofax är nu fullklottrad och jag måste försöka läsa mina kråkfötter och skriva in alla möten dels i mobilen, dels i datorns kalender. Det vore inte helt fel med en tjänstemobil där det gick att synka kalendrarna mot varandra. Men vi får se hur det blir med det.

Den enda pimpning jag har gjort, kan man säga, är min fotmatta med knoppror. Jag har fått låna en för att prova ett tag och sent igår kom en alldeles ny och fräsch matta som institutionen har köpt. Det är otroligt skönt att stå på mattan, som består av två gummirutor på cirka 20 x 20 centimeter, fulla av knoppror. Det blir liksom fotmassage medan man står och jobbar.

Matta med knoppror för mina fötter. Sandalerna lämnar jag helst vid sidan av.


Vid lunchen idag med den kloka L
pratade vi en hel del ekonomi och bekymmer. Som vissa saker har utvecklat sig känns det minst sagt oroligt. Jag får försöka slå bort detta tills vidare och fokusera på nuet.

I morgon är det röd dag och då är jag ledig. På förmiddagen ska Fästmön och jag ut på en liten tur och på eftermiddagen ska jag städa. Jag får ju fint besök på fredag till söndag av vännen FEM. Inte vill jag att FEM ska mötas av hemmets dammråttearmé precis…

Nu ska jag trösta mig lite med en gigantisk mugg cappuccino. Både Anna och jag har en fäbless för att gå in i dörrhandtag (!) och när jag gick ner till den andra institutionen efter lunch tappade jag den tunga dörren in dit – och dörrhandtaget begravde sig djupt i min högra underarm. Det gjorde och gör skitont och i morgon blir det intressant att se armens färg och form och om jag kan röra den… Aj, aj, AJ!

Read Full Post »

Det är svårt för mig att lita på människor igen. Det fanns en Toffla före och nu finns det en annan efter. En misstänksam en. Men att prata om det och att få höra om vissa erfarenheter och förtroenden av tufft slag från den som sitter mitt emot vid lunchbordet hjälper. Lindrar. Idag delade jag mycket med den kloka L!

Lunchen blev, för övrigt, en strid ström av återseenden/möten med vänliga ansikten. Sånt lindrar också. Plötsligt hörde jag fru Chef 1:s röst, sen dök J upp. Och så S och G från min nuvarande arbetsplats. Det var en märklig känsla att inse att jag faktiskt var bekant med majoriteten av personerna på lunchrestaurangen den stund jag var där…

Hemma i New Village baxade jag in vinterdäcken i kallförrådet. Det är ett riktigt skitgöra! Däcken är tunga och säckarna de ligger i skitiga. Jag kan köra ganska långt fram, men ändå inte helt intill. Trött och svart om händerna granskade jag innehållet i min postbox och fann bland annat detta:

I ett paket låg bland annat en påse från Glitter. I ett kuvert låg ett brev från en Rickard Sjöberg, som jag inte känner. Brevet ska jag returnera så snart jag kommer till en gul brevlåda. (Jag har strukit över mitt namn och skrivit ”Åter avsändaren. Ej beställt material.”)


I det bruna paketet
fanns ett rött kuvert med en rejäl biopeng, ett grönt kuvert med ett kort med en orange pippi på samt ett paket med orange hjärtan på. I hjärtepaketet en bok. Tack snälla, snälla Syster Dyster, som var bortrest när jag fyllde år, men som kom ihåg mig i efterskott! Du skulle inte ha… Men jag blev så glad!!! 

Syster Dyster borde byta namn till Syster Snäll! TACK!


Det finns snälla människor, som sagt…
När ska jag lära mig att de allra flesta människor inte vill mig ont???

Read Full Post »

Igår morse när jag, endast iförd blå bettskena, kikade ut genom ytterdörren för att med min ena pensionatsarm* ta in lokalblaskan, fann jag att en figur kikade tillbaka på mig. Utanför min dörr satt en nattsvart katt och blängde på mig med sina gröna ögon. Nu tillhör inte jag släktet kattvänner, jag är en typisk hundmänniska, men jag blev förbannad. Och inte på katten. Nej, jag blev skitarg på det pucko som släppt in katten i vårt trapphus. Den kom ju inte ut sen. Katter kan som bekant inte öppna portar. Det pucko som släppte in katten borde själv få prova på att bli instängd en stund. Nu vet jag ju inte hur länge katten hade befunnit sig i trapphuset. Det kan ju ha varit nån som av misstag släppte in den på morgonen på väg till jobbet. Men det kan också ha varit nån som släppte in katten kvällen före. Stackars djur!

Katten utanför min dörr såg likadan ut som katten på framsidan av boken jag läser just nu! Creepy…


Ett annat möte,
som var betydligt kärare igår, var förstås mötet med familjen. Jag missar så mycket nu när det gäller ”barnen”, så väl de äldsta som de yngsta. Linn har en massa spännande på gång i framtiden, vilket gladde mig att få höra. Johan vill börja övningsköra med mig – äntligen! Jag erbjöd mig för några år sen. Men nu har snälla mormor skjutit till en peng till ett startpaket hos bilskolan. Frida verkar tillfreds med tillvaron – eller i alla fall en del av den 😉 Och Elias, lillskrutten, bara växer och växer. Jag hade med mig ett kollegieblock till honom igår, det längtade han efter eftersom alla hans skrivböcker var slut… Men märkligt är det, för barnen blir äldre, men deras mamma, Fästmön, är lika ung som alltid…

Jag hade tre unga av varierande längd i baksätet igår. Johan promenerade. Men den yngsta trion växer, så snart får de inte plats i min lille bil…


I morse hade jag ett mindre trevligt möte
– och det var i bilen. Jag brukar ofta klaga på att cyklister tror att de har nio liv och står över trafikregler och -lagar. Men när en yrkeschaufför gör det blir jag fullständigt galen. Jag kom tuffande på huvudled på väg från New Village när ett pucko som körde 127:ans buss vid 7.30-tiden bara svänger ut rätt framför mig från en sidoväg där han – ja, jag såg att det var en man – skulle ha stannat och lämnat företräde. Det var tur att bilen bakom mig höll avstånd, kan jag meddela, för annars hade vi haft en otrevlig krock där jag och Clark Kent** hade pressats ihop mellan en buss och en bil. (En Volvo, dessutom, FY!) Man undrar om Uppsalabuss – eller Upplands Lokaltrafik eller vad f*n nu bussbolaget här i stan heter – verkligen anställer chaufförer med utbildning!!! Det är liksom inte första gången jag är med om att deras chaufförer bara svänger ut framför min bil. Jag vägrar nämligen att tro att min bil är osynlig…

Så, idag ska jag dela ut en svart bak – och det var länge sen! Det blir en delad bak (!) för puckot som släppte in katten i trapphuset men inte släppte ut den och en bak för busshchauffören som svängde ut rakt framför min bil som jag körde på huvudled.

En svart bak för två puckon: kattinsläpparen och busschauffören som inte kunde trafikregler.


*pensionatsarmen är, precis som aparmen, lång.

*Clark Kent = min lille bil 

Read Full Post »

Litta trött är hon allt, Tofflan, i skrivande stund. Det har varit en dag full av intryck och möten med nya människor och då har nog även jag rätt att vara lite slut i rutan. Jag är så glad, i alla fall, att just människorna som jag ska vistas bland, är snälla och intresserade av det jag ska göra. En del har massor av tankar och idéer, nästan så att man får bromsa lite. Det är ju en strategisk plan jag ska ta fram i första hand… Det enda trista är att jag inte får löneförhandla. Det har jag liksom aldrig gjort på de här månaderna och det känns inte riktigt OK. Men jag överlever.

Gu natt! (Ja, jag vet att bilden är gammal, men jag känner mig lika trött i skrivande stund. Fast idag har jag snyggare frisyr eftersom jag var hos min frissa M igår.)


Jag har försökt rensa skallen
med att surfa runt lite i omvärlden och att läsa mina favoritbloggar – se högerspalten. Faktum är att jag endast två gånger på dessa år jag själv har bloggat inte har kollat in alla Kickor och Pluttars bloggar! För även om min blogg har en jädra massa output är inputen ännu viktigare! Kom ihåg det! Att det är viktigt att läsa vad andra skriver – bloggar, artikar och sånt. Om jag nu får pekpinna lite…

Hemma i kväll hade en modell mindre i huset skrikkonsert i typ två timmar. Jag blir smått galen. Men jag pratade i alla fall med en trevlig tjej på Telia angående min mobilfaktura och jag blev åter igen glad åt att Telia har blivit så serviceinriktat. BRA! (Här skulle till exempel mitt fack Dimsyn kunna lära sig ett och annat…)

När konserten äntligen tystnat ringde Fästmön – och då satte nån igång att hamra och spika. (Gissa om jag starkt funderar på att ha fest i helgen eller nåt. Kanske öva på min Clog Dance*-läxa???) Det var gott att prata med Anna! Hon får mig att stå upp och inte falla när det viner om öronen. Och jag talade om det för henne också att utan henne hade jag nog inte funnits kvar på den här planeten. Det är sant. Det är hon som gör att livet får mening och hon som är den där oasen jag ser när jag hasar fram i öknen.

Här hasar jag fram emellanåt.


Öken… HA!
Det är skitkallt idag! I morse var det nästan 14 grader kallt här. När jag skulle åka hem från jobbet satte snöyran igång. Nu snöar det visst inte längre och temperaturen har stigit, men det är vinter.

Mamma ringde nyss för att höra hur det hade gått idag. Tänk vilken tur jag har som har en mamma som fortfarande bryr sig, trots att Sorgebarnet Dottern  är nästan 50 bast…

Än mer tur har jag som kan suga i mig och ta till mig alla hurra-rop och kramar och lycka till-hälsningar som vänner och bekanta och okända människor lämnar här på bloggen. Det tackar jag varmt för!!!

Nu är det dags för Trött-Tofflan att tandtråda och borsta tanden innan hon kryper ner en stund med Palmebiografin. Snäll vän, Jerry, som gav den till mig i julklapp! Jag hoppas att han har uppfattat hur mycket jag gillar den här boken!!!

I morgon efter jobbet ska jag träffa en gammal bekanting från ett annat arbetsliv, ett arbetsliv längre bak i tiden. Från den tiden runt omkring när jag var gift. Vi har inte setts sen… 1997? 1998? Du må tro att vi har mycket att ta igen. Därför, tyvärr, ingen Antikrundan för min del i morgon kväll! Sms-jouren klarar sig fin-fint ändå!

 

*Clog Dance = träskodans

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »