Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘möta blick’

Som vanligt idag när det är helg och jag är ledig blev jag väckt. Strax efter klockan sex. Det skreks och stampades och tvättades (jaa, somligas tvättmaskin står inte stilla när den centrifugerar och om man dessutom envisas med att ha öppen badrumsdörr hörs det i hela huset).  Det finns regler i den här bostadsrättsföreningen som säger att det ska vara rätt tyst mellan klockan 23 på kvällen och sju på morgonen. Men dessa regler gäller tydligen inte alla. Klaga får man inte heller, för då är man bara elak. Att somliga springer omkring med LISTOR för att få andra vräkta, det däremot, är helt OK. Gång på gång springer man med olika listor dessutom, även när man inte själv är drabbad. Men man har inte modet att möta blicken, man vänder sig bort, man hälsar inte.

Fy faan!

på lätt svenska.

Sova gick ju inte på morgonen, så jag la Lärjungen på magen och läste bra många sidor. Den är riktigt spännande! Dessutom var den riktigt billig också. Jag köpte den på Bokus bokrea för 49 kronor – inbunden med skyddsomslag (ingen billighetsupplaga, alltså!)

Lärjungen
Med Lärjungen på magen blev morgonen from Hell bättre.


Inemellanåt spelade jag två av de tre Wordfeudpartier
jag hade igång. Det ena förlorade jag med cirka 50 poäng på standardspelplanen mot en okänd, men duktig spelare. Det sägs att om man har otur i spel har man tur i kärlek. Fast då borde jag ha otur i kärlek, för äntligen fick jag nöjet att klå Stormästaren själv i ett standardparti med siffrorna 432 – 377. Underbar känsla! I skrivande stund har vi ett randomparti igång och det är härligt att säga att jag leder med typ 150 poäng eller nåt. Moahahahaaaa… MEN… det är inte slut än och mycket kan hända! Bäst jag passar mig. Samtidigt var det en rolig upptäckt att jag faktiskt kunde vinna över denne man.

En annan upptäckt jag gjorde nyss är att det finns en liten knopp i tulpanbuketten jag fick av Fästmön. Tulpanerna är verkligen jättefina, jag snittar dem varje dag och ger dem friskt, kallt vatten.

tulpanknopp
En liten knopp i buketten.


Dessutom gjorde jag ytterligare en upptäckt!
Vita tulpaner är favoriter, även om jag gillar gula till påsk, faktiskt, även om gult, som bekant för det mesta är fult. I en av de vita tulpanerna i buketten fanns det som rosa stänk. Häftigt!

Vit tulpan med rosa stänk
Vit med rosa stänk.


På tal om stänk…
Nu måste jag in i duschen och tvaga mig, så att vi kan knata iväg till Tokerian sen för lite uppköp.

Gör du några upptäckter idag??? Eller är du, som jag, uppväckt av grannarna from Hell (som i skrivande stund är rätt tysta – klockan är ju snart lunchtid)?


Livet är kort.

Read Full Post »

Mina ögon har blivit blåare sen igår. Man tror att tårar ska späda ut färgen, men faktum är att den djupnar.

Jag vet inte vad jag ska säga till min gamla mamma när hon ringer och pockar på uppmärksamhet och gråter. Jag vill bara att nån ska säga att de här tre åren av helvete var ett enda stort misstag. Att jag frikänns från skulden av att ha åsamkat lidanden inom familjen. Att allt bara var en ond dröm, att jag får upprättelse. Eller nej… Jag vill inte ha tillbaka nåt, jag vill inte ens ha ett förlåt. Jag vill att min mamma ska vara stolt över mig igen och att hon inte ska skämmas eller gråta.

Det finns inga ord som är snälla som kommer ut ur min mun i kväll. Varje gång jag försöker förklara är det som om jag kastar knivar – verbalt.

Det är för många ljud också. Jag vill, men orkar inte svara på telefonernas envisa signaler eller min hemska sms-harang-signal som ironiserar över den jag är.

Jag vill mest bara att nån ska säga att det var ett misstag och nu gör vi ett nytt försök. Men det farliga växer inuti mig och jag kräks på golvet jag nyss har skurat. Jag vill leva egentligen, men jag vet inte hur man gör. Jag undrar hur den som åsamkade oss allt detta kan fortsätta leva som h*n gör. Det tar ju aldrig slut. Kan man sova gott när man har så många liv på sitt samvete? Kan man möta sina barns blickar och säga:

Jag kränkte inte!

Det undrar jag.

Mina ögons färg har blivit djupare blå sen igår. Men jag ser bara en utväg. Tunnelseende. Och återseenden! Jag längtar. Min resa har börjat.

Read Full Post »

Jepp! Precis som rubriken antyder så har den här dan gått. Alldeles snart. Jag var ju iväg på stan för en intervju klockan 13. Intervjun gick bra och jag ska bli uppringd om uppdrag. Vi får se om det funkar!

På väg till intervjun mötte jag en av gruppen ”Ostracörer”. Jag mötte blicken och hejade. Fick då först en antydan till bläng, sen osäkerhet och så ett hej till svar. Så kan det gå när man vågar möta sina demoner! Just den här demonen bryr jag mig väl inte så mycket om, men ändå. Jag kände mig tuff och modig.


Oj så tuff jag är!

                                                                                                                                                                     Och innan dess hade jag tagit mig i kragen och ringt Mekar-Bruden. Bara för att berätta att bilen gått igenom besiktningen. Men hon svarade inte. Jag önskar att jag finge veta om jag har gjort nåt eller vad. Hennes blivande fru har inte heller svarat på två mejl jag har skickat. Åter igen vet jag inte vad jag har gjort. Det är tråkigt när folk inte vågar vara så ärliga att de säger det.

För övrigt mår jag bra så länge jag har en Ipren i kroppen och skit så fort den går ur. Dessvärre börjar tabletterna ta slut, men jag vet inte om jag orkar hasa över till apoteket. Nån mat har jag inte heller hemma så jag kanske borde ge mig ut. Fast illamåendet gör mig inte särskilt sugen på att äta. Äh, jag tror jag har ett rör med chips jag kan trycka i mig om jag blir hungrig.

Nu ska jag vila en stund. Känner mig som en hundraåring…

Read Full Post »