Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘mot alla odds’

Ett rätt svart inlägg om saknad och annat. Men också några ljusa tankar.


Idag är det Fars dag.
Så klart jag saknar pappa extra mycket en sån här dag! Inte för att dagen firades så mycket de senaste åren, men jag skickade alltid ett kort och jag ringde alltid. Det behövdes liksom inte mer.

Pappa

Min pappa som jag minns honom. (Foto: Henrik Gedda)


Även om hösten
är min favoritårstid är det också den årstid när saknaden efter pappa gör sig mest påmind. Han gick bort när sommaren var som vackrast. En dag i slutet av juli drunknade han. Sen dess har inget varit sig likt.

Varför är just hösten, min favoritårstid för övrigt, den tid när jag saknar pappa mest? Först är det hans födelsedag i oktober. Därpå följer Allhelgona. Och så idag. Fars dag.

Jag har svårt när människor inte visar sina föräldrar den uppskattning de förtjänar. Jag kan förstå det om föräldrarna gjort dem ont, men inte annars. Det är så lite som behövs, det kanske räcker med ett telefonsamtal. Och ringa behöver man ju inte göra enbart till födelsedagar och Fars dag!

Ibland blir jag lite trött på min mamma. Det handlar mest om att jag själv kanske inte alla gånger mår så bra. Sen börjar mamma bli lite till åren kommen och det är också tufft att upptäcka som dotter. Min pappa var alltid den snälle i familjen, men jag har hört att han var ganska hård utåt. Min mamma var alltid den vassa, hårda i familjen. Jag gissar att hennes liv inte blev riktigt som hon önskade. Då är det lätt att bli… hård. Vass. För att överleva. Det är många gånger jag har blivit sårad. Det är många gånger fortfarande i vuxen ålder jag blir sårad. Jag kämpar hårt med att försöka bortse från det, för min mamma är den enda som finns kvar av min ursprungsfamilj. Den som, mot alla odds, överlever oss alla.

Mamma

Min mamma i påskas.


Nu har jag förmånen
att ha fått en ny familj också. Den med Fästmön, hennes barn och barnens pappa. Och med dem har även Annas föräldrar, syskon och deras familjer blivit min ”släkt”. På sätt och vis. Det är gott att tillhöra nånstans.

Visst har vi alla våra ups and downs i våra familjer, men senast igår kväll fick Anna mig att skratta så att jag nästan kräktes strax innan sänggående. Andra dagar är Anna den enda som har fått se mina tårar. Dagar som bara är svarta.

ljus

Ljusa tankar mitt i det svarta.


Det gör ont
att läsa när människor skriver illa om sina familjer, särskilt om sina barn och om sina respektive. Det är saker som jag tycker bör ventileras inom familjen, inte ens i lösenskyddade blogginlägg. Men visst har väl jag också skrivit mindre smickrande saker om min familj nån gång. Inte mer, dock! Jag har lärt mig, ett antal gånger, att den som skulle ha kunnat bli en vän i stället har blivit en fiende som inte drar sig för att spräcka förtroenden, håna och förlöjliga. Men det är ju framför allt justare att ta saker med den det berör, inte nån tredje part. I alla fall inte när det gäller familjen. Och om det inte går är den ärliga och lojala vännen den naturliga att vända sig till. Den vännen, som faktiskt kan säga till mig

Nu tycker jag att du är knäpp!

och förklara varför utan att såra mig eller få mig att känna mig tillrättavisad.

Det är dags att slå en signal till mamma. Pappa kan jag ju inte ringa till. Men mamma sitter ensam hemma. Som jag, just nu.


Livet är kort.

Read Full Post »

Vet du att i morse var det den första morgonen jag behövde skrapa vindrutan fram på Clark Kent*?! Det var liksom inte bara kondens utan det satt hårt. In i bakluckan för att riva efter skrapor, Fästmön och jag hjälptes åt. I natt blir det till att plocka fram det lilla gråa täcket till rutan. På fredag får vi vår parkeringsplats i Himlen. Det ska bli skönt att slippa pynta 30 pix per dygn varje gång jag sover hos Anna. Nu delar vi i stället på en månadskostnad på 153 spänn. Hemma i stan har jag både parkeringsplats och garage, så nu när jag är hemma under dan får min lille kille stå inomhus och värma sig lite.

Strax före Annas jobb höll jag på att köra över en katt! Den sprang ut rakt framför bilen. Men som tur var är det bara 30 i området och jag hade sänkt hastigheten ytterligare eftersom jag närmade mig en vidrig korsning där man inte ser typ nånting utan att köra rakt ut och riskera livet… (Buskar, träd, häckar och staket skymmer sikten totalt. It’s a disgrace!) Jag hade antagligen inte kört ihjäl katten utan bara skadat den, men jag hade definitivt inte kunnat ta livet av den ens av barmhärtighetsskäl. Nu gick allting emellertid väl. Katten lever och här sitter jag vid min dator och bloggar.


Min hemmaarbetsplats. Notera senapsmuggen från Höganäs till vänster som jag använder till mitt kaffe samt päronglasspinnen med gåtan som ingen lyckades lösa ovanför tangentbordet!

                                                                                                                                                          Igår kväll hade jag lite mejlkontakt med en relativt ny god vän vars bekantskap jag gjorde i år. Vi ska försöka få till en fikadejt i nästa vecka. Och visst är det väl lite märkligt hur man bara klickar med en del människor?! Den här tjejen var som en riktigt gammal vän redan första gången vi sågs! Jag tycker om att möta nya människor. På så vis har jag ett öppet sinne, även om somliga inte skulle klassa mig som über-social. Och en del nya bekantskaper blir kvar, medan andra bara är kontakter

en passant

Ett tag trodde jag att min intuition vad gäller människor – vilka som är goda och bra för mig och vilka som är mindre goda och dåliga för mig – var totalt off. Men denna tro blåstes bort igår. Det känns som om jag långsamt är på väg att resa mig, mot alla odds. Och den som reser sig är en mycket starkare människa än hon nånsin varit tidigare. Därmed inte sagt att det är en färdig människa. Jag har långt kvar till förlåtelse, mycket långt vad gäller vissa…

Igår mottog jag för övrigt en fin och spännande inbjudan till en vinprovning i Stockholm i morgon kväll. Det handlar om ett nytt vitt vin som lanseras och som har säljstart på Systembolaget på fredag. Nu är det emellertid så att jag inte kan delta i detta evenemang. Jag har frågat en person om h*n kan tänka sig gå i mitt ställe, men fick inget svar. Så nu kastar jag ut en länk där du kan anmäla ditt intresse att bevista denna vinprovning torsdagen den 30 september klockan 18 – 19.30 på Katarinavägen 20 i Stockholm. Eftersom det är en premiär får deltagarna en goodiebag! Men skynda, skynda, för antalet platser är få – endast 20!

Nu ska jag fylla på senapsmuggen med java och ägna mig åt lokalblaskan innan jag hoppar in i duschen. Har redan gått en runda med vattenkannan samt betalat en räkning, men det ska bli en tur över till Tokerian sen också. Det är en kall dag, men den ser ut att bli solig!..

                                                                                                                                                        *Clark Kent = min lille bil

Read Full Post »