Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘mörkrädd’

Ett familjärt inlägg.


 

Min familj och nära släkt är inte precis några klaner, snarare tvärtom. Av min ursprungliga familj återstår min mamma och jag. Därför är det väldigt praktiskt och gott att få låna Fästmöns familj. I helgen blev det oväntat besök av yngsta bonusdottern, så Anna och jag tuffade ut till Morgonen igår för att träffas.

Tommy  Maxi Frida Anna Elias Jerry

Tommy, Maxi, Frida,. Anna, Elias och Jerry – nästan hela bandet. Fotografen, det vill säga jag, var visst yr i mössan, för bilden blev tyvärr oskarp.

 


På köpet fick ju också träffa
yngste bonussonen och hans pappa samt Fridas Tommy. (Äldste bonussonen träffade vi först i Himlen, men han blev så arg på mig så han ville inte följa med. Man kan nästan tro att han har fått temperamentet efter mig – som han inte är köttsligt släkt med…) Jag hade föreslagit att vi skulle skypa med äldsta bonusdottern uppe i norr, men ingen av oss har skype på sin mobil, så Jerry körde Facetime. Det gick bra det med och det var roligt att få se Linn i mobilens display och prata några ord med henne. Sen kanske hennes pappa blir mörkrädd när räkningen kommer, för lite oklart är det vad Facetime kostar…

Syltkaka

Syltkaka som Anna köpte med oss. Munken hann jag inte fota.

Jerry är så duktig med sin diet och för den som följer densamma hade han gjort iordning bär med grädde och nötter. Det var nog bara Elias och jag och möjligen Tommy som smockade i oss munkar med glasyr och syltkakor. Ja va 17, man vill ju inte riskera att bli liten och klen och få gå på Frälsningsarmén.

Idag blir det med all säkerhet påfyllning av kakfaten. Vi har en födelsedag i familjen och tänkte ta oss dit för lite uppvaktning. Det är Annas snälla mamma som fyller år. Just det faktum att hon är så snäll gör att man vill uppvakta henne även om det är en ojämn födelsedag.

Det känns lite i hjärtat när jag vet att min egen lilla mamma sitter ensam i helgen. Samtidigt vet jag att hon har stort nöje och fint sällskap av det sportevenemang som pågår just nu. Ibland föredrar hon sporten framför att umgås med sin dotter per telefon, men ett samtal blir det i alla fall senare idag – veckans Trisslott ska ju skrapas!

I kväll ska vi sno ihop en broccoligratäng. Det blir förstås under Annas ledning, jag står bredvid och är i vägen tittar på och lär mig. Men nu är det dags att tänka på det yttre och hoppa in i duschen. Det går inte att åka på kalas med skitigt hår.

Slutligen bara en bild på hur jag återigen KBT-tränar min katträdsla, för dig som inte kan följa mig på Instagram (@tofflisen). Här ser det ut som om Maxi har tagit över och knäppt en ”självisk”, som vi kallar dessa falska selfies. Maxi i förgrunden, alltså och jag bakom:

Jag o Maxi

Maxi tog en ”självisk”.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Nej, rubriken på det här inlägget är INTE ironisk. Jag menar det jag skriver! Har ägnat en god stund åt att avnjuta ett rykande färskt nummer av UppsalaTidningen. Framför allt är det två skribenter vars texter jag vill lyfta fram:

Redan på sidan två läser jag med stor behållning Maria Thurés krönika! Snälla människa, så härligt vass och rolig du är! Och så på pricken du fäster uppmärksamheten på det heltokiga beteendet på BB (BB som för övrigt sorterar under Sjukstugan i Backen om jag inte är felinformerad…)! Maria Thurés krönika beskriver ett BB som gör att man blir smått mörkrädd… Att nån ens vågar skaffa barn och föda det på BB här är för mig en gåta… Det skulle inte förvåna mig det minsta om nativiteten sjunker här i länet.

Maria Thurés krönika är inte bara vass och roligt skriven, den lyfter fram ett fenomen som gör att man funderar vad BB står för. Maria Thruré föreslår själv i rubriken

Bedrövlig Behandling

Kan inte sägas bättre!

På nästa uppslag hittar jag så veckans scoop, får man väl kalla det. I vart fall är det ett lysande exempel på grävande journalistik och ett tuff och välskriven artikel som Fredrik Dahlström har satt sitt namn under. Artikeln handlar om kritik från de anställda mot ledningen av Nationellt Centrum för Kvinnofrid. Detta centrum, som har ett gott rykte i hela Sverige och som varit föregångare för arbetet med att hjälpa kvinnor som utsatts för våld, har visat sig vara en arbetsplats med en hård stämning och en auktoritär ledning.

Ska man tro på allt man läser i en tidning? Nej, självklart inte! Man får emellertid förutsätta att journalisten/skribenten har på fötterna när han/hon skriver. I det här fallet väljer jag att tro på det skrivna ordet. Detta på grund av en rapport som blev klar 2007 . En utomstående person, i detta fall en filosofie doktor och tillika leg psykoterapeut, utredde under sex månader

den psykosociala arbetsmodellen vid RiksKvinnoCentrum [ett tidigare namn på NCK] 

Hon gjorde djupintervjuer med anställda, intervjuer som ledde fram till att hon kunde presentera ett antal missförhållanden som behövde åtgärdas. Hon gav även förslag på såna åtgärder. Men rapporten presenterades aldrig för personalen, den diariefördes aldrig och utredaren ansåg sig även hotad av föreståndaren – om rapporten visades eller lämnades ut skulle utredaren

[…] få svårt att få nya jobb […]

Ledningen är förstås oförstående och på en stor bild i tidningen visa två mörkklädda damer upp allvarliga miner och hävdar att deras organisation minsann är tydlig. Inte förekommer det utskällningar, avfärdanden, förbud, rädsla bland personalen, hot och liknande…

Rapporten som aldrig diariefördes då? (Märk väl, att en del av verksamheten sorterar under… Sjukstugan i Backen…) Nja, den var ett internt arbetsmaterial och nu är det en annan person som utvärderar verksamheten och ska publicera en rapport. Undras om den diarieförs när den är klar…

Hoten då? Nej, såna existerar inte, enligt föreståndaren:

[…] Jag skulle aldrig… I min värld existerar inte något sådant. […] Det är inte mitt arbetssätt. […]

Jag lämnar innehållet här och jag lämnar det upp till dig att läsa och göra din egen bedömning. Men min rekommendation är ATT du läser.

Och så vill jag gratulera UppsalaTidningen till två lysande skribenter!

Read Full Post »