Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘morgonmöte’

Uppe med tuppen idag. Sov lite rackigt, men det gick ändå bra att vakna och kliva ur sängen när larmet gick på. Det slog mig igår att jag använder iPhonen som väckarklocka. Ytterligare ett argument för att köpa en egen när jag måste lämna ifrån mig statens egendom. Dessutom slog det mig igår att jag har satt mitt jobbmobilnummer på mina ansökningar och mitt privata mobilnummer på mitt CV. Inte så smart. Men vad ska jag göra? Den som vill få tag i mig får nog tag i mig ändå. Jag har för övrigt mobilsvar på min gamla mobil. Jag vill inte säga upp abonnemanget där än eftersom jag funderar på att behålla numret när jag köper en egen iPhone. Eller så tar jag ett nytt. Jag orkar inte tänka på det just nu.

påskkärring på tupp
Uppe med tuppen. 


I morse styrde Clark Kent*
och jag kosan till bilverkstan för att han skulle få hjälp att byta till sommartofflor. Jag har tidigare om vårarna åkt till billigast möjliga ställe. Men efter två dundermisstag (en liten verkstad resp. en bekanting som skulle hjälpa mig) anlitar jag nu min vanliga bilverkstad. Det känns säkrast så. Min bekantings

ingrepp 

på Clark Kent kostade mig för övrigt inte bara pengar för för delarna h*n skulle byta utan dessutom ett antal nya delar plus arbetskostnad vid märkesverkstan. Nej, Clark Kent lämnar jag aldrig mer i händerna på nån klåpare, that’s for sure! Det värsta är att denna klåpare, vad jag vet, jobbar på… en bilverkstad. Stackars kunder!..

Men i morse åkte jag alltså till min vanliga bilverkstad. Jag var där två minuter över sju. Medelåldern var hög. Det var därför jag inte kom före sju. Som 50 år ung i detta fall har man nämligen inte en chans att komma fram då. Bättre att vänta så alla jäktade pensionärer och sega laptopmänniskor (ständigt uppkopplade) fått lämna in sina darling cars. Här kommer ett sammandrag av morgonens upplevelser:

Jag hittar en ledig clubfåtölj i verkstans fikahörna. Vid samma bord sitter en tjej och skriver frenetiskt på sin laptop, vilket jag tycker bådar gott. Jag vill sitta och läsa, nämligen. Vid ett annat bord sitter en tant (tja, hon var typ fem, sex år äldre än jag) som har megafonröst. Uppenbarligen är hon pratsugen. (Jag twittrade lite om detta, men för dig som missade mina tweets/inte finns på Twitter kommer de här med lite kommentarer:)

Tant 1 försöker konversera Tant 2. Tant 2 vill läsa tidningen o säger: Du kan inte prata så där!

Först tror jag att jag hör fel, men nej. Tant 2 vill verkligen läsa tidningen och inte prata! Till sist ger Tant 2 emellertid upp. Tant 1 är uppenbarligen megasocial och kan sina knep för att få folk att svara. Dessutom misstänker jag att hon… går på något…

Tant 1 (den pratsugna) jagar personalen o säger: Har du nåt socker, jag behöver nåt uppåttjack? Tant 2 gömmer sig i tidningen.

Nytt folk strömmar hela tiden till. Fikahörnan blir full – tills en i personalen ropar ut att bussen till stan avgår. Många reser sig, även hon med laptopen (hon sörplade när hon drack kaffe och snorade, för övrigt. Otroligt irriterande!). En man reser sig och går iväg till bussen. Vid hans bord sitter Tant 3 och läser en tidning. Vid ett annat bord sitter en kille vid en laptop. Hans mobil ringer. Han skriker högt när han pratar, så högt att Tant 1 tar en liten promenad för att kolla om det finns nån hon kan prata med som inte pratar högre än hon själv.

Tant 4 kommer in och ska slå sig ner vid samma bord som Tant 3. Hon tar platsen där mannen som rusade till bussen satt. Men attans! Hon vispar till hans kvarglömda kaffemugg! (Tanterna fick fel nummer i mina tweets, nedan har jag korrigerat)

Tant 4 vippar en kvarglömd kaffemugg. Kaffe överallt. Tant 3 hjälper till. Säger: Han fick lite brått han s satt här. Tant 4: Gubbjävel! 

Eh..? Jo, jag hör rätt! Och som du förstår har jag liiite svårt att koncentrera mig på min bok. Jag är på väg att brista ut i gapflabb, helt enkelt. En farbror, som har hållit sig lite i bakgrunden, närmar sig försiktigt mitt bord. Han och jag tittar på de två tanterna som hjälps åt att torka upp. Den ena tanten har rumpan i vädret mot vårt bord. Vi kan liksom inte låta bli att titta.

Tant 4 säger: Det var väl skit att jag skulle spilla just idag när städerskan inte är här!

Tant 3 håller med. Hon springer efter papper och tycker att det ligger jävligt många tidningar på borden… Jag är mållös över tanternas vokabulär. Fan, vad de svär!

Till sist kommer en servicekille och ropar upp Clarks reg.nummer. Han är nyskodd och klar. Jag reser mig, stoppar ner min bok och sätter på mig jackan.

Farbror vid samma bord: Nu får du äntligen lugn och ro!

Och det var ju faktiskt sant! För jag åkte till jobbet och där är det Tysta Leken. Folk på institution 2 är på konferaaaaaaans och jag  går upp på institution 1 för att ha morgonmöte.

Har du fått nån underhållning så här på tisdagsmorgonen???


*Clark Kent = min egen stålman, min lille bil


Livet är kort.

Read Full Post »

En av mina vänner skrev igår i en kommentar till ett av mina inlägg:

Tänk om saker kunde låta bli att hopa sig hela tiden.

För visst är det väl så att det alltid kommer flera jobbiga saker samtidigt? Men kroppen är en konstig historia också! Det jag igår trodde var förkylning är idag… nån enstaka nysning, lite klåda i näsa och ögon och lite feber. Ingen huvudvärk, ingen muskelvärk. Jag tror att min kropp har ett fantastiskt immunförsvar mitt i allt skit och försöker mota bort det den kan. Tänk om immunförsvaret kunde få min alien att bara flyga iväg också… Jag ser INTE fram emot läkarbesöket på tisdag morgon, mitt under fönsterbytesdagarna. Hantverkarna börjar vid sjutiden på morgonen och kör hårt hela dan och ganska långt in på kvällen. Hur lätt är det då att förbereda sig för ett läkarbesök? Under tre dagar ska jag ha okända män springades i mitt hem. Inte nåt jag längtar efter, så på måndag efter jobbet åker jag ut till Himlen och vikarierar som kock och förälder.

Jag skrev igår ungefär att jag inte är rädd för smärta. Inte heller är jag rädd för att dö, för det är nånting vi alla ska göra. Ett annat faktum som inte kan bestridas är att man ska leva med sig själv hela livet. Det borde man tänka på lite oftare. För det är inte särskilt kul att leva med nån som är arg, otrevlig, bitter. En sån som jag är – understundom. Det finns stunder när jag är pigg och glad och omtänksam och gillar att roa människor. Men ibland sjunker jag ner av tyngden från allt som hopat sig – för att finna att det är väldigt få som finns här just då. Nu lever jag inte genom vänner och bekanta, det finns mycket jag hämtar kraft från. Vänner och bekanta är ett folk som, liksom jag själv, står sig själva närmast, har jag insett. När man ropar i sin djupaste förtvivlan möts man ofta av… sitt eget eko. Nu gör inte detta ont LÄNGRE. De senaste årens erfarenheter har gjort mig starkare i mig själv – fast också mer misstänksam mot människor.

En skugga av den jag var en gång..?


I morse
skulle mina nya fönster levereras och via lift ställas på ballen*. Nåt fönster kanske måste förvaras inne i lägenheten, stod det på en lapp nere i trappuppgången. Jag har funderat på var de kan tänkas ställa nåt fönster inne hos mig – jag åkte ju till jobbet betydligt före halv åtta när de hade aviserat att de skulle komma. Har inte så mycket plats, liksom… Dessutom har det fortfarande inte levererats nån täckplast så ingenting i mitt hem är plastat. Suck och stön… I helgen gör vi det sista, flyttar sängar, matsalsbord, krukväxter och monterar ner rullgardinen i sovrummet. Den lär förresten bli för kort för det nya fönstret, men jag får väl sätta upp den ändå. Nästa storlek blir ju gigantisk!

Min dag idag börjar med ett morgonmöte om återvinning. Har lite webbpyssel att fixa och trixa med under dagen, pressmeddelandet är klart och tidsinställt hos presstjänsten för utskick i morgon bitti, webbversionerna (svenska och engelska) klara och bara ett klick från publicering. Vid 15-tiden sticker jag till sjukgymnastiken och leker voodoodocka igen. Ser fram emot lite smärtlindring. Undrar om akupunktur skulle funka mot aliens också..? Och för snabb och smidig fönstermontering samt allt runt omkring..?


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Alltså, vi är verkligen tramsiga, Fästmön och jag! Vi kan gå och häckla folk oss emellan, typ skratta åt par som klär sig likadant. Lite fantasilöst, tycker vi, men det ser ju rätt kul ut. I morse skrattade vi åt två riktiga pumor. Båda hade jeans och vita jumpadojor samt var sin pumaluvatröja. Det enda som skilde dem åt var att den ena hade en röd pumatröja, den andra en svart. Och den röda hade dragkedja, medan den svarta hade en stor ficka fram.

 + 

Puma röd och puma svart.


Men det mest märkliga
av allt var att det var… Anna och jag! Vi såg ut som två förvuxna skolflickor, för som grädde på moset hade vi var sin svart väska hängd på tvären över ena axeln…

På väg till våra jobb fick vi som vanligt se främst cyklister göra våghalsiga saker i trafiken. En cyklist vägrade cykla på den parallella cykelbanan och höll sig i stället mitt på vägen, framför Clark Kent*. Sen viftade h*n lite med vänsterarmen och svängde vänster. Såg sig inte om eller nåt. Undras om det var en självmordskandidat! Tänk om jag skulle köra bil på samma sätt, det vill säga blinka och bara svänga, utan att ge akt på trafiken runt omkring mig? Galning!

Men bilister kan, de också. Eller kan inte, ska jag väl skriva. Varje morgon, framför allt, sitter jag i bilen och undrar hur somliga har kunnat få körkort. På postorder, kanske. En del kan nämligen varken högerregeln eller vägmärket huvudled. För att inte tal om rondellkörning. Det är som att somliga tror att de är ensamma på vägarna… På eftermiddagen/kvällen är bilisterna emellertid ännu värre. Så gott som alla som sitter i samma bilköer som jag pratar i sina mobiler. Och nästan ingen gör det med hands free eller blåtand. Inte konstigt att jag ser flera olyckor på gamla E4:an varje vecka… Man får vara glad så länge man klarar sig helskinnad…

Ett vägmärke som uppenbarligen inte alla bilister förstår.


Idag är det en grå måndag
och jag var uppe tidigt som tusan. Magen har bråkat med mig och igår kväll hade jag en blödning. Idag har jag bara ont. Just när jag skuttade ur sängen fick jag kramp i vänstra vaden. Synnerligen oskönt eftersom det är vänster häl jag har problem med. Det känns väldigt långt till den 12:e när jag har fått sjukgymnasttid… Men samtidigt vet jag att Janne är värd att vänta på! Han är duktig och har dessutom stuckit nålar i min häl tidigare.

Idag har jag ett tidigt morgonmöte. Har redan gjort en akututryckning. Strax ska jag på institutionsmöte för institution 2 med efterföljande fika. Jag har med en flaska vin till M, men den lämnar jag nog efter mötet eftersom M sällan brukar visa sig före klockan tio på jobbet. I övrigt vet jag inte vad dagen för med sig, det brukar aldrig bli lite att göra, i alla fall.

Efter jobbet ska jag hämta min fina tavla. Sen springer jag nog omkring hemma i kväll och provhänger den lite här och var. Det kanske blir fiskbullar till middag idag, det är smällar man får ta och det är faktiskt rätt gott med ris till. Potatisen får Anna ta, eftersom hon föredrar det.

Den 3 september är det redan och jag noterade i lokalblaskans väderruta att temperaturfärgen orange övergår i gult fram emot torsdag, fredag. Så är det.

Och för övrigt ser jag fram emot UL:s svar på mina synpunkter på en av deras chaufförer


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

… fick vi lite choklad…


Toblerone är gott!

                                                                                                                                                                  Ja alltså, avdelningen hade fått en Toblerone på fyra och ett halv kilo. Den kanske räcker ett tag…


Kolla bitarna och jämför med MK:s händer… Ingen småsaker, det här, inte… 

Read Full Post »

Det är mycket nu. Choklad, alltså. Det känns som om folk kastar på mig choklad. Och svag i karaktären som jag är tackar jag förstås inte nej utan tar en bit. Eller två… I morse när jag kom till jobbet hade dekanus placerat en gigantisk chokladask på bordet utanför mitt rum. Varje gång hon passerar uppmanar hon oss i rummen intill att

Snälla, kom igen nu! Ta en bit choklad!

Och det klart att man hörsammar ledningens uppmaning.

L och jag halkade uppför backen till morgonmötet och vad hände på mötet? Tja, det presenterades ytterligare en gigantisk chokladask som under mötets gång hann gå några varv runt bordet. Är det konstigt att man har ont i magen..?

Jag fick också erfara att en av mina nomineringar igår fick utmärkelsen Årets skylt, med tillhörande kommentar:

Vem vill liksom parkera här – bland stora hål och sandberg stora som Toblerone Alperna?


Det är bra att vara tydlig när det gäller skyltning…

                                                                                                                                                                     Och så trodde jag att jag hade lyckats med nyhetsbrevet, men jag har fått två bakläxor. Den ena skyller jag på att jag inte fick information i tid och den andra är oförklarlig. Det står helt korrekt i det Word-dokument vars text jag monterade in i InDesign-dokumentet. Tryckfelsnisse? Spöken? Tomten? Eller mest troligt, Den Toffliga Handen. Hur som helst, fel kräver snabba åtgärder och dels är en nyhet på väg ut på startsidan på webben, dels en rättelse i mejlform. Det bästa jag kan åstadkomma. Nu går jag och tar en bit två bitar choklaaad…

Read Full Post »

Tidigt till jobbet. Skulle datorn, som blivit uppgraderad och lite tillfixad under morgondagen, funka? Svar: NEJ! Hela dan har det tagit, nästan, att få den i användbart skick. Medan jag väntar på att få hjälp att hitta de rätta drivrutinerna till bildskärmen försöker jag få till ett inlägg. Och föra över lite bilder från morgonen. Jag ser det som jobb. Pausjobb.


Att försöka uppgradera en dators system kan vara som att jobba lite i dimma när det gäller att få saker och ting att fungera som de ska. Därför illustreras detta inlägg med morgonens dimbilder.

                                                                                                                                                                       Jag ska få lite tillbehör till datorn i eftermiddag också. Känns skönt att få nya grejor – och grejor som funkar framför allt. Den stackars IT-personen har haft mig i örat typ fyra gånger idag. Inga korta stunder heller. Men jag har fått god fjärrhjälp och vi löste det mesta, förutom detta med skärmen. Vilken födelsedag! Tja, inte min, men M från IT som har fixat och trixat åt mig!


Man såg inte många meter framför sig idag.

                                                                                                                                                                           Jag traskade iväg till morgonmötet med stora jobbkameran runt halsen för att få lite experthjälp. Ändå blev det med den lilla tejpade mobilkameran jag fångade dimman och träden.


Ett underligt runt träd ligger vid dammens ena kortsida.

                                                                                                                                                                                       På min väg till morgonmötena upptäcker jag så gott som alltid nya saker. Här en häftig stenbro!


Visst är bron häftig?

                                                                                                                                                                            Och i buskarna låg Rosa och vältrade sig. Eller hade nån dumpat henne där?


Dumpad eller bara vältrande sig? Rosa låg i buskarna.

                                                                                                                                                                         Medan vi grejade med min dator, IT-M via fjärrstyrning och jag vid skrivbordet, tappade vi kontakten med Internet. Senare förstod jag vad som hade hänt: nån hade grävt av en kabel! Här är bildbeviset:


En avgrävd kabel och en grävmaskin lämnad i panik?

                                                                                                                                                                                           Idag ska jag hämta mitt bokpaket på ICA Heidan. Äntligen! Sen blir det en tur ut till Himlen med ett antal matkassar till Fästmön och barnen. De tre yngsta kommer nämligen hem i morgon, men då kommer inte jag ut. Jag laddar för en kulinarisk upplevelse hos Sysslingen som har flera titlar på sitt visitkort, bland annat fil dr, romanförfattare, dramatiker, arkeolog – och mästerkock, enligt Sysslingsyster. Nu är det upp till bevis!

Read Full Post »

Det är bara att inse: även torsdag har blivit en bra dag! I ett av mina förra liv hade jag svårt för tisdagar och torsdagar. Tisdagar antagligen för att det var så långt kvar till helgen; torsdagar för att jag var så himla trött och slutkörd. Idag är jag också trött och känner att arbetsveckan går mot sitt slut. MEN… jag är inte slut och tycker inte att ”jobbet” bara är skit och pest och chefen knäpp: ”jobbet”  är kul och stimulerande och chefen vågar vara chef och är dessutom trevlig. Jag ser inga psykopatdrag alls!

Jag har nu lämnat in 2 x 33 sidor forskartexter till fru Chef för granskning. Det gjorde jag redan igår. Vi får se hur lång tid det tar för henne att läsa igenom och kommentera. Jag är beredd! Gissningsvis blir det ändringar, men faktum är att jag inte skulle känna det som kritik mot utfört arbete utan kvalitetssäkring.

Efter morgonmötet idag växlade jag ett par ord med fru Chef #2. Jag känner mig mer hoppfull vad gäller mina framtida korttidsmål, för att uttrycka mig på byråkratiska. Mer än så finns egentligen inte att berätta.

Fästmön och jag har jobbat kors igår och idag. Det innebär att vi nästan inte ses utan det är lappsystem och sms som gäller. Idag slog jag faktiskt en liten signal till henne också för att berätta kort om ordväxlingen med fru Chef #2. Jag var bara tvungen!

Häromdan fick jag ett nytt uppdrag av fru Chef och i eftermiddag hade jag och berörd person, S, ett möte om detta. Det är utbildningssidor som nu ska ”fixas” till. Sidorna befinner sig i ett ganska bedrövligt skick, de är röriga och har olika lay out. Och så kan man ju inte ha det!


Om det är rörigt måste man städa.

                                                                                                                                                             Nästa vecka är det sammanträdesdags och det innebär för min del att producera mitt andra nyhetsbrev. Bara det att jag inte har Carl bakom ryggen den här gången… Och så hänger det ju lite på andra saker också, eftersom jag faktiskt slutar den 31 oktober. Underbart är kort, eller..?

Read Full Post »

Older Posts »