Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘mordhot’

Jag delar inte precis massor av egenskaper eller företeelser med Blondinbella. Men… Nu när hon har brutit ihop och sökt läkarhjälp eftersom hon har (haft) en stalker efter sig kan jag emellertid känna ett närmare förbund med tjejen.

Jag blir förbannad när jag läser att hon gjort anmälningar om stalkern, men inte fått nån polishjälp. Hon har varit förföljd och mordhotad och känner sig otrygg i sitt eget hem. Och i tisdags sökte hon läkarhjälp. Där fick hon – sömntabletter. Vidare ska hon kontakta ett säkerhetsbolag som ska hålla koll på lägenheten. Och kanske en psykolog.

Varför har inte polisen gjort nåt? Varför tar man inte anmälningar om stalkning på allvar?

Jag har själv gjort flera anmälningar. Vid två tillfällen har jag anmält telefontrakasserier. Trots att det blev bevisat svart på vitt varifrån samtalen kom hände ingenting. Så småningom – och nu snackar vi år – slutade telefonterrorn. Och det är jag självklart glad för eftersom jag i dagsläget behöver vara tillgänglig på telefonen 24 timmar om dygnet, sju dar i veckan. Varför jag måste det är inget jag vill skriva om i ett öppet inlägg, men var snäll och ifrågasätt det inte – jag har mina skäl. Men hur som helst, det tog år innan terrorn upphörde.

Idag är jag fortfarande ”skadad” av telefontrakasserierna. Jag kollar alltid numret på den som ringer och jag svarar inte gärna på ett okänt nummer. Om jag svarar, kan jag låta väldigt kort och misstänksam. Jag gillar inte när nån vän eller bekant ringer och telefonskojar – jag blir livrädd.

Sen jag började blogga har jag blivit stalkad av och till. Tyvärr är det sånt man får ta när man skriver så öppet som jag gör. Yttrandefriheten är inskriven i grundlagen, fast det tycks inte folk förstå. Men jag kan verkligen inte förstå att min ringa person är så intressant att man stalkar mig år ut och år in samtidigt som man vet att man inte är välkommen. Är det roligt att jag är rädd och förbannad? Om du tycker det är du rätt sjuk, skulle jag vilja påstå.

Jag vet att jag har läsare som jag mest önskar dit pepparn växer. Men majoriteten som läser min blogg är varmt välkommen. Jag försöker fokusera på vänligt inställda läsare. Stalkare, skvallerkärringar och annat pack som kommer på köpet när man har en välbesökt blogg försöker jag ignorera. Personligen skulle jag aldrig nedlåta mig till ett sånt beteende som att följa nån som jag avkyr på hans eller hennes blogg. Bara så dumt…

Men dummast av allt är när nån stalkar nån och det går så långt som till hot – och polisen inte tar offrets anmälan/anmälningar på allvar. Det är värt en svart bak, det.


En svart bak till polisen som inte gör nånting åt anmälningar om stalkning.

Read Full Post »

I kväll var det premiär för TV-serien Drottningoffret, baserat på en bok med samma titel av Hanne Vibeke Holst. Det har ju den senaste tiden visats en del TV-filmatiseringar av bra böcker och jag kan väl säga att jag var ganska skeptiskt inställd i förväg. Men jag blev glatt överraskad, det här var riktigt bra svensk TV IGEN!


De två kvinnliga huvudrollerna spelas av Suzanne Reuter respektive Alexandra Rapaport.

                                                                                                                                                   Detta är den tredje delen i trilogin där Kronprinsessan och Kungamordet var de två första. Elizabeth Meyer och Charlotte Ekeblad ska vinna tillbaka makten åt Socialdemokraterna. Partiordföranden Meyer är judinna, vilket inte har varit nån stor sak tidigare. Men nu utsätts hon för mordhot och får ha SÄPO-vakter efter sig hela tiden. Samtidigt får Elizabeth Meyer veta att hon håller på att bli sjuk i en sjukdom som drabbat flera i hennes familj. I stället för att berätta för nån och försöka få stöd, gör hon allt för att dölja sjukdomen. Inte ens hennes särbo Kjell får veta nåt.

Den som har läst mina inlägg om Morden i Sandhamn har ju sett hur jag hyllat Alexandra Rapaport som den som gjort programmen sevärda. I Drottningoffret är hon också riktigt bra, men allra bäst är Suzanne Reuter. Suzanne Reuter visar upp ett lysande skådespeleri. Denna person, som man är van att se i tramsroller, spelar här en svårt sjuk kvinna som samtidigt innehar en maktposition inom politiken. Suzanne Reuter gör det bara SÅ BRA.

Missade du detta avsnitt, kolla nån repris eller SvT Play. Och så glöm inte bort att del två sänds klockan 21 nästa måndag. Tredje och sista delen visas måndagen därpå.

Read Full Post »

Ja, jag VET! Det här ÄR ingen politisk blogg, men… När vänner och släktingar till mig till och med mordhotas för sina åsikter och sin forskning, då kan jag inte låta bli att blogga politiskt.

De svenska så kallade etablerade partierna har misslyckats. Det visar valutgången. Integrationspolitiken och invandrarfrågor har inte lyfts upp på agendan och fått uppmärksamhet och det tror jag personligen har orsakat att ett litet parti har lyckats få en plats i riksdagen. Det och ett allmänt missnöje mot befintliga partier och de frågor de har ansett viktiga.

Lokalblaskan har intervjuat invandrare på stan och i föreningar och de verkar tämligen överens:

Politikerna i de andra partierna har misslyckats. Men vi ska ha öppenhet mot det lilla missnöjespartiet.

Jag talade i måndags med flera av mina vänner som är invandrare och de var klart bekymrade över valutgången. Samtidigt som de var förbaskade för att de andra partierna bara tigit. När det lilla partiet har tagit upp invandrarfrågor har de andra partierna bara vänt sig bort i – ofta rent fysiskt (vilket påminner mig om några…) – syfte att ignorera partiet. För mig kommer det gamla talesättet

Den som tiger samtycker

upp i skallen.

Många av våra invandrare har flytt hit för demokratins skull. Det säger en av dem i artikeln jag länkat till ovan. Nu är det så att var tjugonde svensk har röstat på det lilla missnöjespartiet. Detta ledde till demonstrationer på Sergels torg igår. Men vi ska väl inte demonstrera mot demokratin och valet? Då blir det suddigt i linsen. Känslomässigt vill man dras med och skrika ut sin ilska.

Men jag tycker som ledarskribenten Maria Ripenberg skriver idag i Signerat-spalten:

Politik ska bekämpas i sak, inte genom missbruk av demokratiska medel.

Min tro och övertygelse är att många som röstade på det lilla partiet som nu får vågmästarroll inte är helt insatta i dess partiprogram eller ens partiets politik. Nu har vi – och de övriga politikerna – möjlighet att påvisa detta genom saklig argumentation. Dialog och öppenhet ska det vara i bemötandet.

Tyvärr är valet över. Men den som tror på sin sak får aldrig ge upp. Och rasism och främlingsfientlighet är aldrig aldrig aldrig nånsin OK. Jag tänker strida mot det tills jag dör. Var så säker på det! Men INTE genom kränkningar, hot och demonstrationer utan genom dialog och öppenhet. Kan jag lyckas övertyga en enda person som röstat på missnöjespartiet att han (ja, för de flesta är unga män) valde fel parti, då är det ett steg i rätt riktning.

Read Full Post »