Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Morden i Sandhamn’

Ett inlägg om nånting jag inte estimerar – snö.


Varje år brukar snöröjningen debatteras,
både lokalt och regionalt. Kanske på riksnivå också? I vart fall är det bara klagomål som hörs. Det måste vara ett oerhört otacksamt jobb att jobba som snöröjare! Man är upphandlad… eller ens företag är upphandlat av kommunen, som vill ha billigast möjliga tjänst utförd. Inte alltid nånting som är till gagn för oss kommuninvånare i Uppsala.

Uppsala var både kallare och mer snörikt än orten där jag jobbar. En ganska stor skillnad, faktiskt. Jag märkte det när jag körde hem. Vägbanan blev mer och mer isig ju närmare Uppsala jag kom. Nån gång på kvällen slutade det i alla fall att snöa. Den snö som fallit yrde emellertid omkring, för här blåste rejält. (Jag vill typ INTE få en granen på framsidan genom mitt köksfönster, men ibland verkade den vara på väg in… Tur att jag har Gevalia – ifall jag får oväntat besök. En gran innehåller ju ett otal små… ”gäster”…) Alla fönster på framsidan var täckta av så mycket snö att man inte kunde se ut mer än i enstaka hål i snölagret.

Snöigt sovrumsfönster

Insnöade… Sovrumsfönstret var täckt av snö igår kväll.


Därför blev jag väldigt förvånad
när Fästmön och jag kom ut i morse – jag skulle ju skjutsa henne till jobbet. Vi gick hemifrån ungefär klockan 6.40 så att vi skulle hinna skotta oss fram om det behövdes. Men faktum är, att det var väldigt bra snöröjt! Jag blev riktigt imponerad, för till och med smågatorna närmast Annas jobb var röjda!!! De enda ställen där det inte var skottat var direkt utanför porten hemma och vid garagen. Men vaktis hade nog åkt på parkeringen nån runda igår, annars hade där varit drivor. Lite skottning utanför garaget var det enda som krävdes för mig och det tackar min dåliga rygg för. Eftersom jag blev så glad grävde jag en liten gång utanför porten så att mina grannar skulle bli lite glada också. (En del av dem blir visserligen nästan aldrig glada – bara när jag misslyckas med nåt – men jag försökte i alla fall göra nåt bra för en gångs skull.)

Så nu, snöröjare i Uppsala, stort TACK för allt arbete ni har utfört i natt eller under småtimmarna på morgonen! Vi kom fram till Annas jobb i tid!

_______________________________________

Anna jobbar alltså idag och jag är ledig. Jag har en lång att-göra-lista för dagen, men jag tänkte börja med att se första avsnittet av Morden i Sandhamn som jag missade i veckan som gick. En maskin tjockis-svart ska sparkas igång. Därefter blir det fokus på julklappar ett tag. Jag ska försöka hitta de fem klappar jag har fixat till Anna som ligger spridda på olika ställen i min hem. Anna är ju här och då kan jag inte förvara dem oinslagna var som helst. Sen blir det en shoppingtur. Jag har en lista på klappar och dessutom måste jag till Systemet samt köpa middagsmat till i kväll. Och så ska mamma ringas, men det får bli när jag kommer hem.

Jaa… varför sitter jag här och skriver? Bäst att starta Morden i Sandhamn, kicka igång tvätten och sen leta julklappar. Affärerna öppnar inte förrän klockan tio, så jag borde kunna beta av några saker på min lista innan dess.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om den mörka dagen som ljusnade.


Den här fredagen har ljusnat
– på flera sätt. Ett av sätten är att det har kommit och kommer ner snö från himlen. Det gillar jag ju inte så mycket, dårå, men jag ska försöka klara mig helskinnad hem från jobbet. Det är i vart fall inte så kallt ute och det är mera som snöblandat regn än snö – här i alla fall. Hemma verkar det vara lite kallare. Det kan bli halt, med andra ord.

nelson-mandela-fist

Ett fullbordat livsverk. Nelson Mandela har lämnat oss.

I morse kunde jag läsa att Nelson Mandela har gått ur tiden. Mina små bloggproblem kändes väldigt små jämförelsevis. Samtidigt tänker jag att Nelson Mandela levde i nästan 100 år. Han hade ett rikt liv. Inte alltid ett gott liv. Det kan såna som jag tänka på när det egna livet känns tufft. Jag har till exempel inte suttit i fängelse. Jag har inte heller varit förföljd och plågad för min hudfärg. Däremot har jag blivit förföljd av andra skäl. Men det är en piss i havet – ursäkta uttrycket! – i sammanhanget. En stor man har gått ur tiden, men hans livsverk var otroligt gott och värdefullt.

_______________________

Jag fick ta över ett uppdrag i morse som jag kände mig väldigt tveksam till om jag skulle fixa. Men jag hanterade det och ”löste” det och det i sig blev jag väldigt glad och stolt över. Självkänslan är inte på topp och det är väldigt lätt att knuffa omkull mig just nu. I vissa fall känner jag att jag till och med har blivit… undfallande. Jaa, jag är en annan Toffla än den jag var för fyra, snart fem år sen när livet kraschade.

Medan två finska flaggor vajade i vinden i morse, med en svensk dito emellan sig, kom jag till jobbet och kände stolthet. Stolthet för att det faktiskt finns en bit finne i mig. Och idag är det Finlands självständighetsdag. Kvartsfinnen i Tofflan sjöng de inledande stroferna på Maamme, Finlands nationalsång, för arbetskamraterna i morse. Fast på svenska. Och det var bara två kollegor här just då.

Två finska flaggor o en svensk

Två finska flaggor och en svensk. Min arbetsplats uppmärksammar Finlands självständighetsdag idag.


Och det jobb jag gjorde
under förmiddagen renderade i en glad och tacksam projektledare. En person som var så nöjd att h*n till och med tog i hand och tackade innan hon gick nu på eftermiddagen. Sånt värmer ett fruset Toffelhjärta enormt.

Om en stund ska jag nu rulla hemåt i ovädret. Kära Fästmön jobbar helg och jag ska passa på att köpa lite julklappar till henne och slå in lite klappar. Jag borde också gå ett varv med dammsugaren, men det prioriterar jag inte just nu – om jag får välja. Kvällarna den här veckan har gått åt till alltför mycket dåligt mående. A-kassan och Arbetsförmedlingen har ju inte precis gjort tillvaron ljusare. Jag känner att Anna inte har fått den uppmärksamhet hon förtjänar. Men i helgen har vi åtminstone kvällarna tillsammans och på söndag blir det julbord på Odinsborg, som sagt.

Det var så rörigt i veckan att jag totalt missade det första avsnittet av nya säsongen av Morden i Sandhamn på TV4. Ska försöka se avsnittet på TV4Play under morgondagen, efter att jag har skjutsat Anna till jobbet. Och ja. Jag gör det så gärna, jag avstår sovmorgon för att se till att min älskling slipper halka och frysa medan morgonen är kolsvart. Det skulle aldrig falla Anna in att kräva, än mindre be om detta. Det är mitt eget val. Jag tror att det kallas kärlek.

Vi ses kanske i kväll – Inshallah – om Gud vill. Ha en skön helg!


Livet är kort.

Read Full Post »

I kväll visade TV4 första delen av tre av den andra säsongen Morden i Sandhamn. En TV-serie som är baserad på Viveca Stens böcker. Säsong två är en filmatisering av den andra boken i Sandhamns-serien, I den innersta kretsen.

Nora o Henrik

Nora och Henrik Linde. (Bilden är lånad från TV4:s hemsida.)


Makarna Linde,
som ska skiljas, har gäster hemma i huset på Sandhamn. Det är final i seglingstävlingen Gotland runt. Noras man Henrik är med på båten som går segrande över målstrecket. När segern ska firas med champagne avfyras två skott. Det ena träffar champagneflaskan, det andra båtens kapten.

Det är märkligt att sitta och frysa iklädd flera lager kläder, morgonrock och en pläd och samtidigt titta på en seglingstävling. Men det funkar!

Jag gillar Viveca Stens böcker. Jag tycker att de är spännande och jag gillar personskildringarna. Flera av karaktärerna i böckerna görs väldigt bra av skådespelarna på TV, dessutom.

I det här första avsnittet händer emellertid inte så mycket mer än att kaptenen skjuts och Henrik förnekar för sin fru att de ska skiljas. Lite halvsegt, alltså. Så det blir medelbetyg. Del två kommer i morgon, vi får se om den hjälper upp mitt omdöme.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

I kväll var det premiär för TV-serien Drottningoffret, baserat på en bok med samma titel av Hanne Vibeke Holst. Det har ju den senaste tiden visats en del TV-filmatiseringar av bra böcker och jag kan väl säga att jag var ganska skeptiskt inställd i förväg. Men jag blev glatt överraskad, det här var riktigt bra svensk TV IGEN!


De två kvinnliga huvudrollerna spelas av Suzanne Reuter respektive Alexandra Rapaport.

                                                                                                                                                   Detta är den tredje delen i trilogin där Kronprinsessan och Kungamordet var de två första. Elizabeth Meyer och Charlotte Ekeblad ska vinna tillbaka makten åt Socialdemokraterna. Partiordföranden Meyer är judinna, vilket inte har varit nån stor sak tidigare. Men nu utsätts hon för mordhot och får ha SÄPO-vakter efter sig hela tiden. Samtidigt får Elizabeth Meyer veta att hon håller på att bli sjuk i en sjukdom som drabbat flera i hennes familj. I stället för att berätta för nån och försöka få stöd, gör hon allt för att dölja sjukdomen. Inte ens hennes särbo Kjell får veta nåt.

Den som har läst mina inlägg om Morden i Sandhamn har ju sett hur jag hyllat Alexandra Rapaport som den som gjort programmen sevärda. I Drottningoffret är hon också riktigt bra, men allra bäst är Suzanne Reuter. Suzanne Reuter visar upp ett lysande skådespeleri. Denna person, som man är van att se i tramsroller, spelar här en svårt sjuk kvinna som samtidigt innehar en maktposition inom politiken. Suzanne Reuter gör det bara SÅ BRA.

Missade du detta avsnitt, kolla nån repris eller SvT Play. Och så glöm inte bort att del två sänds klockan 21 nästa måndag. Tredje och sista delen visas måndagen därpå.

Read Full Post »

Idag har det varit fruktansvärt kallt här! På förmiddagen hade vi -22 grader, nu till kvällen är det snudd på -25. Jag är så tacksam att jag fortfarande har tak över huvudet och en dörr jag kan låsa om mig till Mitt Hem! Men jag sänder många tankar till dem som INTE har det och undrar hur de klarar sig i natt. Jag hoppas att nån lägger sin varma hand på dem så att de slipper frysa.

Det har varit en dag inte bara av kyla utan också av en del heta känslor. För min del var kulmen brevet från min handläggare på stället där de inte förmedlar jobb. Jag bara undrar hur handläggaren ifråga reagerar när… Jag trodde inte man kunde vara så utan empati, men det är visst fler än DLF* som inte har förmågan att känna medkänsla.


Lika tom på empati och kall som den här pavan…

                                                                                                                                                        Det har trots alla känslor varit en dag när jag inte har suttit håglös och apatisk och gråtit, även om det var vad jag helst hade velat göra. På förmiddagen städade och tvättade jag medan mamma la in sill. Sen tog vi en promenad över till Tokerian – det var ungefär så långt vi pallade på grund av kylan.

På eftermiddagen och kvällen pratade jag med två riktigt goda vänner som ringde. Det är gott att ha vänner som bryr sig när man är ledsen och har det svårt! Tack kära ni, ni vet själva vilka ni är!

Mamma griljerade skinka på eftermiddagen och jag satt vid datorn. Försökte också råda vännen Jerry i julklappsärenden, vi får se om resultat blir lyckat! Fick veta att även jag har en julklapp att hämta och det ska jag göra i morgon när jag åker ut till Förorten med klappar till familjen i Himlen.

Pratade med Fästmön på kvällen och feberungarnas feber har äntligen gått ner lite. Frida har kunnat äta nåt med lite mer substans än nyponsoppa idag. Elias hostar, men vill inte ta hostmedicin. Än så länge mår Anna, Linn och Johan bra och vi får hoppas att det håller i sig.


Elias hostar massor, stackars lilla gubben!

                                                                                                                                                              I kväll såg vi sista avsnittet av Morden i Sandhamn och jag vidhåller att serien aldrig riktigt lyfte. Nej, läs boken i stället, I de lugnaste vatten av Viveca Sten. Det blir betydligt mer behållning, jag lovar – även om jag inte var så särskilt imponerad av boken heller nör jag läste den förra året.   

I morgon är det dags att klä granen här. Jag ska klippa upp nätet innan jag åker ut till Förorten, men redan i kväll har jag lagt ut julgransmattan och ställt upp julgransfoten på den. Vi får hoppas att granen har överlevt kylan ute på ballen**.

Ryggen har blivit bättre och bättre under dan, men jag har fortfarande problem med att gå uppför trappor och klä på mig jeans och strumpor. Det gör djävulusiskt ont att lyfta vänsterbenet, helt enkelt. Men ändå, ryggen är betydligt bättre idag! Och några andra krämpor har jag väl inte mer än att lingonen trillade in idag – rätt väntade – och så har jag klämt en otäck liten finne på högernäsvinge. F*n, jag är TANT och tanter ska varken ha lingonvecka eller finnar. Men det har den här. Suck…

                                                                                                                                                          *DLF = Den Lille Fjanten, obehaglig folkgrupp på min förra arbetsplats
**ballen = balkongen

Read Full Post »

Det är ju liksom lite för kallt för att vara ute längre stunder, men mamma och jag halkade över till Tokerian för att bland annat inhandla kvällsblaska med vidhängande TV-bilaga. Tiden fram till och med nyårshelgen blir det en del TV-tittande mellan måltider, bokläsning och knäcktuggning.

Här är mina TV-tips för den kommande tiden:

  • I kväll blir det förstås sista delen av Morden i Sandhamn klockan 21 på TV4. Serien har visat sig bli en tittarsuccé. Jag tycker inte att den riktigt lyfter, trots goda skådespelarinsatser, så läs hellre Viveca Stens böcker!  (Jag gläds för övrigt åt att få se Alexandra Rapaport i en ANNAN TV-serie framöver, Drottningoffret, baserad på en bok med samma titel av Hanne-Vibeke Holst.)
  • Torsdagen den 23 december hittar jag inte ett skit som jag är intresserad av att glo på, så då blir det först granklädning och sen en god bok med lite godis.
  • Julafton är det inte mycket mer sevärt på, men en tradition i vår familj är att glo på Åbo julfred klockan 10.55 i SvT 2. Och naturligtvis blir det Kalle Anka klockan 15 på SvT 1!
  • Juldagen hittade jag ett intressant svenskt kriminaldrama på SvT1 klockan 21, Den fördömde. Bland skådespelarna märks bland andra Rolf Lassgård, vilket bådar gott, tycker jag. Detta är första delen av två. Men först ska jag se på säsongsstarten av Stjärnorna på slottet klockan 20 i samma kanal. De fem stjärnorna är den här gången Dan Ekborg, Monica Dominique, Niklas Strömstedt, Ulf Brunnberg och Marie Göranzon. Serien inleds med Dan Ekborgs dag.
  • Annandagen måste jag förstås se den andra och avslutande delen av Den fördömde klockan 21 i SvT 1.
  • Måndagen den 27 december klockan 21 är det premiär i SvT 1 för ett drama i svensk regi, baserad på en dansk bok, Drottningoffret. Serien går i tre delar.
  • Tisdagen den 28 december klockan 21 på Kanal 5 är det premiär för årets brittiska deckarserie Kommissarie Lewis. Kommissarie Lewis var ju den avlidne kommissarie Morses ”bihang” tidigare. Lite lagom spännande.
  • Onsdagen den 29 och torsdagen den 30 hittar jag inte nåt intressant på TV, så då blir det säkert helkvällar med en bra bok eller så.
  • Nyårsafton bjuder inte på nåt mer spännande än Grevinnan och betjänten klockan 19.45 och Tolvslaget på Skansen klockan 23.20, båda på SvT 1. Den som missade After Dark med Babsan kan kolla med stor behållning klockan 20 på TV4.
  • Nyårsdagen går andra avsnittet av Stjärnorna på Slottet klockan 20 på SvT 1. Det är Monica Dominiques dag. Och klockan 21.30 i samma kanal är det filmen Patrik 1,5.

Nja, som vanligt är det väl inte så där jättemycket som jag vill glo på under helgerna på TV, men det är ju lite skönt – då får man tid för annat. Blogga, till exempel.

Read Full Post »

Nu har jag dragit mig tillbaka till bädden. Bakom ryggen ligger en kokhet vetekudde och jag måste säga att dess värme har gjort under för min rygg i kväll! Men jag har fortfarande så pass ont att jag inte kan lyfta vänsterbenet mer än typ tio centimeter från golvet. Det är väldigt svårt att klä på sig och väldigt svårt att torka sig i rumpan, för att tala klarspråk. Inte för att jag behöver lyfta på vänsterbenet när jag torkar mig, men jag måste vrida mig konstigt.

Mamma och jag har glott på del två av Morden i Sandhamn och det blev väl snäppet bättre TV-deckare i kväll. Men bara snäppet. Och snäppet är nog Alexandra Rapaport. Hon liksom glänser. Resten är lika matta som de falska briljanterna i mina öron.


Manlig skådespelare 1, Alexandra Rapaport och Manlig skådespelare 2, Sonen Malmsjö. Så ungefär glänser mittentjejen jämfört med resten!

                                                                                                                                                      Och f*n så less jag är på att försvara mig och min ekon0mi! Varför är det så komplett omöjligt för somliga att förstås att man kan ha höga utgifter varje månad utan att man lever lyxigare än folk i allmänhet? När man lever som ensamstående måste man liksom bära alla kostnader själv. Fästmön och jag bor inte ihop. Hon sköter sin ekonomi, jag min, men vi hjälps åt ibland. Jag har redan ”bjussat” på alldeles för mycket info om min privatekonomi, så jag tänker inte bjussa på nåt mer. Men jag tycker fortfarande att det är för j***igt att man inte går runt på mindre än en tredjedel av den lön man hade under ett par år. (Innan dess var det minsann ingen lön att skryta med.) Och jag kan inte påstå att jag är stolt över sossar, rödgröna eller SD efter att ha försökt tolka och förstå deras beteende kring frågan om att eventuellt höja a-kasseersättningen. Nu blev det ingenting i stället. Bra jobbat NOT! 😈 För övrigt vill jag inte alls ha ersättning från a-kassan utan jag vill jobba.

Inte heller vill jag nappa på Bredbandsbolagets senaste erbjudande om… DÄR stängde jag av öronen när försäljaren ringde. Jag vet liksom inte hur många gånger om året det ringer säljare från Bredbandsbolaget. Snälla fatta, jag har bredband hos er och vill inte ha nåt mer/nåt annat. Ni har ju ingen fungerande telefonsupport och jag har fortfarande inte lyckats fixa mer än ett av de fem e-postkonton som följer med mitt abonnemang. Överväger för övrigt att säga upp fasta linan och nöja mig med det mobila eftersom jag är bunden cirka elva månader till med det abonnemanget. Ja, en dålig affär av mig, men jag blev rådd av min coach att köpa en liten bärbar dator med mobilt bredband. Och nu sitter jag här och betalar det varje månad.

DESSUTOM HAR JAG ONT I HALSEN! Tror jag. Och så längtar jag efter Anna som är hemma med två superfebriga barn och två friska och som försöker fixa all julmat NU – ifall hon själv skulle bli sjuk om ett par dar…

Jag är visst lite arg idag…


Tanten är visst lite arg idag…

                                                                                                                                                        Och som sagt, rik är jag inte, och inte är jag snygg heller. Jag mår smått illa när jag tittar ner på min bara överkropp där allting hänger i tunga klasar neråt. Typ.

PS Nämnde jag att jag har ont i högeraxeln också???

Read Full Post »

Alexandra Rapaport i rosa badmössa med gammaldags stuk simmar på ett tämligen ruttet lik under ett tidigt morgondopp. Så inleddes första avsnittet av Morden i Sandhamn, en serie i tre delar, med premiär i kväll på TV4.


Typ en sån här på skallen…

                                                                                                                                                   Nora, spelad av Alexandra Rapaport, går för att ta ett morgondopp med sina två små barn och simmar på ett tämligen ruttet manslik. Polis från Stockholm kallas in och det visar sig att en av dem, Thomas, är en gammal skolkamrat till Nora. Polisen försöker se om det är en olycka eller inte, men när den dödes syster hittas mördad blir slutsatsen att även brodern bragts om livet. Nora hjälper polisen och det är inte särskilt populärt hos hennes arrogante man Henrik (passande namn, för övrigt). Detta eftersom Henriks föräldrar kommit ut till Sandhamn och sonens familj för att fira sin fyrtioåriga bröllopsdag. Henriks mamma spelas för övrigt av Louise Edlind, en gång Malin på Saltkråkan, numera inte bara skådespelare utan också folkpartist! Harriet Andersson syns i rollen som grannkvinnan Signe.

Ja det ÄR onekligen bra skådespelare i den här TV-serien! Sonen Malmsjö spelar för övrigt den odräglige Henrik med bravur! Anki Lidén är polischef. Och de spelar verkligen karaktärerna i boken* väldigt bra. MEN… Särskilt spännande blir det inte. Det går för långsamt. Jag menar, vem vill sitta och titta i flera minuter på en polis som inte kan sova? Dryyygt… Musiken snarare stör än tillför nåt, dessutom. Nej, bättre får det bli, annars tappar jag sugen att se alla delar. Del två visas i morgon, tredje och sista delen på onsdag.


Två rosa tofflor – eller kanske skulle det ha varit badmössor, den här gången? Hägre betyg än så får inte första delen av Morden i Sandhamn.

                                                                                                                                                             * Morden i Sandhamn är en TV-serie baserad på Viveca Stens bok I de lugnaste vatten.

Read Full Post »

Jisses anoga så gott det var med mammas pannbiffar! Gjorda på kycklingfärs, men med mammas härlig kryddning. Hela tre stycken åt jag och till det kokt potatis, gräddsås, smörgåsgurka och lingon – vi hittade faktiskt lingon i kylen. Mamma gjorde också några köttbullar på kycklingfärs, men dessa ska sparas till julbordet. Fast en fick jag smaka och den var så god, så god…


Mammas köttbullar på kycklingfärs. Mums!

                                                                                                                                                     Annars försöker jag smälta informationen från a-kassan. Det kom ett tjockt kuvert med posten vid 16-tiden idag och jag hann precis ringa innan de stängde för dagen. För så är det alltid att så fort jag får nåt brev eller nån blankett från a-kassan så måste jag ringa för jag fattar inte vad där står.

Det jag fattade bums är i alla fall att jag inte blir rik, inte ens går runt månadsvis på a-kassans ersättning. Ja, jag är VÄLDIGT OROLIG, men får försöka lägga oron åt sidan nu när mamma är här. Tur att jag inte hade planer på att köpa mig ett barn som jag noterat att vissa har gjort. Stackars unge, jag hoppas det finns en högre makt som håller ett vakande öga.

Barn finns det annars alldeles för många av här i krokarna. Nu i afton var det några skräckexempel som fann det roande att smälla smällare på baksidan. Lustigt nog kom det samtidigt ett årligt informationsbrev från vår styrelse, som vanligt full med pekpinnar. En av dem är jag emellertid helt ense med styrelsen om: inga smällare på området! Kalla mig gnällkärring, men nej. Det finns djur som lider av de höga ljuden och gamla gubbar med dåliga hjärtan och så jag då, som är skotträdd (av förklarliga skäl).

Saknar redan älsklingen och vet att det dröjer lång tid innan vi får vara tillsamamns igen. Jag ska i alla fall åka ut med några kassar julklappar senare i veckan, så då får vi träffas en gång till före jul. Hoppas sen att vi får vara tillsammans i nyår. Nu har Frida fått feber också, så Anna har plötsligt fått hem två sjuka barn idag. Hoppas hon själv håller sig på benen nu i veckan som kommer. Gissar att de INTE blir så glada på hennes jobb nu när hon måste vara hemma med sjukt barn…

När vi ändå är inne på krämpor har jag smörjt in det onda på ryggen med Iprengelen. Den smärtlindrar som vanligt bra och en annan fördel är ju att den är antiinflammatorisk. Vi får hoppas att det ger sig och inte blir värre än den sträckning det är just nu. Ryggskott vore ju så lagom kul nu när jag har mamma här.

I morgon ska vi ut på några ärenden och bland annat försöka inhandla en ispigg till mammas krycka. Och jag ska posta ett brev till a-kassan, as usual.

I kväll startar en ny TV-serie i tre delar som går kvällarna efter varandra. Det är Morden i Sandhamn, en serie baserad på en deckare av Viveca Sten, I de lugnaste vatten. Jag gillar hennes böcker och ser fram emot tre timmars spänning på TV. Fast man vet ju aldrig hur det blir, oftast är böckerna bättre än filmerna, tycker jag…

Read Full Post »

« Newer Posts