Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘moral’

Ett inlägg om en bok.


 

DominansStor var den, högen jag med böcker som jag lånade av Fästmön i påskas. Jag betar inte av den så snabbt, men nu har den minskat något. Idag slutförde jag i alla fall läsningen av en Björn Hellberg-bok ur Loviken-serien, Dominans. En bok med det ständigt aktuella temat mobbning…

I Loviken härjar tre tonårskillar. De beter sig allmänt illa mot människor. Men framför allt ägnar de sig åt mobbning av svagare killar. Tre mot en, liksom. I ett fall går det så illa att en ung kille dör, nästa gång klarar sig en annan kille med nöd och näppe. Polisen Stig-Allan Jönsson nystar i fallet med killen som klarade sig. I samma veva kontaktas han av pappan till pojken som inte klarade sig. Och plötsligt bestämmer sig nån för att ge igen.

Åter en bok bland Hellbergs bästa! Här behandlar han mobbning, men också moral. För är inte den som ser vad sker skyldig att göra nånting åt det? Eller? Det här är en tankeväckande och engagerande polisroman som får högsta Toffelomdöme.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Sitter åter framför datorn hemma hos mig själv. Njuter av alldeles nyperkolerat kaffe. Tvättmaskinen jobbar på i badrummet och strax ska jag gå in i duschrummet och spola av mig och tvätta håret.

Det var varmt igår och det lär bli varmt idag. Jag, som de flesta andra, duschar väl mer på sommaren. Tidigare duschade jag alltid varje kväll, året om. Men sen jag blev tant pallar inte huden det, den blir torr och fnasig. Och jag är rätt slö på att smörja in mig…


Härligt svalkande!

                                                                                                                                                       Sent igår kväll fick jag veta att det är tråkigheter på gång i bloggvärlden. Igen. Detta verkar vara ett alldeles för vanligt ”problem”. Och det ÄR en svår balansgång mellan rätten att få tycka och yttra sig och samtidigt inte göra nån enskild individ illa. Jag har själv på nära håll – och från båda håll! – upplevt detta. Förhoppningsvis har jag lärt mig nåt av alla dessa erfarenheter. Jag vägrar fortfarande att ta nån skit – allra minst på min egen blogg. Man får gärna ha annan åsikt än jag och det jag har bloggat om, men det får inte drivas in absurdum. Inte på MIN blogg. Då kan man starta en egen liten blogg där man uttrycker sina egna åsikter. Men jag har också lärt mig att man inte får vara hur elak som helst när det gäller enskilda individer. Och då är det verkligen skit samma om dessa individer har varit minst lika elaka mot mig. För beter jag mig lika dumt och lågt – tja, då är jag ju inte ett dugg bättre. Men jag fortsätter bloggandet ett tag till och jag fortsätter att vara bitsk. Nån mjäka är jag INTE och tänker aldrig bli. Och såna som inte har kurage att göra nåt så enkelt som att hälsa på mig, de får faktiskt ingen hälsning från mig heller. Jag sänker mig inte HUR lågt som helst…


Att blogga kan vara en svår balansgång.

                                                                                                                                                          Natten har varit hyfsad. Jag somnade runt 23-tiden, men vaknade vid ett tillfälle och hade en lång och jobbig hostattack som dessutom väckte Fästmön. Det känns ibland som om jag har glasbitar i luftrören. Det gör ONT att andas.

Första muggen java är det inte jag sitter med just nu, utan faktiskt den andra. Den allra första tog jag ute i Himlen i Förorten innan jag skjutsade Elias till fritids och Anna till jobbet. När jag kom hem till mig var det första jag gjorde, nästan, att sparka igång kaffeperkolatorn! Jag kan verkligen inte leva utan kaffe!


Min älskade javamugg – som ursprungligen innehöll… senap…

                                                                                                                                                             Och idag på förmiddagen får jag en kaffgäst! Det ska bli så trevligt med sällskap – och ett sällskap som jag har riktigt bra UTBYTE av. Inte bara detta trista sociala kallprat utan en hel del djupare diskussioner och tankar. Sånt gillar jag!

Så nu är det bäst att jag sätter lite fart och stormar duschen!

Read Full Post »

E blev både teoretiskt och rent fysiskt utslängd i kylan. Det var vinter och neråt 20 grader kallt den dagen han fick veta att han inte längre var önskvärd. Någonstans inuti hade han nog bara gått och väntat på den här dagen. D och han hade så skickligt som möjligt lyckats undvika att konfronteras, men till slut blev situationen ohållbar. Tyvärr var det D som hann före och eftersom han stod högre i rang än E var det den senare som fick stryka på foten och lämna byggnaden bakvägen.

Efter den här dagen var E:s tillvaro som en drömvärld. En MARDRÖMSVÄRLD, vill säga. Plötsligt var allt det trygga i tillvaron bortryckt under hans fötter. Han som hade varit så nära sitt mål!

E:s plan hade varit att få D att inse att det klokaste D kunde göra var att söka sig därifrån. Men E hade så mycket information och hade samlat så många fakta att han inte hunnit sortera allt än. En del fakta handlade om ren och skär omoral, annat var endast oetiskt. Men det var det brottsliga, det olagliga, som inte kunde få fortsätta. Detta eftersom handlingarna ju ledde till katastrofer och lidanden långt över vad man först kunde föreställa sig.

Problemet var nu att jag inte hade hunnit få all information och alla fakta från E innan hans frånfälle. Någonstans under vägen gav han upp. Jag var helt oförstående inför detta eftersom jag ju visste att en man som E var en man som brann för rättvisa. Samtidigt gissade jag att han ville vara säker på sin sak innan han la fram ett förslag som kunde stå oemotsagt.

Mitt dilemma var att främsta källan till information nu var avliden. Gissningsvis fanns dokument bevarade på säkra ställen – frågan var bara VILKA ställen… Men sedan E:s frånfälle var det som om hans ursprungliga glöd hade slagit en gnista i mig. Även jag började fatta eld. Även jag började brinna för att ont skulle fördrivas med ont och rättvisan segra.

Enligt min uppfattning var emellertid D:s grövsta brott att E inte längre fanns i livet. Det fanns ingen annan skyldig till detta än D. Att sända någon annan människa i döden är den största synd man kan begå. Och syndaren skulle straffas, om det så var det sista jag gjorde. Det lovade jag E när mina tårar så småningom hade slutat falla och jag försökte sluta hans ögon inför den sista resan.

Read Full Post »