Hur gör djur, bönder och deras döttrar?

Ett uppslagsrikt inlägg.

 

Spadarvet (efter min pappa).

Närå. Jag satte inte eld på nånting vid matlagningen. I stället gapflabbade jag åt Fästmöns anekdoter från barndomen. Det tycks finnas en ändlös räcka sådana om hur Anna och hennes pappa försöker ha ihjäl varandra. I själva verket vet jag ju att de gillar varandra stenhårt, men det har varit några tillfällen när de har lyckats lura liemannen, bonden och hans dotter. En del har jag hört talas om tidigare, annat var totala nyheter för mig.

Med detta inlägg vill jag därför uppmana Anna att blogga om följande:

• När jag fastnade i stängslet och pappa satte på strömmen
• En dag i brännässlorna
• Med pappa nära diket
• Flygande faran på dyngflaket
• Gasen eller bromsen på traktorn (den som lever får se)
• Gasen eller bromsen på moppen (det känns väldigt rätt att Anna inte har körkort…)
• Kast med massor av ägg (då hängde verkligen Annas liv på en skör tråd…)

Och om inte nåt av detta roar henne tycker jag att hon ska blogga om mina nya hyresgäster på ballen*. För femte året, tror jag, har jag fått talgoxar som bygger ett bo bakom tegelstenarna. Idag lyckades Anna fånga de skygga fåglarna på bild. När de har fått sina ungar bor de kvar tills de är flygfärdiga, så de försvinner lika plötsligt som de kommer. Jag undrar just om det är samma talgoxpar som kommer varje år eller om det är barn, barnbarn, barnbarnsbarn etc till det första paret. Nån som vet hur djur som talgoxar gör? Kanske en fråga för Snett med naturen Mitt i naturen? Eller nån som bara råkar läsa detta???

Nu ska jag smocka i mig lite kaka och skrapa en trisslott. Jag riktigt känner hur jag har turen på min sida. Hoppas bara att Anna inte ger sig på mig om och när hon läser detta inlägg… Jag darrar… Av skratt.

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Man ska inte sparka, inte slå

Nej, man ska inte sparka eller slå på varken människor eller tekniska apparater. Det fungerar de inte bättre för. Man ska bara svära lite över irriterande, svetsade och inbrottssäkra plastförpackningar. Sen tar man ett djupt andetag och förtränger sitt låga blodsocker och så följer man instruktionsboken. Du vet, den där tegelstenen som kommer med teknisk apparatur. Och faktum är att jag klarade det! Jag bytte bläckpatroner för tredje gången på min skrivare – och allting funkar! Blev ju dessutom bara liiite arg, på förpackningarna. För att inte tala om priset. Två patroner, en svart, en färg för totalt 608 kronor. Men plastkortet funkade bra i betalningsmaskinen, så vi kör ett tag till!

Mamma ringde när jag just hade stannat bilen på Stormarknadens parkering, så jag bad att få ringa upp henne senare. Så gick Fästmön och jag på lite olika håll i Skräckens Boning Stormarknaden. Anna köpte mat och jag inhandlade mina patroner samt en födelsedagspresent till lilla mamma. Jag kan ju avslöja att jag handlade på Akademibokhandeln, för mamma läser inte min blogg. Jag fick tag i en riktigt feel good-roman om lojalitet och villkorslös kärlek – det passar perfekt till mamma! Naturligtvis var jag färdig långt före Anna, så jag gick ut i bilen och satte mig och ringde tillbaka till mamma.

Ett GRATTIS-paket till lilla mamma.

                                                                                                                                                              Efter ett bra tag landade vi så småningom i Himlen. Slaktar-Pojken kom ut och mötte och bar in alla sex (6) matkassarna på sina två (2) armar! Vi tog resten – det var väskor och blommor och blomjord och f*n vet vad.

Tanken var att jag sen skulle åka direkt hem, men eftersom vädergudarna har bestämt sig för att tömma sina pottor över oss idag slog jag en pling till Jerka-mannen för att höra om barnen ville bli hämtade. Detta i stället för att de skulle bli dränkta under de drygt 20 minuter det tar att gå mellan Morgonen och Himlen. Det ville de två yngsta, Äldstan tar moppen hem till mamma senare. Och det passade ju bra för då fick vi med oss Elias cykel också. Jag har en väldigt liten bil, men med väskorna i bagageutrymmet,  Frida i framsätet, cykeln bakom framsätena och Elias liggandes i baksätet fick vi med oss allt och alla till Himlen.

Nu är jag hemma hos mig och gläds åt att jag har fått fart på skrivaren igen. Jag har skrivit ut de papper jag behöver till morgondagens möte och jag ska gå igenom dem senare.

För övrigt har jag haft en vänligoch intressant mejlväxling kring en tänkbar praktitk i höst, vilket gjorde att jag kunde torka mina tårar och orka en stund till! Dessutom hittade jag lite mat i frysen så nu har jag nåt att tina och värma till middag!

Ett stort TACK till alla er som gav mig kramar också! Det hjälper oerhört att ni lyssnar/läser och bryr er och tänker på mig. Buhuuuu… nu gråter jag nästan lite till för att jag blir rörd. 😥 Ni är GULD!

Read Full Post »

Det är bara somliga som får klaga…

Igår slog verkligen värmen till här! Fästmöns termometer visade närmare 43 grader varmt utanför köksfönstret. Vi orkade inte storhandla när Anna hade slutat jobba, utan det blev inhandling av fredagsmiddag samt fredagssnacks på ICA Solen. Därpå hämtade vi svettig liten pojke på fritids. Han var näst sist kvar. Mellansyster avhämtades också, medan Storasyster hade lyckats få fart på moppen och använde den för transporter.

Hela 42,6 grader utanför Annas köksfönster igår på eftermiddagen. Och 25,8 inne i köket, ungefär som vanligt…

                                                                                                                                                               Gårdens alla ungar tycktes vara ute och gapa och skrika, så det var inte precis nån njutning att sitta på Annas balle* och läsa, det enda stället där det var någorlunda hyfsad temperatur igår kväll. Det som irriterade mest var att barnens vuxna tycktes vara mer intresserade av att dricka öl och klaga på… sina grannar. Och det är tyvärr så att man får inte säga nåt om barn som låter som ett helt nöjesfält, men stora barn är det visst helt OK att klaga på. Jag blev riktigt arg och funderade på ett och annat. Detta blev emellertid ett gyllene tillfälle för mig att träna på att hålla tand för tunga. Det vill säga hålla käften. Men det var svårt, särskilt som öldrickarna uppträdde ganska hotfullt. För oss var det inte så svårt att avstå från alkohol igår…

Framåt kvällen softade vi i var sin soffa och glodde på Tyst vittne, en härlig brittisk deckare och rättspatologen Sam Ryan. Frida tittade på nåt annat inne på rummet, Johan roade sig själv och Linn var på studentfest. Anna plockade fram ost och kex som vi intog med 7Up light till. Sen blev det lite chips och en och annan chokladbit. Inte konstigt, kanske, att jag vaknade vid fyratiden i morse och hade världens magont… Jag trodde jag skulle dö. Det var bland det värsta ontet i magen jag har varit med om! Gick upp och tog min magsårsmedicin och efter nån timme tror jag att jag slocknade igen av ren utmattning. Idag är magen lite bättre, men den värker fortfarande och mår illa och får springa på toa lite då och då. Gissar att jag får höja medicindosen, men framför allt avstå från det flottiga idag.

+  +  = Magont!

                                                                                                                                                                     Jag föreslog familjen att vi ska göra sallad till middag idag. Än så länge har jag väl bara nästan fått med mig Frida och Anna på tåget, så vi får se hur det blir. Misstänker starkt att killarna lägger in häftiga protester, medan Linn nog hänger på. Vi får se.

Är nu hemma hos mig en stund för att hämta lokalblaskan. Har också ringt mamma för att höra hur hon mår och det är visst bättre i bröstet. Jag misstänker en sträckning eller möjligen ett revben som bråkar, mamma är otroligt urkalkad efter att ha ätit cortison sen början av 1970-talet.

Gissar att vi softar på ballen i eftermiddag, det är för varmt för att göra nåt vettigt. I morgon ska jag Ut på Uppdrag och det ser jag inte direkt fram emot, men jag har i alla fall hittat ett linne som jag tror blir svalt att ha.

På måndag är det nationaldag och röd dag. Gissningsvis tillbringar jag den med Elias eftersom mamma jobbar och pappa har annat för sig. På lördag är jag också med Elias av samma skäl. Funderar på om vi inte ska försöka göra nån liten utflykt med picknick eller nåt då om värmen håller i sig. Det är ju inte helt fel att till exempel befinna sig vid vatten…

                                                                                                                                                              *Annas balle = Annas balkong

Read Full Post »

Kyla, röd korv och räkor

Så blev det då fredag. Men idag är det kallt! Termometern i bilen visade bara 13 grader när jag skjutsade Fästmön till jobbet i morse. Och hon satte på sig jeans för första gången på några veckor, tror jag…

Själv kan jag inte ha jeans för den inflammerade kärlväggen sitter på framsidan av vänster lår och bara tanken på att ha nåt som trycker mot den röda korven, typ ett par tajta jeans, får mina ögon att tåras. Jag behandlar och behandlar, i morgon har det gått en vecka och längre än så får man egentligen inte behandla. Men vad ska jag göra när ådern svullnar mer och mer för varje dag? Sist tog det nästan två veckor att få ner inflammationen, så det är väl bara att fortsätta. Jag slängde iväg ett mejl till min doktor Anders nyss, men precis som jag gissade har han semester. Eftersom jag hade samma problem förra året vet jag hur jag ska behandla det, så jag känner ingen panik än. Men blir det värre får jag väl ringa mottagningen. Så här såg det ut förra året:

Så här såg det ut i början av inflammationen våren 2009.

                                                                                                                                                              Den nuvarande inflammationen känns ilsknare, men det är svårt att få till en vettig bild.

Det gör rätt ont, ja… Ungefär 20 centimeter är inflammerat den här gången. Det bultar och dunkar och jag kan knappt ha ett par tunna shorts över det onda området.

                                                                                                                                                                  Nog om krämpor nu! Idag är det Annas sista dag på vikariatet och efter den väntar fyra veckors välförtjänt semester. Vi firar i kväll med räkor och aioli och vitt, knastertorrt vin. Hoppas vi kan sitta på ballen*, vädret känns väldigt osäkert just nu.

Väderosäkerheten – regn eller inte – gör att det kanske inte heller idag blir nån biltvätt. Däremot ska husmor slå till och köra en vanlig tvätt. Det har ju gått åt en del shorts och linnen, framför allt, i värmen.

I morgon ska vi till Annas kompis M och titta på kläder som eventuellt kan vara nåt för Elias. Grabben växer ju så det knakar och jag misstänker att jag lär upptäcka det på söndag kväll när vi ska hämta hem trion till Anna. Jag har ju inte sett Elias och Frida på flera veckor! Lillan åker väl moppe, vi får kanske bara äran att frakta hennes väskor. Vi träffade henne för övrigt en liten stund igår och hon var brun som… jaaaa, jag höll på att säga en bajskorv, fast snyggt! 😉 Det är orättvist att somliga får så fin färg, medan andra – se låren ovan! – endast blir lite färgade i ansikte och på armar och händer… I vart fall definitivt INTE på benen. 😦 Och eftersom jag behandlar inflammationen nu får jag inte sola benen – inte på två veckor efter AVSLUTAD behandling heller…

Nu har jag gnällt och självömkat färdigt för den här gången! Det är ju liksom en rättighet jag har eftersom det är min egen blogg. Och ingen är ju tvingad att läsa ända HIT! 😆

                                                                                                                                                    *ballen = balkongen

Read Full Post »