Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Mona Sahlin’

Ett inlägg om en bok, grävande journalistik och en skandal i Metropolen Byhålan.


 

Sölve & CoFör 20 år sen, i oktober 1995, skedde den så kallade TobleroneaffärenSveriges dåvarande arbetsmarknadsminister Mona Sahlin hade använt statens kontokort för att handla privat, bland annat två Toblerone. Totalt hade ministern köpt varor för strax över 50 000 kronor. Hon lämnade in kvitton och reglerade i efterhand. En förundersökning inleddes med bland annat misstankar kring trolöshet mot huvudman. Undersökningen las ner. Mona Sahlin avgick.

Några veckor senare bestämmer sig Britt-Marie Citron, nyanställd på Byhålebladet, för att se om det finns några kontokortsaffärer i kommun. En helt sanslös historia om maktmissbruk rullar upp. Vi snackar om betydligt större summor än futtiga 50 000 kronor, vi snackar årslöner och mer därtill. Och Motalaskandalen leder inte bara till avgångar utan till böter och fängelse för några av de inblandade. Britt-Marie Citron får Stora journalistpriset 1996. I boken Sölve & Co (1999) beskriver hon vad som hände.

Det är en närmast farsartad historia som rullas upp. Jag hade ingen aning om att den var så omfattande – jag hade ju lämnat stan redan 1982. Men tydligen seglade det in en man från södra Sverige i kommunen och blev den som styrde och bestämde. Sölve Conradsson var frikostig med både resor och gåvor till sig själv och kompisar och folk han kunde ha nytta av. Sakta men säkert drar Britt-Marie Citron fram det ena efter det andra – trots att kommunens folk gärna håller varandra om ryggen.

Ett kapitel innehåller inklippta citat ur den lokala nyårsrevyn 1995/96. Det är roligt, samtidigt som jag tycker att det är snudd på raljerande och nästan lite synd om de skyldiga. En kan till och med nästan tycka att journalisten är den som orsakat att de närstående till de skyldiga far illa. Men det är ju inte journalisten som har varit grovt trolös mot huvudman. Nånstans tror jag emellertid att både Britt-Marie Citron och jag såg/ser att Sölve Conradsson blev/blir till något av en syndabock. Britt-Marie Citron skriver också på ett par ställen i boken hur rädd hon var att det skulle gå så långt som till självmord.

Det riktigt intressanta, tycker jag, kommer mot slutet av boken när Britt-Marie Citron funderar över hur länge bedrägerierna pågått och hur de kunde pågå så länge, hur det var möjligt. Som jag ser det handlar det om att sossarna – ja, det var de som satt vid makten i Metropolen i 81 år – blev så maktfullkomliga, så egenmäktiga. Varför protesterade ingen? Ja, författaren har en del teorier om detta också i slutet, där hon även drar fram företrädare till dem som dömdes i Motalaskandalen. Samtliga sossar, förstås. För i Metropolen kom du inte nån vart utan partibok.

Hur det är idag har jag ingen aning om. Några vänner och bekanta säger, oberoende av varandra, att kommunen inte är intresserad av att stötta lokala företagare, att kommunen bara anställer folk ur de egna leden (sossar?) och att kommunen är en urusel arbetsgivare där alla fortfarande håller om varandras ryggar. Sanningen i detta har jag ingen aning om. Kanske borde en Britt-Marie Citron dyka upp igen och röra om i grytorna. Vad hon gör idag är inte det lättaste att få fram, men jag tror att hon bor i Norrköping och arbetar som frilansjournalist. Hon har även efter Stora Journalistpriset fått utmärkelser, bland annat Östra publicistklubbens utmärkelse Guldpennan.

De trolösa då? En fack(pamp?) slapp straff helt och hållet eftersom brottet var preskriberat. Fem dömdes för främst trolöshet mot huvudman och fick böter, men villkorligt fängelsestraff, en dömdes för osant intygande till böter och villkorligt. Håkan Carlsson, kommunalråd och sosse, dömdes till fyra månaders fängelse. Men Sölve Conradsson dömdes för grov trolöshet mot huvudman och två års fängelse. Förra hösten avled Sölve Conradsson i Askersund efter en svår sjukdom. Askersund… Ett annat län än Metropolen, men bara fem mil därifrån. Huruvida hans dotter fortfarande arbetar som polis i Metropolen har jag ingen aning om.

Det här är en viktig och ständigt aktuell bok som alla riktiga journalister borde läsa. Och en och annan kommunalpolitiker… Toffelomdömet blir det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett post Pride-inlägg.


 

RegnbågsflaggaVårt Stockholm Pride 2015 bestod av paraden igår på eftermiddagen samt Pride Park resten av eftermiddagen och kvällen igår. Vi köpte biljetter i vintras när de bara kostade 400 spänn styck – vad ett dagpass kostade igår. Vi hade säkert andra förhoppningar då om årets Pride, men det räckte faktiskt för min del med det som blev. Fästmön bjöd dessutom på en hotellnatt vid Globen och det var skönt att behöva komma hem till Uppsala mitt i natten. Tack, sötnos!

I år fick vi sällskap med Jerry till och i paraden. Det är säkert en och annan som har synpunkter på att just vi tre gick tillsammans. Det får stå för dem. För oss kändes det helt rätt. För mig personligen kändes det som att den kraft och den energi vi har lagt ner på att ha bra och vettiga förhållanden mellan alla parter i familjen har gett fint resultat. Dessutom har vi väldigt trevligt tillsammans, vi tre.

Paradstarten var vid gräsliga Mariatorget, en fruktansvärd plats att försöka bringa ordning bland tusentals människor. Vis av erfarenheten (paniken var millimeternära förra året för min del) gick vi till Hornsgatan. När vi så småningom klev in i ledet hamnade vi nånstans mellan RFSU och Regnbågsfamiljer. Det var en OK plats. Som vanligt solbrände jag nacken och som vanligt var det antiklimax när vi kom fram till målet, Pride Park, det vill säga Östermalms IP. Där var det så dött det kunde vara, så det är tur att vi är bra på att roa oss själva. Inte ens några bra artister var det på kvällen. Maten var god, men vis av erfarenheten IGEN vägrade jag hårdnackat att betala med kort – vilket inte var helt uppskattat av personalen vid 7-ElevenDär tog man emot mina kontanter, suckade och frågade vid båda tillfällena jag handlade om jag verkligen inte kunde betala med kort. Nej, det kunde jag inte. Ingen annan klagade.

Efter ett par öl, lite mat och inköp av godisremmar fick vi nog och åkte hem till hotellet med trötta ben och onda fötter. Ett par ”kändisar” träffade vi i parken, nyktra, tack och lov. Roligast var det att se Mona Sahlin – hon är den politiker som jag alltid har sett på Pride – och så Kommunalrådet, förstås. I år träffade vi ingen som var påträngande eller som vi helst hade velat undvika. Min panik höll sig tack och lov borta.

Bäst av allt var att jag inte gjorde av med särskilt mycket pengar. För på lördag åker vi till Stockholm igen – det är då Anna har ordnat två gratisnätter på Clarion Hotel Stockholm åt oss! Vi ska strosa på stan, jag har ett par ärenden, Anna har ett par ärenden och sen ska vi bara vara tillsammans lördag till måndag. Men inte nog med det… Anna har köpt biljetter åt oss till Sarah Dawn Finer på Parksnäckan här i Uppsala på fredag kväll. Det ser ut att bli lika fint väder då som igår på paraden! Och medan jag har skrivit den här texten har det åskat och spöregnat och spruckit upp – solen är här igen och himlen är blå och nästan molnfri. Jag har mobiltelefonerat med en kompis och ska strax ringa mamma.

Men först ska jag lägga ut några bilder som du får titta på här:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Men vad har DU gjort i helgen när du inte har kunnat roa dig med min blogg??? Skriv gärna några rader och berätta, för nyfiken är jag fortfarande!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Drevet gårErikshjälpen i Uppsala är ett av stans second hand-ställen som har ganska god ordning på sina böcker. Utom pocketböckerna. De ligger i två stora trälårar, visserligen med ryggarna uppåt, men ändå. Det tar sin lilla tid att gå igenom dem. Det gjorde jag i början av juni och fann tre spännande böcker. Den första av dem, Anders Pihlblads bok Drevet går. Om mediernas hetsjakt, läste jag ut idag.

Jag fastnar för den här boken direkt! Och det handlar mycket om att författaren är journalist, men trots detta själv drabbades av ett mediedrev under senhösten 2007. Det var då han flamsade och pussades med Ulrica Schenström en kväll på krogen, nåt som uppmärksammades av en fotograf och som sen ledde till den så kallade Schenströmaffären. Ulrica Schenström är moderat och var 2007 statssekreterare hos Fredrik Reinfeldt. Den aktuella krogkvällen var hon en av dem som hade jour vad gäller krisberedskap. Klart olämpligt att dricka alkohol och gå på krogen med en journalist. Men det mediedrev, som ledde till att Ulrica Schenström senare avgick, var det mycket bättre? Ulrica Schenström har för övrigt skrivit förordet till den här boken – och det är då jag fastnar! Jag citerade till och med förordet häromdan här på bloggen.

Den här historien och flera andra kring politiker och kändisar som råkat i blåsväder, klantat sig, gjort dumma saker etc skriver Anders Pihlblad om. Och ärligt talat får jag i många fall en annan bild av händelserna och personerna han skildrar. OK, visst har framför allt politiker en sån roll att de ska ha extra rent mjöl i sina påsar. Men att drivas av hämnd och inte bara rasera somligas privatliv, utan att till och med få den utsatta att begå självmord… det är aldrig OK. Att ge sig på familjen omkring den person som nagelfars är inte heller OK. Jag köper inte argumentet att h*n borde ha tänkt på det innan h*n begick sitt fel. För vi är alla människor.

Anders Pihlblad möter i den här boken bland andra Lars Danielsson, Cecilia Stegö Chilò, Mona Sahlin, Gudrun Schyman, Björn Ranelid, Tiina Rosenberg, Liza Marklund med flera. Det är oerhört intressant att läsa vad här personerna berättar om sina erfarenheter. Vidare tar han upp skillnaden mellan sättet att skriva om kända män och kända kvinnor, bloggarnas makt, förtal och förföljelser på nätet kontra yttrandefrihet, krishantering vid mediedrev etc.

Boken kom ut för fem år sen, så den har ett antal år på nacken. Men ändå. Det är mycket i den som fortfarande är aktuellt, det är mycket givande att läsa om de drabbades tankar och det är mycket av mediedrev som kan appliceras på livet i stort. Att bli uthängd och utpekad, att bli kallad än det ena, än det andra, förtalad etc förekommer ju fortfarande. En sorts… mobbning, som vissa människor aldrig tycks växa ifrån. Man är fixerad vid en person och drivs av nån sorts hämndbegär. Många av oss upplever det varje dag.

Toffelomdömet för den här boken kan inte bli nåt än det högsta. Om jag inte tyckte så mycket om boken skulle jag kunna tänka mig både en och två och tre personer som hade behövt läsa den och som jag gärna lämnat den vidare till – med iskall hand…

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Igår kväll lyssnade jag lite på en TV-intervju med Stefan Löfven, du vet sossarnas partiledare. (Det är visst sossekongress, om nån har missat det…) Jag tyckte att han inte gav ett enda svar på nån av journalistens frågor utan det var bara floskler och partimanisfest som bubblade upp ur hans mun. Nu vill jag dock ha till protokollet att de flesta partiledare gör på liknande sätt, men Stefan Löfven var nog den mest o-svarande politiker jag har hört! En konst det med…

Hittade ett roligt test hos Dagens Nyheter där du kan testa dina kunskapar i vilken S-ledare sa vad – Mona Sahlin, Håkan Juholt eller Stefan Löfven. Jag hade tre rätt av åtta och märkligt nog blandade jag mest ihop Mona Sahlin och Håkan Juholt (vad jag har förstått gillar de två inte varandra särskilt mycket och de hade dessutom lite olika fokus som partiledare för sossarna). Hur gick det för dig???


Livet är kort.

Read Full Post »

Det var länge sen jag var på en invigning av Pride, men i år var det dags! Tog 14.09-tåget med denna vackra donna till Kungliga Hufvudstaden för att fira Pride i dagarna fyra.

Vacker och älskad.


Tro det eller ej,
men tåget gick som det skulle, tunnelbanan likaså och rummet var… spegelvänt mot vad vi brukar ha. Vi irriteras för övrigt alltid över att toadörren går inåt rummet och inte inåt hallen. Dessutom är det en blästrad glasdörr till toa – och där finns springor att titta i…

Efter uppackning traskade vi iväg till Tanto, där årets Pride går av stapeln. Vi mötte massor av kändisar som Anna kände igen. Själv var jag mest intresserad av husen runt omkring. Detta nybygge är ganska läckert, tycker jag.

Läckert nybygge på väg till Tanto.


Vi var väldigt törstiga,
men det var inget vinunderhåll på vägen, så vi fick vänta tills vi kom fram.

Inget vinunderhåll på vägen!


Det blev både mat och dryck
när vi kom fram. Anna njöt i solen – ett tag såg det ut som om det skulle komma ett skyfall – i sina nya solbrillor som är mycket spanvänliga. Ögonen bakom dessa registrerar en hel del, kan jag meddela…

En spanerska.


Ölen brukar vara halvljummen
och maten sisådär, men i år var öl i alla fall sval och maten god. Fast jag fick förstås ont och kunde inte äta upp.

Maten var god.


Största behållningen av invigningen
tror jag vi båda tyckte var detta att glo på folk. För invigningen var det inte mycket med. Trista artister och ointresserad publik. Men roligt och bra invigningstalande gjorde två politiker, sossarnas Mona Sahlin och folkpartiets Birgitta Ohlsson. Tillsammans.

Jag blev ju lite klen och då kändes det extra tryggt att ha två positivhalande systrar i närheten. Du skulle bara ha sett hur den till höger i bild svängde på stjärten när hon halade… Oj, det var så att det rann till… För dig som föredrar brevlådor rekommenderas annars den till vänster i bild. USCH!

Stjärtar av olika slag.

Luftrummet ovanför oss var inte bara fullt av moln. Där kom massor av plan och massor av ballonger. Detta exemplar var rosa och jag kan ju inte zooma så bra med min gamla mobilkamera så njut av ballongen på lite håll…

Till väders…


Årets dogtag
var en sorts patron som man kunde skruva isär. Inuti låg ett litet meddelande. På min microlapp stod ungefär att jag skulle välja att gå mina egna vägar och att jag skulle lämna avtryck… Tycker jag var väldigt passande…

Årets dogtag.


Bästa artister var
– without no doubt – Gravitonas, ett band som jag faktiskt inte hade lyssnat på tidigare 😳 Så musikaliskt obildad är jag… Gravitonas gjorde sin första och enda Sverigespelning igår på Prideinvigningen.

Gravitonas – fast de syns inte så bra…


Vi traskade ”hem” 
genom Stockholms-natten och var tämligen nöjda med starten på Pride. Somnade med huvudena på små kuddar – de skitstora som finns i sängarna går inte att sova på.

I morse blev det härlig hotellfrukost. Vi roades av två söta hundar som lekte utanför och av en tysk familj som inte tyckte att det var tillräckligt

schön

att sitta vid vårt bord. Hmfp! Och vi som inte ens hade shorts på oss utan var passande klädda i heltäckande benkläder!

Torsdagsfrukost.


Vi åt och njöt
och Anna är lika vacker idag som igår. Nu har vi fyra dar kvar här…

Anna njuter.


Planen för dagen
är ett musiebesök. I kväll blir det förstås schlagerkväll i Tanto. Och i morgon eftermiddag ska vi träffa en bloggvän som har blivit en riktigt god vän – trots att vi inte har träffats än.


Livet är kort.

Read Full Post »

Mona Sahlins omdebatterade röda Louis Vuitton-väska ska säljas på auktion. Pengarna den inbringar ska gå till RFSL:s ungdomsverksamhet Egalia, en fritidsgård. Ett alldeles utmärkt initiativ, tycker jag!

Den berömda röda väskan går inte att missa. (Bilden är lånad från Sveriges Televisions hemsida.)


Man kan tycka vad man vill
om Mona Sahlin, men jag gillar henne. Visst bör man som högt uppsatt politiker föregå med gott exempel i vissa sammanhang, det tycker jag. Samtidigt kan jag känna att det var ett jäkla pådrag på allt Mona Sahlin gjorde ett tag. Sen kom Juholt – och inte fasen blev det bättre, eller?..

Hur som helst, den röda väskan fick Mona Sahlin när hon fyllde 50. Den uppmärksammades efter en riksdagsdebatt 2010. Somliga tyckte att det var högst olämpligt att sossarnas partiledare skulle gå omkring med en märkesväska värd 6 000 spänn, det vill säga hälften av vad ett vårdbiträde tjänade. Nu finns det emellertid inte så många vårdbiträden kvar eftersom arbetsgivarna inom kommuner, landsting och privata vårdbolag ofta kräver att man minst ska ha undersköterskeutbildning så jag undrar vilka vårdbiträden som avsågs..? Men ändå. Ärligt talat tyckte jag att det var att gå lite för långt, detta med väskan och Mona Sahlin. Människan hade ju ändå fått den i 50-årspresent. Hon var säkert överlycklig!

Nu säger Mona Sahlin:

Den har tjänat mig väl och om den kan ge pengar till goda ändamål så är det dags att skiljas åt.

Väskan ska nu auktioneras ut och faktum är att den kan ge rejält med klirr i kassan för Egalia. Kommunikationschefen på Bukowskis tror att det blir ett stort intresse för väskan. Det blir ett utrop på 2 000 kronor.

Kommunikationschefen vågar inte spekulera, men säger

[…] Ett foto av människor utklädda till kaniner som Eva Dahlgren tagit ropades ut för 5.000 kronor. Det såldes för 85.000. Väskan är minst lika intressant. […]

Från och med i morgon kan man se väskan och bjuda på denpå nätet. Då säljs också andra föremål till förmån för RFSL:s ungdomsverksamhet i samarbete med tidningen QX.

Read Full Post »

Det går inte att lämna sosseledaren Juholts knäpperier obloggade om på en blogg nära dig. Kort och koncist: jag förstår inte hur man kan göra som Juholt som så sent som i onsdags la fram miljonförslag om hur man ska komma till rätta med bidragsfusket. En partiledare, oavsett partipolitisk hemvist, ska föregå med gott exempel, det är min bestämda åsikt och ingen eller inget kan rubba den.

Jag tycker ärligt talat att det inte räcker med en ursäkt och att berätta att han redan har betalat tillbaka de      160 000 kronor han har lurat staten på. För Håkan Juholt är en del av staten, han är en del av det demokratiska system vi har i Sverige. En del av det system som bestämmer vilka lagar vi ska ha i det här landet. Att då säga att man inte känner till vilka regler som gäller – detta trots att han ”blivit varnad” redan 2009 – är ju bara så idiotiskt!

Juholt är inte den enda politikern som kör med dubbelmoral. Mona Sahlin gjorde det – och vi är många som minns Tobleroneaffären när den stackars människan (ja, jag kan inte låta bli att tycka lite synd om henne!) köpte en chokladbit och lät staten betala för det. Fast sen visade det sig ju att det handlade om lite mer än bara en chokladbit. Det handlade om privata inköp för 53 274 rättelse: 53 174 kronor. Sen var ju Mona Sahlin väldigt slarvig med att betala sina räkningar. All möjlig skit drogs fram om henne kring mitten av 1990-talet. Var det nån mer än jag som undrade varför hennes man inte betalade dagisräkningarna? Varför var det bara hans hustrus fel att dessa inte blev betalda?

Men sossarna är inte de enda politiker som kör dubbelt. Andra sidan kan också. En blivande minister hade använt svart arbetskraft, en annan hade inte betalat sin TV-licens. Den förra var minister i åtta dagar, den senare  i hela tio dagar innan de avgick.

Uppdaterat: Dagens Nyheter har grävt fram några till som har varit dubbelmoralister!

Varför denna skillnad? Varför avgår kvinnorna och männen sitter kvar? Jag kan inte annat än hoppas att Håkan Juholt noga funderar över sin framtid.

Nu vill jag slutligen tillägga att det också finns duktiga och ärliga politiker som arbetar hårt och som följer de lagar och regler de är med om att instifta. Man kan inte generalisera och säga att alla politiker är oärliga puckon.

Men faktum är att när man tjänar så bra som en politiker gör och när man dessutom är med och sätter lagar för vårt land då har man också ett extra ansvar, tycker jag. Den politiker som säger sig företräda de som har det sämst ställt i landet, de så kallade arbetarna, borde känna ännu lite mer ansvar. Att ni inte skäms, ni som fifflar! Det kan ju inte bli annat än en utdelning av en fet, svart bak!


En svart bak till alla fifflande, dubbelmoraliska politiker i vårt land!

                                                                                                                                                                 Läs även andra bloggares åsikter om .

Read Full Post »

Older Posts »