Hösten äntligen här?

Ett inlägg om en efterlängtad tid och om rätten att ha sina egna känslor.

---

 

Himlen är blå igen och de vita molntussarna är få.

Det blev en ofrivillig sovmorgon i morse på hela tolv minuter. Det vill säga, jag vaknade tolv minuter över sju. Det är sent för min del en vardag. Men jag skyller på täta uppvaknanden IGEN i vargtimmen. Täcke av, täcke på… ja, du fattar. När jag sen äntligen kom upp var denna måndag lite mulen. Eller mulen och mulen… Det var molnigt och runt 13 grader. Nånstans på nätet läste jag att Bartolomeusdagen, det vill säga idag, är höstens första dag. Välkommen, Bartolomeus! Som jag har längtat… De vita molnen skingrade sig emellertid ganska snart, men i skrivande stund har termometern ännu inte uppnått trettiogradersstrecket på solsidan – det är ”bara” 29,5 grader. Men ändå. En sån som jag kan ju hoppas ändå på hösten.

Jag med läsglasögon på näsan och bok på bringan. Det är svårt att se smart ut när man samtidigt ska ta en selfie, men ge mig lite cred för att jag åtminstone försökte.

Min söndag gick i slöhetens tecken. Eftersom jag inte kunde sitta på ballen* och läsa fick jag ligga på sofflocket och läsa. Det blev inte så fruktansvärt varmt här inne, för jag kunde i alla fall öppna alla fönster åt framsidan. Alltid något. Och folk måste ju få ha hela släkten på besök och ägna sig åt att röka om de vill – så länge jag kan stänga ute röken från mina luftrör och ljuden från mina öron. Det gick bra igår. Jag tog en selfie för att träna på att se mig med en viss intellektuell look – det vill säga läsglasögon. (Billiga, för 29 spänn på Tokerian, är bäst att tillägga så ingen får för sig att känna sig tvingad att skriva till mig att jag lever över mina tillgångar.)

Söndagsmiddag, billig sådan.

Mamma fick mig att hasa över till Tokerian och köpa grillade kycklinglår och potatissallad till middag. Låren kostade 19 kronor, potatissalladen 10. Jag pantade burkar och flaskor för 21 kronor. Så min middag blev inte så dyr, med andra ord. I kylen grävde jag fram sex dar gammal mjölk (helt drickbar) samt några färska grönsaker. Salladsbladen var sisådär, men efter en liten utrensning blev det en fin sallad. Jag kompletterade den med oliver på burk, en bit fetaost köpt tidigare på extrapris samt pfeferoni på burk. Det blev hur matigt som helst. Och billigt. Jag är glad att jag fick till en sån bra måltid. Bäst av allt är att jag har kvar den där billiga fiskgratängen med dill som jag köpte häromdan. Den gick ju inte att micra utan skulle vara i ugnen en timme och med tanke på hettan och stängda fönster och dörrar igår blev middagsplanerarna ändrade.

Vem har rätt till känslor och åsikter?

Min måndag har inletts med sedvanligt göra – och ska så fortsätta. Men jag ska också ta en snabbrunda i media och se vad som har hänt över natten. Jag noterade på Twitter att en viss lokalpolitiker är i hetluften igen efter att ha jämfört en sjukdom, som somliga menar sig ha nån sorts ensamrätt på, med svensk migrationspolitik. Han har redan fått en sosse på sig och ett antal anonyma, men snart kommer väl mobben. Politikern, en offentlig person, skrev i alla fall ett helt blogginlägg innan han blev påhoppad. En annan, privatperson, skrev en gång en tweet innan hon blev påhoppad. En tweet som inte handlade om migrationspolitik utan allmän frustration.

Oavsett vad vi tycker om vissa människor och deras åsikter ska vi inte försöka ta ifrån dem deras rätt att känna saker och ting – inte heller när de i princip uttalar sig i media om att vissa former av en sjukdom är finare än andra. (Tror jag inte de som har den så kallade finare formen av sjukdomen tycker.) Vi har alla rätt till våra egna känslor – det gäller båda sidor av myntet. Jag läste för övrigt ett väldigt bra blogginlägg hos Fatou igår kväll. Det tycker jag att du ska läsa – oavsett om du har träffat mig eller inte, gillar mig eller avskyr mig. Sen kan du rannsaka dig själv en smula innan du angriper andra personer: är du avundsjuk, missunnsam eller mår du dåligt?

Ett höstträd med en knallblå himmel får illustrera att jag hoppas att hösten är här nu. Bilden är tagen den 6 oktober 2012.

Min vecka 35 – höstens första vecka? – ska jag bland annat träffa UppsalaEwa för litterärt utbyte på tisdag samt besöka Kommunalrådets nyöppnade retro-, antik- och vintagebutik på  Hjalmar Brantingsgatan 4 A här i Uppsala på onsdag. Då är affären öppen mellan 15 och 18. På torsdag är det åtta år sen Fästmöns och min allra första dejt. DET måste uppmärksammas, på nåt bra sätt.

Men vad händer hos DIG i veckan??? Skriv gärna några rader och berätta medan jag letar jobb och läser ut min deckare!

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Söndag förmiddag

Ett söndagsinlägg.

---

 

Fem såna här blev mitt lördagsgodis.

Det blev en stilla kväll i New Village igår. Det mest upphetsande som hände var att jag gjorde våfflor till middag. Det var underbart gott, men nej, nån bild får du inte – det är ju alltid lite ruschigt när man ska göra våfflor: vispa smet, hälla i smet, passa våfflor på gräddning, ta ut färdiga våfflor ur järnet, äta… Ja, du fattar. Sen kan man tycka att våfflor ju inte är nån middagsmat. Det struntar jag i. Jag åt våfflor till middag igår. Med hjortronsylt och sprejgrädde. Denna söt- och fetchock fick till följd att jag inte orkade goffa så mycket annat. Det blev ytterst lite chips (det är fortfarande kvar i påsen), mest för att jag ville testa den nya, färdiga dipen jag köpte igår. Som dessert tog jag typ fem stycken M-kulor. Detta innebär att jag har massor (nåja…) av godis kvar i skåpet att äta idag. För idag är det ju sista dagen på helgen. (För den som inte har uppfattat det, försöker jag begränsa mitt godisätande till helgerna.) Bara det att det blir tårta och annat smakens i morgon i Himlen… Men när man firar en 20-åring kan man ju faktiskt inte låta bli att just fira. Med tårta, bullar och kakor. Eller hur?!

Lördagskvällens andra höjdpunkt (förutom våfflorna) var dock säsongsstarten av Downton Abbey. Lord Grantham framställs om möjligt ännu mer träbockig än tidigare, nerviga systern är ännu nervigare och farmor är värst, bäst och roligast av dem alla. Men vad var det för konstigt program efteråt? Jag tittade förundrat. Enligt SvT:s webbplats är det

[…] Ett nördigt och passionerat eftersnack med Johanna Koljonen och Kristin Lundell. Premiärgäster var Johannes Brost och Sanna Nyström. […]

Och det var det. Jag har inget mer att säga om det än att jag blev just  förundrad. Vill jag att mina licenspengar ska gå till såna här program? Nej. Sen får var och en vara hur nördig och passionerad man vill. Men jag vill inte vara med och betala för det.

Gårdagen var både solig och molnig.

Igår kväll trodde jag att jag bodde granne med sju elefanter, en häst och en hyena, det vill säga ett zoo. I morse fick jag revidera denna tro: jag bor nära en temperamentsfull kock, det är min senaste teori. Det lät som tallrikskrossning och nån som hackade gurka alldeles intill mina öron. Innan dess hamrades det lite. Var det köttstycket som bultades ut, månntro?

Själv leker jag tvätteri. Två maskiner ska köras och så har jag en strykhög som väntar på mina omsorger. Dagen är dimmig, till skillnad från igår när den var både solig och molnig. Men jag måste nog ändå ge mig ut nån gång under dagen i alla fall för att införskaffa nåt ätbart till söndagsmiddag. Och kanske ett grönt kuvert. Jag har inte gjort det ännu.

I kväll ska jag glo på Fjällbackamorden. Programmet visas vid lagom tidpunkt för en kvällstrött Toffla. Sen skiter jag i att Camilla Läckbergs filmer och böcker alltid får dålig kritik. Hennes produktion är väl som många andras – en del är bra, annat är bättre och en del är mindre bra.

Vad händer hos DIG, så här på söndagen då? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En mulnig dag

Ett inlägg om dagen och mina planer för den.

Det blev inte alls nån het sommardag idag. Jag vaknade till en blåsig och

mulnig

dag, som nån en gång sa när h*n blandade ihop orden

mulen och molnig.

Det blev ett ganska bra ord, tycker jag! För det är inte jättemolnigt, mest små lätta moln, och bara lite mulet. Definitivt inga mörka moln.

”Små, lätta moln…”

Så jag tänker nog städa idag. Det blir en bra dag för det. Jag ska också ringa ett par samtal, men det blir mest fokus på städningen. Och kanske sätter jag snurr på en maskin tvätt. Det skulle behövas. Vi tvättade ett par gånger hos mamma, men jag hade med mig en påse smutstvätt hem i alla fall. Dessutom hade jag lämnat en del kvar här i tvättunnan.

Ytterligare en växt tycks ha gått hädan. Jag ska ge salvian, tror jag det var, en dag till, men den är nog död. Ampeln ser inte pigg ut, det blir väl till att köpa en ny. Kanske en fuchsia, rentav, mammas var ju så fin.

Basilikan frodas, men salvian är nog rätt död.

Blom-Anna i Belgien tyckte redan tidigt att jag ska byta till större krukor för mina örter, annars får de inte plats att växa. Problemet är då bara att jag inte får plats att ha dem nånstans. Men med salvian ute ur leken blir det förstås lite bättre utrymme…

En mogen paprika finns att plocka.

Paprikan är det mest gröna blad på just nu, men en liten röd och mogen paprika finns att plocka till smörgåsen. Troligen får den sitta ett tag – jag köpte ju med mig saltgurkor från Metropolen Byhålan. Det verkar nämligen vara omöjligt att få tag i saltgurka här i stan – om man inte åker till värsta stormarknaden och handlar och DET orkar inte jag. Jag har semester.

Nån nytta ska jag väl göra idag i alla fall och inte bara sitta här och skriva. Det dåliga samvetet för att jag skriver ger sig tillkänna även när jag är ensam, visst. Det är som om jag måste ge mig själv uppgifter av nyttoslaget, annars har jag inget existensberättigande. Var i all sin dar har jag fått detta ifrån???

Pelargonen har massor av knoppar!

Första muggen kaffe har just slunkit ner. Det är väl dags att ta fram trasor och skit snart och börja med våtutrymmena. Brukar vara lagom med en paus och frukost efter det. Då kan jag också ringa ett par samtal.

Ska förstås ringa Fästmön idag också. Där var det förkylt och hängigt igår, men vi telefonerade ändå i en och en halv timme. Det blir ju så när man inte har setts eller pratats vid på ett tag. Jag tänkte att hon skulle få vara förkyld ett par dagar och sen kanske hon orkar med både utställning och vuxenutflykt till helgen. Vi får se.

Dags att sätta fart, alltså, och försöka upparbeta nån sorts kraft och positivism över att vara här i Kalla Staden Utan Riktigt Vatten.

Livet är kort.

Read Full Post »

Liten deppodag

Det blev lite av en deppodag idag. Vet inte varför (jo, det gör jag, men…). Jag har haft mycket att göra på jobbet – som alltid efter en långhelg. Vädret har blivit sämre också, det är molnigare, och kanske det påverkar humöret. Precis före lunch ringde jag ett riktigt gnällsamtal, vilket inte egentligen var meningen, men… Jag hoppas att jag var tydlig med att det inte var nån skugga på den jag ringde.

En skugga av mitt forna jag.

Som plåster på såren (?) har jag bokat in ett litet… ska vi säga studiebesök inklusive lunch med ett av kommunens oppositionsråd på fredag. Jag tycker att det är viktigt att de kommer ut i verkliga livet ibland och får se vad som händer här. Dessutom är just detta specifika oppositionsråd en väldigt trevlig person – tillika ett riktigt Maria Lang-fan som jag själv!

Det är som att jag går omkring och bär på ett ständigt och tungt Dåligt Samvete idag. Ett dåligt samvete gentemot dem jag älskar. För det är inte roligt nån gång att vara 50+ och berätta för sin gamla mamma att nu är det snart dags för dottern att stå utan inkomst igen. Ingenting tycks hända här på jobbet. Jag vet att det är ett ledningsgruppsmöte på torsdag, men jag tror inte att ger mig nåt mer än de procent jag har blivit lovad från just det hållet.

Jag ska försöka gaska upp mig, så att jag inte är sur och tråkig när jag kommer hem till mamma. Hon har ju varit ensam hela dagen och fått klara sig själv. Nog vore det väl 17 om jag inte kunde bita ihop om gråten som lurar i bröstet!

Livet är kort.

Read Full Post »