Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘mögligt bröd’

Idag är det sista arbetsdagen på ett tag för mig på institution 2, i morgon för institution 1. Jag har ägnat hela förmiddagen åt att avboka, styra om och trixa och fixa inför en sjukskrivning som jag inte vet hur lång den blir. Inte heller är min anställning förlängd formellt sett. Jag låg och grubblade på det fram på småtimmarna, så jag jagade ifatt en personalmänniska som var riktigt bra att prata med. En sån där av den gamla stammen. Östgöte, dessutom, och bara det… Nu kollas allting upp, för det är sagt att jag ska vara kvar till dem 31 mars.

Jag har sjukanmält mig från onsdag i systemet och lämnat slutdatum öppet Det känns lite… läskigt. Tänk om jag inte kommer tillbaka så att jag kan fylla i det… Jaa, det är såna orostankar som far genom huvudet också. Det är så märkligt. För ett år sen ville jag inte leva – och nu vill jag inget hellre! Det var ett par saker som förändrade mitt sätt att tänka. Dels var det några personer som inte bara snackade utan som gjorde nånting konkret: det var vännen K, som inte lät mig vara ifred, det var kollegan L, som pratade med en av mina dåvarande chefer som ordnade en förlängning av mitt vikariat och det var Den Mest Älskade – som jag ju faktiskt inte vill lämna! Inte än, i alla fall! Och sen var det mötet med Annika Östberg och orden hon skrev i min bok:

Livet är en gåva!

Och eftersom livet verkligen är en gåva bör jag förvalta gåvan väl och inte förstöra den. Dessa människor och dessa ord har hjälpt mig vidare. Nu sitter jag här och det är snart jul igen.

Eklöv

Livet finns i lövet även om det inte ser så ut på bilden.


Jag har skrivit ett frånvaromeddelande
som går till alla som mejlar mig och jag har pratat med växeln om att stoppa alla mina telefonsamtal tills vidare. I frånvaromeddelandet till mejlarna var jag tvungen att ange ett slutdatum, men jag skrev också några rader om att det är osäkert när jag kommer tillbaka.

Det är så märkligt att anmäla sig frånvarande för en tid man inte vet när den upphör, bara när den börjar. Jag blir inte så glad åt dessa sysslor, så det är skönt att veta att Anna finns hemma när jag kommer hem. Eller i alla fall i kväll – jag tror att det var julklappsinköp på agendan idag.

Jag har avbokat fakultetsdagen på onsdag. Den börjar efter lunch, men då är jag redan inlagd och har samtal med narkosläkare, kirurg och sköterskor om vad som komma skall. Anna följer med mig upp till sjukhuset och stannar så länge hon kan (hon börjar jobba klockan 16 på onsdag). Jag har avbokat jullunchen med institution 2 och ska avboka den med institution 1. Det känns som om mitt arbetsliv, inte bara mitt liv, stannar upp helt. Hämtar andan, håller den, darrar i osäkerhet och vånda…

Jag avbokade en lunch i fredags och jag har avbokat en lunch idag. Det är som att jag inte orkar träffa människor öga mot öga, inte heller prata med nån i telefon, eller så. Skäms jag? Njae, jag är nog rädd – och jag är rädd att visa min rädsla. Och så har jag ingen aptit, faktiskt! Igår kväll skulle jag göra en förmiddagsmacka till idag, men brödet var mögligt. Jag överlever det. Jag har tagit en mugg cappuccino och tackar dig som har hållit mig sällskap i inlägget ända till punkt.


Livet är kort.

Read Full Post »

Efter nästan precis ett år blev det äntligen tillfälle att träffa vännen CL idag! Tiden går så fort och det har hänt så mycket i våra liv det senaste året att det inte har blivit nån stund över.

Det var roligt att för en gångs skull få bjuda igen! Den vänliga CL har alltför ofta jämt betalat våra fikaorgier, men idag fick hon inte det.  Det är roligt att kunna ge tillbaka till nån som har brytt sig om en. Extra kul att få ses på en räkmacka, det var inte alltför länge sen det var mögligt bröd som gällde…

Inte så dumt, va?..


Tre timmar
satt vi och kacklade på Odinsborg. Timmar som bara försvann. Men, som sagt, vi hade ett år vardera att berätta om. Nu lär det inte dröja lika länge till nästa gång, för jag har lovat att låna ut lite kallförråd, så endera dan kommer CL över med sonen D och lite prylar.

I natt regnade det som 17, men dagen idag blev riktigt solig och varm. Jag tror bestämt att solen tog, för det hettar om ansikte och armar.

Jag har precis pratat med mamma idag igen och lyckats avslöja att hon minsann satt och åt kakor så här på söndagseftermiddagen! Nu ska jag strax ställa fram min middag, salladsbunken.

Fästmön sliter i värmen ända fram till klockan 21. Naturligtvis åker jag och hämtar henne och ska försöka hålla mig vaken till klockan 22.15 när Friday Night Dinner del fem börjar på SvT1. Vill du se nåt riktigt kul rekommenderar jag verkligen detta program – brittisk humor av bästa klass! Och inte färdigskrattad sån heller – det vill säga utan inspelade skratt!


Livet är kort.

Read Full Post »