Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘möblera’

Ett inlägg om årets IKEA-katalog och dess innehåll samt om favoritfåtöljer.


Idag landade den nya IKEA-katalogen
i min postbox. I am amzed!!! Jag trodde att IKEA tänkte på miljön och hade slutat att trycka tjocka papperskataloger, men inte. Hur som helst, det är ju lite trivsamt att bläddra i kataloger. Webbplatsen är nog bra, fast bara när man ska kolla detaljer. Och sånt som inte finns i katalogen.

Katalogen nu då… Men fy te rackarns, vem är det som designar alla gräsliga mönster? Var personen ifråga full, eller??? Det finns ju knappt nånting som jag skulle vilja ha i mitt hem. Jag gillar inte konstiga krumelurer på textilier. Märkliga mönster som jag inte begriper tilltalar mig lika lite som ett turkost rullbord. TURKOST!!! Jag menar rullbordet i sig är ju en praktisk möbel. Rullbord… snarare en hurts på hjul. Men turkos, dårå. Och då faller ju allting. För nåt turkost kommer inte innanför dörren här hemma.

Turkosa trender

UppsalaTidningen spådde eländet redan förra våren…


Om man har nån idé
om nåt man kan tänkas finna på IKEA blir man besviken om man glor i katalogen. Där finns mest underliga saker. Möbler och prylar och mönster ser ihopslängda ut. Så där skulle jag aldrig möblera hemma! På varuhuset här i stan är det likadant. Uppmöblerade scenarier som är fruktansvärda! Och när man frågar personalen efter sånt simpelt som lagerhyllor vet den inte vad det är… Va?! Lagerhyllor! Sånt som IKEA har sålt i några decennier vid det här laget…

Nej, tacka vet jag för fem år sen. Då köpte jag min SVARTA reclinerfåtölj. Den säljs visst inte mer. Den var väl för tråkig för andra svenska hem. Men fasen vad jag älskar den!!! Den är väl värd alla sex tusenlapparna den kostade (ja, ja, det var på den tiden jag hade jobb).

favoritfåtöljen

Min favoritfåtölj hemma.


Jag har faktiskt ytterligare en favoritfåtölj.
Den står hemma hos mamma och är klädd i nån sorts beigeguldig sammet. En öronlappsfåtölj. Skitskön. Tillverkad 1939-40. En 40-årspresent till min farfar (han föddes i februari 1900, så det är därför jag vet.). När jag var barn hade den ett gräsligt, men slitstarkt grönt tyg. Ett tyg som säkert skulle passa in bland IKEA-katalogens grilliga. Idag är den tack och lov omönstrad…

fåtölj

Min favoritfåtölj hos mamma. Här på en gammal bild från huset.


I morgon blir det trots allt elände kanske en tur till IKEA IRL. Vi ska leta efter vanliga, jävla papplådor, såna man kan förvara grejor i. Lådorna behöver ha vissa mått och de ska inte ha några fula mönster. Wish us luck…

Har du sett nåt i nya IKEA-katalogen som du tycker är snyggt och som du skulle kunna tänka dig att ha hemma??? Skriv en rad och berätta i en kommentar!


Livet är kort.

Read Full Post »

Å, så fina fönstren blev! Nu är det bara resten kvar… Fast även om det är mycket att göra känns det OK – jag har ju ingen tidspress på mig. Jag var ju ute i Himlen i kväll och kom hem strax före nio, så jag har inte gjort så väldigt mycket åt röran här hemma. Men jag har…

  1. varit ute en vända till soprummet med plast (höll på att snava och ramla nerför trappan)
  2. tagit bort lite mer plast
  3. möblerat tillbaka i sovrummet så att jag slipper rulla ur säng på fel sida

Det enda jag känner mig osäker på är persiennerna. När jag var till soprummet såg jag utifrån att de var alldeles genomskinliga trots att de var nerfällda! Provade att vinkla åt andra hållet och då blev det bättre utifrån. Frågan är om det blir tillräckligt mörkt i sovrummet… Jag har ju haft både persienn och svart rullgardin där. Nu läste jag i pappren att man inte får ha rullgardin av mörkläggningstyp eftersom glaset kan bli så upphettat att det kan ta eld när solen steker… Jisses… Kanske gör så att jag låter det bero ett tag. Då kan jag också använda de gamla hålen för gardinstången så länge i sovrummet. Ska jag sätta en rullgardin under måste gardinstången höjas. Hålen i vardagsrummet funkar också igen, men kök, arbetsrum och gästrum måste få nya hål.

Hälen är ordentligt ond nu och jag är trött som 17 efter en lång dag. Det blir en snabbrunda hos mina Kickor & Pluttar innan jag tandborstar och hoppar i säng.  I morgon kl. 9 ska jag vara på Sjukstugan i Backen och jag längtar inte ett dugg. Jag är bara rädd. Men det värmer att Fästmön och så många av er andra tänker på mig. Det värmer mer än ni tror och mer än jag kan uttrycka. Så jag säger det ord som bäst visar vad jag känner inför er omtänksamhet:

Tack.


Livet är kort.

Read Full Post »

Promenaden Tokerian tur och retur var ungefär vad jag klarade av innan jag kollapsade ovanpå bädden. Vilken tur att jag strax fick sällskap av en synnerligen god vän – per telefon, dårå. (Vad trodde du??? Fästmön jobbar faktiskt och jag är monogam!)

Sen var jag redo för matlagning. Dagen till ära, med stor omtanke om mig själv, hade jag valt en fryst pizza. Från Dr Oetker. Vegetarisk. Jättegod! Tog den vanliga, inte den stenugnsbakade som visserligen är större men också dyrare. Kompletterade pizzan enligt bilden nedan med ketchup, sweet chili sås och Bluffen. (Bokmärket är fortfarane signerat Milo Lilja och en julklapp från Anna, men tyvärr har jag tappat den lilla lappen med mitt namn på.) Tänkte att en doktor kan ju aldrig vara fel när man är så sjuk, så sjuk som jag är! 😳 *rodnar av feber*


Pizza från den käre doktorn, mjölk och Bluffen utgjorde dagens middag.

                                                                                                                                                             Och nu några fler ord om omtanke. Det är ju ett populärt ämne att blogga om. Jag har själv skrivit om det ett antal gånger och varit tydlig med vad jag anser vara omtanke. Jag har skrivit att omtanke till exempel kan vara en kram. Det kan räcka så!

Min blogg är mitt virtuella vardagsrum, kan man säga. Här är lite stökigt ibland, välorganiserat och städat vid andra tillfällen. Hade det varit mitt verkliga vardagsrum, emellertid, gissar jag att ingen av mina gäster hade kommit på tanken att fälla synpunkter på det. Synpunkter på hur jag har det i mitt rum. Men i cyberspace är det annorlunda. Där tar man sig friheter. Bara det att den så kallade omtanken inte blir nån omtanke ibland utan bara skriverier på näsan.

Som vardagsrummets ägare känner jag mig trampad på tårna, klappad på huvudet, betraktad som lite dum och inte så lite negativ… Jag har inte bara bloggat, jag har talat om detta också åtskilliga gånger. Ibland är det som att man inte vill lyssna på värdinnan. Man vill bara lyssna till sin egen röst. Då slår värdinnan bakut och protesterar. Uppfattar man det som att man trillar i ett betonggolv kanske man borde granska sig själv lite utifrån och in. Man blir lite… för mycket. Och övriga gäster i mitt vardagsrum blir oroliga. Här blir inte trivsamt. För övrigt har jag parkett i mitt vardagsrum. Det står jag för!

Det händer att jag efterfrågar tankar och idéer om hur jag kan möblera och inreda mitt virtuella vardagsrum – och mitt verkliga liv. Jag gör det inte ofta, för se det var länge sen jag var en liten flicka, jag är faktiskt tant nu. Men jag gör det ibland. Jag är inte fullkomlig. Då tar jag ödmjukt och tacksamt emot.

Ingen kan leva eller förstå en annan människas liv till hundra procent. Ingen har heller alla fakta. Det kanske är så att alla fakta inte lämpar sig att lyftas fram eftersom personer i närområdet kan känna sig utlämnade. I min värld är det omtanke att inte lämna ut. Att visa hänsyn och respekt.

Jag har två regler vad gäller umgänget i mitt virtuella vardagsrum: Jag svarar på allt tilltal, men jag publicerar inte allt tilltal. Tilltal som är kränkande mot andra eller en grupp av människor är exempel på sånt jag inte publicerar. Till exempel

Du fröken Fräken är så jävla inskränkt och mossig.

eller

Såna där bögare och flätor tycker jag ska bosätta sig i Narrland. Där är det i alla fall ingen annan som vill bo.

Däremot har jag börjat publicera tilltal som är kränkande mot mig. Jag ska inte skonas. Om mina… mindre välkomna gäster ser hur hedersgäster uppför sig kanske de lär sig ett och annat. Och kanske mina hedersgäster ser en del av skälen till att jag tycks knuffa omkull dem på det hårda golvet ibland. I själva verket försvarar jag min rätt att vara mitt virtuella vardagsrums enväldiga värdinna. Jag visar omtanke. Omtanke om mig själv.

Read Full Post »

Nej, idag har jag inte haft tid att blogga! Uppe med tuppen efter att ha sovit alltför lite i natt. (Släckte sent.) Det känns i såväl huvud som mage, ett lätt illamående. Men jag överlever.

Satt en stund vid datorn på morgonen och förberedde mig för morgondagens möte. Ringde ett par samtal och ska på ett förhoppningsvis givande möte på fredag.

En person som jag hade ringt och sökt för ungefär tre veckor sen ringde också. Men jag tycker att jag är mer värd än Paris (!), så h*n fick kalla handen!

Har sökt Fästmöns mamma och väckt en stackars sjuk man. Efter en välbehövlig dusch och hårtvätt samt lite frukost hade jag svårt att sitta stilla. Grep mig därför an ballen* som nu är städad och möblerad och bara väntar på två solsugna kickor – och några fina blommor.


Här äter vi namnsdagsmiddag på ballen förra sommaren.

                                                                                                                                                            Annas mamma har ännu inte ringt tillbaka – hon var ute på ärenden – så jag passade på att sätta en sats Brunnebys merlot. Det blir kanon, men tyvärr inte klart förrän till hösten. Ett gott vin ska inte stressas.

Nu överväger jag att åka till Annas jobb och hämta henne när hon slutar klockan 14. Hon har fått svåra blåsor på fötterna, så jag tänkte bespara henne några steg till bussen, till Elias skola och hem. För att jag älskar henne.

                                                                                                                                                             *ballen = balkongen, förstås!

Read Full Post »