Från postboxen

Ett inlägg där du får se vad som låg i Tofflans postbox idag.

Idag var min postbox skitfull när jag kom hem. Till viss del full av skit också. Jag vill inte ha reklam egentligen, men trasiga reklamblad, NERTRYCKTA i postboxen, vem vill ha såna, Posten? 

Först såg jag nåt orange och sniggt. Trodde jag.

Tråååkig post…

Pensionsmyndigheten informerade mig om höjda avgifter för nån jäkla fond jag uppenbarligen sparar i. Tråååkigt…

Sen noterade jag ett fönsterkuvert. Såna gillar vi inte heller.

Tråååkigt…

Telia skickar en ny mobilräkning innan den föregående är betald, nästan. Som om 68 kronor vore en miljon…

Men sen noterade jag nånting gult… Gult brukar ju vara fult, men detta såg spännande ut…

Gult paket från Posten!

Jag trodde nästan att Posten inte fanns längre, men som du noterade i början av det här inlägget hittade jag i alla fall en webbplats som var Postens.

Självklart slet jag upp paketet och fann… Ett spöke i hårda pärmar!

Ett recensionsexemplar av Spöket på Stora Mossen!

Tusen tack för recensions-exet av Spöket på Stora Mossen, Kim! Jag ska lägga den överst i min Att-läsa-hög!

NU ska jag grilla lite korv. I ugnen. Det ryker inte. Det luktar inte gris. Det är kycklingkorv.

Livet är kort.

Read Full Post »

God och glad… Nåja…

Tackar som frågar, jag klarade både dusch utan pall och färden till soprummet med alla fem soppåsarna. (Nej, jag vet. Inte en jävel har frågat hur det gick. Men det skiter jag i.) Dessutom klarade jag av att forsla in pallen i lägenhetsförrådet. Det går framåt. Nu ska här bli friskt! 

Ute i soprummet ringde mobilen. Det var en blivande jobbarkompis och vi pratade riktigt länge. Synd bara att jag inte är på plats på måndag när h*n börjar, men på fredag ses vi och då har jag lovat att bjuda på lunch!

Jag fick räkningen för min gamla mobil idag. Jag har kvar abonnemanget och håller mobilen laddad, men kollar den typ en gång i veckan. Nu är det ju tjänste-iPhonen som gäller – tills vidare. Min anställning löper ju endast till den 31 mars, så sen måste jag kanske köpa en ny privat mobil. Hur som helst, räkningen var på 68 spänn – varav 19 kronor var faktureringsavgift. Telia i ett nötskal! Jag fattar fortfarande inte varför man inte kan slå ihop mobilräkningen och räkningen för den fasta telefonen när båda abonnemangen är hos Telia. Den fasta telefonen har jag autogiro på och det är bekvämt. (Nu ska vi se hur lång tid det tar innan nån från Telia tittar in här och kommenterar!..)

Idag kom Uppsala-Tidningen. Uppretad som jag var efter mobilräkningen fortsatte jag att irritera mig. Denna gång på Uppsala kommun som hade nån sorts uppfostrande notis om hur man ska köra i en cirkulationsplats, i dagligt tal benämnd rondell. Majj gadd vilket språk! Och dessutom, snacka om att behandla trafikanter som om de är precis dumma i huvet! Den som har körkort har ju till exempel både pluggat och skrivit teori samt gjort en uppkörning. Men det klart, det är ju allmänt känt att folk inte kan köra i rondeller. Kanske nåt för bilskolorna att ta fasta på så slipper kommunen komma med pinsamma pekpinnar! Nej du, hade ni anställt mig hade jag inte släppt igenom sån här illa formulerad… skit, rent ut sagt!

Är trafikanter helt obildade? Ja, kommunen tycks tro det.

När Fästmön kom hem blev jag strax glad igen. Anna var kaffesugen och tog en macka till, jag hade nyss ätit nyponsoppa. Men jag grävde fram två kexchoklader ur mina gömmor – för såna blir man ju god och glad av, har jag hört.

God och glad blir man av denna.

I kväll blir det Annapannas kycklingköttbullar, sås och potatis till middag. Jag åt ju inte så många bullar till jul, så det finns kvar och räcker till oss båda. Sen blir det lite TV, bland annat sista delen av Blechley circle och en film. Somliga ska upp tidigt i morgon bitti – och jag med eftersom jag skjutsar, men jag kan ju gå och lägga mig sen igen. Det är helg, kära läsare, och då jobbar Anna – i alla fall varannan. Jag blir oerhört trött på alla som gnäller på sina arbeten. Var glad att du har ett jobb, för fan! 

Helg = sex?

Livet är kort.

Read Full Post »

Tack snälla tant Raffa!

Det är ju så att vi alla har lite märkliga prylar för oss. En av mina dito är att jag alltid gläpper i postboxen varje gång jag passerar – även när det rimligtvis inte kan komma nån post. Fästmön har försökt ta mig i upptuktelse. Därför började jag KBT-träna det hela genom att smyyyga förbi och försöka betvinga lusten att… gläppa…

Tydligen har min KBT-träning varit effektiv, för igår glömde jag kolla posten! Eller jag kollade posten en gång och då hade min trista facktidning kommit, bara. Men här i Uppsala har vi två posten, en vanlig och så Bring. Och det var post nummer två jag hade glömt bort.

Så nyss, när vi stapplade ut till Tokerian för att köpa lördagsgodis och var sin sockrig kanelbulle müsli hittade jag två brev i postboxen. Det ena var en NÄSTA månads mobilräkning (jag har ju precis betalat den här månadens!), så den hade jag god lust att låta ligga kvar (men det gjorde jag inte för jag är ju så plikttrogen och skötsam). Men det var ett kuvert till i boxen. Det innehöll det här fina kortet:

Fint kort från snäll bloggvän!

Ett stort och varmt TACK till snälla Tant Raffa som tänker på mig och mina krämpor! Jag blev så glad för din omtanke och dina ord!!! Det betyder så mycket att nån just talar om för dem att de tänker på en när man har det svårt.

Livet är kort.

Read Full Post »

Nej idag var det ingen bra dag!..

Det blev liksom inte så mycket bättre idag än det var i morse. Jag har varit så ledsen att jag tror att en tår till och mina ögon trillar ut. Fast det gör de ju förstås inte. Och tur är väl det för jag älskar ju att läsa. Skulle även det nöjet tas ifrån mig skulle jag tyna bort. Och dö.

Kolla, ögonen är på väg att ploppa ut!

                                                                                                                                                    Fästmön och jag gjorde det enkelt för oss vad gäller middagen och köpte grillad kyckling, bröd och cole slaw. Men före maten följde Anna med Elias till skolsyster där han fick en spruta. Jag satt utanför i korridoren och läste och förväntade mig att höra gallskrik, men det hade bara kommit ett litet pip, en halv tår och en prick blod. Så barnet överlevde, tackom och lovom!

Hemma i Himlen bröt jag sen ihop efter allt som hänt/jag fått veta under dan. Innan sprutan ringde nämligen sköterskan från min läkarmottagning och levererade provsvar. Naturligtvis ringde hon olämpligt, men det bekymrade henne inte. Tyvärr var hon inte så informerad i min historia utan fick springa in till doktor Anders några gånger och kolla saker. I vart fall ska jag äta slut på de nuvarande tabletterna, vilket sker inom en vecka och så har Anders skrivit ut två nya mediciner eftersom jag tydligen har vissa brister vad gäller andra värden. Det känns som om det är ett troll som bor i min kropp och det är lite motigt. Det är trollet som gör mig extra ledsen, det har jag läst mig till (utan att ögonen ploppade ut).

Jag tror att jag ska kontakta doktor Britt-Marie. Hon var snällast och bäst!

                                                                                                                                                Naturligtvis ringde mobilen IGEN när jag var som mest ledsen. Det var mamma och jag pratade bara en kort stund med henne. När läget hade stabiliserat sig ringde jag upp henne igen. Det var skönt att få veta att hon får hjälp med deklarationen, för sånt är INTE min grej, för att citera Fritzel*.

Så i morgon blir det till att ta sig till ett apotek och kolla vad det är för nåt jag ska peta i mig. Kanske blir det även en tur på stan igen med Fritzel eftersom hon inte klarar sig en dag till utan vinterjacka. Tur att hon har en snäll pappa (som får lön i morgon)! Jag ska bara agera shoppingföljeslagerska, eventuellt. Det börjar verkligen bli kallt här nu och i morgon klockan 16 ska Fritzel och hennes klass promenera runt och kolla på Allt ljus på Uppsala. Och det blir JÄÄÄÄDRIGT kallt att glo på iförd endast ofodrad skinnpaj…

Själv har jag shoppat en massa klappar idag, så jag grinade när jag hittade min mobilräkning i postboxen och så grinade jag som sagt lite till när jag fick veta att jag måste köpa fler mediciner i morgon. Pengar suger verkligen när de börjar ta slut och man inte har nån inkomst…

                                                                                                                                                              *Fritzel = Frida, Annas yngsta dotter

Read Full Post »