Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘mobil’

Ett felhört inlägg.


 

Fästmön sitter i gästrummet och pillar på sin mobil. Gissningsvis läser hon nånting på Fejan eller så. Plötsligt utbrister hon nånting.

Jag står i köket, alltså precis intill rummet där Anna befinner sig och tror inte mina öron:

Men vad säger du?! Vill du pippa med mej?

Anna kollapsar i stolen, asgarvar och kvider:

Nej, jag sa: halledudanemej!

Sen skrattar vi i en kvart eller så åt knäcken i mina lurar.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om hur det kan bli fel i semestertider.


 

Mörkare regnmoln

Typiskt åskmoln.

Det är jättekvavt idag. Varmt och klibbigt. Men jag klädde mig i rena jeans, linne och sidenskjorta (jajamens!), stegade ut till bilen och körde ungefär sju mil eller lite till. För att låna en toalett. Vadan detta dårå? För jag skulle ju på en anställningsintervju..?

För det första körde jag fel. Jag körde inte bara fel, jag körde rätt vilse. Men människor är snälla. De talar om för en stackars Toffla som är totalt vilse i pannkakan hur hon ska hitta fram till sylten, så att säga. Fast det krävdes tre människor – en joggande kvinna, en pappa med barnvagn och en taxichaufför. Jag anlände en kvart före utsatt tid. Det gäller att ta gott om tid på sig… Fast jag vet ju att det här med vägarbeten ställer till det medan de pågår. Jag skyller på dem. Mest.

Anländ till företaget möttes jag av en trevlig receptionist. Jag fick registrera mig. Receptionisten ringde efter mannen som skulle intervjua mig. Hon möttes av en inspelad röst som berättade att han var på semester.

Men han kommer väl in ändå!

sa vi båda två. Hoppfulla. Och medan jag väntade fick jag i låna en toalett. Det bubblade i mina öron vid det laget.

rosa toalett

Jag fick låna en toalett, dock inte denna.

Jag fick gå innanför spärrarna med mitt nytillverkade besökskort för att låna toa. Det gick bra att komma in, gå på själva Stället och sen komma ut igen. Men nån intervjuare såg jag inte röken av. Receptionisten ringde igen – och fick samma besked: semester.

Då föreslog jag att receptionisten kanske kunde ringa nån kollega till intervjuaren för att fråga om kollegan visste huruvida intervjuaren var på väg in till kontoret för att intervjua mig. Kollegan visste ingenting, men hade som tur var tillgång till intervjuarens privata telefonnummer. Kollegan lovade ringa intervjuaren och sen ringa receptionisten igen.

Under tiden kom en varuleverans. Leverantören blev inte insläppt nånstans, så den trevliga och mycket serviceinriktade receptionisten gick ut för att hjälpa leverantören till rätta. Under tiden ringde förstås receptionistens telefon… Jag berättade detta för receptionisten efter att h*n återvänt till sin desk (det heter väl så på svengelska?). Jaha, det var ju intervjuarens kollega som hade ringt. Receptionisten ringde upp. Det slutade med att även jag fick intervjuarens privata mobilnummer. Jag ringde upp omedelbums.

Intervjuaren råkade komma åt ett antal fel knappar på sin mobil, så samtalet bröts tre, fyra gånger. Men till sist fick vi kontakt. Det visade sig att det hade blivit fel i kommunikationen mellan bemanningsföretaget och intervjuaren. Datum och klockslag för intervjun med mig hade gått till fel e-post-adress. Sånt händer. Fel kan vi alla göra. Fast kanske bemanningsföretaget borde ha efterfrågat en bekräftelse från intervjuaren..? Det gjorde man från mig, i alla fall.

röd telefon

Intervjuaren och jag tar direktkontakt.

Överenskommet är nu att intervjuaren ringer mig direkt, utan att passera bemanningsföretaget, nästa måndag eller senast på tisdagen. Då bokar vi in en ny intervjutid. Vi kom också överens om att båda två ringa den kontaktperson på bemanningsföretaget som bokade tiden med mig via e-post. Det visade sig att en annan person hade haft kontakt tidigare med intervjuaren, men alltså skickat datum och tid till fel adress.

Jag var ganska jämn i munnen och bestämd i sinnet när jag ringde bemanningsföretaget. Nej, jag var inte otrevlig, men bestämd när jag bad om att åtminstone få ersättning för bensin- och parkeringskostnader för den uteblivna intervjun. Man har inte så stora marginaler och fet plånbok när man går på a-kassa, nämligen. Och det var ju ändå bemanningsföretagets fel. Eller nån människas fel. På bemanningsföretaget. Kontaktpersonen lovade kolla upp detta. Jag var väl inte så där jättesäker på att det skulle utfalla till min fördel. Men efter en knapp halvtimme ringde min mobil. Om jag skickar in parkeringskvitto samt uppgifter om resans längd (nej, jag la inte till för att jag hade kört fel!) och mitt kontonummer via vanlig, hederlig snigelpost så får jag ersättning.

Tack, Perido, för att ni inte bara tog på er ansvaret för felet utan också för att ni ersätter mig för mina utgifter! Så behåller man såväl kunder som konsulter.

Jag vill också tacka för att jag inte är ett dugg varm och för att linnet inte klibbar alls på kroppen – AC rules och bilturen var svalkande. Dessutom är det inte var dag jag åker fjorton mil allt som allt för att låna en toalett…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rätt vimsigt inlägg.


 

Porslinsblomma blommande

Båda mina porslinsblommor blommar! Den här bilden visar den i gästrummet när den blommade i juni förra året.

Fasen vad jag vimsade i morse! Jag skulle ha fotat några av mina krukväxter hemma som blommar väldigt vackert. Den ena tänkte jag fråga Anna i Belgien om efter dess namn. Men när jag kom på detta hade klockan sprungit iväg och jag var tvungen att kasta mig in i badrummet för tandborstning. Väl utanför garaget upptäckte jag att varken mobil eller garage- och bilnycklarna var med. Fick vackert vända och skena tillbaka upp i lägenheten. Ryggen protesterade som den gör varje morgon, denna dock något mera än annars.

Nej, man ska inte springa. Jag springer aldrig. Det är tråkigt och jobbigt och jag tycker att det är hur trist som helst att lyssna på när människor talar om hur långt de springer eller hur mycket de tränar generellt sett. En del människor kan nämligen inte bara berätta om detta kortfattat utan tar minst en halvtimme i anspråk. Sånt doftar inte blomma i min näsa utan… kris. Nuff said!

På fredagar får man vara trött. Så länge jag jobbar är jag sunt trött på fredagar, men jag vet hur det är när man står utanför. När man inte har nåt jobb och därmed inget värde heller – varken i sina egna ögon eller andras. Då är man trött jämt. En osund trötthet. Jag fasar för det. Jag har varit där. Jag har kämpat som tusan för att komma därifrån och lyckats periodvis. Men snart är det dags igen. Bävar.

Fredagslugnet hade redan infunnit sig när jag anlände till jobbet igår. Det var ju fullmäktige i går afse och många förtroendevalda och tjänstemän var där. Inte vet jag hur länge mötet pågick, men det sägs att det brukar sluta runt klockan 23. Så jag förstår om somliga tog sovmorgon idag. Eller flexar ut tidigt på eftermiddagen. Själv sitter jag kvar en stund, för jag tycker att vissa av mina kollegor har arbetat alldeles för många kvällar den här veckan.

räkor

Dessa åt vi i januari.

Räkor blir det i kväll. Ett helt kilo ska Fästmön och jag festa på tillsammans med en flaska vitt som har legat i kylen alldeles för länge. Räkorna vågade jag förstås inte ta fram i morse eftersom det har börjat bli så varmt. Den som kommer först hem i kväll har uppgiften att ta ut dem ur frysen för tining. Gissningsvis blir det jag som kommer hem först. Möjligen sliter jag fram räkpåsarna och styr sen kosan mot Förorten för att hämta upp min kära. Jag vill ju inte att hon ska bli tamburmajorska och helt uttröttad innan hon har kommit fram till mig.

Vad händer hos dig idag??? Är du trött eller pigg, saltsugen eller sötsugen??? Blir det öl eller vin eller läsk efter jobbet??? Skriv några rader och berätta – jag är nyfiken som aldrig förr!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hemskt inlägg.


Solen bakom ett molnI morse väcktes
jag av skott. Jag visste direkt vad det var, ingen tvekan. Först fem skott, en kort paus och så ytterligare två. Jag räknade. Jag har sett för mycket på TV att man ska räkna. Man. Ska. Ska man skjuta? Här? Där jag bor? En titt på klockradion visade 4.16. Den tid då tidningsbudet brukar gå sin runda. I alla fall förra året i februari, när jag fortfarande var prenumerant på lokalblaskan.

Jag låg kvar i sängen. Vågade inte ta mig upp och titta. Tänk om det kom fler skott, flera kulor som kanske letade sig in här? Jag, med min taskiga rygg, kan liksom inte springa omkring och ducka. Sen började jag må illa. Jag mådde illa. Till sist slocknade jag. Sov sex timmar till. Jag har sovit tolv timmar i natt, nästan.

På mobilen såg jag sen nyheten. Enligt lokalblaskan har en man hotat sin mor och sin syster. Enligt Aftonbladet hade mannen tidigare under gårdagen hotat och misshandlat sin före detta fru. SvT Nyheter skriver att han hade knivar som han vägrade släppa och att det var därför poliserna till sist sköt. Enligt Expressen sköt polisen varningsskott, därefter verkansskott i benen och så träffade ett av skotten mannens huvud.

Det är avspärrat ganska nära huset där jag bor. Poliser är på plats. Nog vet jag vilket hus det gäller och gissar vilken familj. Mannen blev 34 år. Han var någons son och bror, någons ex. Kanske någons pappa? Polisen som dödade honom var också son eller dotter, kanske syster eller bror, kanske någons ex och någons förälder. Det finns bara förlorare i det här.

Mitt mål för dagen, att försöka orka duscha, känns oerhört… futtigt.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ytterligare ett gnälligt inlägg.

 

Packar upp

Packar upp grejorna jag lagt ner i min weekend-rygga.

Det var inte alls nödvändigt att jag åkte till Himlen med Fästmöns grejor. Men jag längtade och jag ville ha en puss. Dessutom är risken stor att jag inte kan åka dit förrän nästa fredag eftersom jag antingen är sjuk eller jobbar.

Jag är rätt konstig när jag är sjuk. Vill både vara ensam och ha sällskap. Så jag tryckte i mig en Ipren, borstade tanden, åkte en sväng, fick en puss och en pratstund i bilen. Sen for jag hem igen. På gräsmattan stod C och H och hade sammanträde om mat. Viktiga grejor, men personligen har jag lite svårt att tänka på mat just nu. Det finns inte mycket sånt hemma, men det finns gott om fil, så jag får äta det. Det är för övrigt det enda jag skulle kunna tänka mig just nu.

Jag äntrade min trappa och stupade på gästsängen med pläden över mig efter att ha bytt om från jeans till mjukisbralla. Och nej. Jag har faktiskt inte tvättat mig än, varken ansikte eller armhålor, bara borstat tänderna innan jag åkte (för pussens skull). Min weekend-rygga, som jag packade igår, fick jag packa upp. Det kändes inte kul, men…

Slumrade säkert en timme och vaknade av några grannar (inte de som skriker) som stökade omkring, denna gång var det visst förrådsstädning med allmänt slammer mot trappräcket. Men det var bra, för även om gästsängen är snällare mot min rygg kan jag inte ligga för mycket eftersom jag får ont. Jobbigt när det enda jag vill är att lägga mig ner och vila…

Lapdancen är upplockad och jag sitter nu vid köksbordet. Där kan jag också ligga på kökssoffan, som är hård och bra för min rygg. Jag har låtit datorn hämta uppdateringar och passar på att skriva några gnälliga rader. Orkar inte sitta vid Storebror.

Tog faktiskt lite fil och en macka förut. Det åker hiss. Fattar inte varför jag mår så illa! Kan vara febern, men Iprenen borde ha motverkat den.

Det blir vilodag idag och i morgon, sen får vi se om jag tar mig till jobbet eller inte. I kväll kanske jag orkar med Mr Selfridge, annars har jag sällskap av Louise Penny. Men nu måste jag helt klart sluta skriva och lägga mig ner en stund på soffan. Jag fryser. Utanför fönstret är det 20nånting grader.

Hoppas att du får en roligare helg än jag! Skriv gärna några rader och berätta om allt kul du gör, så jag får lite input! Jag läser kommentarer – och svarar ibland – i ryggläge, via mobilen.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att vara go och gla, att trösta sig med kexchokla´ och att vilja ha sitt godis själv.


Redan torsdag
och redan den sista dan i oktober. Idag springer en massa utklädda ungar runt och tigger godis, det är ju Halloween. Jag har god lust att klä ut mig till nåt hiskeligt monster (behöver inte göra så mycket för att bli hiskelig) och öppna dörren och skrika

Bus!

när nån unge ringer på. Fast här ringer nog inga ungar på. De är varnade av sina föräldrar att den där tanten ska man inte plinga på hos, för hon är ELAK. Ja, jag är faktiskt så jätteelak att jag vill ha mitt godis själv, inte ge bort det till okända, utspökade och tiggande ungar.

lördagsgodis

Mitt godis är mitt!

 
Kan ge mig den på att det finns ungar som inte vill ha godis utan pengar i stället. En del är säkert utrustade med mobil plastkortsapparat. Ungar är rätt förslagna nu för tiden. Annat var det på min tid. På Stenåldern. Jag minns bara att jag nån enstaka gång gick påskkärring – det fanns ju inte Halloween i Sverige på den tiden. Mamma och mormor var omedgörliga och tvingade mig att rita fina (!) teckningar som jag överlämnade i utbyte mot nån karamell. Då neg jag djupt och tackade rodnande. JA, DET ÄR SANT!

Häxa 4

En av mina inneboende häxor.


Emellertid har jag inte varit iväg
och köpt mitt godis än. Jag hade två kexchoklader som jag tryckte i mig igår kväll som tröst för att jag var så ledsen. Jag bävar för hur jag ska orka med de kommande storhelgerna och mammas krav (vännen FEM fattar precis!) på att jag ska vara typ

go o gla, kexchokla´

Det finns liksom inte alltför mycket att vara ”gla” över i nuläget och då blir jag heller inte ”go”. Oron är en ständig följeslagare som jag kämpar hårt med för att övervinna. Jag vill ju tänka positivt, se en lösning inom en snar framtid. Men bara tanken på jul och allt vad den kostar ger mig ont i magen.

Jag har sagt till Fästmön att det blir en julklapp var till ”barnen”, varav tre nu är vuxna. Det finns inte möjlighet till fler. Och det blir inga dyra grejor heller. Tyvärr. Hur mycket jag än skulle vilja. Till mamma, som ju då kanske firar med mig, blir det ett gäng småsaker. Hon kan ju inte handla till mig heller, så det blir inte trångt under granen. Om vi nu ska ha nån. De 400 – 500 kronorna kan vi lägga på mat i stället. Mamma brukar ju inte bara stanna över juldagarna utan i tre veckor, lite före, under och efter alla storhelgerna. Så matpengar går det åt. Jag vill dock ha till protokollet att mamma är mycket generös med matpengar!!!

Det enda jag kan lova mamma – och mig själv! – är att försöka hålla mig ”go o gla”. Men det tar väldigt mycket kraft och energi. Jag är ingen rolig människa att vara med och det säger jag konstaterande – och beklagande för alla som tvingas hänga med mig (vilket i och för sig är valfritt…).

_________________________________________________


Dagens agenda
har jag redan börjat bita av. Jag har sökt ett jobb, det enda jag har hittat hittills, och jag har skrivit in lite fler poster i november månads aktivitetsrapport. Den rapport som jag ska skicka in mellan den 1 och den 14 november till Arbetsförmedlingen. Enligt de nya reglerna från i höst får jag annars ingen a-kassa. Och det är inte säkert att jag får det ändå… Trots att jag sökte över 40 jobb i september och över 30 jobb i oktober. Ovanpå det har jag gjort lite annat, som skrivit spontanansökningar, reggat mig hos ännu fler bemanningsföretag, varit på rekryteringsmässa, blivit intervjuad med mera med mera… Jag vet inte riktigt vad jag ska göra mer…

Det har tagit tid att långsamt börja bygga upp ett havererat liv. Jag tycker ändå att jag har byggt så gott jag kan och byggt bra! För envis som synden är jag och min botten vägrar att bli flat – jag är TJOCK och rundbottnad som den där leksaksgubben som alltid reser sig när man puttar till honom.

clown.womit

Oj då! Jag hittade inte bilden på gubben med rund botten. Då får glo på en spyende clown i stället. Den representerar mig själv rätt bra nu också.


Snart är det dags
att duka fram frukost. Jag måste över till Tokerian och köpa frukt och grönt, för i morgon hoppas jag att Anna kommer hit. Då blir det lite bättre måltider – lite mer organiserade sådana också. I helgen tänkte jag servera henne kalkon, kyckling och lax. Fast inte samtidigt.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna och berätta i en kommentar, jag är så nyfiken på vad som händer ute i verkligheten!!!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om Tofflans midsommardag.


Mina ord är nästan slut.
Måste hitta dem igen, snart! I morgon har jag en intervju som ska bli en artikel. Jag vill. Jag vill så gärna. Så inte bara bilder utan också ord nu.

En slapp dag. Behöver såna. Orkar inte tänka på det svåra, det jag ska ta itu med. Dagens itutagande består av enkla vardagssysslor som att gå och handla. Det verkar som om nån hade rymt från vardagen där också!

Tofflor på trottoraren
Hoppsan! Tofflorna då?


Grillat på menyn idag. Elgrillat. Det ryker inte. Köper tzatziki och lite till.

Hemma igen. Telefonerar med mamma. Samma som igår. Försöker hålla modet uppe. Pratar. Biter ihop. Brister när hon minns fel. Eller jag.

Telefonerar med Jerry. Försöker bena ut. Det är lättare att hjälpa andra när man har stora problem själv! Min Nästanbror mejlar mig om ett projekt som rör Jerry – på sätt och vis. Vågar jag hoppas?

Läser lite. Försöker skriva en del. Går så där.

Samarbetsprojekt med Fästmön. Vi klär om kökssoffan. Äntligen! Så fin den blev utan trasigt tyg!

2 Omklädd kökssoffa
Omklätt.


Genomsvettig.
Men ute är det mulet. Kan vi elgrilla? Jepp! Torka av skiten, den har stått oanvänd i flera år. Dammig. Marinera kalkon. Hacka grönt. Stoppa sladden i uttaget. Kör hårt!

Elgrillat
Elgrillat.


Grönsaker är nyttiga,
sägs det. Jag gör en jättenyttig skål.

Sallad
En jättenyttig skål. 


Inne i köket – ett stilleben.
Brödrost och mejsel, hur hänger de ihop? Ja just det, soffomklädningen.

Mejsel o brödrost
Brödrost och mejsel – ett stilleben.


Vi äter mat på ballen*.
Det går bra. Det blir till och med gott.

Kalkon sallad tzatziki
Kalkon, sallad, tzatziki.


Ett franskt rödvin till maten, Jura (2007).
Skulle passa till grillat. Det gör det.

Jura 2007
Passar till grillat.


Kors i taket, men jag diskar!
Anna behöver verkligen slippa! (Fast hon bär in och torkar av.)

Medan solen sjunker ner i midsommardagens kvällsmoln funderar jag ut några frågor till i morgon eftermiddag.

Kvällshimlen på midsommardagen
Kvällshimmel.


Jag tänker också hela tiden på vad jag ska skriva i mitt mejl till prefekt 2 – jag åker inte in och jobbar igen, som det känns nu. Det får vara. Jag har 27 semesterdagar att plocka ut. Om prefekt 2 vill att jag ska skriva under nåt papper får han göra sig omaket att skicka det rekommenderat. Jag åker inte in förrän i slutet av nästa månad och städar och rensar och lämnar tillbaka nycklar, passerkort, mobil. Samma visa om igen, men den här gången vet jag vad det handlar om. Ändå var jag inte bättre beredd än sist. Det gör lika ont. Gamla sår rivs upp. Skillnaden: varma, omtänksamma arbetskamrater som säger att jag mer än duger.


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan funderar över sociala medier och dessas betydelse i samhället.


Uppdaterat inlägg: Och nätverkande via sociala medier kan vara en väg till ett nytt jobb.


Idag läste jag en text
 om sociala medier på DN:s webbplats. En forskare i Lund konstaterar nämligen i sin avhandling att sociala medier är en kanal att skapa opinion, men det är ingenting som leder till större demokratisk jämlikhet.

Nils Gustafsson menar att man har lättare att nå fram med sina åsikter om man har resurser och en stark position – även i sociala medier. Och lite grann är det visst så, kan jag hålla med om. Bloggare/twittrar med många läsare/följare når ju odiskutabelt fler personer. Dessutom, om själva skrivandet ses som en resurs, är det ju en fördel om man kan författa bra texter som lockar till läsning.

Så visst är sociala nätverk viktiga även i cyberspace. För om ingen läser det du skriver stannar ju dina åsikter på din blogg, till exempel. Men det Nils Gustafsson menar är att de sociala medierna har förändrat sättet vi till exempel diskuterar politik på.  Detta handlar emellertid mer om form än personer. För det är mer troligt att en van debattartikelskribent också använder sociala medier för att föra ut sina politiska budskap. Men är det inte också så att många har lättare att ha åsikter i sociala medier än i gamm-kommunikationskanalerna???

Samtidigt är sociala medier främst kanaler för de unga, menar Nils Gustafsson:

Enligt mätningar använder nio av tio unga i åldern 15–24 år sociala medier dagligen, medan fyra av tio svenskar totalt inte nyttjar sociala medier över huvud taget.

Jag tänker att det är ganska många människor som inte inser att till exempel Twitter inte enbart är nånting roligt utan väldigt användbart. Där kan du föra ut dina åsikter, utan du kan också bygga nätverk och hålla liv i kontakter på ett annat sätt än tidigare. Och få nyhetsinput snabbt.

tangentbord sv v
Allt som behövs för sociala medier är en dator eller en mobil samt förmågan att skriva – och ett nätverk. Men det senare kan man också skaffa sig via sociala medier.


I mitt jobb försöker jag
 att få allt fler att använda Twitter för att till exempel föra ut sin forskning, men även knyta kontakter. Eller odla kontakter man har i jobbet lite mer. För just Twitter är ju så himla enkelt att använda! Allt som krävs är ju en mobil eller en dator – och förmågan att utnyttja 140 tecken på ett smart sätt.

Men åter till Nils Gustafsson. Han hävdar att den mest jämlika politiska handlingen fortfarande är att gå och rösta och ingenting annat. Och där får han vara oemotsagd – i alla fall av mig.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ja det går inte att skriva ut orden i rubriken, för då skulle  jag nog få lägga ner den här bloggen på grund av

foul language.

Men asså… I morse kom jag äntligen iväg till jobbet i tid, trots att jag pratade en stund med en granne innan jag hoppade in i bilen. (Ja, det finns ganska många grannar som pratar med mig nu för tiden – konstigt, jag som är så elak) Vad händer sen då? Jo, jag fastnar i bilkö efter bilkö efter bilkö. Först på grund av en långtradare med mjölk har råkat förirra sig in på smågatorna nära mitt hem, därefter på grund av alla lantbruksfordon som bara MÅSTE vara ute och köra i högst 30 km i timmen på 70-vägar –  i rusningstrafik!!! Mitt blodtryck steg till oanade höjder.

Samtidigt fick jag då lite tid att pyssla med annat i bilen. Det blev ju många och långa väntetider vid rödljusen, vill säga. Så jag startade om min krånglande Ajfån IGEN och nu fungerar den äntligen som den ska! Nog är det bra att Felia Telia försöker uppgradera till 4G, men det ställer till det en hel del eftersom nätet ännu är så dåligt utbyggt här ute i Bushen (=Uppsala, Sveriges fjärde största kommun). Jag har inte kunnat surfa, läsa jobbmejl, spela Wordfeud, Twittra, svara på sms etc på två dar nu – om jag inte har befunnit mig inomhus på jobbet, hemma hos mig själv eller hos Fästmön. Men själva grejen med en mobil är väl att man ska kunna vara just… mobil..? Eller har jag fattat fel?

5 mer avlångt bajs
Bajskorv. Så kan man sammanfatta min vecka.


För övrigt är jag så trött på krånglande saker,
att jag höll på att slänga ut iPhonen genom fönstret. Men det får man förstås inte gör med statens egendom… Samtidigt tycker jag att det får räcka nu! Eller vad sägs om dessa förtretligheter som drabbat mig de senaste sju dagarna, förutom den krånglande mobilen, dårå?

  • Kökssoffans botten ramlade ur i lördags runt lunchtid. (Fixades under stånk, stön och ett hundratal svordomar, med blessyrer på fingrar och armar som följd. Men det var HÄRLIGT att få banka med hammaren ordentligt och få låta lite en stund. )
  • Jag tuggade på en kola så att en porslinskrona lossnade på lördagskvällen. (Fick tid hos tandläkaren på tisdagen och nu är tanden fixad – vilket gjorde en del hål i plånboken. Men tanden är hel igen.)
  • Stor-Datorn ville inte starta som den skulle i söndags. (Jag har fått en laptop som back up, men Stor-Datorn lever faktiskt fortfarande! Fast om jag stänger av den lär den inte starta igen…)
  • En persiennvridpinne pajade härom morgonen i min allra nyaste persienn som blev insatt när jag var nyopererad – det kanske är nån som minns att jag fick ett gäng tumörer utplockade ur mig i december??? (Jag fick på pinnhelveteten igen, men den går knappt att vrida. Lamellerna vill för övrigt inte sluta tätt så typ ”alla” kan se rätt in i mitt hem trots att persiennerna är nerfällda. Och det är ju tur eftersom det är så många som vill ha koll på vad jag håller på med.)
  • Igår morse hade jag inget varmvatten hemma. I morse var vattnet så hett att jag skållade mig flera gånger. (Slipper tack och lov inläggning, bevare oss väl från att få flängörtbehandling!
  • Skambudet har blivit ett ännu större skambud och nu är jag arg på riktigt. (Det värsta var att jag fick läsa om det i ett protokoll på intranätet, jag fick inte veta det på sedvanligt sätt – genom att man pratar med mig och förklarar att det handlar om att man måste spara pengar – för det är det det handlar om, har jag läst mig till.)

Men annars då? Nånting bra har väl ändå hänt de senaste dagarna också? Ja, ventilationsdonet i köket sitter äntligen fast som det ska. Och så har jag beställt tid för däckbyte på tisdag morgon och undersökning hos tandhyggan på onsdag vid lunchtid. Du får gärna hålla en tumme för att det inte händer nåt skit med bilen eller att tandhyggan hittar en massa saker i käften som måste åtgärdas. Jag vet att jag har en trasig tand som måste fixas, men det räcker. Vidare har jag sökt ett och annat väldigt lockande jobb. Det känns spännande! Och ja just det… Hälen är betydligt bättre!

Och idag ska jag luncha med en annan före detta kollega. Det kom ett sms i morse (när jag hade startat om Ajfånen kom det fram…) att vi antingen fick flytta fram lunchen lite på grund av jobb eller byta dag. Jag är flexibel. Jag gick med på att flytta fram lunchen en halvtimma. Jag tänker nämligen inte gå på nån p-hearing i eftermiddag. (Finns det verkligen inte nåt svenskt ord för det???)

Man kan kort sagt sammanfatta min vecka hittills som:

Bajskorv!

Så nu kan väl för 17 helgen bara bli bättre??? Hur har din vecka varit?


Livet är kort.

Read Full Post »

Alldeles nyssens fick jag ett telefonsamtal från nummer 0729424262. En snabbpratande yngre man som inte presenterade sig informerade mig om att jag hade en obetald räkning som hängde på hans anslagstavla. Eh? Jag fattade inget. Varför skulle jag ha en obetald räkning på hans anslagstavla?

Först efter en god stund sa ynglingen att han ringde från restaurangen Annas mat. Men numret han ringde från går inte till Annas mat utan till en mobil med kontantkort. Och där har jag verkligen inte nån obetald räkning, det kan jag garantera! Jag har visserligen handlat pizzor och fått dem hemkörda från Annas mat två gånger, men varje gång har jag betalat kontant, inte med kort.

pizza
Jag älskar pizza, men jag tänker aldrig mer beställa från Annas pizza eftersom de anklagar mig för att inte ha betalt en räkning. Idioter!


Efter en del dividerande
gav sig plötsligt den unge mannen och bad om ursäkt. Gissningsvis hörde han vad jag sa, att jag aldrig betalar med kort vid hemkörning. Aldrig. Och eftersom han inte ens kunde tala om vilket datum jag hade köpt pizzor från dem betvivlar jag starkt att det fanns nån räkning som hängde på hans anslagstavla.

Så ring inte till mig och försök! Nu tänker jag aldrig mer beställa pizzor för hemkörning från Annas mat och passar med detta blogginlägg på att varna andra för vad jag anser vara försök till lurendrejeri! Jag vet ju inte säkert om Annas mat ligger bakom detta, men om inte, kan det vara den som kör ut pizzorna. Eller nån som chansade på att jag var en virrig tant. Strunt samma, jag tar det säkra före det osäkra och handlar aldrig mer där.


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »