Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘mobbig’

Ett inlägg om den lilla människans utsatthet, om bullar och om brännare.


Du ska veta att jag verkligen, verkligen
försöker hålla humöret uppe. Jag gör saker som är bra och vettiga för mig, men jag gör framför allt det jag måste och bör göra: söka jobb. Mitt mål är att söka minst tre jobb om dan, samtidigt ska det vara jobb som jag verkligen är intresserad av. Jag vill inte slösa nån bort varken min egen eller nån annans tid. Igår sökte jag därför tre spännande jobb, alla i Stockholm, idag tre lika spännande jobb i Uppsala. Fick ett urtrevligt mejlsvar, personligt ställt till mig (inget jävla autosvar) från ett företag i Stockholm, där kontaktpersonen är på semester, men uppenbarligen ändå läser både mejl och kollar in min profil på LinkedIn. Där har vissa företag och myndigheter ett och annat att lära…

Städningen tog min förmiddag. Därefter blev det ett besök på Tokerian för att inhandla förnödenheter. Hur det var med skåpen? Tja… så här såg det ut den 28 juli:

Trasiga skåp

Trasiga skåp på Tokerian. Bilden är tagen den 28 juli.


Och så här såg det ut idag:

Trasiga skåp 6 augusti

Lika trasiga skåp idag den 6 augusti.


Det här blir garanterat
en spännande fortsättning, att se vad som händer, menar jag. Om det överhuvudtaget händer nåt. To be continued…

Jag slog en signal till mamma, för jag kände att hon nog var ganska ensam. Efter det messade jag Fästmön och erbjöd hämtning och hemskjutsning – allt för att få en puss. (Hann knappt få en…)

Sen ringde a-kassan…

För tredje gången var det en trevlig person i andra änden. Jag pratade ju med a-kassan ett antal gånger förra svängen jag var arbetssökande och tro mig: de flesta var så jäkla otrevliga. Som medlem känner man sig ganska liten och utsatt när man ringer…

Tjejen som ringde idag tackade för min ansökan och mina papper. MEN… hon hade inte fått nån signal från Arbetsförnedringen att jag var inskriven där! TACK SÅ JÄVLA MYCKET, ARBETSFÖRNEDRINGEN! Ytterligare dar åt skogen, utan ersättning. Ytterligare längre väntan på pengar, förutom de karensdagar som a-kassan har. Dessutom behövde jag komplettera med ett intyg om utbetalad ersättning från Försäkringskassan. Jag hade ju lite tumörer som opererades bort i vintras, remember? Enligt a-kassetjejen kunde jag ringa både AF kundtjänst och FK kundtjänst och be att de registrerade mig respektive skickade det intyg som erfordras. (Man får inte ha svårt med språket, har jag lärt mig.)

Jag ringde AF kundtjänst, som jag också har goda erfarenheter av. Min plats i telefonkön var… 111… Nåja, efter en kvart kom jag fram, framförde mitt ärende och fick hjälp. Tjejen som svarade där sa att de normalt inte gör såna anmälningar till a-kassan, men när hon gick in och läste såg hon ju att jag hade varit på Arbetsförnedringen den 1 augusti (min första arbetslösa dag). Dessutom stod det att Arbetsförnedringen hade meddelat min a-kassa. Det hade man INTE gjort! Så nu gjorde hon på AF kundtjänst det. Får vi hoppas!!!!

Klockan tickade på och jag skulle hämta Anna klockan 16. Men jag behövde ringa FK kundtjänst också och de stänger klockan 16. En halvtimme kvar… Nästa telefonkö. Jag blev nummer 77. Ytterligare en kvarts väntan. BÅDA mina öron kokade efteråt. Men även på FK kundtjänst fick jag hjälp och intyget bör vara hos mig om två dar. Sen ska jag skicka det vidare till a-kassan. Ytterligare fördröjning! Det hade ju varit bra om det stod nånting om att man måste skicka in intyg även från Försäkringskassan om man har varit sjukskriven en längre tid… Jag blev sjukskriven fyra veckor och trots att jag långt ifrån hade återhämtat mig började jag jobba heltid direkt. (Så otroligt duktigt! Nej, men jag ville jobba och jag behövde få en lön.)

TRO NU INTE ATT JAG TYCKER SYND OM MIG SJÄLV, FÖR DET GÖR JAG INTE, ÄR BÄST ATT SKRIVA HÄR!!!

Men det som gjorde mig riktigt förbannad är att Arbetsförnedringens miss att inte lyckas skicka in en bekräftelse till min a-kassa att jag hade varit där och skrivit in mig! Jag blir fullkomligt rasande, till och med! Det förutsätts att vi som söker hjälp via olika myndigheter, till exempel arbetssökande eller sjuka, enbart är ute efter att luras och sno åt oss pengar. HA! Om en sån som jag ens skulle försöka lura till mig en hundring lovar jag dig att det skulle bli påkommet och jag skulle få straff! Men när myndigheterna gör fel, vad händer då? INTE ETT JÄVLA SKIT!

(Dessutom tvingades jag, medan jag häckade i de två telefonköerna, lyssna till en viss unges skitsnack om en annan unge som sagda unge brukar leka med. Skulle ungen inte ha gjort, jag överväger starkt att rapportera till den omtalades mamma som är en vän till mig! Dumma, mobbiga unge!)

Tre minuter i fyra stod jag utanför Annas jobb. Prick klockan 16 kom hon ut. Vi åkte i sporrsträck (kan man göra det i en bil?) till ICA Solen. Där tittade vi på bullar, en aktivitet som är mycket lugnande för uppretade Toffelnerver. Men vi tittade bara och köpte inga.

Kanelbullar

Att titta på kanelbullar inverkar lugnande på uppretade Tofflor.


Däremot hittade jag kalkonbrännare
som jag inhandlade två paket av. Cayenne och chipotle, riktig dynamit, alltså! Dessa ska vi klämma nån kväll nästa vecka när Anna är här.

Kalkonbrännare cayenne o chipotle

Riktig dynamit köpte jag!


Till middag i kväll blir det också korv,
men kokt sådan. Jag tänkte tvinga i mig de två kvarvarande wienerkorvarna i paketet jag åt ur häromdan. De var inte goda, men nu har jag inte råd att vara knusslig. Sen floppar jag i fåtöljen med min bok på gång och försöker hålla mig vaken till klockan 22.50 när nionde delen av Bates Motel går på SvT 1.

Vad ska du göra i kväll??? Skriv gärna några rader och berätta! Om du har lust. Annars låter du bli.


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag vid eftermiddagsfikat på jobbet satt jag och suktade efter nån go tårta. Och faktiskt bar det sig inte bättre än att J hade mutat kollegan G i ett dataspel (!) – med en chokladig kladdkaka. Eftersom J är från Norge (vad menar jag med det???) mutade h*n inte bara G utan alla som var närvarande på eftermiddagen. Mums!

Somliga hade ju varit mobbiga mot andra på morgonkvisten, men tiggde lift hem från jobbet via sin äldste son som messade. Jag är ju en snäll människa ibland så det var ju självklart att jag hämtade min älskling. På vägen stannade vi till vid ICA Heidan för att köpa grillad kyckling till middag – och en kartong kokosbollar till kvällskaffet. Kokosbollarna var lågkalorimärkta, vilket innebar att man kunde vräka i sig hälften var, det vill säga fyra. Jag åt två för att de såg ut som tuttar, sen mådde jag illa. Och hade fullt med kokos mellan varenda tand i käften. Det är i såna här lägen man önskar att man hade autostrador mellan tänderna.

En kokosboll som ser ut som en tutte.


Före kvällsfikat blev jag emellertid tvungen
att baxa in sommardäcken i bilen, för i morgon bitti klockan åtta ska Clark Kent* få vinterkängorna av, sommarsandalerna på. Lagom till snön, som enligt den sura gubben på jobbet ska komma till lördag. (Tror jag inte ett dugg på!)

Jag blev också tvungen att messa med A för att boka om vår andra återträff – den tid jag hade prickat in visade sig krocka med ett evenemang i Elias skola som jag gärna vill delta i. Det har varit lite struligt den senaste tiden med bokningar och sånt, mest beroende på att jag delvis ska byta uppdragsgivare från nästa vecka (formellt sett har jag redan gjort det). Jag vill inte boka inte för många saker på seneftermiddagar eftersom jag vet att många förlägger möten så dags på dan.

Efter allt detta ätande och baxande av däck med mera blev jag helt enkelt tvungen att muntra upp mig med den allra finaste födelsedagspresenten, en orange gubbe. Och bara för att bevisa att jag verkligen är snäll såsom jag skrev ovan, ska du få dela upplevelsen med denna orange gubbe med mig.


*Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »