”Done is better than perfect…”

Ett skrytigt inlägg om konsten att trolla med knäna.

---

 

Jag förälskade mig i dessa idag.

Det blev en annan dag idag än vad jag hade tänkt. Så kan det bli och då gäller det att vara flexibel, att inte bryta ihop och att försöka orka. Men det tog på krafterna, så stolsmekandet sparar jag till senare i helgen när kraften förhoppningsvis återvänt.

Rubriken till det här inlägget är ett citat som jag hittade hos Frida Boisen i slutet av mars. Det kanske inte var hon själv som uttalade det ursprungligen, men oavsett, det hängde sig fast i mig. För det handlar om att det är OK att berätta om nåt man har gjort och är stolt över hellre än att visa det perfekta. Och det ska jag göra nu – jag ska skryta.

Dessutom handlar det om mat. Mat och jag har ett… inte helt gnisselfritt förhållande. Jag älskar mat, men avskyr matlagning, i stora drag.

I morgon ska vi fira en födelsedag i familjen lite i förväg. Därför erbjöd jag Fästmön skjuts efter jobbet för att handla tillbehör till sånt som gästerna ska bjudas på. Vi for till ICA Solen i Förorten. Jag tog en korg på hjul för jag skulle köpa en påse blomjord, bröd och filmjölk med mig hem. Blomjord går inte att äta, men jag ska putsa fönstren på framsidan nästa vecka och tänkte då passa på att både byta gardiner och plantera om en del krukväxter samtidigt.

Lite avundsjuk var jag allt på Anna och yngsta bonussonen som skulle festa på tacos i kväll. Men jag tänkte nog få ihop nåt gott jag också. Fast först förälskade jag mig i de gröna tomaterna som såldes… Notera att jag skrev

förälskade mig

inte

köpte mig.

För dessa tomater var helt utanför min prisklass. Dessutom hade jag små röda hemma, inköpta för 9.90 i en annan affär häromdan.

Hemma i New Village skred jag till verket med min trollerimiddag, en middag som inte kostade många spänn. Det är jag nöjd med och eftersom jag har gjort det är det OK att berätta om det, tycker jag. Det jag var mindre nöjd med var att mitt mjölkpaket hade läckt och mjölk hade runnit ner på paketet med Bregott. Kanske blev jag inte av med mer än en deciliter mjölk, men ändå. Onödigt slöseri! Resterande mjölk fick jag hälla upp i en vacker gammal kanna, dock. Alltid något positivt! Så här blev min trollerimiddag:

Min trollerimiddag denna torsdag.

På tallriken ser du…

• ett bröd (sex kronor, inköpt idag)
• vitlöks- och örtost (efterlämnad av Anna i mars, fanns i kylen, alltså)
• en avocado (fem kronor, inköpt idag)
• saltgurka (fått av mamma)
• småtomater (fanns i kylen)
• svarta oliver (fanns i kylen)
• mjölk (fanns i kylen)

Övrigt på bilden…

• Boken (inköpt på Myrorna – som bland annat hjälper dem som har svårt att få jobb att få jobba samt säljer saker second hand för den som har svårt att ha råd med nytt – för 20 kronor i mars)
• Kannan (arvegods från mina morföräldrar)

Jag tycker att elva spänn för den här middagen är rätt OK – även om man ju kan lägga till några kronor för övriga ingredienser, inköpta sen tidigare. Med denna middag känner jag att jag verkligen inte lever över mina tillgångar, dessutom.

Om jag blev mätt? Nej, inte särskilt, men det var gott. Vad har DU ätit idag??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mjölk = Bajs?

Varning för kiss- och bajshumor!

Arla har gjort en (mindre) skitrolig tabbe: företaget har datummärkt mjölkpaket med BAJS. Ja alltså inte med Bajs bajs utan med ordet BAJS i stället för månad. (Eftersom det här står i Prav… Aftonbladet måste du vara sant.)

26 BAJS är roligare än 26 FEB. Det tycker i alla fall familjen Olsson i Borlänge och jag. Men inte Arla.... (Bilden är lånad från Aftonbladets hemsida.)

Det var en fröken Olsson i Borlänge som hade upptäckte tabben. Mjölkpaketet var inköpt på en vanlig affär. Men uppenbarligen har nån med en viss fäbless för kiss- och bajshumor haft skojigt. Nån har nämligen bytt ut februaristämpeln FEB mot BAJS-stämpeln.

Hos familjen Olsson skrattade man gott åt tilltaget, men på Arla är man mindre road. Katarina Malmström på företagets pressavdelning säger:

[…] Det är inget kul när det står bajs på något du ska äta eller dricka […]

Hur det har blivit så här fel vet ingen. Men för att kunna reda ut det vill Arla att familjen Olsson skickar in mjölkpaketet. Men det vill inte familjen Olsson. Pappa Olsson önskar nämligen inte att nån hamnar i klistret för detta tilltag som han anser vara tämligen oskyldigt.

Själv skrattar jag gott med familjen Olsson! Och fortsätter dricka Christer Lindarw*. För mjölk är skitgott.

Familjen Olsson i Borlänge har för övrigt, mig veterligen, inga band till familjen Olsson i Förorten.

*Christer Lindarw = mjölk

Read Full Post »

”Idag tar vi det lite lugnt, jag kan inte stressa…”

Orden i rubriken är min mammas. Och nog tog vi det lugnt igår! Det enda inplanerade var ett besök hos frissan för mammas del. Under tiden åkte jag några ärenden. Tanken var att vi skulle till Stormarknaden senare på eftermiddagen, men Fästmön upplyste per sms att där pågick nåt bil-jippo. Sånt är lite svårt. Det blir mycket folk och trångt och både mamma och jag tycker att det är jobbigt. Framför allt för mamma som går med rollator.

Mamma går med en sån här, ungefär.

                                                                                                                                                                Vi köpte middagsmat på Tokerian i stället och fick skratta åt en märklig konversation mellan mjölkpaketen mellan en norska och en anställd med hög panna. De skrek så det knappt gick att tänka vad det var man själv skulle ha. Men vad det var norska skulle ha minns jag inte. Det var i alla fall INTE gräddfil eller vanlig fil, så långt var hon säker. Men hon visste inte det svenska ordet. Till slut la sig en klok man i rullstol i diskussionen och avgjorde att norskan skulle ha långfil.

Anna kom framåt seneftermiddagen och vi åt sill från Tokerian och färskpotatis och gräslök från Slottet. Vi fick också nyplockade hallon från slottsträdgården, men bären åt vi tillsammans med lite glass som jag grävde fram i frysen. Gott! Kvällen avrundades med Tyst vittne på TV4+, nåt annat är det ju liksom aldrig att glo på på fredagar, tycker jag.

Idag ska vi göra ett nytt försök att ta oss till Stormarknaden. Det är mulet ute och perfekt väder för shopping. Det finns massor av affärer där, så det känns bara krångligt att åka in till stan där man måste betala minst 25 pix i timmen för bilparkering. Men vi tar det lite lugnt idag, vi stressar inte, så kommer vi iväg före klockan 15 får vi vara… nöjda…

Jag noterade att det satt ballonger på porten och gissar att det ska kalasas i huset. Känns ju bra att kalaset inte började halv tio som det gjorde en annan gång. Det var INTE kul att lyssna till ett gäng uttråkade fyraåringar som ett gapigt gäng föräldrar försökte roa på uteplatsen. I två timmar. Jag blev bara trött. Nu ska väl gissningsvis hela baksidan ockuperas för barnen är ju större i år.

Funderar på att leta efter en nål i en höstack. Närå, bara skojar. Men det förstår inte vissa vuxna. Humorbefriade, liksom.

                                                                                                                                                             Nu ska Tofflan kolla med damerna om de önskar frukost. Somliga kan konsten att sova, men jag börjar bli hungrig nu!

Read Full Post »

En salig blandning av en osalig själ – inkl Tokeria-rapport

Kära nån då, vart tog den här dan vägen? Tycker att jag har farit som ett så kallad skottspole – nån som vet vad det är??? – mellan Nyby och Himlen. Efter att presentinköp och skrivstund blev det som återfärd till Himlen för frakt av gosse till kalas samt söndagsmiddag. Gossen var nervös inför kalaset – som ju var ett tjejkalas.

Det liksom pirrar i magen!

sa han och for omkring och utstötte märkliga ljud.

Allt medan Fästmön försökte fixa några korvar till den pirrande lilla magen innan tårta, godis och kanske glass skulle ner i den…

Vi var tidiga till kalaset, för vi är väl inte riktigt att räkna som fint folk även om Elias verkar poppis bland tjejerna! Bara tre killar, varav han var en av dem, var bjudna på detta tjejkalas. Kalaset skulle hållas i en lokal under en kyrka i Förorten. För att hitta ingången till själva festlokalen (kan man säga så när det gäller en kyrka?) fick man gå runt, runt och man fick forcera grindar som var både stängda och låsta. Vi kom fram i tid!

Hemma i Himlen hade Anna påbörjat söndagsmiddagen, som blev en sorts Hänt i Veckan. Men det var alldeles förträffligt gott!

En kvart i 18 var det så dags att packa in oss och tjejerna i bilen och åka och hämta kalaskillen. Nästa stopp var hos pappa i Morgonen. Och vad händer då? Vi inser att vi har glömt en salva. Tillbaka till Himlen igen och Anna, nu kallsvettig, skenar in och hämtar kletet. Därpå avfärd igen till en ONÄMNBAR AFFÄR i Förorten där jag ALDRIG mer handlar efter deras snorkiga bemötande gentemot mig och Frida. Men Anna behövde handla och eftersom detta var enda öppna affären i byn så blev det så. Under tiden for jag och avlämnade salvan. Slutligen hämtade jag Anna IGEN och så blev det färd till Himlen. Anna blir hemma nu och kryar på sig i några dar. Själv styrde jag kosan mot Tokerian…

Jaa, för att återknyta till inledningsorden, kära nån då! På Tokerian var det helgalningar ute och skenade i kväll, så här kommer en rapport:

• en ung kille hade käkat blängsylta och glodde som f*n på mig. En tant. Varför då då?
• en liten unge ville köpa Kalles randiga kaviar, men pappa sa ”Usch!” och ”Fy!” och ”Nej det är ost i den där!”, medan jag mimade: ”Den är SKITGOD!”
• bakom mejeriprodukterna hade personalen uppenbarligen hårdrocksfest för mjölkpaketen hoppade i sina hyllor. Rödmjölken var slut, men det var liksom omöjligt att påkalla hjälp från personal (tänkte att de kanske hade en kossa där bakom…) efter de inte hörde nåt annat än sin musik.
• bröna var hårda och såg inte så inbjudande ut, men eftersom min brödburk var tom fick det bli en Balder. Och då menar jag inte Balders balle, snusker!
• Vintervit-kartongerna lyste hotfullt halvtomma, så jag ryckte åt mig två chokladkakor. En kvinna vet aldrig när hon kan tänkas hamna i nöd!!
• vid utgången noterade jag en tjej med keps vars brätte var så ENORMT att jag gissade att den något äldre kvinnan i hennes sällskap var ledsagare. Tjejen såg ju f*n ingenting!

Sen fattades det väl bara att jag skulle möta nåt gammalt ex-pex-kex vid parkeringen, men som tur var lyste h*n med sin frånvaro och jag kunde pusta ut när jag kommit innanför dörrarna här hemma och låsa med dubbla lås.

Jag är trött nu, men jag ska vattna krukväxter och gå en surfrunda för att kolla vad ni andra har haft för er idag. Sen blir det kollaps i fåtöljen med dagens lokalblaska, som jag ännu inte hunnit läsa, och så en bok.

GÄSP!..

Read Full Post »