”Städa, städa varje fräääda’…”

Ett inlägg om en städdag och lite annat.

Idag har det varit lite av en innedag, så gott som. Dagen inleddes med mulet väder- och med buller och bång. Framåt förmiddagen började jag städa åt mamma. Eller städa och städa, jag dammsög och torkade golv. Mamma hade avbokat sin städtjej i veckan. Jag tyckte att hon kunde spara de där hundralapparna, så gjorde jag det gratis.

Var nere i källaren igen. Mamma ville att jag skulle leta efter en ljuslykta. Hon hade tre stycken i huset – en i trä, en röd och en gammal svart. Inte en enda av dem fanns kvar! Nåja, det var ju nödvändigt att rensa inför flytten. Jag fick en resväska på hjul, som bara har stått där nere till ingen nytta. Mamma använder pappas, så jag fick hennes mörkblåa. Kanon ifall man vill packa för lite längre tid än bara en helg.

När städningen var klar stack jag iväg för att handla. Jag krockade inte. På vägen till ICA Maxi svängde jag upp till kyrkogården för att kolla läget. Buketten från häromdan var fortfarande fin, men jag ska ändå åka upp med fräscha blommor i morgon. Likaså blir det en blomma till mammakusinen B:s föräldrar.

Mamma var hos frissan i eftermiddags och då passade jag på att läsa ut en bok. Det har gått lite halvtrögt med läsningen, det är ett sånt pratande här hela tiden. Min nya bok på gång är en deckare av en ny bekantskap, Kristina Appelqvist.

Till kvällen serverades kycklingspett med diverse röror. Blev alldeles lagom mätt på det och ett par glas vin. Vi har tvättat en maskin. Mamma har en sån fin tvättmaskin! Den inte bara tvättar, den torkar också. Men tvätten ska packas ner, också, inför min hemfärd på söndag. Sagt och gjort, det mesta ligger nu i min ”nya” resväska. Det sista tar jag i morgon.

Mamma har tittat på Skärgårdsdoktorn från jag vet inte när (1990-talet?) och hon har levt sig in i handlingen så jag blev både rädd och full i skratt. Jag har suttit bredvid med datorn och Ajfånen och skrivit och spelat.

Vi tog en kvällspromenad bort till bron. Här uppe mellan husen blåste det, men tänk, nere vid sjön var det alldeles vindstilla och lugnt. Det hördes bara musik från nåt evenemang i hamnen.

I morgon är det min sista dag här. Vi ska åka och handla och upp till kyrkogården igen. Och så hoppas jag att vännen FEM hör av sig så vi hinner ses en snabbis i alla fall.

Här är några bilder från fredagen:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Livet är kort.

Read Full Post »

Mitt positiva liv

Ett inlägg om en bok om Andreas Lundstedts liv. Och hiv.

Ibland är jag så fräck att jag ger bort böcker som jag själv vill läsa – och sedan lånar jag böckerna och gör just det, läser dem Mitt positiva liv, som artisten Andreas Lundstedt har skrivit tillsammans med Cecilia Blankens, tillhör den kategorin. Fästmön fick den av mig i julklapp och nu, ett halvår senare, har jag lånat och läst den.

Andreas Lundstedts liv med hiv var inte alltid så positivt.

I den här boken får vi läsare följa Andreas Lundstedts liv och karriär. Mycket öppenhjärtigt skriver han om sex, droger… och hiv-Stina. För det var tio år sen Andreas Lundstedt fick diagnosen. En diagnos han länge förnekade att han hade fått, även för sig själv. Men med det mediesamhälle vi lever i idag är det omöjligt för artister och offentliga personer att ha nån sorts privatliv. Det snackas. Till sist blev tillvaron ohållbar och med en intervju i gay-tidningen QX kom Andreas Lundstedt ut som hiv-positiv. Beslutet att göra detta har han nog inte ångrat, för livet blev mycket positivare efter detta – om jag tolkar boken rätt.

Även om livet blev lättare för Andreas Lundstedt tycker jag att det var modigt gjort att berätta. Förr eller senare hade det kommit fram ändå, för det finns, som bekant, alltid människor som vill en ont. Det krävs en inre kraft och styrka att klara av att prata om hiv, på ett helt annat sätt än att prata om nån annan sjukdom.

Trots att det är en frilansjournalist som har skrivit Andreas Lundstedts bok känns många delar av den som hans egna ord. Jag tycker att det är bra och tänkvärd bok och nånting att sätta i händerna på den som drabbas – antingen av av diagnosen eller som närstående.

Högsta Toffelbetyg!

Livet är kort.

 

Read Full Post »

En fejkad födelsedag och lite annat

Ett inlägg om onsdagen, när vi bland annat fejkade mammas födelsedag.

Nån skönsång blev det inte i morse, ej heller nån tidig uppvaktning. Jag vaknade i sedvanlig semestertid (runt åtta) – vilket ju är två timmar senare än när jag arbetar. Onekligen skönt. Jag skulle kunna vänja mig. Men jag sitter också uppe längre om nätterna och skriver, ungefär till halv två, två. En bra grej med mamma är att hon gillar sovmorgnar. Därför kan jag skriva på morgnarna från det jag vaknar till cirka klockan tio, det vill säga ungefär ett par timmar.

Idag inleddes vår gemensamma del av dagen med presenter. Jag hade åtta paket och mamma valde att spara hälften till den riktiga dagen, som infaller nästa vecka.

Presenter till mamma.

Framåt lunchtid blev jag rastlös. Mamma hade ingen lust att gå ut, så jag erbjöd mig att utföra några ärenden åt henne på stan – bara för att få komma ut i solen och friska luften. Mamma vill helst sitta i sitt TV-rum med stängd balkongdörr. Hon fryser. Jag är varm. Jag vill ha luft! Jag vill ha ljus!

Mötte en sköldpadda på väg till stan.

Ärendena var snabbt avklarade, så jag passade på att kika på en utställning som jag sprang på av en händelse. Efter det strosade jag över torget. Jag var törstig. Och inte blev jag mindre törstig när jag såg en liten pojke förse sig med kallt vatten från pumpen på Stora torget…

Den funkar och vattnet är gott!

Sen gick jag till Bokia. Bokia är inte alls det som Nilssons bokhandel en gång var. Walfrid Nilssons bokhandel… Suck… Idag säljer till exempel Bokia både disktrasor och muggar. Och så lite böcker. Nä, det är ingen ordning med nånting längre. Och ja, det var bättre förr. Åtminstone i bokhandeln.

Böcker till vänster, disktrasor och muggar till höger.

Fast jag hittade en rätt rolig grej, som inte var nån bok men som har bokanknytning. En sorts bokkudde, eller saccosäck för boken du läser så att du slipper hålla i den! Frågan är bara om grejen är värd de 300 spännen den kostar…

Bokkuddar eller en sorts saccosäckar för böcker.

Lustiga spel hade de på Bokia också. Byhålevarning tycker jag att detta signalerar…

Kampen mellan kvinna och man. Hjälp, rena stenåldern! Heteronormativt så man baxnar…

Innan jag gick tillbaka hem till mamma slank jag in på Systembolaget för att botanisera bland vinerna. Jag kom ut med en italienare och en Nya Zeeländare argentinare. Spännande!

En italienare… Närå, en fin ros i området där mamma bor.

Jag passerade väldoftande blommor på vägen och naturligtvis kunde jag inte låta bli att stanna och fota.

Väldoft.

På nytt försökte jag få med mig mamma ut – och på nytt misslyckades jag. Vet du hur fruktansvärt det är att sitta i en varm lägenhet med stängda fönster och balkongdörrar? Nåja, i stället för att ta med oss kaffekorg ner till sjön –

Usch, sitta bland fiskmåsarna!

väste mamma –

tröståt vi inomhus. Det gick i och för sig bra – om mamma hade köpt rätt kaffe, vill säga. Det hade hon inte. Kokkaffe i en perkolator smakar vatten. Det spelade ingen roll att mamma tog fyra extra kaffeskedar till de sex ordinarie. Det smakade fan. Men kakorna var goda!

Ungherrar, kolakakor och chokladkakor slank ner fint.

Sen ville mamma titta på mina foton och jag hade en visning  i köket på datorn av mappen

Vackra bilder.

Jag försökte berätta om bilderna, men mamma tappade snart koncentrationen och pratade om sin frissa, som vanligt, eller om nån tant jag inte känner, eller om sina krämpor (nu har hon fått ont i fötterna precis som jag har, också) eller om… tja, vad som helst men inte mina bilder.

Bildvisning på datorn.

Vid 18-tiden traskade vi sen längs Vätterpromenaden ner till hamnen för att äta födelsedagsmiddag på Hotell Nostalgis restaurang. Mamma var så duktig och rollade hela vägen – jag tror att hon blev överraskad själv över att det gick så fort och bra! Vi stannade bara en gång på vägen dit – bland fiskmåsarna (!..) – och satt en stund på en bänk.

”Jag lyfter ögat mot himmelen…”

Vi åt och drack, men blev inte särskild mätta. Jag blev bara kissnödig av allt vatten som jag försökte bli mätt på. Även på hemvägen stannade vi till en stund, men då flög fiskmåsarna iväg. Kvar var bara detta loja gäng:

Sömniga änder.

Efter några timmars sömn ska jag vakna till min namnsdag. Den ska firas med en tripp till Skänninge (äldst av Sveriges städer!) där mamma vill gå i klädaffärer. Jippi… NOT! Men så klart jag gör det. Min tid kommer väl… sen..?

Nu tar jag med mig Andreas och viker mig bakåt på madrassen. Sen somnar jag till regnet som har börjat  droppa ovanifrån.

Livet är kort.

Read Full Post »