Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘mitt i smeten’

Idag är det ett år sen det flyttade in folk i huset där jag jobbar. Ja, alltså, för att jobba, inte för att bo. Själv har jag bara jobbat här sen i februari. Vi bjöds först på förmiddagskaffe på Loftet. Jag är fascinerad av det mesta på Loftet, även armaturen…

Förmiddagskaffe intogs på ett loft.


Byggnaden Loftet har för inte alltför länge sen
inhyst fyrbenta, levande varelser. Nu är det mest tvåbenta här. Men jag tycker att det är kul att man har tagit tillvara på den här gamla byggnaden!

Takbjälkar.


Det är emellertid inte på Loftet 
jag i vanliga fall jobbar utan i ett hus som alltså fyllde ett år. Ett hus där det är synnerligen högt i tak…

Högt i tak.


Här finns också
skojiga lampor…

Skojiga lampor.


Uppe på toppen,
där jag sitter, går det mesta i limegrönt… Tur att jag har botat min limegröntfobi…

Tja… limegrönt var det här…


Nu ska jag snart flytta ifrån det limegröna,
en trappa ner. En stor fördel är att jag slipper se Friskis & Svettis från kontorsfönstret, men annars tror jag att jag nog lär sakna mitt kontor. Det är så mycket mitt i smeten. Nära prefekten, nära både forskare och doktorander, nära fikaplatsen… Det blir nog bra på fjärde våningen också. Hoppas jag…

Dagens lunch bestod av en sisådär-paj som ingick i själva ettårsfirandet. Men innan dess fick vi lyssna på tre kortföreläsningar av två forskare och en doktorand som var och en representerade en av husets institutioner. Mest imponerad var jag nog av den unga, kvinnliga doktoranden som gjorde bra ifrån sig mellan de båda äldre, manliga forskarna. Jag har skrivit en rapport om det hela på både svenska och engelska, men den finns på vårt intranät så den får du inte läsa!

Magen har varit besvärlig idag och flödet jämnt och kraftigt. Jag känner mig trött, så trött, men det är ju bara att vänta när det blir så här. Trött blir jag också för jag känner mig lite dragen åt två håll på jobbet. Det finns så mycket kvar att göra på institution 1, bara det att jag nästan redan avverkat månadens timmar där… Det blev inget gjort åt forskarsidorna där i eftermiddag. I stället skrev jag och skapade fyra sidor på intranätet om dagens evenemang, planerade lite inför institutionsdagen samt gjorde en liten intervju. Nog går det undan, alltid…

Köpte med mig kycklingspett innan jag åkte och hämtade Fästmön på hennes jobb. Vi mumsade och åt i godan ro, för jag skulle sen på ett öppet hus om fönsterbytet, stod det på lappen. HA! Det var ju bara det att det var ett informationsmöte och jag kom tio minuter försent. När ska styrelsen lära sig skriva korrekt svenska på inbjudningarna? Jag fick i alla fall de frågetecken jag hade uträtade och jag var hemma igen en trekvart senare.

Lite kvällskaffe med kanelbullar, såna där små goda Pågens-knyten, du vet, har det blivit. Nu ska jag se om mina Kickor & Pluttar har bloggat nåt idag innan jag bänkar mig för att se kvällens avsnitt av Dallas. Anna ser just nu på det föregående.


Livet är kort.

Read Full Post »

Det börjar med katastrof och slutar med katastrof. Och det som är däremellan är skitläskigt. Fästmön och jag har just sett Mothman (2002), en film som jag spelade in på DVD-hårddisken i oktober förra året (ja, jag ligger efter!). Kusligt värre!

”Jajamens!” som Bosse J skulle ha sagt! Det är Richard Gere till höger.


Ett ungt förälskat par
går och tittar på ett hus. De bestämmer sig för att köpa det. Men på vägen därifrån är de med om en bilolycka. Johns (Richard Gere) fru Mary (Debra Messing) blir svårt skadad och några dar senare avlider hon. John hittar några märkliga och otäcka teckningar som Mary har gjort av en varelse. Ett par år senare hamnar John, av nån oförklarlig anledning, i staden Point Pleasant. Märkliga saker har hänt där. Till och med polisen Connie (Laura Linney) har drömt att hon höll på att drunkna – samtidigt som en massa julklappar flöt omkring henne. Av nån anledning hänger händelserna i Point Pleasant ihop med Mary och John kan inte låta bli att dras in i nånting mycket otäckt…

Det här är en ruskigt läskig skräckfilm, baserad på myten om Mothman, en varelse som sätts i samband med övernaturliga händelser. Jag brukar sällan bli rädd numera, men i kväll kan jag meddela att det var ståpäls på armarna. Filmen är bra så tillvida att den blandar det trovärdiga med det övernaturliga – och mitt inne i smeten människan som inte vet vad hon ska tro. Förnuftet säger en sak, Mothman en annan…

Högsta betyg för denna skräckis!

Read Full Post »