Slut hennes ögon

Ett inlägg om en bok.

---

 

Det var många fynd i bokkassarna från vännen Agneta! TACK!  Böckerna tillhörde en gång Siv, en kvinna som uppenbarligen var lika förtjust i brittiska deckare som jag. Efter att ha läst ett par Elizabeth George testar jag nu PD James, det vill säga jag har tillfälligt lämnat Thomas Lynley och Barbara Havers för Adam Dalgliesh. Den allra första boken om Dalgliesh kom ut samma år jag föddes. Slut hennes ögon är dess svenska titel och i natt läste jag ut den. Siv köpte den 1991 som julklapp till sig själv. Idag är den slut på såväl förlag som hos bokhandlare.

Boken utspelar sig på engelsk herrgård. Det har typiskt nog hållits basar och mrs Maxie har arrangerat den. I hushållet ingår familjen, förstås, men även kammarjungfrun Sally. Sally är ensamstående mamma till lille Jimmie. Hon får ofta höra vilken tur hon har som har fått den här möjligheten att lära sig bli kammarjungfru. Men det här är en deckare och innan dan är slut ska nån tas av daga. Sally avslöjar vid middagen att sonen i huset har friat till henne. Nästa morgon hittas hon strypt. Adam Dalgliesh från Scotland Yard kallas in för att lösa fallet.

Det skulle ha kunnat vara Agatha Christie som hade skrivit den här boken! Den har nästan alla klassiska Christie-ingredienser, framför allt samlingen av de misstänkta mot slutet för att avslöja mördaren. Så trots att det är en mordhistoria känns berättelsen lite söt – och ganska gammal. (Nästa PD James-bok jag ska läsa kom ut cirka 45 år senare… Förutom att den senare boken är betydligt tjockare finns där mobiltelefoner i händerna på poliserna. Däremot ingår inte kammarjungfrur i persongalleriet…)

Jag är väldigt glad över att ha fått den här boken till min samling, så även om den troligen inte är den bästa av PD James 20 böcker om Dalgliesh får den ett högt Toffelomdöme.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Säsong 3: Morden i Sandhamn del ett

Ett inlägg om en TV-deckare i tre delar.

I veckan startade den tredje säsongen av Morden i Sandhamn, baserad på Viveca Stens böcker och karaktärerna i dessa. Jag lyckades missa programmet, men har nu glott på TV4Play. Där kan man titta gratis upp till sju dagar efter programmet har sänts. Dessvärre får man reklam på köpet. På måndag klockan 21 går nästa avsnitt! (Note to self…) Jag kanske spelar in på DVD:n – då går det ju att spola förbi avbrotten…

Hennes bästa kompis är försvunnen. (Bilden är lånad från TV4:s webbplats.)

Den här gången leker Nora Lindes barn med några kompisar i skogen. En av flickorna hittar en arm… Polisen Thomas Andreasson får förstås hand om fallet. Det visar sig – lite väl snabbt, tycker jag – att armen tillhör en tonårstjej som försvann föregående höst.

Det vimlar av misstänkta, men Nora Linde hjälper förstås polisen. Hon är observant och  snappar upp saker lite här och var.

Starten av säsong tre börjar riktigt spännande, även om det bestäms väldigt fort och utan djupare analyser vem ägaren till armen är, som sagt. Jag gillar Sandhamn-deckarna, både i bokform och på TV.

Toffelbetyget blir högt!

Livet är kort.

Read Full Post »

Mordet i Eiffeltornet

Paris 1889. Eiffeltornet och Världsutställningen invigs – och så dör en kvinna av ett bistick. Eller? Mordet i Eiffeltornet av Claude Izner är nåt så ovanligt som en historisk fransk deckare.

En historisk fransk deckare.

                                                                                                                                                                Det vimlar av folk i den här boken. Och det är ju för att alla vill se Eiffeltornet, det nybyggda och i vissa kretsar avskydda meccanomonstret. Mitt i vimlet dör en kvinna. Man misstänker att hon har avlidit av ett bistick. Men så kommer bokhandlaren Victor Legris på att det skett fler liknande dödsfall. Och alla kan väl inte ha avlidit av bistick? Victor Legris leker detektiv och finner sig snart ha en mängd misstänkta. Vem är vän och vem är fiende?

Det här är en söt liten bok som också ger historiska glimtar från ett Paris under Världsutställningen. Jag tycker emellertid att den är lite omständigt skriven – på nåt sätt alltför många bokstäver, precis som i franska ord. Bokstavsgraden i pocketutgåven är liten och jag hade svårt att läsa kvällstid. Annars är detta en bok i genren mysdeckare. För den här blir det medelbetyg.

                                                                                                                                                              PS Claude Izner är en pseudonym. Bakom den finns två systrar som är bokhandlare…

Read Full Post »