Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘misstag’

Ett inlägg om en bra helgblandning.


 

Helgen går mot sitt slut. Även den som är arbetslös bör få njuta och återhämta sig då, men det sitter långt inne för somliga. Det är tur att jag har en sån klok Fästmö som jag kan hitta lugn, ro och harmoni hos. Batterierna är laddade rejält inför morgondagens besök i vården.

På fredagseftermiddagen skjutsade jag hem Anna och hennes väskor samt hämtade minstingen med bagage hos fader. På vägen hem stannade jag till vid Tokerian och köpte en påse lyxsockerbitar. Det är min största last just nu.

Den ensammes middag blev kalkonfilé som jag köpte till extrapris. Jag stekte allt, men frös in hälften. Det blir en fin middag nästa gång. Resten av kvällen läste jag och såg på sista delen av Shetland. Jag var jättetrött och hade svårt att sitta uppe mycket längre än så.

Lördagsförmiddagen ägnade jag inte åt att träna inför Vasaloppet (urtrist) eller kvinnodagen (hade glömt bort den). I stället blev det lite hushållsgöromål innan jag tuffade ut till Himlen för samvaro med familjen. Den senare var en synnerligen decimerad skara på lördagskvällen – Anna, Elias och jag. Anna pysslade lite med sin konst och hann även med att laga god mat till oss andra, medan jag smaskade lördagsgodis med sourcream & onion-krydda (misstag; inte att rekommendera!). Melodifestivalens Andra chans och en film fick avsluta kvällen. Tänk att klockan var nästan ett innan vi kom i säng! Och innan dess hade jag hunnit boka in en dejt framöver med en man!

Söndagen bjöd på årets hittills varmaste dag, även om den började mulet och blåsigt. Vindarna var emellertid sydvästliga. Anna och jag gav oss ut på promenad med mål ICA Solen. Vägen hem blev mycket lång, för vi tog en rejäl omväg i det sköna vårvädret. Solen brände våra bleka näsor och vinden var underbart ljum. Men innan vi kom hem igen höll jag på att bli ihjälskrämd av en galning på affären.

När jag anlände till New Village hade solen gått i moln. Folk tycks kura i sina lägenheter med nedfällda persienner. Trist, bara trist. Jag ringde mamma och skrapade veckans Trisslott som vi har ihop (vi turas om att köpa varannan vecka). Idag blev det en vinst på hela 30 kronor, det vill säga en ny lott.

I frysen hittade jag en matlåda med spaghetti och kycklingfärs som jag nu försöker tina till middag. I kväll blir det TV från klockan 21 – först sista delen av Arne Dahl: Dödsmässa och sen tredje delen av Fortitude. Lite bokläsning blir det däremellan. Just nu läser jag boken som inhandlades till minne av Annas rendez-vous med författaren här i Uppsala.

Laddad för en ny vecka, med både roliga aktiviteter och mindre skojiga, bjuder jag dig avslutningsvis på några bilder från min helg. Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta om vad DU har haft för dig!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett tisdags-inlägg med en smula självironi.


 

Plan mot blå himmel

Himlen är oskyldigt blå idag.

När himlen är oskyldigt blå kan inte ens en gammal Toffla häcka inomhus med gott samvete. Jag svischade ut (nåja…) och blev så förblindad av februarisolen först att jag missade att hälsa på en granne. Men jag insåg snart mitt misstag och vi växlade några ord innan vinden tog tag i oss och blåste oss i olika riktningar. En annan granne studsade förbi. Kanske var h*n också bländad av solen. Jag tänkte ropa efter grannen eftersom jag har fått höra att det är jag som inte hälsar. Men jag orkade inte. Varför bry sig om människor som är mindre än pingisbollar?

Jag tog i stället det långa benet före det korta och begav mig ut på promenad i kvarter som doftade söndagsstek och familjesammankomst. Mindes min egen familjs söndagar med morfar som middagsgäst mitt på dan. Då, på yngre stenåldern, var det svårt att komma upp till klockan 13 när morfar anlände. Idag hade jag vid 13-tiden varit vaken i sådär en fem, sex timmar.

Det är kyligt idag och vinden är nordlig. Även om himlen är blå och vädret vackert var jag tvungen att locka och pocka mig själv för att få mig runt i environgerna. Jag visste ju att ryggen skulle tacka mig sen, medan hälen snart började gnöla. Sometimes you just can’t win…

För att få fart på mig bestämde jag mig för att kolla hur det står till med undanplockningen av julprydnader hos folk. Här är resultatet. Men notera att tre saker är mina egna! Kan du gissa vilka???

Detta bildspel kräver JavaScript.


Nåja… Julen varar än till påska 
brukar ju somliga sjunga. Jag har förberett för påskfirande jämt. Det är faktiskt rätt praktiskt – även om Somliga skulle vilja… rätta till genom att plocka bort dessa som jag har framme året om:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Och nu vill jag ju förstås veta hur DU har det med julprydnader och påskkärringar… Skriv några rader och berätta så jag förhoppningsvis får känna mig lite mindre kufisk…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett avjulat inlägg.


 

Julgardin

Eh… ja visst ja! Jag har en julgardin att ta ner också… Tänkte inte på den…

 


Jag började igår och gjorde klart idag. Nu är det definitivt så att julen är slut hemma hos mig. Igår åkte tomtar och sånt ner i sin låda. Idag var det dags för stakar, stjärnor och julgranen. Jag måste ta en sak i taget just nu. Hellre lagom mycket på agendan än för mycket.

Kvällsbild ett av köksfönstren med adventsljusstake

Igår kväll var det mörkt och då lyste stakarna så mysigt i köksfönstren.


Igår var jag seg.
Att plocka ner julpynt och gå ut med lådan i förrådet tog hela dan. Idag har jag varit alertare. Det berodde nog på att jag sov väldigt gott i natt medan Egon och snön yrde utanför. Vi hade ju inte så nära besök av Egon här där jag bor, men nog kunde vi – och kan fortfarande! – känna av hans närvaro.

Granen stod så grön och grann i stugan och jag hade egentligen ingen lust att klä av den naken och slänga den i högen kasserade barrträdd utanför vaktis. Men det är ju bara att inse att julen är slut och över för länge sen, mörker, kyla och snö till trots. För lika mycket som jag avskyr snö och halka, lika vackert och juligt är det utomhus. Men nu var det inomhus som gällde. Jag tog i alla fall en sista bild på skönheten.

Julgranen 2014 sista bilden 11 jan 2015

En sista bild tagen idag, den 11 januari 2015, av julgranen år 2014.


Det var verkligen sant 
att granen stod så grön och grann – den barrade nästan inte alls. Först. När jag sen började klä av den glitter, stjärna, kulor, ljus och diverse pryttlar fällde den onekligen en och annan ”nål”. Men hade jag låtit den vara skulle den nog ha stått fin ytterligare några dar.

Barr

Jorå, lite barrade den allt.


I år tog jag bort hallmattan. 
Det var förra årets misstag vid julgransplundringen. Men trots att granen inte barrade alls lika mycket som förra årets föll där ett och annat. Det som tog längst tid var nog att sopa och dammsuga upp barr i lägenheten och i trapphuset…

Eftersom det är rikligt med snö och var oplogat i området kunde jag dra granen efter mig, genom Egon, bort till vaktis. Det underlättade. Men kylan bet i mina feta kinder, trots mitt tjocka lager av underhudsfett.

Ett par telefonsamtal senare (mamma och Fästmön) gjorde jag mitt bästa för att fylla ut den tomma och mörka platsen i vardagsrummet efter gröngölingen. Fast det blev ju inte riktigt lika fint med en golvlampa av modell rislampa, en tom champagnehink och två små lyktor…

Lampa champagnehink lyktor

Riktigt lika fint som med granen är det inte i hörnet nu. Kanske jag ska ställa en flaska champagne i hinken? Jag har faktiskt två i kylen och de har legat där i flera år…


Och nu måste jag ju fråga DIG om DU har gjort slut med julen än! Har du det, säg???


(Jämrans barr, till och med i mitt barr…)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rent inlägg.


 

Om det är nåt program på SvT som jag verkligen gillar är det Sveriges städmästare. Dels är programmet roligt, för deltagarna är ena riktiga städnördar (det gäller att se det lite med glimten i ögat om man kan det). Dels får jag en del praktiska tips. Som det här med bananflugefällan. Fällan, som jag sen kompletterade med Agnetas söta. Sen visade det ju sig att det inte var bananflugor utan nåt annat sorts flygfä, men fällan funkar även på dessa.

dam i vitt tvättar

Oombett råd: Klä upp dig i högklackat och klänning när du ska ner till tvättstugan. Tänk så mycket roligare det blir då!

 


I varje program
brukar de tävlande få en fläck att brottas med. Den ena värre än den andra. Själv klarar jag möjligen av färskt blod, tuggummi, stearin… i alla falla sisådär. Häromdan hittade jag i alla fall i Aftonbladet av alla tidningar, nio bra tvättips. Eller misstag man gör när man tvättar… För det är inte alltid lätt att tvätta.

Här kommer åtta av misstagen, som jag har gjort om till positiva tips i stället, i sammandrag:

  1. Gnugga inte på en fläck, det gör den bara värre! Dutta hellre på den försiktigt med en ren vit trasa.
  2. Använd inte för mycket tvättmedel!
  3. Behandla svarta kläder annorlunda än andra – tvätta dem ut och in och torktumla dem inte, så håller de färgen längre.
  4. Använd inte sköljmedel till handdukar. Sköljmedel gör att frottén absorberar vatten sämre.
  5. Överfyll inte tvättmaskinen! Då tvättar den inte ordentligt och kläderna kan lukta konstigt.
  6. Dra upp blixtlås. Då fastnar dessa inte i andra kläder och gör hål i dem.
  7. Knäpp inte skjortor! Knäppta skjortknappar kan göra att knapparna ramlar av i tumultet inne i maskinen.
  8. Packa inte torktumlaren för hårt. Det tar för lång tid att torka tvätten och den blir mycket skrynklig.


Så! Ner i tvättstugan nu!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett idiotiskt inlägg igen.


 

Ja hej, det är Idioten! Eller megamuppen eller fuckidioten. Uppenbarligen får man kalla mig vad som helst i sociala medier när man inte har nån ansvarig utgivare.  Jag tar det med ro. Jag är van. Men det var lite intressant att se det misstag som begicks i natt, även om det ledde mig fram till det jag redan anade.

För övrigt vidhåller jag att vissa cancerformer går att bota – annars skulle ju en del bloggare inte kunna fortsätta vara så aggressiva – eller ens skriva. Och jag håller fast vid att tumörer är tumörer även om de är godartade – vilket man kanske inte vet förrän de är helt analyserade. Det jag avsåg med min uppmärksammade och omskrivna tweet var att beskriva hur jobbigt och tungt det är att få dåliga besked på fredag eftermiddag. Jag skrev inte att det är tyngre att få nej på sökta jobb än att få cancerbesked. (Jag fick för övrigt flera dåliga besked och nej igår, vilket inte framgick av min tweet.) Och det spelar ingen roll vad dessa dåliga besked handlar om – de förstör ens helg och ger en så mycket oro som mal fram till dess att det är måndag och man kan ta itu med saker och ting. Därför önskar jag ingen dåliga besked en fredag.

Jag vill tacka för det stöd jag har fått på annat sätt än via bloggen och twitter. Vad jag förstår är människor rädda för repressalier och förföljelser och alla vågar inte skriva så att vem som helst kan läsa. Jag själv har varit förföljd i snart fem år. Det är min känsla och den kan ingen ta ifrån mig. Sen vet jag att det skrattas åt den, att jag förtalas, att det pratas om mig bakom ryggen och i sociala medier…

Min blogg är en öppen blogg där alla kan läsa. Men att få kommentera är en rättighet som jag som bloggägare tilldelar respektive läsare. En grundförutsättning för att kommentarer publiceras här är att avsändaren inte använder falska kontaktuppgifter. En annan förutsättning är att innehållet i kommentarerna ska vara nånting mer än påhopp på min person. Jag är nämligen trött på ständiga attacker på min person. Alla kan inte älska mig. Men jag kan inte älska alla heller.

Det är gott att på annat sätt än via sociala medier – IRL, telefon, sms, mejl med mera – få höra, till exempel…

[…] Det är din känsla. […] H*n får raljera över allt men ingen annan får ha en avvikande åsikt. […]

Och…

[…] Det är inget du ska ta åt dig av, du är ingen idiot alls! […]

Och…

[…] Jag såg det och förstod direkt vem h*n åsyftade. […]

Och…

[…] Jag blir egentligen inte förvånad för h*n har visat vilken person h*n är för länge sedan. […] 

Och…

[…] H*n läser det så att det ska passa h*ns syften. […]

Och…

[…] H*n är en liten skit som lever på att få terrorisera andra människor, jag tror att h*n är otroligt osäker och måste dölja vem h*n är, en patetisk liten person. […]

Och…

[…] Att inte låta andra personer få ”äga” sina känslor och uttrycka dom i sin blogg eller twittra… ja du något står inte rätt till hos h*n. […]

Nu får man ta konsekvenserna av detta. För övrigt är min känsla fortfarande min. Den kan varken A, B, eller C ta ifrån mig.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rätt äcklisch inlägg.


 

toaskylt på golvet

Toaskylt på golvet är också en ren miss.

Igår hade det tydligen dykt upp en rätt äcklisch bild från en av stans krogar på Fejan. Jag, som inte har nåt konto på Fejan (eller..?), fick vetskap om detta först via lokalblaskans webb i morse.

Bilden föreställde rengjorda toasitsar som placerats på en diskbänk på krogen. Man kunde få uppfattningen att toasitsarna hade diskats i diskmaskinen. Restaurangägaren, som inte namnges men som heter likadant som sin krog, enligt källor på Fejan, intygar att sitsarna inte har diskats i maskinen. Att de ens hamnat på diskbänken är ett misstag, enligt ägaren, som också säger:

[…] Toasitsarna tvättas och desinficeras i ett separat städrum som ligger vägg i vägg med diskrummet. En i personalen måste ha ställt de rena toasitsarna på diskbänken för att städrummet var fullt. De brukar aldrig stå där och jag vet inte varför han gjorde så. En ren [!] och skär mänsklig miss helt enkelt. […] [Utropstecknet är Tofflans)

Miss eller inte, ren dito eller inte, gjort är ju liksom gjort. Och ärligt talat dröjer det nog åtskilliga diskar innan jag besöker sagda krog igen.

Hemma i köket i New Village ställer vi inte rengjorda toasitsar på diskbänkarna. Däremot serverar vi snoriga tomater. Och det är ju rätt äcklisch, det också…

Snoriga tomater

Snoriga tomater, ser du väl..?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett deppo-inlägg.


 

Korta stunder går det att låtsas att allt är

som vanligt.

Eller i alla fall

rätt OK.

Glasögonbågar

Jag gillar bågen överst med träskalmar och den näst längst ner i orange.

Som idag. Fästmön är ledig och vi hade diverse ärenden att åka på. Bland annat kollade vi in glasögonbågar och priser på Stormarknaden, där det numera finns två optiker: Synoptik och Specsavers. Naturligtvis har de olika rabattsystem med mera, men vi fick bra service på båda ställena. Nu är det upp till Anna att bestämma sig vart hon vill gå. Det är besvärligt när man inte ser ordentligt och om man som Anna har ett jobb där man till exempel måste dela medicin är det ju en klar fördel för alla inblandade att hon ser bra så det blir rätt. Fast precis som med tandläkaren är det ju nåt kroppen behöver, men nåt som får plånboken att svida.

Själv behöver jag beställa nya linser snart, för mina är på väg att ta slut. Jag skulle också behöva gå till optikern och kolla synen och fixa nya brillor. Det har jag absolut inte råd med så länge jag bara får a-kassa. Men titta kan man ju. Jag såg två väldigt häftiga bågar som jag skulle kunna tänka mig: en med skalmar av trä och en i sniggt orange.

Monster

Så här kände jag mig inuti.

Så skulle vi sitta ner en stund och vila fötterna och jag gjorde misstaget att kolla mejlen på mobilen. Jag hade på ett par timmar fått tre nej på jobb jag har sökt hos en och samma arbetsgivare här i Uppsala. Det var väldigt svårt att bita ihop sen när jag skulle in på ICA Kvantum och köpa bröd, mjölk och toapapper. Men det gick. Det är bara att blinka bort tårarna och ta nya tag. Med tårar får man inget nytt jobb.

Jag har blivit ganska bra på att bita ihop. Jag kan säga till Anna att jag blir eller är jätteledsen. Några tårar släpper jag inte fram. Inte förrän jag är ensam. Jag kunde till och med bita ihop och låta snudd på glättig – eller i alla fall normal – när jag telefonerade med mamma nyss. Det är en viss konst, ska jag säga.

Det är korta stunder som jag kan glädjas – men dessa stunder är inte att förakta! I postboxen hittade jag tre räkningar på månadsavgifter för mitt hem samt en bensinräkning. Jag gläds åt att månadsavgiften (”hyran”) inte har höjts och att bensinräkningen var på endast 500 kronor. När jag pendlade låg den på cirka 2 000 kronor i månaden eller över. Och 500 spänn är ju bättre än 2 000.

I kväll blir det varma mackor med norsk makrill och Västerbottenost till middag. Anna är ute på en promenad i det vackra vädret. Jag sitter en kort stund (nåja…) vid datorn, som nu har en fungerande bredbandslina.

Vad händer hos dig i kväll? Är allt som vanligt, är det OK eller har du en kort stund av nåt ovanligt för dig? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om galopperande dyskalkyli. Och frukt.


 

monopol

Kanske borde använda Monopolpengar..?

Med tanke på föregående inlägg borde jag kanske inte skriva detta, men… Jag tycker att jag är så duktig på att hantera pengar. Det vill säga de få kronor jag har. Räkningar betalar jag alltid i tid. Vanligen lägger jag in dem direkt i internetbanken när jag får dem och ser till att summan dras på förfallodagen. Och det kanske var tur, det…

Häromdan nätshoppade jag apoteksvaror till ett totalt pris om 140 kronor. Fakturan kom via mejl och jag la in den som vanligt för betalning på förfallodagen, i detta fall den 4 september. Igår kväll var Tofflan rätt trött i mössan och stängde av datorn runt 22.30 för att gå till sängs. Men just som jag stängt av den kom jag på att jag borde kolla en grej på mitt bankkonto. Jag gick då in via mobilen och höll på att skita på mig. På riktigt.

Där stod nämligen att jag den 4 september har lagt in en överföring till Klarna, i det här fallet, på 140 000 kronor. Eh??? Så mycket pengar har jag definitivt inte på kontot.

Mobildisplayen är liten, så jag kickstartade datorn igen. Gissa om sekunderna kändes evighetslånga. Så loggade jag in på banken och jadå, där stod mycket riktigt att jag hade lagt in en utbetalning till Klarna på 140 000 spänn. Kan bara säga att det väl var en evig tur att jag såg det och kunde gå in och ändra. Det var liksom en skillnad på sisådär 139 860 kronor. Jag undrar vad som hade hänt om jag inte hade upptäckt mitt misstag. Hade en del av pengarna dragits – så mycket att mitt konto hade tömts? Eller hade Klarna inte fått en spänn???

Nåja, nu får Klarna sina 140 kronor. Jag hoppas att de är nöjda med det. Och jag ska försöka vara mer klar i knoppen när jag betalar räkningar och putsa mina linser/brillor noga innan jag gör nåt. I annat fall slutar det med att jag får skaffa ekonomihjälp och använda Monopolpengar enbart…

Äpplen

Jag har bara äpplen hemma i min fruktskål nu.

Mitt på dan idag fick jag ett telefon-samtal som roade mig oerhört. Man ska inte blanda äpplen och päron och det är trist när plommon drabbas av äpplen och pärons samman-blandning. Själv tycker jag, som sagt, att det mest är amusent, som det heter på franska. Kanske berodde det på att jag är helt slut efter städningen och strykningen idag..? Vem valde bästa dan för såna aktiviteter när det regnade igår?

Ja ja, jag ser fram emot min belöning i kväll. Först ska jag klippa mig och därefter samlas vi för en familjemiddag med äldsta bonusdottern i centrum.

Och du… Kolla gärna in inlägget jag skrev tidigare idag och svara på mina frågor!!! Det är viktigt för mig att få veta vad du tycker.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om vinterdäck


 

vinterdäck med bra mönsterdjup

Vinterdäck ska ha bra mönsterdjup och friskt gummi.

OK, jag veeet. Det låter inte klokt att redan nu börja tänka på vintern. Men… hur har du det med dina vinterdäck, egentligen?Med tanke på att sommaren har varit så het kanske inte gummit är det bästa när det väl är dags. Själv tänker jag kolla upp mina däck i god tid. Varför då då?

Jo, två gånger har jag råkat ut för att jag har fått panikköpa däck, i princip. Då har det varit sommardäck, som i de flesta fall är billigare än vinterdäck. Detta trots att jag gör service på Fina Märkesverkstan en gång om året och i samband med det låter dem byta däck.

Det som hände en gång var att servicekillarna endast kollade en uppsättning däck, vinterdäcken, som de skulle montera på min bil. Sen när våren kom och däcken skulle skiftas till sommardito befanns två av däcken vara helt slut. Jag gjorde då ett misstag och lät nån som jag trodde hade kompetens nog att fixa nya däck åt mig. Det slutade med att jag fick fel dimension. För i våras sa besiktningsmannen att de två äldsta sommardäcken hade sprickor och behövde bytas. Jag gjorde då inte om mitt misstag utan vände mig till verkstan. Det var när jag skulle beställa rätt storlek som jag upptäckte att de äldre däcken var mindre än de nyare… Inte bra!

Av detta har jag förstås lärt mig vilken dimension jag har/borde ha på mina däck. Men jag har också lärt mig att det kan bli väldigt dyrt med dessa panikköp. Så framåt hösten ska jag kolla skicket på mina vinterdäck.

Nordendäck är en firma som jag har sett en del reklam för då och då. Jag kollade upp deras webbplats. Där fann jag bra information om vad som gäller för vinterdäck, typ när de ska av och på, mönsterdjup, skillnaden mellan dubbdäck och friktionsdäck (dubbfria däck) etc. Man kan skriva in sina däckdimensioner och få upp lämpliga däck inklusive priser och kundrecensioner. Eller så kan man skriva in sitt registreringsnummer så kommer förslagen upp automatiskt. En helt suverän tjänst som jag med all säkerhet använder mig av OM jag nu behöver köpa nya vinterdäck. Att priserna är väldigt bra, vill jag också tillägga. Så nu är det bäst att jag kollar mina vinterdäck i tid. Inga fler panikköp här, inte!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om måsar och mamma och en liten utvikelse om a-kassans effektivitet.


 

Mås på lyktstolpe

Mitt nattsällskap.

I natt behövde jag inte somna till ljudet av nån TV. Det räckte med måsarna här utanför. På nåt sätt är de inte alls störande här, jag somnade så gott. Men sen var natten precis som vanligt, med en massa uppvaknanden. Konstigt, för just nu, just i natt och idag, känner jag mig inte så jättestressad.

Vi har redan gjort det viktigaste och det vara att ordna en rollator som inte är livsfarlig till mamma. Den gamla hade det troligen inte gått att laga, men eftersom den är ett hjälpmedel till låns rollade jag ner med den i mammas källarförråd. Där inne hade det varit hantverkare IGEN (där går en massa rör som de då och då behöver komma åt. Mamma hade just fått tillbaka sin nyckel). Denna gång var alla grejor flyttade till ena sidan. Förra gången jag var nere var allt placerat på den andra. Det var bara att försöka baxa tillbaka saker och ting. Jag fixade allt utom en blå, astung träkista. Den får stå kvar på fel ställe. Jag tror inte mamma bryr sig, för hon kan ju inte precis gå ner i källaren…

mamma äter glass

Mamma åt glass redan i april 2011 när jag tog den här bilden.

Idag fyller mamma år. Hon blir äldre än min pappa nånsin blev och det känns rätt konstigt att tänka på. Jag har ordnat en hel papperskasse med paket av olika storlek. Inte har jag så mycket fantasi, men mamma gillar ju paket. Förhoppningsvis får hon lite nytta – och kanske glädje! – av innehållet. Hade jag vetat att det skulle bli akut med rollatorn så hade jag kanske ordnat en sån. Eller en del av en sån. Jag har ju precis köpt dator och nån inkomst finns inte i sikte. Från a-kassan har jag inget hört, men det var väl att vänta. Det har ju inte riktigt gått två veckor sen jag postade min ansökan och mina intyg till dem. Att det är mitt i sommaren brukar inte precis snabba på saker och ting.Om de inte har tagit in den där supereffektiva vikarien som för några år sen påstod att jag hade lurat a-kassan på 17 kronor eller vad det var. Hon skickade minsann ett inbetalningskort, hon. Sänt ägnar sig a-kassan åt i stället för att kolla upp storbedragarna. För övrigt var det ett misstag från min sida. Jag hade absolut inte planerat att stjäla de 17 kronorna…

Torn Vadstena slott

I Vadstena bodde hertig Magnus i sitt slott. Fråga mina bonusbarn, de kan hela historien…

Även om jag drömde om läkarbesök i natt är det inget jag tänker göra idag. Hälsporren i högerfoten gör skitont (den i vänster är lugn) och axlarna känns av efter bilkörning och rollatorbaxning i och ur Clark Kent*. Och en finne försöker tränga ut på vänster sida på min snok. Men detta ställer jag åt sidan idag för att fira födelsedag med mamma. Jag tänkte att vi skulle göra en utflykt till Vadstena på eftermiddagen och inta födelsedagskaffe där nånstans. Där finns lite fler trevliga konditorier att välja mellan än här i Metropolen Byhålan. Sen ska vi äta middag nånstans lite senare också, men var har jag ingen idé om än. Det löser sig väl på nåt sätt – jag får väl kolla nätet, om inte annat.

Nu ska jag duka upp lite paket. Mamma lär inte stiga upp än på några timmar, vilket ger mig möjlighet att söka de tre jobb som är denna veckas sista vardagsdelmål. Men jag kan ändå förbereda för födelsedagsfirandet! Signaturen Micke skrev en lång kommentar om glass, så glass blir det också nån gång under dan. Glass är ju aldrig fel – vare sig på födelsedagar eller på heta dagar. Idag lär det bli en både och-dag.


*Clark Kent = min lille bilman – med betoning på lille. Mammas nya rollator får stå nästan upp och ner för att få plats…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »