Oskyldiga?

Ett oskyldigt inlägg.

---

 

Innocent – oskyldig? (Drycken fotade jag på ICA Solen idag.)

Efter lite mer än ett dygn i Himlen är jag helt slut. Och det handlar inte om att bonussönerna (båda var hemma i helgen) har varit besvärliga. Det är familjen Katt som har kört slut på mig. En katta och två ungar har varit busigare än människobarn, tror jag bestämt. Inte för att jag har så stor erfarenhet av små barn i grupp, men dessa två håriga typer – och deras moder (som visst löper…) var helt galna. Det var tur att kattungarnas mormor, det vill säga Fästmön, kom hem tidigare än beräknat idag.

Det blev lite sent igår kväll för mig och Elias. Det sista som hände var ju att en av kattungarna lyckades krascha Annas fina regnbågskula som hängde i ett sidenband i en gardinstång. Jaa, den kulan har länge levt farligt, har jag förstått. I natt fick den sätta livet till. Små, små bitar av vasst glas for överallt. Eftersom det var miss i nassen kunde jag inte släpa fram dammsugaren, utan jag fick sopa efter bästa förmåga. Tursamt nog var Johan vaken så vi kunde leta efter sopkvasten och skyffeln gemensamt. Jag sopade idag också, fast eftersom jag skulle åka in till centralen och hämta Anna och Jerry hann jag inte suga innan. Nåt kul lyckades jag spara till min kära, alltså. Hoppas bara att ingen lite flisa fastnar i nån söt, rosa tass.

Det blev kaffe på sängen i morse också.

Jag sov till klockan åtta idag, ungefär. Då skuttade jag ur sängen och gav familjen Katt sin äckliga mat – nån sorts torsk i gelé som stank. Annas Moccamaster kom jag bra överens med och kunde därför dra mig tillbaka till sovrummet med en kopp nybryggt kaffe och Ida Bäckmann. Ja alltså boken om Ida Bäckmann av Sigrid Combüchen. Fröken Bäckmann är död sen länge.

Det blev en stunds läsning innan jag klev upp och gjorde frukost till Elias och mig. Anna hade messat att jag fick ta hennes hemkokta äpplemos med mjölk och det gjorde jag. Strösslade på lite kanel också och det smakade bara ljuvligt. Sen hörde Anna av sig igen att de skulle åka hem med ett tidigt tåg, så jag fick plötsligt bråttom. Det hade varit kallt under natten och taken lyste vita. Därför var jag införstådd med att jag behövde skrapa rutor på bilen.

Annas ljuvliga äpplemos med mjölk och kanel blev min frukost.

Anna och jag fick lite extra tid idag och det var mysigt. Tid har blivit en sån bristvara för oss. Hur det blir nästa helg är osäkert. Vi har ju då en större födelsedag inom familjen, men om Anna jobbar till klockan 21 på Dagen D får vi två helt enkelt fira födelsedagsbarnet på söndagen. Helgen därpå hoppas vi få mer tid för varandra, men vi ska också in till Stockholm och träffa FEM och Soffan på lördagen. Jaa, det är lite mycket nu…

Alldeles nyss har jag avslutat ett 50 minuter långt telefonsamtal med min mamma. Hon har en infektion och kände sig klen, men näbben verkade det inte vara nåt större fel på. Fast hon pratade inte hela tiden, vi, det vill säga jag, beställde julklappsböcker åt oss från Bokus. Mamma får fyra, jag tre och så delar vi på fakturan. Men när hon började prata julmat avbröt jag henne – jag kan inte handla sånt förrän om en månad. Sen följde en diskussion om pengar hit och dit, för vi vill ju vara ”oskyldiga” båda två. Bestämt blev att jag betalar och lägger ut så länge.

Nu ska jag värma min ICA-pizza och läsa en stund innan jag häller ner mig i bästefåtöljen för en av veckans TV-höjdpunkter, Bron. Jag hoppas att du har haft en jättebra helg – det har jag haft! Den var både lugn och händelserik, men lite för kort, känner jag. Clark Kent* är tankad och gnisslar och vi är båda redo för en ny arbetsvecka.

 

Två som mest är redo för bus är kattungarna. Fast de är ju också väldigt, väldigt söta…

Detta bildspel kräver JavaScript.

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Uppe miss i nassen

Ett inlägg om en mörk morgon.

Det känns som om jag är uppe miss i nassen. Gick upp en kvart tidigare, eftersom mobilappen aviserat snö sen midnatt. När jag tittar ut är det lite svårt att avgöra om det har kommit nånting. Det snöar i vart fall inte nu. Fast det skulle snöa fram till lunch, enligt sagda app. När jag slänger en bläng på appen i skrivande stund ser jag att den fortfarande visar måndag. Så inte ens väderappen kan man lita på. Och några plogbilar har jag inte hört. Just in case är lilla skyffeln framställd. Jag åker en kvart tidigare än vanligt.

Så här snöfri lär nog inte vägen till jobbet vara…

Igår hos frissan visade det sig att hon har en bekanting som jobbar nära mig och som också bilpendlar. Tänk om jag kunde få pendelsällskap! Som det är nu får jag tanka minst en gång i veckan. Dessutom gillar jag inte att köra i mörkret. Värst är det på kvällen när jag ska hem och ögonen är trötta efter att ha stirrat in i en datorskärm hela dan.

På tal om dator ska jag idag äntligen byta dator och ta över Pers. Jag har helt enkelt inte hunnit det än. Det är inte klokt! Jag är inne på min tredje vecka på jobbet… Vecka två slutade Per. Jag har haft över en vecka på mig. Då förstår du lite hur mycket det är att göra…

Nu är det dags att borsta tanden så att jag verkligen kommer iväg en kvart tidigare som planerat. Uppe miss i nassen, snart ut i mörkret. Usch och fy…

Hur tar du dig till jobbet??? Skriv några rader och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Miss i nassen…

Alltså det var kolsvart ute miss i nassen i morse när jag skulle kliva ur sängen! Som vanligt när jag ska jobba vaknar jag minst en timma innan klockradion ska dansa igång. Timman närmast före uppklivandet fördriver jag i nån sorts in-och-ut-dvala, slumrar till, svettas, vaknar, fryser igen och igen.

Upptäckte att jag hade gett fel nyckel till L igår kväll när vi bytte nyckel mot en påse konfekt. Jag hade gett bort mammas nyckel i stället. Mindre bra… Som tur var visste jag att även L skulle upp och jobba idag så jag ringde helt fräckt strax efter halv sju och frågade om vi kunde ses i dörrhålet och byta till rätt nycklar. Och där möttes vi, i nattkläder och med brillor på näsorna, fnittrandes som två skolflickor.

En antik nattsärk. Tyckte bilden var snygg. Själv sover jag utan särk, men naturligtvis hade jag morgonrock på när L och jag utväxlade nycklar!!! Jag är väl ingen blottare, heller?!  

Mamma har namnsdag idag. Svea är ett namn hon annars inte vill bli påmind om och hon kallas inte heller för det. Nä, Svea, det var min mormor, det, och hon var minsann en riktig Svea! Tyvärr gick hon bort alldeles för tidigt, endast 59 år gammal, efter att ha varit sjuklig så gott som hela livet (hjärtfel, diabetes och så slutligen en eller flera strokar). Hur som helst, jag var ju och inhandlade ett par små saker till mamma härom kvällen, så nu väntar ett kort och två vackert inslagna paket (nä, jag har förstås inte slagit in dem själv, jag slår in fult!) vid hennes plats vid köksbordet.

Kom till jobbet i god tid före åtta. Det var väldigt lite trafik vilket förstås underlättar framkomligheten. Den här veckan har jag bestämt mig för att ta det lite piano. Göra det nödvändigaste och viktigaste samt planera veckorna till dess jag slutar. Ett par varma återseenden blev det i morse! Vi är några själar som arbetar en dag som denna, trots allt! På fakulteten har jag sett/hört ungefär hälften av styrkan! Det är skillnad från min förra arbetsgivare, det, när bemanningen på avdelningen i mellandagarna utgjordes av en till två personer.

Det regnade som 17 i morse och gör det visst fortfarande. Jag såg en man passera utanför fönstret och han höll krampaktigt i ett blått paraply.

Jag har kollat mejl under förmiddagen och besvarat ett och annat samt även skrivit en jobbansökan som är iväg på kontroll hos en person som jag hoppas blir min kollega framöver. (Hoppas kan man alltid!..) Jag struntade i morgonmötet och det tänker jag göra hela veckan. Nästa vecka tillträder personen som fick Tjänsten och då får h*n gå på dessa möten. Nu ska jag springa ner efter en mugg cappuccino och en flaska fräscht bubbelvatten innan min förmiddagsrast tar slut!

Det ljusnar ute, men det känns fortfarande lite som miss i nassen…

Read Full Post »