Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘misär’

Ett inlägg om en TV-serie.


 

I kväll var det premiär för brittiska TV-serien Happy Valley på SvT 1. Jag gillar ju brittiska thrillerserier så danska Dicte, som gick samtidigt på TV4, fick stå tillbaka och spelades in på DVD-hårddisken. Jätteskönt att kunna glo sen och spola förbi reklamen!

Catherine i Happy Valley

Catherine i Happy Valley har mycket på sin tallrik. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: Ben Blackall, BBC)

 

Happy Valley utspelar sig i ett lantligt Yorkshire. Droger, arbetslöshet och diverse annan misär är vardag för polisen Catherine. Själv bor hon med sin syster, före detta knarkare, och sitt våldsamma barnbarn Ryan. Ryans mamma tog livet av sig efter en våldtäkt. Catherines man orkade inte med situationen utan skaffade sig en ny fru. Men när han nu ska bli arbetslös eftersom tidningen där han arbetar som journalist ska läggas ner, är det Catherine han kontaktar. I samma veva blir mannen som Catherine tror våldtog dottern frisläppt från fängelse – och en ung flicka kidnappas. Kidnapparna begär en miljon i lösen.

Ja det låter lite mycket… Och det är det. Det blir lite väl mycket som vi tittare förväntas ta in i detta första avsnitt av sex. Samtidigt känns den dryga timmen programmet pågår ganska seg, trots att det händer saker hela tiden. Men, som sagt, det händer för mycket och det känns lite för rörigt.

Toffelomdömet för denna första del blir inte mer än medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Gay. Det betydde ursprungligen glad, lycklig. Tills vi homosexuella – moahahahahaaaa – tog över ordet och gjorde det till vårt. Eller det kanske var bögarna. Hur som helst, Lennart Kuick skriver en intressant artikel om ung gaylitteratur (läs: böglitteratur) och han är glad! Glad att dessa böcker har blivit… gladare.

Ett av exemplen Lennart Kuick lyfter fram är David Levithans och John Greens gemensamma bok Den andre Will Grayson. Boken innehåller en hel del depp, men är ändå lättsamt skriven och i en hoppfull ton, anser Lennart Kuick.

Annars innehåller ungdomsböcker mycket idyllofobi, anser Lennart Kuick och begreppets myntare, en av Svenska barnboksinstitutets tidigare chefer, Sonja Svensson. Misär ska det vara och ältande av detta. Gärna droger och incest. Men som sagt, nu skymtar nya och gladare tider, åtminstone i gaykillarnas litterära värld!

David Levithan har skrivit flera böcker om unga bögar. Och trots att böckerna tar upp en del typiska problem är de inga eländesskildringar. Den första vågens komma ut-böcker, menar Lennart Kuick, har ofta en käck idrottskille som huvudperson. De är en i laget, så att säga, och skildras som väldigt vanliga – de kan ju hantera en hockeyklubba eller vad det nu är.

Parallellt kom en del svarta skildringar om medelklasskillar med en massa problem, det största av allt kanske att de inte vill leva. Sexet med andra killar verkar inte vara nåt av deras större problem. Och det är den här typen av böcker Lennart Kuick vill se mer av. En typ där homosexualiteten i sig finns, men är inte i fokus och framför allt inte nåt svårt. Böcker skrivna av Dennis Cooper. Eller Eli Levéns debut från förra året,  Du är rötterna…

Håkan Lindqvist är en av dem som har bestämt sig för att skriva om glada gaykillar. Den nyutkomna Regn och Åska innehåller en positiv kärlekshistoria om två killar som blir kära i varandra, med hela Östersjön emellan sig. Tyvärr blir historien trivial, tycker Lennart Kuick.

I höst kommer två nya böcker av David Levithan på svenska, Dash och Lilys utmaningsbok, skriven tillsammans med Rachel Cohn och En bit av mig fattas.

En intressant trend, noterar jag och tycker också att det är skönt att man går bort från det traumatiska ältandet av komma-ut-processen. Men frågan är om den unga gaylitteraturen blir urvattnad och just trivial. Några lästips fick jag i alla fall ut av artikeln!

Read Full Post »

Jag läser förstummad en kort artikel på lokalblaskans hemsida, en artikel full av korrekturfel (har skribenten varit oerhört rörd när h*n skrev artikeln?), om en ung kvinna som avlidit i misär. Det står inte så mycket mer än att kvinnan haft en kronisk sjukdom och en funktionsnedsättning. Endast 22 år gammal ung avled hon i början av året. I misär. I MISÄR! FÖR H*****E! År 2010!.. Kvinnans mamma larmade ” redan för några år sen”, och nu har hon gjort en JO-anmälan. Bland annat tycks det vara brister vad gäller kvinnans kontaktperson.

Man tror inte att detta är sant. Inte här och inte nu. Men en 22-årig kvinna har avlidit i misär. JO ska utreda Uppsala kommuns ansvar. Ansvar. En ung kvinna som avlidit i misär.

Utredningar ger inte liv tillbaka. Jag ger en svart bak, som inte heller ger liv tillbaka. Kan inte tilldela Uppsala kommun den eftersom ärendet ska utredas. Men tills vidare får de inblandade en svart bak och framför allt kommunen och kontaktpersonen. Såg ingen nåt i tid? Varför gjorde ingen nåt? Varför fick inte mamman gehör för sitt larm ” redan för några år sen”?


En svart bak till alla som var med och lät en 22-årig kvinna dö i misär.

                                                                                                                                                              För den unga kvinnan är det egentligen oväsentligt vems skulden är. Men det får inte hända igen. Det får inte ske att en 22-årig kvinna dör i misär. Inte igen.

Read Full Post »

Förra veckans Babel har jag inte hunnit kolla förrän nu. Detta trots att det utlovade temat, misär i litteraturen, lockar. Men nu så! Här kommer en ”rapport” från en TV-fåtölj nära dig!

Tragik och misär i litteraturen – varför älskar vi det? Det var en av frågorna som väntade på att få ett svar ett detta tionde Babelprogram av tolv.

Först ut i studion var Ernst Brunner, en författare som sades ha fingrar i många litterära syltburkar. Min bekantskap med honom är liten, men ändå. Min sammanfattning blev: snuskiga böcker. Brunners senaste bok har dock historisk inramning och handlar om en kungamördare. Titeln är Anckarström och kungamordet och är författarens tjugoåttonde bok. Och till viss del kan man se boken som ett försvarstal för mördaren!


Ernst Brunners senaste roman, den tjugoåttode, har historisk inramning.

                                                                                                                                                        Efter Bob Hanssons sedvanliga trams satt plötsligt Morgan Allingskådespelare, manusförfattare och regissör SAMT brorson till Siw Malmkvist! –  i en av studiofåtöljerna.  Morgan Alling, som syntes dansa omkring i en av TV-kanalerna för ett tag sen. Nu har han skrivit en roman också, Kriget är slut. Boken handlar om Morgan Allings svåra uppväxt och sveket från samhället, men också hur han vände motgångarna. Ett inslag om ”mis-litt”, misärlitteratur, litteratur om eländen, tog sen vid. Intressant att det faktiskt uppstår nya genrer!


Morgan Alling skriver om sin svåra uppväxt.

                                                                                                                                                      Morgan Alling fick efter ”mis-litt”-inslaget sällskap av två damer i studion,  skribenten Jessika Gedin (som är i Babelstudion rätt ofta) samt Annette Åhrheim, litteraturforskare.  Jessika Gedin menade att det var Dave Peltzer som med sina sanna eländesskildringar startade boomen av ”mis-litt” 1995. Annette Åhrheim hävdade att läsekretsen kring dessa böcker går ända ner i mellanstadieåldern. Kanske söker många unga personer i samma situation hjälp i dessa böcker, men de unga som har det tufft kan också genom böckerna hitta andra som har det värre.

Det är emellertid viktigt att den som påstår sig berätta en sann historia också håller sig till sanningen så att inte läsaren känner sig sviken, menade Jessika Gedin. Här i Sverige har vi Liza Marklund, som inte riktigt gjorde det, och i USA James Frey. Den senare var med i programmet per telefon och gav sin bild av hur livet blev efter att det avslöjats att han skarvat i sin sanna historia om missbruk. James Frey menade att syftet med hans bok var att roa och då var det rätt OK att skarva… Hmmm…

Diskussionen avslutades med en lista av de fem mest miserabla författarna, det vill säga de författare som kanske KUNNAT skrivit riktigt svåra eländesbiografier… I topp hamnade… hela familjen Brontë…

Nästa inslag behandlade författaren Magnus Dahlström, som inte gett ut nån bok på 15 år. Magnus Dahlström slog ner som en bomb på 1980-talet som ung författare som skrev skräckäckel. Nu är han på gång igen och det lär göra ont… Manus till filmen Ond tro och författare till boken Spådom. Boken, vars scen är tre olika kontor i offentliga sektorn. Låter jätteintressant, men HUVA så svår författaren var att intervjua!!! Boken kommer ut först i januari nästa år.


Tre olika kontor i offentliga sektorn är scenen för Spådom.

                                                                                                                                                     Veckans boktips, väldigt sorgliga böcker, blev:
Jessika Gedin: Kameliadamen av Alexandre Dumas d.y.
Morgan Alling: Tåbb med manifestet av Lars Ahlin
Ernst Brunner: Under vulkanen av Malcolm Lowry 

I nästa program ska avslöjas ett helt nytt grepp hur man förbättrar språket när man skriver…

Read Full Post »