Två brittiska deckare: The shadow line och Mord i paradiset

Sveriges Television startade två nya, brittiska deckarserier i helgen. The shadow line (sju delar) började i fredags och Mord i paradiset (åtta delar) igår, lördag. Jag har länge efterlyst deckare på helgerna och bänkade mig förväntansfull tillsammans med Fästmön.

Hur många av dessa såg vi?

Fredagsdeckaren inleddes med att två konstiga poliser hittade en dödsskjuten man i en bil. Det visade sig att han var en av två nyligen släppte fångar. Den andra fången fick vi snart se i rutan. Han betedde sig bara ännu konstigare än poliserna. Till exempel ställde han sig alldeles för nära alla han träffade. Enligt SvT:s programtext skulle detta handla om en polisinspektör som nyligen återvänt i tjänst efter att ha blivit svårt skadad i ett undercoveruppdrag. Hans partner dödades och själv fick han en kula i huvet som gör att han lider av minnesförlust.

Jag kan avslöja att vi somnade båda två efter cirka tio minuter, en kvart. Polisinspektören  med en kula i huvet såg vi inte ens. Dessa inledande minuter visade bara upp en ny genre brittiska deckare/polisserier som jag INTE gillar: De Konstiga.

Lägsta betyg!

Lite glad blev jag emellertid när Anna hade noterat att det var ytterligare en seriestart igår, lördag kväll. Då visades första delen av Mord i paradiset – och den måste väl bara vara bättre än The shadow line? tänkte jag.

De här två såg jag.

I den här polisserien hamnar en tråkig Londonpolis i det som de flesta upplever som paradiset – den karibiska ön Saint-Marie. Han får i uppdrag att lösa ett fall där en polis hittas mördad i ett säkerhetsrum, ett så kallat panic room. Under arbetet noterar han att de allra flesta ljuger och inte går att lita på. Men vem är mördaren?

Ja detta låter ju spännande. Men så måste man tramsa till det hela med humor: den brittiske polisen går omkring i kostym, vit skjorta och slips och han hatar sol, hav och sand.

Nej, särskilt spännande blev det inte alls. Anna somnade, men jag höll ut till slutet. Så pass att Mord i paradiset får en toffla mer än The shadow line. Och då är jag snäll.

Read Full Post »

April-pocketar

Månpockets månadsbrev damp nyss ner i inboxen. April ser ut att också bli en spännande månad med en hel del intressanta titlar i pocketutgåva.

                                                                                                                                                         Här kommer ett urval:

• Hypnotisören av Lars Kepler. (En familj hittas brutalt mördad, men ett par av familjemedlemmarna har överlevt. En av dem är mördaren… Den här fick jag i inbunden och fin upplaga i somras av den vänliga Fru Klon, så jag tänker inte köpa den i pocket – men du kanske vill?..)
• Dyngkåt och hur helig som helst av Mia Skäringer (Författarinnnan delar med sig av sina erfarenheter av skilsmässa, föräldraskap, dåligt samvete, prestationsångest och vacklande självförtroende.)
• Vargbröder Ondskans schaman av Michelle Paver (Torak svär på att hämnas när en av hans närmaste vänner blir dödad. När han var fredlös blev Torak jagad av alla – nu är det han som är jägaren.)
• Medicinen av Hans Koppel (Boken handlar om en ensamstående tvåbarnsmamma som har svårt att säga ifrån. Ett medicinskt experiment ger henne mod vilket leder till förändring.)
• Man utan minne av Nicole Krauss (Samson Greene, 38, hittas en dag irrande långt ute i Mojaveöknen i Nevada. Han vet inte hur han hamnat där och han vet inte vem han är, alla minnen efter tolv års ålder är borta. För att få minnet tillbaka går han med på att delta i ett medicinskt experiment.)

God läsning för en billig penning!

Read Full Post »