Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘minnesanteckningar’

Ett papper på min anslagstavla på jobbet. Minnesanteckningar att komma ihåg i svåra stunder när känslan av värdelöshet kryper på som en våt filt. Den som skrev det är nu informerad om mina planer och har uttryckt sina sympatier och att h*n tycker att det är mycket tråkigt.

minnesanteckning
Arbetsglädje…


Det som skiljer den här gången
är att beslutet är mitt. Jag har en yrkesstolthet som jag inte tänker göra avkall på.

Och jag kommer just från ett annat kort arbetsmöte där ingen vet och där jag fick så mycket positiv feedback att jag inte kan stoppa tårarna. TACK! Tack för att jag har fått hänga med er!


Livet är kort.

Read Full Post »

Eftermiddagen blev det möte för min del. Det var intressant att se ett möte så disciplinerat som detta – jag kunder ju inte låta bli att jämföra med motsvarande möten i mitt förra liv. pratade alla i munnen på varandra, ordföranden kunde inte leda mötet (ingen pondus) och minnesanteckningarna var hej-kom-och-hjälp-mig – om de alls var… Nu var det enda som var lite odisciplinerat att två mobiler ringde, S:s kommentar (två gånger):

Var det maken?

M1:s småroliga kommentarer och M2, som såg väldigt trött ut. Kan tänka mig att det hade kunna bli ett fnissanfall. Om vi nu inte alla var så disciplinerade…

En snabb mugg java efter mötet och så var det plötsligt bara en timma kvar till hemgång. Jag filade lite på nyhetsbrevet, la till en del uppgifter efter underlag från Carl eller webben.

Vägen hem var hemsk! Bilköerna var kilometerlånga och jag behövde gå på toa = ingen kul kombo… Messade lite med Fästmön när bilen stod stilla vid rödljus. Hon har blivit kontaktad av en journalist som vill intervjua henne – journalisten hade läst en kommentar som hon gjort här på min blogg! Ha ha, det blev lite grann

Jag mötte Lassie…

Hoppas Anna ställer upp, hon behöver få lite uppmärksamhet för hon är nämligen inte bara söt och vän, hon är skärpt, klok – och alldeles för lågmäld med sina sunda åsikter! (Hon är för övrigt skitrolig också, men det kanske inte passar sig i detta sammanhang att hon visar sin vassarappa tunga, menar jag…)

Jag hann hem innan katastrofen var ett faktum. Sparkade sen igång en maskin tjockis-svart tvätt och satte mig en stund vid pusslet. Tyvärr blev ljuset snabbt för dåligt, så jag fick bara dit en enda bit. Men – skryt, skryt – jag fick också dit en bit i morse, bara så där, när jag borstade tänderna. Som kvinna kan jag ju göra två saker samtidigt.


Visst kan man väl ändå säga att två tredjedelar är lagt?

                                                                                                                                                                    Av pusslets 1 500 bitar gissar jag att cirka 500 ännu inte är lagda på sin rätta plats. Så två tredjedelar är lagt, eller hur?

Nu ska jag surfa runt bland nyhetssidorna och kolla om det har hänt nåt i världen som jag kan reta upp mig på blogga om. Och så blir det en runda bland mina favoritbloggar. Ska väl se klart sista halvtimman av Mördare okänd också. Och telefonera med Anna. Midda? Äh, det hinner jag inte idag heller, jag hyfsade chokladasken med de belgiska sjöfrukterna som jag tog fram igår. Den asken som jag fick i julklapp förra året och som nyss passerat bäst-före-datum…

Read Full Post »

Torsdagens Babel gav oss tittare en märklig blandning av nutid och dåtid. För nutiden står Íngrid Betancourt som nyligen gett ut en bok om sina sex och ett halvt år som fånge hos gerillan. Marilyn Monroe representerar dåtiden – nu är hennes okända dikter på väg att ges ut.

Dokuförfattare den här gången var Fredrik Lindström, aktuell med sin andra diktsamling. Jag spolade förbi tramset, som vanligt, men noterade att platsen han valt för att skriva var ett krematorium. Sjukt…

Íngrid Betancourt var första gäst i studion. Politikern, som var den colombianska gerillans fånge under sex och ett halvt år. Programledaren ställde som vanligt en del fåniga frågor, i denna intervju på svengelska, vilket inte hjälpte upp det fåniga intrycket. Så otroligt dumt att fåna sig när det handlar om den här kvinnan! Även tystnaden har ett slut, heter hennes bok på svenska. Boken, om ett förändrat liv…


En bok om fångenskap och ett liv som för alltid är förändrat.

                                                                                                                                                 Självbiografier var nästa programinslag, en bra övergång från den första, mycket känslosamma intervjun. (Ja, alltså Íngrid Betancourt och hennes berättelse var känslosamma, programledaren fånig.) Kim Thúy och boken Ru var en böckerna som fick exemplifiera den nya självbiografin. Ru betyder vaggvisa och författaren ser ord som ljud.


En ny självbiografi.

                                                                                                                                                          Det andra exemplet var Lizzie Doron och hennes bok Varför kom du inte före kriget? En annan typ av självbiografi, av två kvinnor. Den här boken kom ut redan 1998, men har inte getts ut förrän nu på svenska. Huvudperson är Lizzie Dorons mamma, en av de överlevande från Buchenwald, och författaren skrev den för sin dotter.

De nästa två gästerna i studion var Lena Katarina Swanberg och Herman Lindqvist. Herman Lindqvist har skrivit mängder av böcker, bland annat åtta biografier. Den senaste är Ludvig XIV: Solkungen. Herman Lindqvist skaffar sig en ensidig relation till personen han skildrar.

                                                                                                                                                         Lena Katarina Swanberg är både journalist och författare, precis som Herman Lindqvist. Hennes senaste bok är Börje Ahlstedts Från min loge på Dramaten, en memoarbok som blivit väldigt omskriven. Lena Katarina Swanberg är ofta den som sitter vid tangentbordet åt kända personer. Men hon skriver bara om personer hon tycker om. Dessutom måste de ha en historia värd att berätta. Att hon ser snäll ut är en bra egenskap, anser hon, för det får folk att lita på henne och våga berätta.

Från Marilyn Monroe har man hittat lösa minnesanteckningar. Marilyn Monroes teaterlärare ärvde hennes kvarlåtenskap. Det var hans fru som hittade anteckningarna i några lådor när hon städade efter maken. Tillsammans med en fransk förläggare har de nu skapat en bok av alla lappar. Marilyn Monroe skrev ofta när hon var förtvivlad. Det vimlar av stavfel och hon har troligen inte skrivit för nån annan än sig själv. Boken heter, i sin svenska översättning, Fragment och kommer ut på svenska i höst.

                                                                                                                                                Veckans boktips, en biografi, blev:
Herman Lindqvist: Talleyrand av Duff Cooper
Lena Katarina Swanberg: Blonde av Joyce Carol Oates [en fantastisk bok, som är fiktion, men ändå!]
Íngrid Betancourt: Bibeln

Read Full Post »