Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Millennium Stieg och jag’

Första maj är tyst och stilla – till skillnad från sista april. Men här omkring var det ändå ganska lugnt, förutom att det stank rök i hela lägenheten. Inte så kul när ingen av oss röker. Och så vaknade jag mitt i natten av att en tjejröst ropade:

Markus! Maaaarkuuus! Vad gör du? Vart ska du gå?

Varpå Markus svarade:

Uh, jag måste spy…

Tjejen:

Men du kommer väl tillbaka sen???

Markus:

Uuuuäääää, jag måste kräääääkas först…

Kan inte låta bli att undra hur Markus mår idag. Och lite också huruvida den lite enträgna tjejen ville pussa honom sen i natt. EFTER han hade kräkts…

Det känns jättskönt att inte vara bakis! Fästmön och jag tog två – tre snapsar till sillen samt var sin starköl och vi åt tidigt. Resten av kvällen blev det film och pistagenötter, bland annat.

Däremot verkar min e-post vara lite bakis. Eller svajig. Den gångna veckan har, vad jag vet, åtminstone tre mejl inte kommit fram. Senast igår var det krångel. Därför, om du mejlar mig och inte får nåt svar inom 24 timmar, räkna med att nåt är fel då. Det gäller främst min privata e-post-adress. En alternativ e-post-adress hittar du här i högerspalten, under fotot av mig! Den kan du alltid prova.

Johan hörde av sig och det är alltid gott att få veta att han har det bra och är OK. Jag är skitlarvig när det gäller ungdomarna, särskilt en sån här kväll. Märk väl att Johan inte längre är nån ungdom utan faktiskt en ung man… Men ändå. Jag är en riktig Höns-Toffla! Tur att Johans mamma är coolare än jag. För övrigt var det trevligt att få en sms-kram via Johan av fröken Moa! 😛

Anna började jobba klockan sju i morse. Det var tämligen folktomt ute. Vi såg bara två tjejer vid en busshållplats, varav den ena uppenbarligen inte mådde bra. (Samma symtom som Markus ovan.)


Jag undrar hur många fler än Markus och tjejen vid busshållplatsen som känner sig så här idag…

                                                                                                                                                        Jag har varit ute på ett uppdrag i två timmar. Det har på sitt sätt varit härligt och det gick bra, jag känner mig nöjd. Nu blir det strax en välbehövlig dusch och hårtvätt innan jag frukosterar. Ingen lokalblaska kom det idag, så jag får tillbringa frukosten med Eva Gabrielsson och Stieg Larsson. Jag läser nämligen den förras bok om den senare, en födelsedagspresent från min mamma.


Eva Gabrielssons bok om livet med sambon Stieg Larsson.

                                                                                                                                                    Onekligen spännande läsning, men på ett annat sätt än Millennium-trilogin


De tre böckerna i Millennium-trilogin, som senare blev film – både här hemma i Sverige och i USA.

                                                                                                                                                        Under dagen blir det också en titt på torsdagens Babel, sen är jag ifatt med allt jag har spelat in på DVD-hårddisken, förutom filmer, förstås.

Fick just ett telefonsamtal från Stora Prästgården, men uppenbarligen var det en felringning. Jag tycker det är oförskämt att vederbörande inte säger nåt utan bara lägger på luren!

Read Full Post »

Min pappa sa alltid att jag var ett typiskt aprilbarn – ömsom regn, ömsom solsken. Och sån har jag varit idag. Hela dagen. Gråt och skratt blandat.

I morsePå förmiddagen fick jag födelsedagssång och hurrarop av min hulda moder som dessutom gav mig massor av paket i vackra papper. Dessa paket som hon kämpat med att slå in kvällen innan. Jag hörde nämligen allehanda icke så vackra ord från mammas sovrum, trots den stängda dörren… Jag fick två böcker som jag verkligen ser fram emot att läsa, Unni Drougges Bluffen och Eva Gabrielssons Millennium, Stieg och jag. Och så fick jag MASSOR av choklad och en peng som går till bilreparation och kanske en middag för mig och Fästmön.

Jag åkte från mamma ungefär 12.45 idag. Det blev så konstigt. Det brukar alltid vara mamma som gråter när jag åker, idag var det jag. Hon såg så liten och skör ut när jag svängde ut från parkeringen. Och hon vill så gärna hjälpa mig när jag har det besvärligt.

Ytterligare tårar fällde jag i bilen när jag tänkte på de rader jag läst på en blogg nånstans, vars skribent ÄLSKAR att läsa gnällbloggar för att h*n tycker att det är så roligt när andra har det svårt… Ja, jag är fullkomligt övertygad om att h*n läser min blogg och njuter av att läsa att jag gråter. H*n är nämligen inte särskilt frisk själv. Det kan man inte vara när man sprider förtal om en människa (= mig) som man aldrig har träffat. Bland annat. Men att vara så OND att man faktiskt skriver att man njuter av att läsa om andras olycka, det var nog det elakaste jag har läst på länge. Å andra sidan är det väl sån man blir när man inte har kärlek i sitt liv.

Faster E, 94 bast, ringde mig i bilen – ja, jag har blåtand – och underhöll mig en lång stund. Hon är för häftig!!! Tyvärr var hon sjuk under påsken, så vi kunde inte träffas.

Resan tog under tre timmar idag, men jag stannade inte. Jag hann gå på toa samt mejla iväg en inscannad kopia av en specifikation och ringa mamma när jag kom hem – sen plingade det på dörren. Utanför stod mina kära Anna, Frida och Elias. Linn kom lite senare, från annat håll.

Anna hade med sig en trerättersmiddag. Jag blev alldeles överväldigad. Ingen har nånsin gjort nåt så här fint för mig. Ingen. Och med Linn kom också en hortensia och paket. Paketen innehöll böcker, Sara Lövestams I havet finns så många stora fiskar och den käre Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens bok Cirkeln (en ungdomsbok för att Anna tycker att jag är så ungdomlig)…


Födelsedagspresenter från Anna och barnen.

                                                                                                                                                      Och av Linn fick jag mer godis och en mugg med den tänkvärda texten

Be nice to your kids. They’ll choose your nursing home.

Bäst jag passar mig, alltså…

Just när vi skulle sätta oss till bords ringde en av mina allra äldsta vänner Mia. Det var roligt! Allra helst som hon fyllde år igår och hade hittat min lilla present i guldkuvert i sin brevlåda.

Anna hade som sagt förberett en trerättersmiddag och stod vid spisen med grytorna igår kväll. Hon bjöd på en Toast Skagen till förrätt för oss tre myndiga, medan de två omyndiga fick hemmagjorda pizzasnurror. Huvudrätten bestod av Chicken Tikka Masala med naan och ris. Desserten blev en ljuvligt god och fyllig kladdkaka med bär och grädde.


Ljuvligt god och fyllig kladdkaka med bär och grädde.

                                                                                                                                                    Lillebror och storasyster är för det mesta goda vänner, som här på bilden.


Lillebror och storasyster spexar i köket.

                                                                                                                                                              Men mamma är nog bäst, tycker lillebror.


Mamma vispar grädde och hon är bäst, tycker Elias.

                                                                                                                                                     Frida vill inte vara med på bild och det respekterar jag. Jag är så glad att hon följde med hit i kväll! Och så får jag tacka Johan i förhand för NÄSTA års present, en resa. För då baske mig ska vi ha jobb båda två!!!

Medan barnen vilade en stund efter maten på lite olika håll i mitt hem, tog Anna hand om disken och jag gjorde matlådor.

Så blev det en tur till Tokerian där vi bland annat asgarvade och fantiserade om dessa gigantiska frukter…


De längsta bananerna var säkert 40 centimeter, jag överdriver INTE!

                                                                                                                                                           Vi tyckte att det var tur att Frida inte följde med in i affären för där var fullt av påskkärringar!.. Och som vanligt en massa andra kufar.

Jag skjutsade sen hem kvartetten till Himlen och har nu suttit och läst lite post. Bland annat hade jag fått ett födelsedagskort från en släkting i Finland som vi inte hört av på ganska länge, kul! Jag ringde mamma en snabbis igen och hon lovade att hjälpa mig så mycket hon kan, stackars lilla hon med sin låga pension. Jag skäms! Ja, jag skäms! (Gissar att somliga därborta på andra sidan ån garvar läppen av sig nu.)

Tre räkningar har jag också betalat i kväll. I morgon ska jag ringa några samtal och så blir det till att åka över till Annas snälla mamma som har sett till mina blommor och tagit in min post. Jag har ett litet, litet, paket till henne som tack!

I morgon kväll kommer Mekar-Bruden och ska fixa bromsbeläggen på Clark Kent*. Det känns väldigt bra!

Ett stort TACK igen till alla som har hört av sig – ringt, mejlat, messat och kommenterat här på bloggen! Det värmer ett hjärta som har känt sig väldigt, väldigt ensamt och tomt på vänner ett längre tag.

                                                                                                                                                         *Clark Kent = min lille bil-man

Read Full Post »