Möten med skuggman, vårsol och stekt arm

Åter en dag som svischade förbi och som inte riktigt blev som jag hade tänkt mig. Kom ganska tidigt till jobbet och gick först till H för att berätta att Johan var sjuk. Mitt möte senare på förmiddagen blev ju också inställt på grund av sjukdom, men eftersom det krockade med ett annat möte blev det ändå rätt OK. Fast det andra mötet tog lite mer tid än jag hade räknat med. Jag fick i alla fall fika med bland andra Stina som äger den här fina muggen:

Fina Stinas fina mugg.

Det var stormöte och hela Företagsgrenen i Uppsala var inbjuden. Vårt lunchrum var packat med folk – och vi som var liiite oroliga att det skulle komma för få.

AVBROTT FÖR SKRATT EFTERSOM FÄSTMÖN
JUST AVSLÖJADE ATT HON HÖLL PÅ ATT
SÄTTA KONTAKTEN TILL SINA HÖRLURAR
DIREKT I ÖRAT
I STÄLLET FÖR I MOBILEN. 

Mötet gällde den framtida organisationen. Det blev ett bra möte, med många kommentarer, en hel del vassa såna, och bra diskussioner. Så den här mannen, som var centralpunkten, blev inte ensam även om det ser så ut på hans skugga.

Lonely man? Nej, lunchrummet var packat.

Efter mötet gick vi upp och jobbade en kvart och sen var det lunch. Jag frågade M om hon vågade hänga med till Thaistället för att äta, för båda två som jag försökte luncha med där idag blev ju sjuka. M vågade! Vi fick en härlig promenad, för nu lyste vårsolen och det plaskade och slaskade kring fötterna.

Eftermiddagen fick jag ägna åt ett jobb för institution 2 som tog sin lilla tid. Det gällde att ha tungan i rätt mun, så att säga (medvetet skrivfel). Sen fortsatte jag mitt Husbygge, men jag hann inte så mycket mer än att skriva lite om Huset, om felanmälan och något kort om miljöarbetet. Men i morgon fortsätter jag – dock med avbrott för TÅRTOR på eftermiddagen!

Stannade vid Tokerian och handlade lite diverse innan jag kom hem till min sjukling som nu börjat hosta lite. Medan Anna satt vid datorn rev jag fram strykbrädan och tog itu med giganthögen tjockis-svarta tischor och tjocktröjor. Hann precis färdigt när Anna började värma kycklingspetten jag hade med mig hem till henne. Då hade jag lyckats brännskada min arm så jag tänkte nästa erbjuda Stekt Arm till middag.

Titta så daaant! (Syns knappt, men känns…)

Nu ska jag ringa sjuklingen i Himlen för att kolla läget. Klockan 20.30 är det dags för När livet vänder, en halvtimma på SvT2. Det tänker jag inte missa, för duktiga Anja Kontor möter författaren och den tidigare kriminelle Börge Hellström. Du kan ju läsa här vad jag tyckte om det förra avsnittet…

Livet är kort.

Read Full Post »

En underlig dag

Den här måndagen den 7 maj 2012 tror jag inte går till historien på nåt vis, mer än  som ett

jaha…

i kalendrarna. Jag hade laddat och var nervös för att delvis byta arbetsställe, men när jag gick iväg för att göra det fanns ingen på plats. Det gick liksom inte ens att boka in möten med folk för där fanns just ingen. Nåja, jag hade annat att göra på vanliga stället, där jag ju ska fortsätta jobba 20 procent. Det blev mest en del publicering, uppdatering och diverse fix på såväl webb som intranät. Och det behövs ju också göras.

Lite dumt var det emellertid med dubbelbokningen av två möten samtidigt i slutet av maj. Båda två är väldigt viktiga, så jag vände mig faktiskt till två av cheferna för att få hjälp att prioritera (första gången jag ber om denna hjälp!). Jag vet inte hur det helt blev bestämt, men det lutar åt att jag går introduktionen för nyanställda. Den ges nämligen bara en gång om året. Grejen är att jag inte är så nyanställd längre. Jag har faktiskt jobbat inom ”företaget” sen den 1 september förra året. De två första månaderna jobbade jag visserligen gratis. Jag fick till viss del introduktion, men märker att jag har många luckor så nu blir det introduktionsförmiddagen som prioriteras. Ledningsgruppen får stå tillbaka. Dess ledamöter ska få material att läsa, så jag förser dem nog med jobb ändå. Moahahaahaaaaa…

På lunchen träffade jag fru Chef 2 som hastigast. Hon berättade, snabbt och rappt som vanligt, att hon hade inlett dagen med att vara skitsur, men att hon inte var det längre. Spontant känner jag att det här med att jobba som kommunikatör ofta innebär att man är av eller på vad gäller just ledningsgrupper…

I eftermiddags slank jag ner till nya arbetsplatsen en stund för att höra om den institutionens miljörevision. Jag kan avslöja att mitt företag är mycket duktigt på det här med miljöarbete – och ska så vara! – men att båda ”mina” institutioner har fått mycket beröm. Då känner i alla fall jag mig stolt över att jobba där jag jobbar.

Igår kväll började jag läsa en helt vidunderligt rolig, men samtidigt mycket seriös bok som jag fick i födelsedagspresent av vännen FEM. Den är skriven av Barbara Ehrenreich och heter Gilla läget. Dessutom har den denna underbara undertitel

Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande.

Jag har som sagt precis börjat i boken, men jag skrattar och suckar och stönar och njuter – detta medan författaren skriver om bröstcancer.

Hur kan bröstcancer vara roligt?

undrar du säkert. Ja, nu är det ju inte cancern i sig som är rolig utan författarens sätt att opponera sig mot allt det jävla rosa, alla förbannade nallar och det hon kallar

infantiliseringen

av bröstcancerpatienterna.

Noteras bör att Barbara Ehrenreich själv är bröstcancerpatient och att hon skriver med en humor och en ironi som verkligen tilltalar mig. Den som inte pallar humor och ironi kring dödliga sjukdomar bör nog inte läsa boken. Alla ni rekommenderar jag att läsa den – cancer eller inte. Efter mindre än 50 sidor insåg jag att den här lilla boken är nåt i särklass. Nåt i särklass skitbra. Det som fångade mig var den här delen av baksidestexten:

[…] Barbara Ehrenreich ilsknade till när hennes läkare uppmanade henne att se sin cancersjukdom som en gåva. […]

Det påminner mig mycket starkt om ett viss Odjur som efter att ha dragit bort mattan under mina breda 42:or deklarerade att jag en dag skulle tacka för detta…

En bok i särklass, tycker jag efter att ha läst färre än 50 sidor.

I kväll ska jag vässa min egen ironi och glo på sista delen av presentationen av låtarna till årets Eurovision Song Contest samt naturligtvis blogga om eländet bidragen. Märkligt, igår såg jag sista delen av Titanic och även denna gång flödade tårarna – trots att jag inte har PMS… Du som missade den serien missade nånting riktigt bra!

Men innan jag sjunker ner i TV-fåtöljen gissar jag att mamma ringer och så borde jag själv ringa ett eller ett par samtal. Därför börjar jag med att göra en surfrunda bland mina Kickor och Pluttar – se högerspalten!

Read Full Post »

”Det finns inget klimathot!”

Orden i rubriken är inte mina utan sex av tio kommunalpolitikers/kommunala chefstjänstemän. Så många anser nämligen att det inte finns nåt klimathot, enligt en undersökning av Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI.

FOI skickade en enkät till politiker och chefer i 63 kommuner. Knappt 2 400 personer svarade. Och som sagt, sex av tio på höga positioner eller beslutsfattare inom kommuner anser att det inte finns nåt klimathot. En av tio förnekar helt den globala uppvärmningen.

Annika Carlsson-Kanyama är forskningschef för klimat- och energifrågor på FOI och står bakom rapporten. Hon säger i en artikel i Dagens Nyheter:

Det är klart att det inte är bra. De här personerna känner ju att de inte behöver ta ansvar för miljöarbetet i sin kommun […]

Och det är väl en understatement, eller?.. Global uppvärmning kan nämligen vara ett stort säkerhetsproblem för vårt land. Om ingen planerar för till exempel översvämningar, vad händer när såna katastrofer sker? För att de sker vet vi ju.

Allvarligt är det också att så många tvivlar på forskningen på området. Men det finns alltså så kallade

klimatförnekare

i en del kommuner, ofta små och konservativa kommuner, enligt rapporten.

Men kanske är det mest allvarligt att både klimatförnekare och klimatövertygade ser mindre allvarligt än gemene man på utmaningarna för kommunerna. För vem vill ta itu med att minska utsläppen av koldioxid i sin kommun om man är skeptisk rent generellt till klimathot? Vem tar ansvar om kommunalpolitiker och höga kommunala tjänstemän inte gör det?

Read Full Post »