Men tack då, FEM!!!

Ett tackande inlägg till en vän.

---

 

Två kilo grönt paket låg i min postbox.

Tack söta, snälla FEM för paketet som jag hittade i min postbox när vi mellanlandade mellan jobb, matintag och helghandling! Du är världens snällaste och mest omtänksamma!

FEM och jag har känt varandra sen vi var åtta år. Jag kom ny till FEMs klass en bit in på höstterminen 1970, för då hade såväl lärare som psykologer tyckt att jag skulle hoppa över andra klass i lågstadiet. Det var inte så lätt för en liten Toffla att komma till nästan 30 okända barn som var året äldre än hon. De flesta hade ju känt varandra sen lekis, men jag hade ju bott några år i Tranås och gått lekis där. Ganska snart blev FEM och jag kompisar, för vi upptäckte att vi hade flera gemensamma intressen. Ett var att vi samlade på frimärken båda två (sen blev det servetter, knappar och jag vet inte allt). Och så skrev vi böcker och så läste vi böcker. Då kanske det inte är så svårt att gissa vad det låg i paketet..? Because some things never change…

Böcker och kramkort från FEM i paketet.

Tack igen, snälla vännen och ha en go midsommar!!!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Firad födelsedagsfru

Ett kortfattat inlägg.

 

Närbild på en tulpan ur Annas storasysters bukett. Vi köpte vita och rosa.

Idag är det en födelsedag i familjen. Fästmöns snälla mamma fyller år och vi åkte över med tulpaner och TVÅ (2) vinstlotter. Ett tag tänkte vi promenera och sen ta bussen in till stan direkt efteråt, men nu blev det en tur i min skitiga bil. (Jag har hotat den med tvätt i morgon.)

Som alltid är det gott att träffa Annas snälla mamma och hennes L. Dessutom var Annas storasyster där med sitt yngsta barn. Roligt att ses, tycker jag, som har en väldigt liten familj på min sida jämfört med Anna. Goda bullar och kakor och hemgjord tårta fick vi också. Därför passade det bra att mellanlanda här hemma och softa en stund innan vi åker in till stan för att äta en försenad Alla Hjärtans Dags-middag nånstans. Frågan är bara var… Vi funderar och funderar…

Livet är kort. Just idag är det gott.

Read Full Post »

Helgeffektivt

Ett inlägg om några av helgens aktiviteter.

Igår kväll hade jag tur. Jag kom hem före snöfallet. Eller… det märkliga var att det liksom regnade på vägen hem samtidigt som det var fyra minusgrader. Snorhalt på vägen, med andra ord. Men regn är regn och snö är snö. Fästmön slutade jobba klockan 20. När jag skulle gå till garaget för att hämta bilen och åka till Annas jobb hade det plötsligt snöat. Mycket. Vaktis var förstås inte i tjänst här, så det var en del vitt skit att skuffa undan.

Resten av kvällen försvann ganska snabbt tillsammans med var sin öl och en skål prästostbågar. Jag läste en del i min bok på gång och måste säga att Jussi Adler-Olsen skriver riktigt bra och otäcka böcker, helt i min smak. En del skulle säkert klassa hans böcker som lättare litteratur. Själv tycker jag att de har ett underhållningsvärde mitt i det otäcka, men det är också riktigt kluriga berättelser han dukar upp för läsaren.

Idag känner jag mig nöjd med mig själv, för jag har varit ett litet under av effektivitet. Anser jag själv, dårå. Andra skulle väl rycka på axlarna och tänka…

Jaha… Och?

Det blev både sovmorgon och mysig helgfrukost tillsammans. Medan vi knaprade – jag på rostat bröd, räddat ur en rykande brödrost, Anna på Leksands brungräddade knäcke – tog tvättmaskinen hand om våra lakan. Jag bäddade rent och fixade till mig, hann hänga de tvättade lakanen till och med innan vi stack iväg på ärenden. Joråsaatte… Vi har ju en födelsedag i familjen den här månaden och idag var nästan den enda dan vi kunde utföra ärendena i samspel.

Pås-sjuka?

Anna är nu iväg på sitt håll och jag är hemma och undrar om en viss flytt är inställd eller vad. Det är aldrig roligt att lyssna på när andra skriker. Det var dessutom en väldig trafik här medan vi frukosterade och det tycktes som om det var nygjorda parkeringsplatser direkt utanför husets båda portar. Tja, det är uppenbart att vissa regler (max tio minuter) bara gäller en del som bor här.

Denna skylt skulle passa bra här utanför.

Jag hade en tanke om att åka och simma idag. Den tanken har nu simmat ut genom fönstret. Det är så mycket annat jag ska hinna på mina två lediga dar per vecka. Mamma ska få ett samtal strax. Anna behöver få nåt ätbart i sig när hon mellanlandar här före eftermiddagens och kvällens arbetspass. När jag skjutsar henne till jobbet tänkte jag införskaffa nåt lördagsgodis på hemvägen. Vi är godissugna hela tiden. Eller mest jag.

Medan Anna jobbar ska jag söka ett par intressanta tjänster jag har sett. Städningen tar jag i morgon, för då har jag hela dan på mig eftersom inget annat ska göras. Kanske kan ta det lugnt och få en stund över till att läsa också.

Har du nåt effektivt, spännande, tråkigt, roligt eller nödvändigt för dig i helgen? Skriv gärna en rad och berätta, för nyfiken på vad andra gör är jag fortfarande.

Livet är kort.

Read Full Post »

Licentiat och doktor

Nej, Ingrid, detta är INTE nån recension av din avhandling!!!

I eftermiddags gjorde jag nånting som jag aldrig har gjort tidigare: jag var och lyssnade på ett licentiatseminiarium. Det var min favvo-doktorand Ingrid – ja, jag VET, man ska inte favorisera, men den här tjejen är duktig! – som halvvägs, ungefär, till doktorsgraden, mellanlandar på en licentiat. Om nåt år eller två blir det disputation. Ingrid är som sagt mycket duktig och det hon forskar inom är synnerligen aktuellt – med tanke på den globala uppvärmningen om fyra grader, till exempel.

Ingrid signerade det exemplar av hennes lic-avhandling som jag tog!

Och så till en annan doktor. Eller jag kanske ska säga läkarmottagning. Jag har alltid talat gott om min läkarmottagning och den husläkare jag hade fram till förra årsskiftet, doktor Anders. Tyvärr slutade doktor Anders, men jag hängde kvar vid mottagningen. Jag är inte listad hos nån doktor utan bara vid mottagningen. Hittills har det fungerat ganska bra. (Fast när man surfar in på hemsidan tror man först att man har hamnat hos en veterinär… Men det gör ju i och för sig att jag känner mig lite hemma med tanke på var jag jobbar…)

Men nu är jag lite… fundersam. Jag mejlade mottagningen igår kväll eftersom doktorn, som skrev ut häl-medicinen och skickade mig på röntgen, hade sagt att jag skulle boka en telefontid för att få röntgensvaret. När jag fyllde i formuläret på nätet skrev jag den närmaste veckans delar eller hela dagar när det inte funkar att jag blir uppringd. Bland annat skrev jag att det INTE passade i eftermiddag.

Jag hann precis tillbaka efter lic-seminariet och det efterföljande minglet med förfriskningar när syster Siochså ringde från mottagningen. Men hallå! Läst men inte förstått mitt mejl, eller? Nu var jag emellertid ändå på plats – nätt och jämnt! –  och kunde prata, men det var ju rena turen… Sen var det ju inte sköterskan som skulle ringa utan doktorn – sköterskan får ju inte lämna ut nåt röntgensvar, nämligen. Hur som helst, sköterskan ringde för att ge mig en tid – nästa vecka och precis vid den tiden när jag sitter i bilköer på väg hem. Men hallå igen! Över en veckas väntetid bara för att få bekräftat det jag redan vet, i princip -hälsporre! Nej, det köpte jag INTE! Jag bad i stället att doktorn ju kunde mejla svaret, det räcker ju med en mening och det kan väl inte ta nån längre stund att skriva. Då svarade sköterskan att hon inte trodde att de hade min e-postadress.

Men jag mejlade ju till er igår och dessutom fick jag mejlsvar i morse från en annan av doktorerna, då måste ni ju ha min e-postadress…

Jag liksom hörde hur hon rodnade och började i mitt stilla sinne undra om man kanske måste vara doktor-doktor för att läsa och förstå vad patienterna skriver i sina mejl…

Nej, jag är inte längre imponerad av min läkarmottagning. Vi får se om röntgensvaret via mejl dröjer en vecka också. I såna fall byter jag nog mottagning, för det här är klart sämre service och tillgänglighet!

Nu ska jag, som bara är kandidat, (fil kand med litteraturvetenskap som huvudämne), gå och hänga tvätt innan jag telefonerar. Och… ja just det… Ingrid blev förstås godkänd!!!

Livet är kort.

Read Full Post »

Medan jag äter lite sen frukost…

Dagens första möte är avklarat. Ursprungligen var tanken att jag skulle ha åkt och våldgästat vännen Rippe på jobbet, men jag känner att jag behöver mellanlanda hemma en stund.

Morgonmötet gav en del ”hemläxor. Bland annat har ett antal telefonsamtal som jag måste ringa och jag tänkte klara av ett eller möjligen två före mötet. Sen vill jag förstås telefonera med Fästmön för att höra hur läget är.

Under tiden jag skriver dessa rader passar jag på att äta frukost. Det blev inte så mycket av den varan i morse. Nu sitter jag och tuggar och slafsar mackor framför datorn. Smular givetvis ner såväl tangentbord som mitt nysugna golv, trots assiett. Trött jag blir på mig själv!

I ätande stund. Ja, jag äter leverpastej, för järnets skull – mitt dåliga blod, rememeber? Men det är faktiskt ganska OK eftersom det är mycket ansjovis (!) i leverpastej!

                                                                                                                                                 Hemläxorna har bland annat till uppgift att bygga upp en del som somliga har raserat, men också att de ska ge nån form av inkomst. Så småningom. Jag är luttrad och vågar inte ha några förhoppningar. Alla de gånger jag har trott att jag har gjort bra ifrån mig, har jag uppenbarligen misslyckats. Detta – samt även det negativa tänkandet – måste vändas på. Jag har ju nämligen MASSOR som andra borde behöva. Själva vändandet ska göras av en person. Av mig. Och lite av expertisen. Inte av familj och vänner. Dessa behöver jag mest kramar och kraft ifrån, om jag finge önska. Just nu är den sociala biten nästan nedlagd till förmån för familjen. Mitt sociala liv existerar på bloggen. Det får vara så ett tag. Jag räcker inte till annars och jag måste fokusera.

Eftermiddagens möte känns mindre hoppfullt, men till viss del är det ju klart att jag hoppas på att nåt gott ska komma ut även av det. Vi får se.

Nu är mackorna snart uppätna och detta inlägg får vara klart. Dags att ringa lite!

Read Full Post »