Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘mellanhand’

Ett inlägg om en bok.


 

OmertàVännen Agneta är en källa för många positiva saker coh företeelser i mitt liv. En sån är att hon är väldigt duktig på att förse mig med litteratur. I december förra året hämtade jag en rejäl samling böcker hemma hos henne. I kassen låg bland annat Mario Puzos sista roman Omertà.

Omertà är den sicialianska koden för heder i bemärkelse tystnad av vördnad för familjen. Den här bokens handling utspelar sig delvis på Sicilien, lite i England, men mest i USA. FBI har nästan utplånat maffiafamiljerna i New York. Familjen Aprile är emellertid kvar. Vid en konfirmation av ett barnbarn mördas dess överhuvud, gudfadern Raymonde. I testemantet ser han till att det är brorsonen Astorre som tar över framför de tre egna barnen. Astorre har tränat i hemlighet för uppdraget. Bland annat ska han sköta familjens banker. Bankerna är av stort intresse för omvärlden och uppdraget blir inte helt enkelt, trots att det sköts av en mellanhand. Astorre söker dessutom efter gudfaderns mördare.

Den här boken är särskilt spännande inte bara för att den är en thriller eller för att den är författarens sista bok om maffian utan för att den är författarens sista bok punkt. Mario Puzo avled strax efter han fått sitt manus till boken färdigt, sommaren 1999. Det känns verkligen som ett sista-verk – inte för att det är dåligt eller skrivet av en åldrande person utan för att det rundar av Gudfadern-berättelserna.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om både flyt och kamp i tillvaron.


I skrivande stund
är jag otroligt trött men mycket tacksam, snudd på lycklig. Det trillade in ett jobb när tillvaron var som mörkast. Jag har fått några månaders ljus när jag får känna mig sunt trött för att jag utför ett arbete. Dessutom får jag skamligt (i mina ögon!) bra betalt. Det gör ju inte ont, precis, efter ett par månaders a-kassa. Ja, det har ju inte blivit mer än ett par månader trots att jag varit arbetssökande hela hösten. A-kassan har karensdagar och dessutom måste man skicka in sina kassakort före ett visst datum i månaden om man ska få nåt utbetalat samma månad. Men man kan naturligtvis inte skicka in ett kassakort ifyllt för framtida dagar.

Det har varit oerhört tuffa månader.  För som alltid i såna här lägen gäller att man har en buffert. Jag hade satt undan lite pengar under tiden jag jobbade dessförinnan. Men pengar räcker ju inte för evigt…

Guldpengar

Buffertslantar räcker inte för evigt…


Mina tankar
går till alla som kämpar för att få ekonomin att gå ihop. Alla som borde slippa denna kamp. Det är så många runt omkring mig som har det oerhört tufft just nu. En del av dem försöker få ersättning från Försäkringskassan men misslyckas. Andra jobbar så mycket de bara kan – och ändå räcker inte pengarna till hyran och andra räkningar. Inte om man dessutom har barn som måste ha mat… Och så finns det de som tvingas jobba fast de är sjuka och de som är friska, men inte har nåt jobb…

Ju mer jag tänker på det desto mer upprörd blir jag över att det är så oerhört orättvist. Man kan ju inte hjälpa att man är sjuk. OK, man ska väl kanske inte tjäna miljoner på sin sjukdom, men man borde ändå få hjälp så att man klarar att betala räkningar och köpa mat samt dessutom betala för läkemedel och behandlingar. Och jag tycker också att det ska löna sig att jobba. Man ska inte behöva vända på exakt varenda krona då.

Det är därför jag skäms när jag läser vad jag får i lön på mitt anställningsbevis. Jag skäms och undrar om jag är värd den månadslönen när andra har det så tufft.

Jag har flyt i tillvaron just nu. Det har hänt så många bra saker under kort tid att jag nästan går och väntar på en katastrof som väger upp det hela. En annan spännande grej är att förlaget får mina 30 sidor den här veckan. Hur ska de reagera där? Blir det exalterade och vill att jag ska skriva den där boken de hittills bara har läst synopsis på? Enligt min mellanhand ÄR de intresserade. Så även mellanhanden – som i nåt mejl funderade över en dramatisering för teaterscenen…

bok

En bok. Som jag ska skriva?


Inte är det så konstigt
att det snurrar bra i skallen för tillfället… Tankar kring vilken väg jag ska välja – OM jag nu får ett val.

Och mitt i allt dyker det upp små hälsningar från mina före detta kollegor. Hälsningar som rör mig till tårar. Därför att jag känner mig uppskattad, jag är inte glömd, jag har varit en del av deras liv. Och jag saknar dem! Jaa, jag saknar dem.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg som inte handlar om städning.


Tro det eller ej,
men det händer lite andra saker i mitt liv än bara städning. Jag städar och fejar visserligen och förnöjs över resultatet. Fast däremellan gör jag små utflykter ute i verkligheten – ibland för att jag vill, ibland för att jag måste.

Idag blev jag tvungen att åka och köpa en ny perkolator. Jag klarar mig faktiskt inte utan kaffe. Kollade först affärer och utbud på nätet. Inte är det billigt, heller. Små har de blivit också, de rackarna. Kümpit eller vad? Det blev Elon vid City Gross (ja, det ska vara särskrivet, fult nog…) som vann. Där är de alltid så trevliga och det är en sån där liten, men äkta elartikelsaffär. Sist jag var där var i påskas när jag fick ett våffeljärn i födelsedagspresent av mamma. Idag fick jag ingenting utan betalade 695 pix för en tiokoppars perkolator. A-kassan betalas ut i morgon och jag har inte jättemånga räkningar. Det får bli en mindre/färre julklappar för nån annan i stället 😈

Perkolator o Tragedi på en lantkyrkogård

Nya perkolatorn klarade i alla fall att brygga vatten. Filmen hittade jag i postboxen.


Innan man använder perkolatorn
första gången ska man diska delarna och köra igenom en full kanna med bara vatten. Det funkade bra. Den var väldigt tyst, jämfört med den gamla. Så tyst att jag trodde att den inte gjorde det den skulle… Under tiden kikade jag på dagens post. Den roliga delen av posten bestod av den sjätte och sista Maria Lang-filmen, Tragedi på en lantkyrkogård. Det var för övrigt den allra första deckaren av Maria Lang som jag läste!

Så avslutade jag i sovrummet med att stryka gardinerna och få upp dem. Satte mig vid datorn och sökte tre jobb, varav två rätt trista, men i Uppsala och ett skitspännande, fast i Stockholm…

Hade erbjudit Fästmön att bli hämtad från jobbet idag. Hon hade en lång dag och jag var dessutom väldigt sugen på en puss eller två. Vi stannade till på ICA Solen och jag köpte med mig lite kalkonsalami hem till mackorna. Sen köpte jag mjölk också, trots att det var fil som stod på lappen. Men lappen, den låg hemma…

Älsklingen berättade vad de skulle äta och jag skämdes när jag erkände att jag tänkte hämta en pizza på vägen tillbaka. Sen blev det inte pizza utan kyckling med strips, tzatziki och färska grönsaker. Det kändes lite nyttigare, stripsen till trots.

Avhämtningen på Maestro

Avhämtningen. Jag väntar…


Aroma, sushistället och Maestro
– de tre ställena som ligger i den gamla OK-macken och dess smörjhallar – har de ändrat om lite. All avhämtning sker numera i sushistället. Och sushistället har utökat sin meny till att även omfatta thai… Hur som helst, alla tre ställena har god mat, men Maestro är förstås stället jag helst sitter ner på och äter.

Nu glufsade jag emellertid i min ensamhet här hemma. Det är fruktansvärt sånt bordsskick man får när man är ensam lite för mycket och ofta…

Jag är trött och jag har ont i ryggen och fötterna, men det finns ju alltid nån som har det värre än jag, blir jag ju påmind om ständigt och jämt. Så jag klagar inte, jag konstaterar. As usual.

Nu blir det en stunds vanlig läsning innan jag försöker hitta nånting på TV som innehåller våld och spänning. Men först en surfrunda bland mina Kickor & Pluttar!

Och… ja just det… Idag mejlade jag cirka 30 sidor av min bok till en mellanhand som ska överlämna sidorna till förlaget i nästa vecka. Bara så att förlaget veeet.


Livet är kort. Bara jag hinner med…

Read Full Post »

Ett inlägg om en katt och hennes husdjur. Och synopsis, förstås…


Synopsis är ett lustigt ord. Just saying…

Jag har varit ute på vift i eftermiddag och träffat Bibbi Katt. Hon visade mig alla sina tänder och när hennes nafsande gick över i rena bett uppstod blodvite!

Bibbi Katt med huggtand

Bibbi Katt med huggtanden synlig.


Damen hade till och med klorna ute
idag. Men det var kärvänliga klor och bett! Jag känner mig helt accepterad av Miss Bibbi.

Bibbi Katt med klor

Bibbi Katt med klorna ute.


Eller… kanske var det så
att hon tyckte att jag pratade alldeles för mycket med min Nästanbror?

En Magnus och hans ägare Bibbi

En Magnus och hans ägare Bibbi.


Och nu… åter till synopsis.
Det ska jag skriva. Nu. Just nu. Det ska överlämnas av mellanhand under morgondagen. Inte vet jag om jag kan skriva nåt synpi… cyn… sofis… sykfall… SYNOPSIS men jag har i alla fall lärt mig stava till det. Nu. Tror jag… Wish me luck!


Livet är kort. Scribo alioquin moriar.

Read Full Post »

Som alla andra måste jag ju förstås diskutera vädret. Jaa, det är vinter. Det har snöat mycket. Igår kväll började det dessutom blåsa hos mig. Detta skapade enorma snöhögar utomhus – den största låg utanför min garageport i morse. Vaktis var annars ute före klockan sju och plogade. Det blev glashalt, men jag slog inte ihjäl mig, till somligas förtret säkert. Jag bröt inget ben i kroppen heller. Nej, jag ramlade inte ens. Däremot gick jag som en gammal tant ut till garaget. Medan jag skottade undan snöberget utanför mitt garage tänkte jag på lille pappa som fick skotta och skotta och skotta, sin dåliga rygg till trots. Det var ju inte alltför ofta som Tonårs-Tofflan hjälpte till med skottning, liksom…

Det var mycket trafik och långa köer till jobbet i morse. Där hastigheten är 70 enligt vägmärkena gick det i cirka 30. Så det tog sin lilla tid att komma fram. Nu har jag jobbat en god stund och fått mycket gjort. Därför unnar jag mig att skriva ett blogginlägg på min fikarast.

utsikten från korridoren baksidan

Nog har det kommit en del snö här, alltid. Den här bilden har jag tagit genom ett fönster i slutet av korridoren på baksidan på jobbet.


Jag har fått ”min” första folder levererad.
Den blev väldigt fin! Det känns konstigt att kalla den ”min”, jag har varit mellanhanden mellan beställaren och den duktige grafiske formgivaren. Jag försåg formgivaren med underlag och beställaren och jag korrekturläste och granskade. Det var lite struligt eftersom beställaren så sällan är på sin arbetsplats, men slutresultatet blev verkligen bra och jag tror att alla är nöjda.

Redan med ytterkläderna på, i princip, gav jag lite hands on-hjälp till en forskare som har jobbat med sin personliga hemsida efter en kurs med mig. Forskaren hade problem med inloggningen, så vi tvingades ha en liten kurs vid min dator. Det var den gången jag skrek

Klicka inte på publicera! Klicka INTE på publicera!!!

Tiden går fort och det var ett tag sen. Teknikerna har väl

jobbat på problemet

för igår kunde han äntligen logga in och börja arbeta med sin sida.

Dagen för övrigt idag innebär en del nyheter som jag ska skriva till institutionens intranät. Det är rätt mycket pyssel och tar sin lilla tid eftersom alla sidor ska ha en engelsk speglingssida också. Och jag stavar som en kratta på engelska!

Undras om jag fixar att pulsa bort till Thaistället för kycklingspett idag… Det blev varken lunch eller middag igår, så jag borde verkligen se till att äta nåt idag. Jag jobbade rätt intensivt under dan. Efter jobbet var det ju handling och sen hann jag precis sätta mig vid datorn hemma när mamma ringde. På det samtalet följde ett nytt till Fästmön.

Vad gäller julen är det fortfarande som sist: mamma och jag firar på var sitt håll. Jag har ännu inte fått nån kallelse till operation, det kan ju komma en återbudstid före jul. Annars är det så att jag ser fram emot att fira jul ensam. Jag har köpt mig några julklappar som jag faktiskt har slagit in så att jag ska ha nånting att öppna på julafton. Men även familjen fick en del julklappar igår också! En sak är emellertid säker och det är att det inte alls blir många julklappar i år. Min häl, även om den är bättre, fixar inte att skutta omkring i affärer. Ett eller två paket per skalle blir det – med vissa undantag.

Nu börjar kaffet i muggen (nej inte toaletten, kaffemuggen!) ta slut liksom min rast. Snön blåser omkring utanför mitt fönster och trots att det bara är sex minusgrader idag känns det mycket kallare än när det var neråt minus 18,19 grader.

Har du mycket snö hos dig???


Livet är kort. Gå och kör försiktigt!

Read Full Post »