Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘megafonröst’

Ett smaskigt och delvis självutlämnande inlägg. Och lite argt, förstås.


 

wokade skaldjur bok öl

Wokade skaldjur med ris, starköl och en dålig deckare. Och nej. Jag hittade ingen pärla i musselskalen.

Inte heller igår orkade jag laga mat. Jag var sugen på nånting wokat efter att Fästmön hade pratat om det, så jag ringde bort till Thai Wok, som är en del av Food Courten i Gamlis, för att beställa wokade skaldjur med grönsaker och vitlök. Egentligen tycker jag att det är lite löjligt med alla ställen som kallar sig Food court. Jag menar, finns det inget passande svenskt ord för det? Vi befinner oss nämligen i Sverige, inte i USA.

Jag ringde för att göra min avhämtnings-beställning en kvart före klockan sex på kvällen. En man svarade. Jag la fram mitt ärende. Han frågade vad jag ville ha. Och JUST som jag skulle ge mig på att försöka uttala namnet på rätten jag ville äta kommer en tjej in i vårt samtal och liksom börjar om utfrågningen av mig. Jag sa att jag just höll på att beställa mat för avhämtning av en kille. Då svarar tjejen:

Men han har inte riktigt tid med det!..

Säger man så till en kund? Inte enligt mig. Så de fakta att Thai Wok är en del av en Food Court och att jag blev avbruten borde ha gjort att jag la ner projektet. Men jag var hungrig. Och då är mitt fokus ett: föda.

När jag så tog mig bort till stället för att hämta min mat möttes jag av en lugn asiatisk man som räckte mig en påse. Sen kom den nerviga tjejen, troligen hon som kom in i mitt samtal, och skulle ta betalt. Inte nog med att hon hade avbrutit mig, nu kunde hon inte få ut nåt kvitto ur apparaten. Och ett kvitto ville jag ha. Bara för att. Svetten rann – om mig. Tjejen blev nervösare och nervösare, men till sist lyckades hon.

Nu undrar du varför jag så envist ville ha ett kvitto? Jo, när en avhämtningsrätt visar sig kosta 135 kronor – nej, jag ljuger inte! – då vill jag ha möjligheten att åka tillbaka med den om den inte är till belåtenhet.

Fast maten var till belåtenhet, även om jag hellre hade velat ha nudlar än ris. Jag åt upp allt. Den var smakrik och innehöll flera sorters skaldjur. Mest scampi och så tre musslor i skal. Inga pärlor. Det hade jag ju kunna klaga på.

Sippskuf.

Sippskuf.

Jag åt upp min mat, diskade, telefonerade med Anna och läste ut den dåliga deckaren. Sen började jag läsa den allra sista födelsedagsboken jag fick i år. Redan efter några rader i det inledande kapitlet var jag fast. Det här är en bok jag lär älska! För jag kände direkt igen andra människor – men mest av allt mig själv i huvudpersonen.

I det första kapitlet ska han köpa ”data”. Ehum, det var exakt vad nån mig närstående (<== det vill säga jag själv) gjorde för ett tag sen. Nu är jag väl inte lika datorkorkad och arg som personen i boken, men för säkerhets skull hade jag med mig en IT-expert. Och pengar i en ask som det en gång varit knästrumpor av nylon i. Ja, jag är en kuf. Dessutom använder jag aldrig knästrumpor av nylon. Det blev pinsamt i affären när jag skulle betala. Men jag ska förklara: jag har sparat pengar (kontanter) som jag har fått av min mamma till jul och till födelsedag i den här asken, som de första gåvopengarna kom i en gång. Pengarna har jag sparat till oförutsedda utgifter, såsom arbetslöshet. Och så en ny dator. I en ask. Som mamma en gång har haft knästrumpor av nylon i.

Min kväll rundade jag av med sipps* på ballen**. När mörkret hade sänkt sig gjorde lyktorna ingen som helst nytta – jag kunde inte läsa mer i den sista födelsedagsboken. Så jag satt bara där i mörkret och var arg

  • motorcyklister (var det nån jävla tävling här i krokarna igår kväll, eller?)
  • medelålders småfulla män som spelade kubb (en hade en riktig megafonröst)
  • fotbollskillar (som envisas med hårda bollar längs med kortsidan på tennisbanan i stället för långsidan – snart kraschar de nåt fönster! Förresten är det en tennisbana, inte nån jävla fotbollsplan!)
  • herr och fru Deskmedul som bara tvättar (ska man inte spara lite på vatten nu när det är så torrt?)
  • folk som sliter upp luckorna i sina inglasade ballar*** så man hoppar högt
  • småbarn som är uppe sent

Och kände mig ganska ensam. Så jag gick och la mig och läste i skenet från nattduksbordslampan om hur Ove körde bil med släpvagn. Ove, som är bitter och grannarnas skräck. Påminner mig om nån… Sen somnade jag.


*sipps = chips

**ballen = balkongen
***inglasade ballar = inglasade balkonger

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Uppe med tuppen idag. Sov lite rackigt, men det gick ändå bra att vakna och kliva ur sängen när larmet gick på. Det slog mig igår att jag använder iPhonen som väckarklocka. Ytterligare ett argument för att köpa en egen när jag måste lämna ifrån mig statens egendom. Dessutom slog det mig igår att jag har satt mitt jobbmobilnummer på mina ansökningar och mitt privata mobilnummer på mitt CV. Inte så smart. Men vad ska jag göra? Den som vill få tag i mig får nog tag i mig ändå. Jag har för övrigt mobilsvar på min gamla mobil. Jag vill inte säga upp abonnemanget där än eftersom jag funderar på att behålla numret när jag köper en egen iPhone. Eller så tar jag ett nytt. Jag orkar inte tänka på det just nu.

påskkärring på tupp
Uppe med tuppen. 


I morse styrde Clark Kent*
och jag kosan till bilverkstan för att han skulle få hjälp att byta till sommartofflor. Jag har tidigare om vårarna åkt till billigast möjliga ställe. Men efter två dundermisstag (en liten verkstad resp. en bekanting som skulle hjälpa mig) anlitar jag nu min vanliga bilverkstad. Det känns säkrast så. Min bekantings

ingrepp 

på Clark Kent kostade mig för övrigt inte bara pengar för för delarna h*n skulle byta utan dessutom ett antal nya delar plus arbetskostnad vid märkesverkstan. Nej, Clark Kent lämnar jag aldrig mer i händerna på nån klåpare, that’s for sure! Det värsta är att denna klåpare, vad jag vet, jobbar på… en bilverkstad. Stackars kunder!..

Men i morse åkte jag alltså till min vanliga bilverkstad. Jag var där två minuter över sju. Medelåldern var hög. Det var därför jag inte kom före sju. Som 50 år ung i detta fall har man nämligen inte en chans att komma fram då. Bättre att vänta så alla jäktade pensionärer och sega laptopmänniskor (ständigt uppkopplade) fått lämna in sina darling cars. Här kommer ett sammandrag av morgonens upplevelser:

Jag hittar en ledig clubfåtölj i verkstans fikahörna. Vid samma bord sitter en tjej och skriver frenetiskt på sin laptop, vilket jag tycker bådar gott. Jag vill sitta och läsa, nämligen. Vid ett annat bord sitter en tant (tja, hon var typ fem, sex år äldre än jag) som har megafonröst. Uppenbarligen är hon pratsugen. (Jag twittrade lite om detta, men för dig som missade mina tweets/inte finns på Twitter kommer de här med lite kommentarer:)

Tant 1 försöker konversera Tant 2. Tant 2 vill läsa tidningen o säger: Du kan inte prata så där!

Först tror jag att jag hör fel, men nej. Tant 2 vill verkligen läsa tidningen och inte prata! Till sist ger Tant 2 emellertid upp. Tant 1 är uppenbarligen megasocial och kan sina knep för att få folk att svara. Dessutom misstänker jag att hon… går på något…

Tant 1 (den pratsugna) jagar personalen o säger: Har du nåt socker, jag behöver nåt uppåttjack? Tant 2 gömmer sig i tidningen.

Nytt folk strömmar hela tiden till. Fikahörnan blir full – tills en i personalen ropar ut att bussen till stan avgår. Många reser sig, även hon med laptopen (hon sörplade när hon drack kaffe och snorade, för övrigt. Otroligt irriterande!). En man reser sig och går iväg till bussen. Vid hans bord sitter Tant 3 och läser en tidning. Vid ett annat bord sitter en kille vid en laptop. Hans mobil ringer. Han skriker högt när han pratar, så högt att Tant 1 tar en liten promenad för att kolla om det finns nån hon kan prata med som inte pratar högre än hon själv.

Tant 4 kommer in och ska slå sig ner vid samma bord som Tant 3. Hon tar platsen där mannen som rusade till bussen satt. Men attans! Hon vispar till hans kvarglömda kaffemugg! (Tanterna fick fel nummer i mina tweets, nedan har jag korrigerat)

Tant 4 vippar en kvarglömd kaffemugg. Kaffe överallt. Tant 3 hjälper till. Säger: Han fick lite brått han s satt här. Tant 4: Gubbjävel! 

Eh..? Jo, jag hör rätt! Och som du förstår har jag liiite svårt att koncentrera mig på min bok. Jag är på väg att brista ut i gapflabb, helt enkelt. En farbror, som har hållit sig lite i bakgrunden, närmar sig försiktigt mitt bord. Han och jag tittar på de två tanterna som hjälps åt att torka upp. Den ena tanten har rumpan i vädret mot vårt bord. Vi kan liksom inte låta bli att titta.

Tant 4 säger: Det var väl skit att jag skulle spilla just idag när städerskan inte är här!

Tant 3 håller med. Hon springer efter papper och tycker att det ligger jävligt många tidningar på borden… Jag är mållös över tanternas vokabulär. Fan, vad de svär!

Till sist kommer en servicekille och ropar upp Clarks reg.nummer. Han är nyskodd och klar. Jag reser mig, stoppar ner min bok och sätter på mig jackan.

Farbror vid samma bord: Nu får du äntligen lugn och ro!

Och det var ju faktiskt sant! För jag åkte till jobbet och där är det Tysta Leken. Folk på institution 2 är på konferaaaaaaans och jag  går upp på institution 1 för att ha morgonmöte.

Har du fått nån underhållning så här på tisdagsmorgonen???


*Clark Kent = min egen stålman, min lille bil


Livet är kort.

Read Full Post »

Två viktiga ärenden hade jag idag på stan. Och som vanligt tvingade jag med Fästmön, annars pallar jag inte stan. Faktum är jag bara blev skitarg två gånger och irriterad en gång, nej, två gånger.

Arg som ett bi blev jag av GodEls säljare som kastar sig på en och avbryter en mitt i en dialog. Så gör inte ens barn så ofta nu för tiden. Två gånger hände detta och jag såg rött båda gångerna. Idioter! Jag vill kunna gå på stan med Anna utan att bli antastad av gatuförsäljare! Byt namn till IrriteraEnHelDel, tycker jag. Blev tvungen att coola ner med en liten glass.

Var sin liten glass.


Vi intog glassen
vid floden under tak. Och det var tur det, för det kom ju förstås en skur. Började frysa som 17. En synnerligen irriterande unge sprang fram och tillbaka och hoppade nästan i ån, utan att hans pappa med kompis ägnade honom ens en blick. I samma stund kom också första jobbsamtalet. Det var till Anna, så nu måste vi ta en tur till hennes jobb i morgon.

Det viktigaste ärendet var att köpa en födelsdagspresent till mamma. Och det gick hur bra som helst på Hallbergs guld. Där träffade jag för övrigt duktiga C som jag tror är deras bästa säljare nånsin UTAN ATT VARA PÅFLUGEN!.. Hoppas hon kom ihåg att hälsa hem till mamma E och pappa T!

Till mamma.


Vi kikade på klockor och böcker,
men de senare var för dyra. Det blev i stället en bok för 50 pix på antikavariat samt fyra pocketar-betala-för-tre. Pocketböckerna delade vi på och tog två var. Så allt som allt hamnade dess böcker i min rygga:

Två turkosa böcker och en grön. Strindbergs stjärna, längst till höger, gav jag bara 50 spänn för på antikvariat.


För att jag skulle orka med att få håret klippt
tog vi sen en fika. Det blev Broströms som fick den äran att bjuda oss på cappuccino, bullar och en kaka.

Fiiika.


Anna var så söt
så hon skippade kakan och gick direkt på kanelbullen.

Söt flicka i solen.


Så blev det dags för mig att lämna Anna
för en stund. Jag gick till frissan för att få bakhuvet och sidorna rakade. Skämt åsido, håret skulle klippas och det skulle bli extra kort eftersom jag ju snart ska ligga i en sjuksäng och gnussa bakhuvud. Och kort blev det… Jag är nöjd!

Anna tyckte att jag dröjde länge så hon kom och hämtade mig. Solen dröjde också sig kvar ovanligt länge, så vi beslöt att besöka tant Katalin och ta en kall öl. Vi hittade underbara rökfria bord på uteserveringen. TACK, Katalin!

Rökfria bord på uteserveringen. Skönt!


Jag skrattar alltid elakt för mig själv
och berättar för alla som gitter höra på anekdoten om en viss mycket liten man som försökte boka bord hos Katalin via mejl. När han aldrig fick nån bekräftelse gjorde han som vi vanliga människor gör, ringer. På frågan varför de inte hade svarat på hans mejl svarade kvinnan, troligen Katalin själv:

Det här är en restaurang, inget kontor.

Vi tog var sin kupa Staropramen. Härligt i solen…

Två kupor öl satt fint i julisolen.


Jag tittade på mina inköp
och kände mig mycket nöjd samt signerade en bok.

Jag signerade en bok.


Så började det dra sig mot middagsdags.
Vi hade pratat om Kinamat, men kände inte för att hoppa in i mörkret. Frissan hade tipsat om ett ställe på Svartbäcksgatan. Tyvärr satte min onda häl stopp för så mycket promenerande, så det blev en pizza på Lucullus. Minst hundra år sen jag åt där!

Anna åt också pizza på ”Luckan”. 


Vi satte oss inomhus
och det var tur för alldeles strax började det… ösregna…

Min pizza var god och mycket ostig.


Vi väntade på bussen
hem ganska länge, ihopträngda i en busskur. Jag vägrade ta på mig jackan och blev synnerligen irriterad på en kille som pratade med megafonröst i sin mobil. Snälla sluta!

Jag är inte intresserad av att höra
att din flickväns mamma måste sätta in 300 spänn
på kontot för att ni annars inte kan gå på bio i kväll!

Hemma i New Village blev jag mitt ordentliga jag igen och startade en maskin jeanstvätt och betalade fyra räkningar.

Vår första semesterdag är snart till ända, men vi rundar nog av med nån film eller nåt på TV, kanske…

I morgon åker vi till Himlen och på onsdag blir det utflykt till en butik på landet.

Read Full Post »

Idag är jag baske mig folkilsk. Goda råd känns som pekpinnar och folk tjafsar med mig och står i min väg. Dessutom har nån i huset skrikit i ganska precis en timma nu. Mina öron står inte ut, men undrar hur de närmast sörjande pallar…

Jag orkar inte med såna här ljud när jag mår illa och har ont.


Jag mår illa och jag har ont.
Försöker att leva normalt, men kanske unna mig och Fästmön nåt extra när det känns som det behövs. Det straffar sig. Såna som jag får inte må bra. Om jag har det gott en dag, slår kroppen tillbaka dan därpå. Om jag skrattar en dag kommer alltid nån som ska trycka till mig och göra mig ledsen eller arg. Det måste vara somligas lott i livet att just trycka till.

Stormarknaden var det hemskt. Folk överallt, ungar som viftde med ballonger, la sig på golvet och skrek, mammor med megafonröster. Och så en svinigt dyr reklamskylt för min förra arbetsgivare som aviserar dess ankomst i Stormarknaden. Tacka f*n för att man mår illa! 

Folk överallt och massor av tjockisar. Men det är tjockisar med snygga kläder. Jag fattar inte var de shoppar. Anna och jag var på två ställen, främst för att kolla in gympaskor, men också lite kläder. Inte ens byxor med resår passar min trinda mage! Jag har nu insett att det måste ligga en alien i magen min. Varför är den annars så stor och stinn när jag bara spyr? Månntro Den Helige Anders har varit på besök nån natt när jag låg och sov… Nej, jag är bara tjock. Jag är smällfet och det är jag själv som har gjort det. Men varför går jag inte ner i vikt när jag kräks så ofta..? Jaa, det kan man ju fråga sig.

I min mage?


På måndag ska jag på undersökning
och det är ju inte direkt nåt jag ser fram emot så där jättemycket. Samtidigt som jag förstås vill veta. Undersökningen i sig har jag gjort miljoner många gånger och det är väl inte världens roligaste. Men det finns värre.

Vi handlade ingenting på Stormarknaden mer än lite saker till kvällens middag. På apoteket var vi och hämtade mediciner. Tre något så när gemensamma bekantingar såg vi och Anna såg en gammal kompis från gymnasiet som bonus! Först såg vi Pelle utan hår svans och jag tänkte gå fram och skrika

Bu!

eftersom jag är så elak. Men jag gjorde det inte av nån anledning. Sen träffade vi L & L och det var kul att få presentera Anna. Slutligen mötte vi H inne på ICA Kvantum. H sprang omkring lika zombieaktig och folkilsk som vi och hittade inte heller nånting. Jädra jobbigt det är när affärer bygger ut och flyttar om varor!

Vofför gör di på detta vise?!

Nä, det var skönt att få komma hem och vila en stund ovanpå gästsängen efter att ha suttit på apoteket och kallsvettats medan personalen plockade fram medikamenter. Jag har ordinerat Arbeterskan att slänga sig framför DVD-inspelningen av måndagens Maria Wern. Själv ska jag försöka svälja min fadda smak i munnen (sköljer bort den med en öl just nu) och ställa mig i köket. Jag har dukat och snott till en skål med grönsaker bestående av gula och röda körsbärstomater, svarta oliver och fetaost blandat med rödvinsvinäger, italiensk salladskrydda och olivolja. Sen blev jag så trött att jag blev tvungen att sätta mig vid datorn en stund.

Efter maten blir det nog nån film, eventuellt nån av de två jag fick i julklapp av Anna. Om jag nu inte står med huvudet i toalettskålen och svär över folk och min mage…

Read Full Post »

Nja, det vore ju att ljuga. Tjock och stor som ett hus har jag blivit! Men inte på grund av den vidriga lunch jag nyss försökte äta utan av allt julgodis jag har stoppat i mig – och stoppar i mig. Senast igår medförde ju L en påse fina chokladpraliner och dessa kunde ju inte förfaras.


Det såg ljusare ut ett tag, men det regnar hela tiden, faktiskt… 


Det såg ljusare ut här ett tag,
men regnet bara vräker ner. Jag gick till ett av matställena här i hopp om att hitta nån smarrig macka. Det fanns bara två kvar och båda var rostbiffmackor. Fick i stället välja firren för dagen – pollock. Om den kan sägas att… det godaste var såsen, som var en svampsås, konstigt nog. Fisken var läskig och den kokta potatisen var inte kokt, brödet var torrt. Men mjölken var OK och kaffet på maten drickbart. Man får vara nöjd så.

Dessutom satt jag och retade mig på alla som hade lunchsällskap, för det fick mig att känna mig jätteensam. Men å andra sidan är jag inte vindtyrig, har mittbena, pratar med megafonröst eller nåt sånt som folk vid borden runt omkring. Jag är ju bara… Petite Moi. Tjock.

Duktig Kicka!

skrev Fästmön i ett sms vid lunch när jag berättat att jag hade sökt tre jobb på förmiddagen. Eller egentligen sökte jag fyra tjänster, varav två på ett och samma ställe. Känner mig hyfsat nöjd med det och sitter nu och funderar ut hur jag bäst ska lägga upp de dagar jag har kvar här – förutom halva idag har jag nu 16 och en halv arbetsdag kvar om jag tar ut de tre semesterdagar jag har rätt till. På den tiden ska jag hinna ta några forskare i öronen för att klämma ur dem ett

OK!

eller ett

Fy te rackarns!

över några texter som jag vill få ut på webben på svenska och engelska. Vidare ska jag försöka göra nån sammanställning av min lilla översyn av fakultetens webbsidor och dessas brister. Och så är det sedvanligt småplock som väntar. Nästa måndag får jag en sambo på kontoret och det ska bli intressant att se hur det funkar. Det är ju inte särskilt optimalt att trängas två personer vid ett gigantiskt skrivbord i ett normalstort arbetsrum, liksom…

Read Full Post »

Herreminje! Dan har passerat och jag har klarat av shopping – på flera ställen!  *gör vågen allena*

Först skjutsade jag lilla mamma till min duktiga frissa där hon fick fint och högt hår. Under tiden hon fick håret fixat for jag till Biltema och inhandlade ett fårskinn till. Jag vill ju inte att varken mamma eller Fästmön, som är de som vanligen sitter på passagerarsätet, ska frysa om sina rumpor och jag tyckte att det var orättvist att bara min var varm. På Biltema var det massor av folk, bland annat två ståkkhålmare  med hästsvansar och ringar i öronen som skrek till varandra tvärs över butiken. Jobbiga typer! Men jag överlevde!

Nu sitter man varmt om rumpan både som förare och som passagerare i Clark Kent*!

 

Fast nu ljög jag lite. Före besöket hos frissan tittade vi in i en skoaffär för mamma ville ha nya vinterstövlar. Efter att ha kört med den stackars expediten gjorde mamma sen ett fynd – ett par varma, kortare stövlar till 30 procents rabatt! (Under tiden fipplade jag med dragkedjan i min fleecejacka, för även den är på väg att gå sönder. Tröttsamt…)

Efter besöket hos frissan – mamma blev fin i håret! – styrde vi kosan mot Stormarknaden. Mamma hade två ärenden, jag typ ett och vi klarade av dem rätt bra utan att jag fick spel. På Kicks verkade en del av personalen inte så intresserad av att sälja sina varor. Trots det var det skitmycket folk där som, trots att vi bad om ursäkt för vi behövde lite extra utrymme med rollatorn, inte flyttade på sig. Dessutom satte ett gäng knäppisar kvinnor igång att dansa linedance utanför – till musik som säkert hördes även av den som är stendöv. Men hallå! Det är en stormarknad, inte nån jädra danshall! Då blev jag lite trött igen…

Besöket på Stormarknaden avslutades inne på ett av dess apotek där jag jagade på personalen efter nicoretteinhalator åt mamma. När vi kom ut i friska luften, efter att ha mellanlandat på Hemtex (en expedit gäspade och en talade med megafonröst och mamma shoppade!) och Lagerhaus (ingen shoppade, men vi såg roliga saker som vi ville shoppa!) noterade vi att det hade regnat. Vi blev lite… trötta.

Hemma i New Village åkte kaffet på och vi smockade i oss var sin mumsmums innan middagen – som jag ännu inte har tillagat. Men det går snabbt för det är kycklingspett, som ska micras, och till det cole slaw, kex och resterande klickar av julens goda ostar (ute på femte vändan nu…) Och till det blir det ett glas vin – för det behöver jag!!!

For your information, ingen av butikerna i inlägget har betalat för att jag nämner dem! Bara så du som undrar vet.

 

*Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

I natt hade vi världens åskväder här med blixtar och dunder och regn. Men det höll inte i sig så länge, faktiskt, och gjorde inte heller nån större skillnad på luften. Den var lika klibbig idag som igår.

Jag ville åka ner till Vaksala torg för att kolla eventull loppis, men Fästmön ville hellre åka till Storvad och lägga oss vid floden. Vi tog med oss Elias och var sin filt och drog iväg.

Det var gott om plats idag och vi intog en grusplätt nära vattnet. Lugnt och skönt, bara ett par på gräset en liten bit bort och en trio på gräset på andra sidan. Men sen… kom familjen Skogsmulle, mamma, pappa och liten unge. Mamman och pappan diskuterade urtråkiga saker med megafonröster och lilla ungen hörde aldrig vad de sa. Dessutom var den lilla iförd en Hello Kitty-baddräkt. Mamman hade beige shorts, pappan beige strumpor till sina jeansshorts. INTE sniggt nånstans! Dessutom hade de matsäck med sig samt öl vilket lockade till sig getingar. Smarta pappan försökte då täppa till getingarnas bo i sanden. Naturligtvis blev de randiga bara ännu ettrigare. Det slutade med att familjen åkte. Cykel, förstås. Med hjälmar på huvena alla tre.

Jag försökte finna ro genom att läsa Främlingen i huset och att söka mig till vattnet en bit bort. Men ron ville inte infinna sig.


Jag fann inte ro vid vattnet idag.

                                                                                                                                                                 Strax innan pappan i familjen retade upp getingarna hade tre kanotister anlänt. Den ena av dem pratade jättehögt i en mobil när han stigit iland – vem var liksom intresserad av körsbärssylt??? –  medan de andra två bara var svettiga. Beigea Strump-Pappan såg impad ut av de tre killarna och cirkulerade omkring dem.

En äldre dam med gigantiska glasögon och nån sorts mörkblå one piece regndräkt anlände och beundrade våra filtar. Eller mattor, som hon sa. Hon badade sen, vilket varken Anna eller jag gjorde. Men både Anna och Elias badade sina fötter och ben i alla fall.


Floden.

                                                                                                                                                              Vi hade inget fika med oss, så vi stannade till på Odinsborg där vi köpte kaffe och glass respektive liten kaka. Men vi hamnade ur askan i elden intill en Familjen Progg med tre barn i olika åldrar och med konstiga namn. Mamman var smal som en planka och pappan var superpedagogisk. Minsta unge, ett blöjbarn, envisades med att härma mig när jag sa

Nej, nej, nej!

till Elias när han höll på att lägga ett chokladigt glasspapper ovanpå min mobil. Men barnet tröttnade snart och började i stället lägga grus på en kaféstol. Mamma och pappa Progg sa förstås ingenting, det var väl fri uppfostran som gällde.

Medan Elias och Anna spatserade runt inne på Tokerian åkte jag hem till mig för att lämna lite prylar samt hämta dagens lokalblaska.

Åter i Himlen var det dags för middagstillagning, men först slog jag mig ner en stund på Annas balle* för att läsa tidningen. Det märks att det är brist på vettiga saker att skriva om eftersom nån gjort en stor artikel om nyansen jag tycker är fulast i hela världen.


Hos mig går inte nån j**la sommar i den här nyansen, i alla fall. 😈

                                                                                                                                                            Dagens middag blev lasagne, på kycklingfärs för min del. Kryddigt och mycket gott med en kall starköl till. Efteråt satt vi en stund på balle för att svalka av oss, men det blev ganska kyligt efter ett tag.

Tjejerna har varit och köpt chips på var sitt håll, Elias har fått lite som var kvar från igår. Anna och jag är fortfarande mätta. Vi har funderat och resonerat lite om Pride och vad vi ska göra under dagarna i Stockholm. Fotografiska ska helt klart få ett besök av oss, för vi vill se Mapplethorpe-utställningen. Det var ju för resten inte så länge sen jag läste boken om Robert Mapplethorpe och Patti Smith, Just kids, skriven av den sistnämnda. Denna ska för övrigt till Stockholm nästa månad för att hämta sitt Polarpris!

I morgon ger jag mig Ut på Uppdrag när jag har vaknat och frukosterat. Mellanlandar sen hemma för dusch och hårtvätt innan jag åker till optikern. Kanske hinner jag shoppa nån liten grej till födelsdagspojken, han som fyller nio år nästa helg. Tanken är sen att jag sover i stan och återvänder till Himlen på måndagen. Jag har en del grejor att fixa med hemma som tvätt att vika och tvätt att tvätta, lite att scanna, filer att säkerhetskopiera med mera. Och så ska jag förstås ringa mamma eftersom det är fem år sen pappa dog i morgon.

                                                                                                                                                             *Annas balle = Annas balkong

 

Read Full Post »

Older Posts »