Massor av tjejer i sovrummet

Ett Lucia-inlägg.

---

 

I min ursprungliga familj var det tradition att se på SvT:s Luciamorgon innan vi traskade iväg till skola eller jobb. Det är en tradition jag har hållit på när jag har kunnat. Utom 2012 när det dessutom sändes från Uppsala. För just som det sändes rullades jag ner till operation. Men som synes överlevde jag det också.

I morse vaknade jag av att jag nästan inte kunde andas. Tyvärr, tycker somliga, överlevde jag det också. Det finns ju medikamenter som vidgar luftrören. Men jag vaknade just i tid för Luciamorgon, så TV:n sattes på med ett bestämt finger.

Luciamorgon på SvT 2014.

In i mitt sovrum strömmade massor av tjejer från Oscar Fredriks kyrka i Göteborg. Bara tjejer i Luciatåget. Inte en tomte, pepparkaksgubbe eller stjärngosse så långt mina sömngrusiga ögon kunde se. Levande ljus, tjejer med långt hår, men vad hade tärnorna på sina huvuden? Lingonkransar? Ytterdörrsutsmyckningar? Ja, ja, allt var inte så traditionellt liksom…

Luciatåg, de enda tåg i Sverige som kommer fram!

var det nån som vitsade till det på Twitter nyss. Det kanske stämmer. Men vackra är dessa tåg. Jag slumrade mig igenom de klassiska Luciasångarna, otal varianter på Staffans-sången, fast varför sjöng Sonja Aldén Ave Maria på engelska? Hmpfff… Sonja var programvärd och övriga medverkande var Helena Paparizou och, en kille faktiskt, Anders Ekborg. Anders gjorde O helga natt så jag fick ståpäls under duntäcket. Dessutom har han FANTASTISKA ögonbryn! Kolla in dem nästa gång du ser honom!

Verktyg och ingredienser till dagens grogg.

När de sista tonerna hade klingat ut tryckte det bestämda fingret över till TV4, där det är Nyhetsmorgon. Sen somnade jag gott tills en gapig kille på skrek på svengelska om nån Luciagryta med saffran och lite spice i. Då klev jag upp, startade datorn, satte på perkolatorn, skrev det här och plockade fram ingredienser och verktyg för dagens grogg. Jag tänker nämligen mest ligga i sängen idag och kurera mig, Det är vitt på marken utanför, stormen har bedarrat och det sägs vara snorhalt. Här inne sitter snoret nån annanstans än där jag går, om du fattar vad jag menar…

Nu ska jag ta med mig en mugg rykande, nyperkolerat kaffe in till sovrummet. Det är där jag ämnar husera idag, det vackra vädret (jorå, solen tittar fram!) till trots.

Ha en fin Luciadag!

 

 

 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ibland måste man utsätta sig…

Ett rätt utsatt inlägg.

---

 

Några av de ärenden jag utförde idag inbegrep shopping av medikamenter och mat, en kalendersats för det kommande året, papper till skrivaren och en TV-tidning. (Notera, för övrigt att sex deckare av Maria Lang nu äntligen ska visas på TV!)

Det är svårt att tala och skriva om sina tillkortakommanden och sina mindre bra sidor. Men nu ska jag göra det. Dels för att jag har nämnt det tidigare utan att gå in på detaljer, dels för att jag önskar att människor kunde förstå. Bara önskar, inget krav på förståelse. Det finns ju också människor som väljer att inte förstå. Det är givetvis upp till dem att förbli i sin egen lilla bubbla.

Jag gillar inte folkmassor och trängsel. En underdrift att skriva ”gillar inte”… Det ställer till oerhörda problem eftersom jag samtidigt gillar att träffa nya människor och gamla vänner. Men det är inte bara att hoppa på en buss för mig, det är… ett stort kliv för människan Tofflan, för att parafrasera en viss astronaut. Det är skitsvårt att åka kommunalt, dösvårt att bara gå och handla och nästan outhärdligt svårt att genomföra flera ärenden på Stormarknaden.

Inte blir det jag tycker är svårt lättare eftersom jag ju mindre och mindre lämnar min rövarkula nu. Att inte komma iväg till ett jobb varje dag gör saker med mig som person. Bara att gå utanför lägenhetsdörren blir… en ren pina. Det är svårt att förklara hur det känns. Ibland känns det rent fysiskt, till exempel kan jag bli jätteyr och svimfärdig. Andra gånger är det bara… motvilja.

När jag befinner mig ute bland folk syns det för det mesta inte hur jag känner mig. Jag har jag till exempel ingen vit käpp, en hörapparat, en krycka eller en rullstol som visar mitt läge. Det finns inte ens nåt jävla band som jag kan sätta på mig. Skulle möjligen vara Rädda Bandet, dårå.

Men jag vet att jag kan upplevas som stram och det finns folk som blir sura på mig för att jag inte hälsar. Då handlar det om att all min energi går åt till att stå på benen eller gå eller välja en vara. Det finns ingen kraft kvar till att urskilja vem som är bekant eller vän och vem som är främling och okänd.

För det mesta har jag inga större problem. Det är när jag har isolerat mig längre tider som det blir svårt. Nätet har varit ett sätt att ”träffa folk”. Dessvärre blir jag även här besviken ibland. Den man tror är en lojal vän visar ingen som helst medkänsla när man har det svårt och sånt. Men så är vi väl alla lite till mans/kvinns – sig själv närmast. Det är inte bara andra som stänger in sig i sin egna lilla bubbla, jag gör det ju också.

Idag är jag i alla fall stolt över att jag klarade av alla mina ärenden på Stormarknaden. Det finns dagar när jag inte klarar av att gå ut med soporna. Och utan bil skulle jag stanna inne helt. Men ibland måste man utsätta sig – för att helt enkelt överleva.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ska det vara nåt mer nu?

Jag bara undrar, liksom, för nu är det liiite mycket – på riktigt! Kontorsflytten tog några timmar och innebar ingen lunch, men sen kunde jag jobba. Installerad och klar i ett skitigt rum och med min gamla stationära dator eftersom laptopen är kass. JA, JAG ÄR TJATIG!

Datorjobbare…

Vi skulle stanna för att handla lite medikamenter på vägen hem. Just när jag hade parkerat bilen ringde Sjukstugan i Backen. På måndag ska jag dit igen.

Till middag i kväll blev det pizza. Jag var vrålhungrig och trött och Fästmön är urförkyld. Pizza funkar alltid. Men stackars Anna kände nog ingen smak.

Jag slog en signal till mamma innan jag hoppade in i duschen för att tvaga mig själv efter en svettig dag.

(Notera nu tempusbytet…)

Plötsligt tycker jag att det låter… väldigt bubbligt… Lyfter då täckelsen duschdraperiet och får se att duschrummet/toarummet står i vatten. Skitkul- NOT!

Duschelände…

Det är bara att ösa och ösa och ösa och till sist sjunker vattnet undan. Jag spolar av mig på kroppen, schamponeringen var redan klar, tack och lov. Men vad gör man sen? Jag testar, med Annas hjälp,  med lite propplösare efter att ha rensat golvbrunnen. Ingen nytta. Kollar BRF:s hemsida och fattar inte vad vi har för avtal med vem kring rörmokeri. Ringer därför ordföranden. Och tack och lov är han på sitt mest tillmötesgående humör (TACK!) och lovar kontakta nån i morgon bitti som kan komma hit och spola rören – EFTER att Värmlänningarna Dalkarlarna först har klampat in och och lyft ner de gamla fönstren från ballen*. (Den trasiga persiennen är reklamerad – de har varit här och tittat idag – men när den blir fixad är inte klart, troligen inte i morgon, i alla fall.) Rörmokarna får helt enkelt ta huvudnyckeln från Dalkarlarna. Ordföranden frågar för övrigt om grannarna under har samma problem och jag svarar att jag inte vet eftersom de inte pratar med mig och jag har verkligen, VERKLIGEN ingen lust att plinga på hos dem… Hejåhå, hängderume?

Hälen gör nåt djävulusiskt ont i kväll och jag bara undrar om det är nåt mer som ska hända nu. Kanske får jag Annas förkylning, men det tror jag inte. Det händer säkert nåt ännu värre i morgon, som att puckonas nån grannes bajs kommer upp ur golvbrunnen eller nåt.

Snart, mycket snart, orkar jag inte mer. Men faktiskt har jag det inte värst av allt. Vi såg nyss klart på Line of duty och en av poliserna där satt i en riktig, jävla knipa… En riktigt bra serie i fem delar var detta!!!

Och nu… Nu kanske jag ska läsa lite i boken jag ska recensera. Av de tusen klassikerna är jag nu på 600nånting. Det är såå intressant läsning, men oj så tung boken är! Lika släpbar som min stationära dator på jobbet.

*ballen = balkongen

Livet är kort. Duschgolv är hala.

Read Full Post »

Hur ska man vara? (inte bara när semestern hägrar…)

Inte vet jag hur man ska vara skapt, men på kort tid har jag fått nej på tre sökta jobb. Skälen har varit:

1. vi ville ha nån utifrån
2. vi ville ha en man
3. vi ville ha nån inifrån

Majgadd, det frestar på att försöka böja sig både inåt och utåt och ska jag behöva byta kön också? Ungefär som den där nya tramsfilmen, Cockpit, eller vad den heter..? Inte konstigt att mitt illamående från i fredags har gått över i en molande värk i nedre magen. Ja, jag erkänner. Jag har ont. Periodvis väldigt ont.

Upptagen…

På jobbet har farten saktats ner till real slow.  Jag får nästan ingenting gjort för allt jag skulle ha gjort före semestern är klart och väntar på OK från Höger och Vänster – som naturligtvis är på semester. Inte så ofta Upptagen-skylten sitter på min dörr just nu. Ska försöka sticka in mitt förslag på startsida till herr Prefekt 2 på fredag, för då skulle han tydligen titta in.

Konstigt väder igår kväll. När jag åkte från jobbet var det så soligt att jag fick gräva fram solbrillorna. Just när jag skulle svänga av in till området där Fästmöns jobb ligger kom en störtskur. Vi köpte var sin rejäl salladsbunke på ICA Heidan samt tog en tur in på apoteket. Det är visst alltid nåt skit några medikamenter man ska ha därifrån! Salladen kunde vi äta på ballen*, fika likaså, men sen fick vi gå in. Vi glodde på andra delen av Kommissarie Thorne – den sista går i kväll, men då ska vi se annat så den får också spelas in. Riktigt läskig serie, Thorne! Troligen kan vi inte se sista delen förrän på torsdag kväll, för på onsdag kväll ska vi fira en födelsedag i familjen. Och det är inte min mammas, hon har blivit utbjuden av tant och farbror Blå, vilka snälla människor!!!

Det är ganska dryga dagar fram till helgen. Anna har massor att göra på jobbet och vi är båda jättetrötta och behöver få vara lediga. Vi tänkte fira vår semester med en bit mat nånstans på nån fin restaurang på fredag kväll. Bara koppla av. På söndag ska jag eventuellt gå och välja ut en tavla som jag vill köpa och kanske blir det middag nånstans på stan igen efter det.

Semesterveckan ska inledas med ett besök hos frissan för min del. Tänk, det är sex veckor sen! Och trots att jag tappar så mycket hår behöver jag klippas! Kanske blir det en tur med delar av familjen till en butik på landet i veckan också, men viktigast av allt är att jag försöker hitta några födelsedagspresenter till mamma. För fredagen den 20 juli styr jag kosan söderut för att hämta hit henne. Den helgen ska jag också göra fint på graven, dels därför att jag inte har varit dit sen i påskas, dels för att det veckan därpå är sex år sen Pappi gick bort för att aldrig mer komma igen. Det blir en helg, nästan, nere hos mamma. Jag ska försöka sätta sprätt på ett presentkort från Bokia också, denna himla affär som knappt finns nånstans. Eller i alla fall inte där jag bor…

*ballen = balkongen

Read Full Post »

Vådan av egenvård: Babianstjärt

Varning för kiss- och bajssnack!

Det finns en verksamhet i alla län som är till för att hjälpa oss när vi blir sjuka – eller hjälpa oss att förebygga eventuella sjukdomar. Men den verksamheten skyfflar över det mesta av arbetet på oss själva. Vi får ingen lön för vårt arbete och ingen vidare utbildning heller. Vi länsinvånare får leka doktor, helt enkelt. Man kallar det egenvård.

Ska vi leka doktor? Här en bild på Doktor Britt-Maries väska.

Den här veckan har jag känt en infektion vara på intågande. Inget märkvärdigt utan en förkylning. Och sånt springer man ju inte till doktorn för. Jag inledde därför en behandling med S:s ingefärsgodis, för ingefära, hade jag läst, ska vara bra mot många saker.

S:s ingefärsgodis.

Ingefärsgodiset är… både äckligt och lite ruggigt gott. Och jag har ju lärt mig att det som är äckligt är också nyttigt. Som morötter, till exempel. Enda undantaget är väl semlor? Semlor är nämligen både äckliga och onyttiga! Nåja. Jag satte alltså igång en behandling under ett par dar. Det enda som skedde var att det kändes som om insidan av halsen hade fått brännskador av fyrtiotredjegraden. Infektionen lurade där bakom nånstans, liksom i näsan i form av klåda och nysningar.

Igår efter jobbet stannade jag till vid apoteket i Tokerian och inhandlade diverse medikamenter. Bland annat köpte jag ett rör C-vitamin brustabletter. Jag vet att jag i stället borde äta apelsiner och sånt, men jag har fobi mot att skala dem – tanken på saften som tränger in under naglarna… *RYSER*…

C-vitamin brus får ersätta apelsiner för mig.

Så snart jag kom innanför dörren startade jag min nya behandling. Eftersom jag hade läst mig till – på Internet, förstås! – att C-vitamin är en vattenlöslig vitamin och därför inte kan lagras i kroppen. Det försvinner nämligen ut ur kroppen med kisset. Men… C-vitamin är bra mot förkylning. Det lindrar och till och med hindrar förloppet.

Det jag emellertid hade hoppat över att läsa var de negativa effekterna av ett överintag av C-vitamin. Så jag vet inte hur många glas brusdricka jag hällde i mig igår kväll. Och i morse…

Fästmön började jobba klockan åtta idag. Jag behövde komma upp och förbereda mig lite för eftermiddagens dragning, så jag skuttade upp och skjutsade henne till jobbet. Men först gick jag på toa, för det… knep lite i magen… Inte så najs, för det var lite… tunn konsistens… på mitt bajs…

Hemkommen från morgonens bilutflykt… behövde jag gå på toa igen… Och det var fortfarande… tunn konsistens på det som kom ut… Hade jag drabbats av nervös mage inför eftermiddagens övning eller helt enkelt magsjuka??? Jag messade Anna snabbt, för det är ju inte så smart att jobba med gamlingar om man är magsjuk…

Efter några timmar kan jag meddela att jag känner mig ungefär som snubben på den här bilden ser ut:

Röd babianstjärt, min nya åkomma. (Bilden är lånad från Fröken Pe.)

Som av en händelse greppade jag tag i C-vitaminröret jag hade köpt igår, ställde in läsblicken och noterade följande, skrivet i mikrostil på röret:

Överdriven konsumtion kan ha laxerande verkan.

Eh… ja… Så vådan av egenvård för en enkel luftvägsinfektion… gav babianstjärt… Dessutom gav det en värdefull insikt: nån doktor är jag INTE!..

Read Full Post »

Tack fakultetskansli-raringar!

Överväldigad… Det finns inget annat ord för vad jag är… Det hade aviserats avtackning med kaffe och tårta i eftermiddag vid fakultetskansliet i eftermiddag. Den alldeles hjärtegoa B hade lyckats fixa min favorittårta, White Lady…

Min favorittårta på assietten!

Så fick jag ett fint kort med allas namn inuti…

Alla kära, goda kollegors namn finns här inuti.

Och en vacker bukett tulpaner i olika färger, här har de röda smugit sig fram och linslusat sig.

Röda tulpaner = kända linslusar?

Men inte nog med det… jag fick två (2) presentpåsar också…

Två (2) presentpåsar, till mig… (Notera den vidriga sherryn som aldrig tar slut till vänster i bild. Flaskan inhandlades nån gång innan jag skilde mig. Jag skilde mig… 1999, tror jag…)

Om den blåa påsen lät det nästan ingenting, om den guldiga kartongpåsen… klirrade det och kluckade… Mystiskt!

Det var medikamenter!?? Eh… nej, den påsen köpte jag ju själv på vägen hem… 😳

Den blåa påsens innehåll var av mer fast karaktär – ost, kex och fin choklad.

Brie, kex och fin choklad.

Den guldiga påsen, i något styvare kvalitet än den blåa, innehöll nånting som jag  nästan aldrig kan köpa nu för tiden. Och inte bara en flaska, utan tre flaskor… Amaronevin!

Amaronevin, en favoritdryck som jag sällan aldrig har råd att köpa själv numera. Och tre flaskor…

Eh… men jag måste backa tillbaka lite… De där kexen… De är ju alldeles förträffligt passande… *HÄR FÅR DU GÄRNA SKRATTA LITE*

Mycket passande kex!.. 😉

Kära, bästa kollegor jag nånsin har haft… Om jag är rund och vit som tårtan, då är ni röda och vackra som rosen ovanpå!

Bästa kollegorna är rosen!

Och nu tänker jag hänga ut er alla med förnamn! Ni fantastiska kollegor som finns på Fakulteten för Veterinärmedicin och husdjursvetenskap och Fakulteten för Naturresurser och lantbruksvetenskap vid SLU, TACK

Barbro, Birgitta, Christine, Elisabet, Eva, Inger, Ingrid, Jimmy, Kerstin, Malin, Monica, Mårten, Staffan, Yvonne, Anders, Anna, Anna-Carin, Anna-Lena, Caroline, Elisabeth, Håkan, Lena, Li, Magdalena, Marianne, Mia, Niklas och Pär!!!

Vilket gäng!!!

Read Full Post »

Söndagspromenad i oktober

Oktobersöndag och höstsolen lyste. Promenad på dagsprogrammet.

Oktobersolen lyste mellan träden.

                                                                                                                                                           Tjejerna var upptagna med spel/film/dator, sömn eller ätande, Slaktar-Pojken var hos sin storebror. Fästmön och jag drog med oss Lill-Busen ut!

Skogsbusen himself!

                                                                                                                                                               Närå, det var bara goa Elias, ännu inte för stor för mammakramar!

Elias och hans söta mamma.

                                                                                                                                                            Jag hade glömt storstövlarna hemma, så vi tog Bajspromenaden på asfalterad gångstig förbi kolonilotterna. Elias tyckte att vi var jobbiga som skulle stanna och fota så mycket och ofta.

Blött i markerna.

                                                                                                                                                                     Vi korsade vägen för äntligen skulle jag få se den omtalade Ekeby kvarn!

Vi passerade ett högt träd på väg ner mot kvarnen.

                                                                                                                                                               Husen vid kvarnen såg övergivna ut. Ett av de större uthusen hade dock ett stort plakat på sig där det omtalades att man kunde få hyra. Övriga byggnader såg mer eller mindre övergivna ut – utom ett hus där det verkade pågå åtminstone utvändig renovering.

Den gamla valvbron var emellertid inte renoverad, men väldigt vacker ändå.

Valvbron.

                                                                                                                                                              Vi såg en liten, liten röd stuga skymta mellan träden. Tänk om man kunde hyra den, åtminstone…

En liten röd stuga skymtar mellan träden.

                                                                                                                                                            Vattnet var verkligen spegelblankt i den lilla ”sjön”. Det såg nästan inbjudande ut och jag undrade om man kan bada här om somrarna.

Häftig spegelblank sjö!

                                                                                                                                                            Om ena sidan visade en lugn, spegelblank sjö, var andra sidan ett forsande vattenfall. Inte Niagara, men…

Inte Niagara, men…

                                                                                                                                                           Man gick över en snorhal mycket hal träbro. Bron gungade för varje steg man tog och både Elias och jag tyckte att det var lite läskigt. Mamma Anna var cool som vanligt och fotade och kom lite på efterkälken.

Längst bort skymtar Anna som kom på efterkälken för att hon fotade så mycket.

                                                                                                                                                                  Jag som är uppväxt vid vatten bara älskar det! Här en bild på vattenfallet så nära jag kunde komma utan att trilla i.

Nära, nära att dras ner…

                                                                                                                                                              Vi hittade ett ställe vid vattnet där vi kunde tänka oss att gifta oss – under förutsättning att vi också kunde bo i de fina gamla husen. Men det tror jag tyvärr inte är möjligt. Fast vilken dröm!..

Ett dött träd mittemot de vita boningshusen.

                                                                                                                                                         Drömma kan man alltid och det var många tankar som for genom våra huvuden när vi vände hemåt. Elias var så trött att han ville bli buren, men de två tanterna orkade ju inte det . I stället ringde vi hem till Linn och bad henne sätta på kaffet, för oj vad vi hade blivit kaffesugna!

Innan jag for hem till New Village åkte vi sen och handlade på ICA Solen. Jag köpte en massa förpackningar fryst färdigmat att ha till lunch i veckan. Veckan som kanske blir min sista arbetsvecka på ett tag..?

Jag stannade också till vid apoteket intill Tokerian för att inhandla diverse medikamenter. Eftersom jag inte tror på Sjukstugan i Backens kompetens får man försöka behandla sig själv. Egenvård, kallas det. Billigare och bättre för alla, fast nån skatt slipper jag ju inte betala för vården jag inte vill ha… När jag kom hem upptäckte jag att en sån som jag helst inte skulle använda just det preparat jag hade köpt, men det var inget apotekspersonalen upplyste mig om… Nej, Apoteket Hjärtat är inte som Apoteket Apoteket, inte…

Nu blir det lite förberedelser inför arbetsveckan. Gårdagens tvätt med lakan och lite annat är vikt och undanstoppad. Lokalblaskan ligger och väntar på att bli läst. Snart är det måndag.

Read Full Post »