Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘medalj’

Ett inlägg om både sagor och verkligheten, sånt som kan vara bittert, men också fullkomligt ljuvligt, underbart, fantastiskt.


 

Den börjar gå mot sitt slut, den här sagan. Jag vet inte för vem jag ska berätta om mina konstiga drömmar och annat spännande i mitt liv framöver. Ingen..? Bloggen? Nej, den svarar mig ju inte precis. Ingen att fika med om dagarna, ingen att trängas med i nån obekväm soffa (hellre den än de än mer obekväma stolarna). Ingen NK* att skratta åt. NK, som tvingade sig ner i soffan vid förmiddagsfikat igår för att h*n inte ville få

skörbjugg i stjärten.

Körsbärsblomma

Min verklighet… blommar, också.

Om jag inte hade varit så allmänt ledsen som jag är skulle jag ha skrattat så jag hade gråtit. Men jag har många roliga uttryck och sån stor och varm omtänksamhet färskt i minnet att jag inte lär glömma min NK, den allra bästa närmaste kollega jag har haft, i första taget. Jag har nog aldrig jobbat så bra ihop med nån som med denna person!

Men självklart är det fler än NK jag inte ska glömma från den här arbetsplatsen. För tillfället håller jag på att skriva ihop en sorts gästlista, för när vårsolen har blivit lite varmare ska vi dra ihop ett gäng och träffas på nån av Uppsalas uteserveringar och dricka gravöl.

Nu gäller det att hålla blicken lyftad och inte stirra ner i backen. Jag måste gå vidare, gå mot nya erfarenheter och mål. Besvikelser lär fortsätta hagla över mig, en del är svårare än andra att hantera. Som presumtiva samarbetspartners (och vänner också, för den delen) som lovar höra av sig och sen inte gör det. Jag borde ju veta att andra människor har en annan verklighet än jag, att de inte vet att jag har ett annat tidsbegrepp på grund av min situation. Den lilla tiden blir så stor och för varje timme jag inte redovisar nåt vettigt står jag inför hotet om att bli utan eller hamna än mer utanför… livet. Det är min verklighet. Och jag som bara ville att familjen skulle vara stolt över mig… Jag skrumpnar till ett russin vissa dar, andra dar är jag en söt och välsmakande druva. Jorå, det finns dar som är bra i min verklighet också.

Slutligen gläds jag åt mina fina avtackningsgåvor – en guldklimp, en medalj och en termos för min whisky från arbetsgivaren (egentligen en fejkguldklimp, en nyckelring och en kaffetermos) och ett perfekt presentkort från NK, Mamma Mu (R) och Mamma Mu:s son M.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Sagan går mot sitt slut. Vi ses i Nangiyala!
(Kungsträdgården, släng dig i väggen!)


*NK = Närmaste Kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lite musikaliskt inlägg.


 

Fredag. Då brukar vi göra andra saker än rena Pride-aktiviteter. Igår ville vi gärna försöka besöka ABBA-museet på Djurgården. Det var hur krångligt som helst att beställa biljetter på nätet, så vi tog färjan ut på vinst och förlust för att kolla om vi kunde få köpa biljetter ändå. Det fick vi! Och jag kan säga att det var en upplevelse jag länge ska minnas. Biljettpriset må tyckas högt 195 kronor plus en serviceavgift på 20 kronor som jag inte fattar varför den tillkom. Men helt klart var museet värt 195 av de 215 kronorna. Notera att museet endast tar kortbetalning!!! Bilder finns förstås i bildspelet nedan.

På museet var vi några timmar, faktiskt. Därefter svalkade vi oss med ett par öl samt salt tilltugg. Färjan tillbaka tog vägen om Skeppsholmen. Det var en härlig dag för en tur på vattnet och både Fästmön och jag hade gärna åkt längre. Men vi klev av i Gamla Stan och gick för att äta på vårt stamlokus där. Jag köpte ett vykort till mamma som jag skrev efter middagen. Kvällen avslutades med tunnelbana hem, godisremmar och en Bondfilm. Såna är vi!

  • Vårt dagliga bröd: Kräftbrödet, kokostoppar och vitlöksbrödet
  • Bästa resan: Djurgårdsfärjan
  • Dagens bästa: ABBA-museet
  • Dagens klotter: Det tatuerade paret på O’Leary’s
  • Dagens megafon: Nytillskottet Bill
  • Dagens krämpor: Hälsporrar, en bruten nagel och en skinnflådd armbåge

 

Här kommer några bilder från vår fredag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag blev det en tidig start på dan. Fästmön började klockan sju, så jag gick upp 5.38 eftersom vi samåker. Anna måste ju klä om också innan hon börjar jobba och därför bör hon vara på plats cirka tio minuter innan arbetsstart. Själv anlände jag till jobbet vid sjutiden. Rafsade efter passerkort och var tvungen att smygkolla min kod som är antecknad på hemligt ställe. På ett universitet är nämligen ingen på plats vid den här tiden – förutom lokalvårdarna och en och annan toffla…

Ytterligare en grå dag idag. Vi får hoppas att vädret håller sig, för i kväll är det skolavslutning för Elias. Andra klass… Om solen skiner hålls avslutningen utomhus, vid regn måste den ske inomhus – och då får varken föräldrar eller löst folk plats. Snopet, men så är det. Förra året var det fint väder och stora avslutningen skedde med sång och musik på fotbollsplanen. Sen fick vi följa med i klassrummet och eleverna, som då gick ut första klass, fick var sin medalj av fröken.

Så här såg Elias ut för ganska precis ett år sen.


Anna slutar klockan 13 idag
och åker till Himlen för att förbereda avslutningsgrabben samt kanske nåt gott till efter. Familjetraditionen är nämligen att mamma gör jordgubbstårta. Jag ska försöka hinna ut till halv sex så att jag kan skjutsa Elias och Anna till skolan. Sen får vi se hur vädret blir och om vi får vara med eller inte. Jag vill nog gärna smaka jordgubbstårta sen i kväll i alla fall, men jag får se hur det blir. Jag vill inte tränga mig på alltför mycket i familjetraditionerna. Men kanske är det annat som drar i kväll än tårta. Fotbolls-em? Äsch, jag bara skojar, inte glor jag på fotboll heller när det är skolavslutning för Elias!!! Och jordgubbstårta… Det blir nog en lång kväll och jag är troligen inte hemma förrän till läggdags. Anna stannar kvar i Himlen med Elias, som ju har sommarlov från och med i morgon – det vill säga skolan är ju slut och fritids har visst stängt och den andra föräldern, den han ska vara hos egentligen, jobbar, medan Anna har ledig dag. Det eviga pusslandet.

Idag blir det en massa småplock på jobbet och jag har redan hunnit få iväg några viktiga mejl och lagt ut lite material på en av institutionernas intranätsidor. Äntligen har rektor kommenterat de höga kostnaderna och det innebär att alla måste hjälpas åt – och att korttidsanställningar ska undvikas. Så gissningsvis blir det ingen fortsättning för mig här. Det är oroande, men jag förstår om somliga är skadeglada. Jag försöker att inte måla 👿 på väggen än. Det är emellertid svårt att låta bli eftersom jag är en planerare. I sommar kan jag inte ens planera semester, än mindre framtiden efter den 31 juli…

Read Full Post »