Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Max’

Det gick bra för Fästmön att jobba igår kväll, men hon var ovan och ganska trött när jag hämtade henne. Vi tog en tur till Max där vi åt kvällsmål innan vi for hem och softade vid datorerna. Jag hade fått Antiktidningen så jag bläddrade lite i den. Hade också en del mejlkontakt med WordPress angående detta med länkarna. Det visade sig nämligen att det nya funkade hur bra som helst – på Annas dator. Från WordPress kom svaret att det kan krångla för den som använder Explorer 7.0 respektive 8.0 som webbläsare, men att de skulle titta på problemet. Bara det att vi BÅDA använder Explorer 8.0 som webbläsare, så… Enda skillnaden är att vi har olika system i datorerna. Suck… I vart fall är problemet fortfarande inte löst och jag sitter och HTML-kodar länkar. Mycket irriterande och tämligen tidskrävande när man har några såna i ett inlägg…


Ja, jag blir rätt irriterad på nya prylar som gör saker och ting sämre, inte bättre.

                                                                                                                                                           Den nya funktionen på WordPress har som främsta syfte att det ska bli lättare att länka till egna, gamla inlägg. Men hur ofta gör man det? Jag gör det kanske en eller två gånger i veckan. (Fast i det här inlägget har jag gjort det ett par gånger – mest för att testa. Den funktionen fungerade inte heller på det nya sättet… )Vanliga länkar, däremot, har jag massor!

I morse började Anna jobba klockan sju, så hon var uppe före tuppen, jag ungefär med. Det har snöat lite och kommer lite fint från luften, men plogat var det ju inte. Tur att det bara hade kommit lite snö så att det gick att komma in i garaget.

Natten har varit ganska OK, men jag har inte sovit så bra sen jag fick Den Uppseendeväckande Nyheten. Jag tror att min kropp gör sig beredd till både anfall och försvar. För även om nån på nuvarande stället får upprättelse, lär det inte bli nån skillnad för varken mig eller de andra som drabbades på föregående ställe. Jag är i samma situation som tidigare, ingen har kontaktat mig mer än en före detta kollega som var jublande glad. Och glad kan man ju vara för att synden straffar sig själv. Personligen blir jag gladast om jag skulle få nån sorts upprättelse i form av orden

Det är inget fel på dig. Du har inte gjort nåt fel.

Men det får jag aldrig. Däremot vill jag glädja mig och hoppas och tror att utredningen ska visa att jag är en av de drabbade. Detta skulle ge mig en tyst upprättelse i vart fall. För du ska veta att jag inte själv kan tala om HUR MÅNGA gånger jag har rannsakat mig själv och frågat vad jag gjorde för fel. Till slut höll jag på att bli galen, men så insåg jag en dag och jag faktiskt inte lär få några svar. Och det får jag leva med. Men att ändå få veta indirekt att det inte var jag som har felat skänker lisa åt själen.

Det var ungefär som när jag i oktober såg två spöken från det förgångna. Ibland ser jag ju såna – och de har för länge sen lämnat den här jorden. Dessa två var emellertid fullt levande. Och så fick jag bekräftat för över en vecka sen att en av dem hade

återvänt till brottsplatsen

så att säga. Jag trodde igen att jag hade blivit smått galen, men personens agerande får stå för galenskapen. Vem gör så här, egentligen, om man inte har nån form av galenskap i sig..?


Ja, Chucky är en galen och framför allt OND docka.

                                                                                                                                                             I morse låg jag och drömde den konstigaste dröm.  Jag tror att den uppstod i mitt inre när jag häromdan nämnde att jag rymde med mjölkmannen. I drömmen var jag tillbaka i England. Jag var också tillbaka på en av mina gamla arbetsplatser där för där hade jag fått jobb. Men det var märkligt… Stället var totalt ombyggt, mycket läcker inredning. Mina två närmaste kollegor var på plats och det var en otrolig upplevelse att prata med Amerikanskan och Tracy! Jag kände glädje, jag kände saknad. Men när jag vaknade var det ganska OK att se Anna… 😀

Idag jobbar Anna heldag och jag är hemma fram till lunchtid. Ska ner på stan sen och möta Frida för lite shopping inför… MOAHAHAHAHAHAAAAA, säger jag inte!

Nu ska hälla i mig ännu lite mer java och läsa lokalblaskan. LUSLÄSA lokalblaskan i hopp att den inte skonar nån!..

Read Full Post »

Den här eländiga kroppen man släpar på… Jag är rejält sänkt av en lustig infektion som lurar bakom näsan och i halsen. Huvet känns som bomull och ögonen är svullna och rinniga. Ansiktet är osniggt rött och flammigt. Nej, det är inget piggo här just nu.


Jag är inte bara ful, jag är inget pigg heller…

                                                                                                                                                         Hann att få pesten posten och halvt skratta ihjäl mig åt ett brev från skattmasen som undrade om jag vill ha jämkning nästa år. Bara det att jag ju inte har nån inkomst och då är det ju inte mycket att jämka. Ha ha, va rolig han är!

Jag släpade mig iväg för att hämta Anna efter jobbet. Vi hann med att tanka och en tre gratis kaffe på Max innan vi for in till stan för att plocka upp Jerry. Tog en genväg ut till Fridas skola och HEPP! så lurade farbror Blå på motorcykel i bushen. Jag blev alldeles kall och körde in i ett buskage där jag typ kastade av Fridas mamma och pappa i ösregnet. Medan jag vände bilen och körde runt hela området fick de två traska på lerig stig i hällande regn och utan paraply – eller hittades ett sånt? När jag sen kom till skolan insåg jag att det var förbud mot GENOMFART, inte enkelriktat… Nej, det är inte piggt i hjärnan heller idag…


Hur länge hade jag haft körkort nu igen? Var det typ 30 år, eller?.. F*n trot…

                                                                                                                                                           Ute i Förorten hade Anna och Jerry ärenden på lite olika håll, men jag hängde på Jerry för att försöka hitta en sås till middagen. Det blev en helt annan sås än den tänkta, men vad jag förstår gick det hem hos trion O! Skönt! Jag har ju aldrig sett mig själv som nån expert på mat och matlagning…

På väg upp i hissen ringde doktor Anders sköterska. Jag fick ett provsvar och det var sisådär. Därför ska jag fortsätta med medicinen i två månader till och sen ville hon boka in en tid för provtagning. Men det orkade jag inte med att ta ställning till just då, så vi bestämde att jag ska ringa upp. Kan hon ju glömma… Sist satt jag i telefonkö i fem timmar. Nä, jag tänker äta tabletterna i 60 dar till, sen anser jag mig frisk. Att gå till doktorn är dyrt och så gör det ofta ont. Ska man sen ha medicin också… Nä, det får vara!

Soppa blev det idag också. Slaktar-Pojken fick nudlar och Anna och jag hittade ingen fjärtsoppa utan fjäsk ärtsoppa utan fläsk, så det blev nån orientalisk keldasoppa. Vi intog också java och var sin mums-mums när Anna hade slagit in ett paket till ???

Nu har vi rätt nyligen landat i stan. Mamma hade ringt, så jag ringde upp henne och pratade lite mer än jag hann på förmiddagen. Det krånglar med hennes bank, men hon får bra hjälp. Jag funderar på att ta en tur neråt landet framöver, men jag vet inte om det blir i oktober eller november. Nån gång i november behöver jag göra min årliga service på bilen också, om jag kan få ihop slantar till det. Jag misstänker nämligen starkt att jag åker på en svinigt dyr service i år… Vilken tur jag har att de har höjt panten på tomburkar och att 50-öringen har upphört! Det gör ju att jag kan tjäna in massor av… ören varje gång jag pantar eller handlar. Gäller bara att tänka smart och räkna lite.

Stort TACK till alla goa som har hört av sig under dan! Era ord och er omtanke värmer! Jag önskar att jag kunde ta er alla med till Lady Hamilton, men nu blir det Anna och jag för vi har fått ett kanonpaket. Alternativet att avboka finns inte och vi ser fram emot denna ljusglimt i den annars just idag så mörka tillvaron.

Read Full Post »

Loppisdag för de två lopporna var det bestämt idag! Och jag åkte och styrde ut Clark Kent* på gamla E4:an där jag visste att det fanns en massa loppisar. Ja just det. FANNS. Fanns som i ”are no more”. Vi hamnade ända i Läby innan vi hittade en loppis som fortfarande var öppen/som inte var stängd på torsdagar… Det blev några timmar på Emmaus gård.

Första prylen, nästan, jag såg var nåt jag inte vet vad det är. Anna trodde att det var nån sorts hylla till ett handfat.


Vad är detta??? Hylla till ett handfat??? Nån som vet???

                                                                                                                                                        Det fanns en hel del bord.


”Vi borde borda varaaaaaann..”

                                                                                                                                                                Jag såg en ursnygg soffa med vackra träsniderier på ryggstödet. När vi fikade blev den hämtad av sina nya ägare.


Underbara träsniderier! Och soffan var förstås såld…

                                                                                                                                                         På en loppis är inte allting helt…


Trasig ruta.

                                                                                                                                                           Och på en loppis är inte allting snyggt…


Urrrk, vilka mönster och färgkombinationer!

                                                                                                                                                        Men det mesta går att sälja, även galgar.


Galghumor?

                                                                                                                                                       Hittade i alla fall en pryl som INTE var till salu…


Nej, den här stegen var INTE till salu!

                                                                                                                                                          Vi såg massor av grejor som vi inte visste vad de var för nåt. Loppislådorna var fulla av grejor…


”Om sex år ses vi här igen…” Ja, kanske det…

                                                                                                                                                        Det fanns mängder av husgeråd, en del mest till prydnad, andra mera nyttosaker.


Detta var väl en fiffig hjälpreda för hushållet?

                                                                                                                                                        Sen hittade vi en mysko flaska. Nån som vågar prova innehållet???


Nånting inlagt på flaska. Men vem skulle vilja provsmaka??? Inte jag i alla fall…

                                                                                                                                                            Gult är ju som bekant fult, men det fanns mycket i den färgen här.


En fulgul loppislåda med gulfula fynd.

                                                                                                                                                         En del saker var så… konstiga att de var vackra. Till och med den här turkosa saken.


Så konstig att den var vacker, denna turkosa askkopp i alabaster.

                                                                                                                                                             Men en del saker var bara gräsliga. Eller vad sägs om dessa två, i kombination? En liknande datumgrej hade jag själv som barn, fast i svart plast, inte röd…


En puss på din dag, fast det var visst den 15 augusti…

                                                                                                                                                          Det fanns massor av böcker också. I ett av uthusen var det fullt av osorterad litteratur i lådor.


Se upp för elefanterna har jag inte läst.

                                                                                                                                                            I själva boningshuset, eller vad jag ska kalla det, för det var inget boningshus, fanns de lite dyrare prylarna. Fina möbler, lampor, porslin och glas med mera. Och så kunde man fika där, vilket vi gjorde.

Om nån loppis-pryl kom med hem? Jepp! Anna köpte två sillfat i glas – och den turkosa alabasteraskkoppen!

På hemvägen passerade vi Björklinge kyrka.


Björklinge kyrka är ovanligt stor för att vara en kyrka på en sån liten ort.

                                                                                                                                                              Vi gick in och kikade och OJ vilka målningar det var i taket!!!


Uppe på orgelläktaren har Anna stått och gapat sjungit som liten kicka.

                                                                                                                                                            Taket var så häftigt…


Tänk när taket var nymålat, så otroligt vackert det måste ha varit!

                                                                                                                                                        Varför målar man inte sina tak hemma nu för tiden? Vitt är bara så trist…

Anna tände ett ljus, jag kunde tyvärr inte göra det för jag hade lämnat plånboken i bilen. Tog i stället ett foto av en fin ljushållare.


Så enkel, men så vacker.

                                                                                                                                                           Så blev det en tur på kyrkogården där Anna utan problem hittade sin farfars grav.

På vägen hem svängde vi av till Gamla Uppsala där vi intog en tidig middag bestående av kycklingfilé, potatisklyftor, gräddsås och färska grönsaker. Min mobil började pipa och tramsa sig, så vi åkte hem för att ladda den och oss lite inför kvällen. Anna anmälde intresse för en parkeringsplats hemma hos sig. Hyresvärden ska nämligen införa avgifter på besöksparkeringen och det blir jättedyrt om jag ska vara där vissa veckor…

Körde ut till Jerry Förorten vid 18.30-tiden – bara för att upptäcka att hans besöksparkering var uppgrävd… Fick därför parkera på andra sidan vägen. Så gick Anna och Jerry iväg på möte och jag fick en, som alltid, intressant pratstund med Frida – och en Hemglassbiltur på nätet med Elias.

Innan vi åkte in till stan igen blev det en sväng till Himlen för att kolla om Slaktar-Pojken levde. Det gjorde han. När vi kom hörde jag att han sa till kompisen han skypade med att

Vänta lite, nu kommer hönorna.

Hönorna, det var alltså Anna och jag…

På väg hem till mig svängde vi in vid Max och Statoil och intog lite chicky bits. Jag tyckte att de såg ut lite som vi – familjen Barba**.


Familjen Barba. Notera att det är jag som står på huvet i currydipen!

                                                                                                                                                           På Max var det en stygg flicka som böjde sig ner och tog upp nåt från golvet samtidigt som hon visade mer än halva sin rumpa. Visserligen med underkläder på, men ursäkta mig… Vem vill se andras underkläder på ett matställe? Inte jag, i alla fall…

Nu ska jag äta choklad. God natt på dig!

                                                                                                                                                           *Clark Kent = min lille bil
**vi – familjen Barba = Anna, barnen, Jerry och jag

Read Full Post »

En sovmorgon och en liten pojke som inte knackade på sovrumsdörren utan klev in… Man* lär så länge man lever… 😉

Idag var planen att Elias och jag skulle åka och tvätta bilen om det var sol och plusgrader. Det var det! Vi åt lite frukost först och skjutsade mamma Älskling till ICA Solen och hem med matkasssen innan vi tog motorvägen in till stan.

Clark Kent** var verkligen skitig… Han hade nog inte fått nån ”dusch” sen vi var ner till Metropolen Byhålan i november…


Medan vi väntade på vår tur in till den borstfria automattvätten, passade jag på att spruta ner bilen med avfettning… Den var verkligen SKITIG, framför allt där bak.

                                                                                                                                                       Och så gled vi in, smaskande på var sin chokladbit. Det spolade, mullrade, dånade och lät, men vi överlevde alla fyra – jag, Elias, Lejonet*** och Clark. Och ut kom världens vackraste man! Se bara!


Tur att jag hade solbrillorna på för annars hade jag blivit bländad av hans renhet och glans!

                                                                                                                                                         I baksätet satt en pojke och tittade ut genom en REN bakruta…


Oj vad Clark glänser i vårsolen!

                                                                                                                                                   Nästa ärende på agendan var att åka hem till Nyby för att lämna smutstvätt, hämta en finare tröja (Anna och jag ska i morgon kväll ut på landet för att  fira Bosse Barnavännen jag skrev om häromdan som fyller år), vattna krukväxter och hämta lokalblaskan.

Vi slängde sen in ryggsäcken med alla prylarna i vår RENA Clark och tog en promenad för att titta på Mount Nyby. Elias tyckte att det var så spännande att snöberget var just brunt och fantisterade om ifall det var gjort av nåt ANNAT brunt på utsidan än grus och sand – gissa vad?.. (Det börjar på b och slutar på s och däremellan är det två bokstäver…)


Brunt och enormt snöberg med Elias framför… Man undrar vart allt smältvatten tar vägen…

                                                                                                                                                        Efter den lilla promenaden hade vi faktiskt blivit hungriga, så vi svängde in till närbelägna Max. Där åt vi var sitt meal av lagom storlek, men Elias tyckte att det var lite orättvist att min stripspåse var större än hans. Därför hjälpte han mig att hyfsa min påse, det vill säga äta upp mina strips.


Strips är gott! Elias fick också ett fint glas med Nicke Nyfiken på som vi kunde ta hem.

                                                                                                                                                    Och som vanligt på Max var det kändistätt. Bland annat fick vi en pratstund med Sarah Dawn Finer Tonårsmorsan och hennes yngste telning. Kul, för det var första gången IRL!

Ute i Förorten var det också sol när vi rullade in i vår GLÄNSANDE bil vid 14-tiden. Anna stod och skurade kryddhyllan i köket, flixen kollade på film och Slaktar-Pojken stod i duschen. En helt vanligt lördag idag alltså, men men med vissa lustifikationer.

                                                                                                                                                              *Man = i detta fall jag
**Clark Kent = min lille, numera GLÄNSANDE rena bil 😛
***Lejonet = medtaget gosedjur

Read Full Post »

« Newer Posts