Go o gla, kexchokla´..?

Ett inlägg om att vara go och gla, att trösta sig med kexchokla´ och att vilja ha sitt godis själv.

Redan torsdag och redan den sista dan i oktober. Idag springer en massa utklädda ungar runt och tigger godis, det är ju Halloween. Jag har god lust att klä ut mig till nåt hiskeligt monster (behöver inte göra så mycket för att bli hiskelig) och öppna dörren och skrika

Bus!

när nån unge ringer på. Fast här ringer nog inga ungar på. De är varnade av sina föräldrar att den där tanten ska man inte plinga på hos, för hon är ELAK. Ja, jag är faktiskt så jätteelak att jag vill ha mitt godis själv, inte ge bort det till okända, utspökade och tiggande ungar.

Mitt godis är mitt!

 
Kan ge mig den på att det finns ungar som inte vill ha godis utan pengar i stället. En del är säkert utrustade med mobil plastkortsapparat. Ungar är rätt förslagna nu för tiden. Annat var det på min tid. På Stenåldern. Jag minns bara att jag nån enstaka gång gick påskkärring – det fanns ju inte Halloween i Sverige på den tiden. Mamma och mormor var omedgörliga och tvingade mig att rita fina (!) teckningar som jag överlämnade i utbyte mot nån karamell. Då neg jag djupt och tackade rodnande. JA, DET ÄR SANT!

En av mina inneboende häxor.

Emellertid har jag inte varit iväg och köpt mitt godis än. Jag hade två kexchoklader som jag tryckte i mig igår kväll som tröst för att jag var så ledsen. Jag bävar för hur jag ska orka med de kommande storhelgerna och mammas krav (vännen FEM fattar precis!) på att jag ska vara typ

go o gla, kexchokla´

Det finns liksom inte alltför mycket att vara ”gla” över i nuläget och då blir jag heller inte ”go”. Oron är en ständig följeslagare som jag kämpar hårt med för att övervinna. Jag vill ju tänka positivt, se en lösning inom en snar framtid. Men bara tanken på jul och allt vad den kostar ger mig ont i magen.

Jag har sagt till Fästmön att det blir en julklapp var till ”barnen”, varav tre nu är vuxna. Det finns inte möjlighet till fler. Och det blir inga dyra grejor heller. Tyvärr. Hur mycket jag än skulle vilja. Till mamma, som ju då kanske firar med mig, blir det ett gäng småsaker. Hon kan ju inte handla till mig heller, så det blir inte trångt under granen. Om vi nu ska ha nån. De 400 – 500 kronorna kan vi lägga på mat i stället. Mamma brukar ju inte bara stanna över juldagarna utan i tre veckor, lite före, under och efter alla storhelgerna. Så matpengar går det åt. Jag vill dock ha till protokollet att mamma är mycket generös med matpengar!!!

Det enda jag kan lova mamma – och mig själv! – är att försöka hålla mig ”go o gla”. Men det tar väldigt mycket kraft och energi. Jag är ingen rolig människa att vara med och det säger jag konstaterande – och beklagande för alla som tvingas hänga med mig (vilket i och för sig är valfritt…).

_________________________________________________

Dagens agenda har jag redan börjat bita av. Jag har sökt ett jobb, det enda jag har hittat hittills, och jag har skrivit in lite fler poster i november månads aktivitetsrapport. Den rapport som jag ska skicka in mellan den 1 och den 14 november till Arbetsförmedlingen. Enligt de nya reglerna från i höst får jag annars ingen a-kassa. Och det är inte säkert att jag får det ändå… Trots att jag sökte över 40 jobb i september och över 30 jobb i oktober. Ovanpå det har jag gjort lite annat, som skrivit spontanansökningar, reggat mig hos ännu fler bemanningsföretag, varit på rekryteringsmässa, blivit intervjuad med mera med mera… Jag vet inte riktigt vad jag ska göra mer…

Det har tagit tid att långsamt börja bygga upp ett havererat liv. Jag tycker ändå att jag har byggt så gott jag kan och byggt bra! För envis som synden är jag och min botten vägrar att bli flat – jag är TJOCK och rundbottnad som den där leksaksgubben som alltid reser sig när man puttar till honom.

Oj då! Jag hittade inte bilden på gubben med rund botten. Då får glo på en spyende clown i stället. Den representerar mig själv rätt bra nu också.

Snart är det dags att duka fram frukost. Jag måste över till Tokerian och köpa frukt och grönt, för i morgon hoppas jag att Anna kommer hit. Då blir det lite bättre måltider – lite mer organiserade sådana också. I helgen tänkte jag servera henne kalkon, kyckling och lax. Fast inte samtidigt.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna och berätta i en kommentar, jag är så nyfiken på vad som händer ute i verkligheten!!!

Livet är kort.

Read Full Post »

Kalas i förväg

Söndagar är bra dagar för födelsedagskalas. I alla fall om man som vi var idag, lediga. Allihopa. Men egentligen blir han 22 bast först i morgon, Fästmöns äldste, Kronprinsen, kallad, Johan döpt. Min jobbarkompis, du vet!

Så här fin var han i kostym för snart två år sen.

Men först ska det ju bakas. Eller… var det BAKO* som låg på bordet???

BAKO eller degrulle?

Hur man kan få till två sorters kakor och en tårta bara HEPP! så där, begriper inte jag. Men Anna kan. Hon är ju kvinnan i familjen, för hon bakar. Jag är mannen, för jag äter det hon bakar.

Se vilket handlag hon har med degen!

Johan fick ett berg med presenter av sin mamma och mig. Det var bara mjuka paket, men han tycktes inte ledsen för det.

Mjuka paket…

Tyvärr var ett av de två paren jeans jag köpte för stora, så jag lovade att åka och byta dem i morgon på väg hem från jobbet. Konstigt det där, när båda paren var i samma storlek. Men det handlar väl om olika tvättar och så. I övrigt tror jag allt var bra.

Han firade med kompisarna igår, så han var liiite på sniskan idag…

Johan överraskade oss med att frivilligt dra in dammsugaren i sitt rum. Vi såg ut som två fågelholkar, Anna och jag. Den händige unge mannen lagade också sin säng – med silvertejp. Jag tror att vi får försöka skramla till en ny säng till nästa födelsedag.

Mitt på dan plingade mormor på dörren. L fick stanna hemma så att han inte skulle ge oss sin förkylning. Annas snälla mamma hade krycka med sig och vi fick veta att det väntas bli operation inom tre månader. Det låter bra, för hon är ju så pigg och aktiv för övrigt, Annas snälla mamma. Inte precis den som sitter still inomhus och ugglar i ur och skur.

Presenter hade mormor med sig till Johan också – ett mjukt paket och nånting som prasslade. Nu har han både nya kläder och matpengar och busskort för en månad. Pengar till busskortet fick redan igår eftersom han skulle ner på stan med kompisarna för att fira. Det är inte så dumt att fylla år ibland.

När vi smaskat i oss hembakade kolakakor och chokladkakor och bullar (Annas snälla mammas) samt tårta mådde vi nog rätt gott. Kaffet hade jag kokat och det blev inte riktigt bra. Det var ju första gången jag bryggde i Annas avancerade bryggare.

Jobbdag i morgon för oss alla, så fram på eftermiddagen blev det dags för mig att åka hem till New Village. Men först blev det en tur till macken, Palmen och ICA Solen. ICA Solen har för övrigt utökade öppettider. Numera har affären öppet 8 – 20 – varje dag! Och dessutom är det så himla bra för det går att ladda busskort där. Suverän affär, helt enkelt!

Jag har tvättat en maskin med mest handdukar och jag har pratat med min väsande mamma. Jag tycker nog att hon låter bättre, men naturligtvis är hon inte helt frisk än. Det är svårt att avgöra i telefonen och hon har en tendens att låta lite värre än hon är. Den här gången var det nog en riktig släng av influensan. Två veckor i morgon.

För min del blir det en surfrunda nu och sen ska jag läsa en stund innan jag ser på Brottet. Och därpå är det läggdags för en som ska skutta upp tio över sex i morgon bitti.

Vad har du för dig så här på söndagskvällen???

*BAKO = någon i familjen tyckte nån gång att det räckte med att skriva BAKO i stället för BAJSKORV.

Livet är kort.

Read Full Post »

Kvällsfirande

Tjejen hela dan skulle naturligtvis firas hela dan! Men hon var tvungen att gå i skolan en liten stund. Efter klockbytet skjutsade jag ner henne till skolan och sen åkte jag hem till mig och duschade. Hade ett uppdrag att handla snacks och läsk till kvällen, men kan meddela att det enda som gick åt var en flaska julmust och en flaska bubbelvatten. Mina atpengar är emellertid slut nu, så det är väl tur att det finns snacks och läsk i Himlen… 😉

Anna hade städat och höll på med tårtan när jag kom. Det blev en fransk chokladkaka och för säkerhets skull gjorde hon två. Inte ens en gick åt… Detta trots att vi fick ett oväntat besök som landade på min datorskärm.

Men vad är det som kryper ovanpå skärmen?

                                                                                                                                                         Jorå, den som har ett skarpt öga ser att det faktiskt är…

…en nyckelpiga!

                                                                                                                                                             Linn hittade var som sagt mycket nöjd med armbandet. Jag försökte fota alla berlockerna, men fick bara med dessa.

Längst till vänster ska det vara en ängel, sen tro-hopp-och-kärlek och så skon från oss. På andra sidan hänger ett peacemärke.

                                                                                                                                                              Linn är en tjej som gillar smycken OCH katter. Så denna present från faster passade ju bra.

Kattens svans blev snabbt fylld av ringar. Kolla också in Linns häftiga adventsstjärna!

                                                                                                                                                        Linn hade fått ett fint och roligt bildspel på dvd av sina kompisar, som var bortresta just den här dagen. De hade lagt ner ett otroligt arbete på att hitta bilder och ställa samman allt. Jättekul att ha som minne från 18-årsdagen!

Jag åkte och hämtade pappa, Frida och Elias eftersom Frida var dunderförkyld. Av dem fick Linn bland annat en DVD-box och Sims 3 Destination världen. Sen glömde Linn bort att hon hade gäster, för Sims var nåt hon hade längtat efter. 😆 Fast en gosstund med lillebror hann hon med i alla fall.

Det är väl ingen som inte tror att dessa två är syskon? Snacka om lika!

                                                                                                                                                           Anna lagade en ljuvlig födelsedagsmiddag med lövbiff, potatisklyftor, sallad, vitökssmör och hot béarnaisesås. (Jag fick kalkon i stället för ko.) Vi hann precis få undan tallrikar och disk när mormor och Lasse plingade på. Och den här gången lyckades jag få med dem på bild! Av mormor fick Linn ett set med silverbestick – gafflar, knivar och skedar – som mormor samlat åt Linn sen barnbarnet föddes, tror jag. Vilket fint minne även detta blir!

Linn, mormor och Lasse vid det dignande fikabordet. Anna hade flera sorters hembakade kakor förutom den franska chokladkakan.

                                                                                                                                                              Som seden är ska ju födelsedagsbarnet ta tårta först.

Till den franska chokladkakan serverades vispad grädde och hallon. Den var sååå mäktig…

                                                                                                                                                         Hallonen från mormors och Lasses trädgård blev en påminnelse om sommaren. Lite svårt att föreställa sig nu när snöstormen rasar utanför fönstret.

Ljuvliga hallon med minnen från varmare tider.

                                                                                                                                                       Att föräldrarna var stolta över sin äldsta dotter gick inte att ta miste på.

Stolta föräldrar till Linn.

                                                                                                                                                             Och jag tror att till och med den rödklädda mannen med skägg var på besök… I vart fall hade morfar trotsat det dåliga väglaget och kom in från landet. Men han fastnade inte på bild. Däremot lyckades jag fånga den rödkläddes mössa med mobilkameran.

Undras om tomten tog kvasten till födelsedagsfirandet…

                                                                                                                                                         Gladast denna dag var nog pappa Jerry, i alla fall. Hans äldsta barn har nu blivit vuxen…

Gladast på kalaset!

                                                                                                                                                               Vid 21-tiden skjutsade jag hem far och son för lille pojken var då jättetrött. Frida stannade kvar hos sin syster för att se på film och Anna och jag gick och la oss.

Read Full Post »