Men tack då, FEM!!!

Ett tackande inlägg till en vän.

---

 

Två kilo grönt paket låg i min postbox.

Tack söta, snälla FEM för paketet som jag hittade i min postbox när vi mellanlandade mellan jobb, matintag och helghandling! Du är världens snällaste och mest omtänksamma!

FEM och jag har känt varandra sen vi var åtta år. Jag kom ny till FEMs klass en bit in på höstterminen 1970, för då hade såväl lärare som psykologer tyckt att jag skulle hoppa över andra klass i lågstadiet. Det var inte så lätt för en liten Toffla att komma till nästan 30 okända barn som var året äldre än hon. De flesta hade ju känt varandra sen lekis, men jag hade ju bott några år i Tranås och gått lekis där. Ganska snart blev FEM och jag kompisar, för vi upptäckte att vi hade flera gemensamma intressen. Ett var att vi samlade på frimärken båda två (sen blev det servetter, knappar och jag vet inte allt). Och så skrev vi böcker och så läste vi böcker. Då kanske det inte är så svårt att gissa vad det låg i paketet..? Because some things never change…

Böcker och kramkort från FEM i paketet.

Tack igen, snälla vännen och ha en go midsommar!!!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Krukan är mitt mellannamn…

Ett inlägg om dagens klanterier.

Idag tycks vara en sån där dag när jag bara klantar det. Eller yttrar mig klantigt. En riktig kruka, med andra ord. Det började redan i morse när jag stolt twittrade om min matlagning. Det vill säga jag kokade fyra ägg som Fästmön och jag ska ha på våra räkmackor i kväll. Detta var jag så stolt över att jag twittrade – att jag skulle servera okokta ägg i kväll. Smart… Nu är jag osäker på om hon fortfarande vill komma.  Möjligen för vinets skull, dårå…

Nej, varken löskokta eller okokta ägg funkar på macka med räkor.

Nästa sak där jag bevisar mitt mellannamn uppdagades strax före lunch. Eller nja. Jag hade kämpat med en väldigt irriterande bild först som inte ville publicera sig i rätt storlek. Hur som helst… Under två och en halv arbetsdag har jag svurit över att jag inte har kunnat skapa en ny användare som ska kunna jobba i vårt webbverktyg. När kollegan sen tog tag i det hela visade det sig att jag sett fel och tolkat en pil som en scrollist. Två klick från kollegan och därpå kunde användaren börja jobba. Jag döööööööööööör för att jag skäms så mycket!!!

Under lunchen tror jag inte att det hände så värst mycket klantigt. Inte från min sida, i alla fall. Jag fick besök av vännen Klara som anlände med färdtjänst. Vi gick tio steg till Kurre där vi intog paj och sallad. Och beundrade julpyntet…

Tjugondag Knut har väl varit, men Kurre kör på jultemat fortfarande. Eller också var det en känga till mig, en riktig KRUKA..?

Klara var i alla fall snäll och hånskrattade inte åt mig, så jag måtte ha skött mig under lunchen. Roligt var det att ses, för det blir ju inte alltför ofta när man bor på olika sidor om Stan. Som vanligt pratade jag nog för mycket. Klara hade mer fokus på själva matintaget. Men Klara har, som alla människor, en historia att berätta. Och jag skulle vilja skriva om en del av den. Nån gång. När jag får ett frilansuppdrag som jag kan ta skamligt mycket betalt för. För jag skulle skriva om viktiga grejor, nämligen!

Klara vill äta sin lunch.

Lunchen blev rejält, men till kvällen hoppas jag att jag har plats för sisådär ett halvt kilo räkor med limeaioli, dill och lite citron samt, naturligtvis KOKT ägg. HÅRDKOKT, till och med…

Ska du äta nåt nyttigt gott i kväll eller blir det chips och öl som gäller???

Livet är kort.

Read Full Post »