Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘måste göra’

Ett firande och vilande inlägg.


 

Elias 13

Vår tonåring.

Idag firar somliga Harry Potters födelsedag. Jag firade killen i förra inlägget i stället. Tänk att han nu har blivit 13 år. Tonåring…  En massa som händer i kroppen, på både in- och utsidan. Just nu läser jag Laura Palmers hemliga dagbok. Hon börjar skriva den som tolvåring, men redan då sker en massa saker som en på sätt och vis vill skydda barnen för. Fast de måste ju få göra sina misstag, de måste ju få prova. Och yngste bonussonen är än så länge ganska… försiktig av sig. Vad jag vet… Jag vet nog inte allt, förstås. Det jag vet är det jag ser – han har vuxit så snabbt på längden att vi vuxna runt omkring honom snart är kortare. Hur den lille pojken i förra inlägget ser ut just idag kan du se här ovan. Jag har hans tillstånd att lägga ut bilden.

Som vanligt får en en massa gott när en kommer till Himlen. Elias mormor hade med sig hallon från Slottsträdgården och Fästmön hade bland annat gjort chokladbollar – på smör. Vad hade jag gjort? Köpt tårtbottnar. Det var därför jag var tvungen att ta två bitar… (Sämsta ursäkten, eller?)

Detta bildspel kräver JavaScript.

Många paket blev det och blommor. Pengar och en halskedja, choklad och spel samt både hårda och några mjuka paket. Jorå, det stod faktiskt kläder på önskelistan! Morfar, pappa, mormor, L och jag tyckte nog ändå att det var lite svårt att hitta på grejor, men vi fikade gärna i alla fall. Även storebror och äldsta storasyster var med samt mamma, förstås, som hade ordnat allt så fint.

Blommor från Slottsträdgården

Mormor och L hade med sig blommor också från Slottsträdgården.


Eventuellt ska jag hjälpa Annas snälla mamma och L 
med lite datorgrejor nästa vecka. Och så ska jag låna ut en bok, för Annas snälla mamma och jag har fått en gemensam favoritförfattare i Jojo Moyes. Det vi var överens om att vi gillar bäst är att författaren varierar sig så i sina berättelser.

I kväll bjuder pappa på grillning, men jag åkte hem till mitt för att tvätta, vila och ladda inför morgondagen. Jag bävar för folkmassorna, men jag hoppas att de dallrande nerverna kommer i ordning. För tillfället känner jag mig lite som den vissnade orkidéblomman som hade trillat av pinn stängeln.

Gul orkidéblomma

En blomma på min gula orkidé hade trillat av pinn stängeln.


Idag är det mer än tre månader sen
jag själv fyllde år. Men faktum är att det låg ett stort paket intryckt i min postbox. (Varför gör brevbäraren så? Boxen gick nästan inte att öppna eftersom posten blockerade låset.) Det gick emellertid väl och jag kunde glädjas åt paketet.

Paket

Ett stort  paket låg intryckt i min postbox.


Innehållet är förstås ännu mer spännande 
än själva paketet. Det är en bok jag har fått för recension av Kim M. Kimselius! Jag anmälde mitt intresse att recensera boken strax före sommaren, men eftersom jag inget hörde trodde jag att det var några andra som fått chansen. Därför blev jag glatt överraskad idag att få den här boken:

Att hitta glädje i skrivandet

Att hitta glädje i skrivandet heter boken jag ska recensera.


Den här boken ser jag fram emot att både läsa och recensera. 
Jag har faktiskt tappat glädjen i skrivandet just nu, det är mera som nåt jag bara måste göra (ungefär som ätaskitasova). Förhoppningsvis får jag inte bara en läsupplevelse här utan också lite pepp – samtidigt som självkänslan höjs nån centimeter för att jag blev en av de utvalda som får recensera boken. Två månader har jag på mig, men jag tänker börja läsa boken direkt efter min bok på gång just nu. Faktum är att jag gillade omslaget så mycket – och omslag och form är också nåt jag tittar på när jag recenserar! – att jag funderar över om min egen nästa bok inte ska få den här titeln:

With a touch of orange

Vacker titel på en bok, va?


Nej, nu måste jag packa 
innan jag fixar käk och försöker få ordning på insidan. Jag börjar väl med att stoppa ner denna i min ryggsäck…

 Regnbågsfluga

Regnbågsflugan behövs till morgondagens paraderande.


Ha en fin fredagskväll!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Tänk att vi kunde sitta ute igår kväll! Inte ett dugg frös jag heller – tills jag klev av bussen hemmavid. Då kände jag hur kylan hade bitit sig fast i mig. Det är som om mitt inre termostat inte riktigt fungerar, för Lisa satt med jacka och två filtar på sig till sist igår kväll, jag tog på mig tröjan strax innan det var dags för hemfärd. Det är väl allt underhudsfett, när man är tjock fet har man rikligt med sånt. När jag kröp under täcket igår kväll var jag emellertid genomfrusen och så kall att det bara blev ett kapitel läst i Eld. Men det var nog bra, för jag släckte inte förrän vid midnatt, nånstans. Det var för många saker som snurrade i huvudet.

Jag borde ha tagit till filten jag också igår.


I morse vaknade jag varm om näsa och kropp,
men för den som är intresserad – andra kan ju skita i att läsa – nös jag fyra (4) gånger när jag satt på toa. Håller bestämt på att bli förkyld – och det var länge sen. Sist blev det ju bara nån töntförkylning. Vilken tur att jag tittar på ett paket ingefärskarameller! Jag tror nämligen på att dessa kan stoppa en förkylning, så jag får väl börja knapra. (Fast nu när jag sträckte mig efter paketet var det tomt… Varför sparar jag på tomma karamellaskar? Idiot!)

Funkar att mota förkylning med.


Det var fyra grader vid sex-tiden
när jag klev upp. Mötte H på väg till garaget och han skulle cykla som vanligt. Särskilt påpälsad var han inte, men han tyckte att det var kallt och höstlikt. Massor med bilar var det på väg till jobbet, vilket indikerade att jag var senare än vanligt. När jag anländer till jobbet har jag ett par saker som jag bara måste göra (annars går det dåligt för mig under dan…) och de sinkar mig ytterligare. MEN… i alla fall är en av dem guld värd. Jag måste

  1. gå in genom ”karusellen” i entrén, inte nån av dörrarna
  2. hälsa på åtminstone en av städarna

Naturligtvis är det hälsningsceremin som är viktig! Jag har uppfattningen att alltför många inte ser städarna. De är osynliga för vissa. Skulle tro att det beror på att somliga sätter sin näsa i vädret och ingenting annat. Vi har flera gäng städare som jobbar ett par veckor i taget på ett ställe, för att sen jobba på ett annat ställe på området. Det tror jag är bra både för dem och för oss kontorsråttor. Det skulle nog bli urtråkigt att städa samma kontor dag ut och dag in. Inte särskilt bra städat heller, tror jag. Nej, omväxling förnöjer! Men naturligtvis har jag ett favoritgäng, det som anförs av JJ, som brukar förse oss med hembakade bullar och karameller då och då. JJ påminner jättemycket om Margit, som städade på min första arbetsplats. Margit kunde också lämna påsar med kaffebröd åt oss. Sen fick hon cancer och gick bort – hastigt och alldeles för ung. Somliga älskar Gud så mycket att han hämtar hem dem tidigt. Och Margit var en av de vänligaste människor jag har mött!

Har jag ringt doktorn om hälen? Nej. Igår hade jag för mycket att göra, men kanske gör jag ett försök idag. Bara det att jag lär vara lite på språng idag och då är det svårt att prata med doktorn. Jag har fått OK och tack för sidorna på webben som jag gjorde igår, men nya väntar förstås. Sen har jag slängt ut en förfrågan om en intervju med en sektionsledare vars gäng har varit på planeringsdag. Det märks att det saknas ett kitt här i huset! Ett sånt kitt som den gamla personaltidningen var. Men jag kör stenhårt med intranätet och de flesta som kommer med tips på vad de skulle vilja läsa där får sina önskningar uppfyllda. Det är viktigt att känna att man hör ihop!

Roligast idag blir lunchen med ”Lisbeth”. Jag förväntar mig stora och många flatskratt (ja, det är jag som skrattar åt ”Lisbeths” roligheter) och skvaller. Efter jobbet ska jag göra en avstickare in i industriområdet och åka på stoljakt åt Fästmön. Det finns en historia bakom detta som jag GÄRNA hade velat visa upp i rörliga bilder, men det finns inga såna. Dessutom lovar jag att jag hade blivit huvudamputerad om jag hade visat detta på en blogg nära dig…


Livet är kort.

Read Full Post »