Allt i allo – och bokhyllningar till max

Ett inlägg i vilket Tofflan berättar om alla titlar hon kan sätta upp på sitt CV.

---

 

Två dar jobbar Fästmön kvällar, igår och idag. Medan hon snusade igår klev jag upp en hel kvart över sju. Maken till sovmorgon! Sen jobbade jag vid datorn ett par, tre timmar innan jag fixade till mig. Anna fixade frukost i stället och vi avnjöt svenska jordgubbar, inhandlade för 15 kronor litern på ICA Maxi Gnista i tisdags! Bra pris, men vi tyckte nog båda två att bären faktiskt inte smakade så mycket…

Innan Anna skulle jobba var hon tvungen att jobba. Hemifrån. Så då jobbade jag lite också. Hemifrån. Först var jag husmor och strök en rätt stor hög med tvätt. Därefter var jag paketinslagare och slog in en present till mamma. Sen hängde jag om några tavlor – sånt som behövde göras i samband med att jag blev sambo med Billy Den tionde Rödbrun.

Och sen… sen när Anna var skjutsad till jobbet började jag förstås greja med mina bokhyllor igen, förvånansvärt nog. Jag gjorde bland annat ett hyllplan för biografier och självbiografier. Här frotterar sig Blondie med Bang, Mao med Marilyn Monroe och så är förstås Anne Frank där, men även Bin Ladin och Stephen Fry, prinsessan Diana, Kennedys, Olof Palme, Martin Luther King, Lena Nyman, Maj Fant, Zarah Leander, Rickard Engfors, Kristian Gidlund, Käbi Laretei… och nu har jag säkert glömt nån. Du får kolla på bilden i stället!

Biografier och självbiografier har fått ett eget hyllplan.

Jag har naturligtvis stuvat om i övriga hyllor för att få plats. Jag grejar lite hela tiden. Ändrar, tar bort, flyttar om. Det blir aldrig färdigt, men det gör mig inget – grunden är ordning och den är jag nöjd med. Jag är verkligen en organisatör! Hyllorna i arbetsrummet är ganska fulla just nu, medan hyllorna i hallen har tomma hyllplan liksom den i gästrummet. Mitt coffee table i vardagsrummet var belamrat av böcker jag har recenserat samt mina fotoböcker och ett par böcker om pin up-reklambilder. Dessa har nu fått nya hem i nån av mina nio bokhyllor – ytterligare en Billy Rödbrun är ju vitrinskåp, remember? Det är roligt att ha nåt att göra med händerna och när jag håller på med böckerna går dagen fortare.

Mamma fick ett samtal på 45 minuter också. Man kan säga att födelsedagsplanen är spikad nu, även om själva bokningen av dagen inte är gjord än.

Idag är det torsdag och jag borde städa av inne badrummet och duschrummet/toan när Anna jobbar. Men du gissar säkert vad jag gör så snart jag får en stund över… Faktum är att jag bara grejar med böcker nu för tiden. Det känns inte som om jag har haft nån rejäl lässtund de senaste dagarna. Kanske ska ta mig en sån, så här på torsdagen… Då kan jag ju lägga till läsare på mitt CV också. Eller kanske räcker det om jag bara skriver… allt i allo..?

Och nu… Ta-daaaaa! Här kommer ett bildspel av biblioteket i New Village:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Två nya TV-favoriter

Ett avkopplat inlägg.

---

 

TV-favorit?

Det blir inte så mycket TV-tittande längre. Timmarna räcker inte till. För det mesta använder jag TV:n att somna till. Jag blir rofylld av svaga ljud av röster när jag ska sova, märkligt nog. Men ibland händer det att jag sitter käpprätt i fåtöljen och glor. Allra helst på mina två nya TV-favoriter Vem tror du att du är? och Året var 196x.

Igår kväll såg jag Eva Rydberg få veta lite mer om sin bakgrund och släkt. För det är nämligen släktforskning programmet Vem tror du att du är? handlar om. Naturligtvis är det kändisar som är utvalda att få hjälp med detta – annars vore det ju inte underhållnings-TV. Men ändå. Det är intressant och överraskningarna blir ofta många och stora. Det här är ett TV-program jag kan koppla av till och njuta av.

Den andra serien är en dokumentärserier. Just nu visas varje tisdag ett år på 1960-talet. Roligast för egen del var ju att se förra veckan när mitt födelseår visades. I kväll har jag tittat på 1963. Då hände både bra och dåliga saker: Martin Luther King håller sitt ”I have a dream-tal”, Beatles kommer till Sverige och så mördas president John F Kennedy. Riktigt intressant och lärorikt.

Man kan ju titta på TV av olika orsaker. Ibland har jag ju TV:n på för att somna, ibland vill jag roas, ibland vill jag lära mig nåt, nån gång se nåt läskigt eller bara nåt lättsamt. Men det är sällan jag har på TV:n utan anledning.

Vad ser DU helst på TV när den är påslagen? Skriv gärna några rader och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Åtta timmar Jackie Kennedy

Jag har ju tidigare skrivit här på bloggen om min fascination för familjen Kennedy. Det finns inget direkt skäl till detta, jag är bara intresserad helt enkelt. Gissningsvis har det att göra med alla jobbiga dödsfall – mord eller olyckor eller dödlig sjukdom – i låga åldrar i denna familj som annars borde vara så lycklig med alla sina pengar och sin makt… Ja, pengar och makt är verkligen inte allt…

Läser i kväll på Dagens Nyheters hemsida att det finns åtta timmars inspelad intervju med Jackie Kennedy, gjorda 1964, bara några månader efter att maken John mördats. Intervjun är inte bara lång, den är öppenhjärtig också. Annars var ju familjens medlemmar kända för att inte visa känslor utåt.

Jackie och Jack, Jacqueline och John F, Kennedy. Bilden är lånad från DN:s hemsida. 

                                                                                                                                                          Intervjun är gjord av en medarbetare i Vita Huset. Jackie fick honom att lova att inte släppa intervjun fri för allmänheten förrän långt efter hennes död. Nu är det 17 år sen hon dog. Nu har dottern Caroline ställt samman informationen från den inspelade intervjun i den nyutkomna boken Jacquline Kennedy: Historic Conversations on Life With John F. Kennedy.

Dottern Caroline har sammanställt information från en åtta timmar lång intervju med mamman, gjord av en medarbetare i Vita huset.

                                                                                                                                                                  I intervjun berättar Jackie om både vardagliga ting och stora händelser. Hon berättar om makens lustighet att byta om till pyjamas för sin trekvartslånga lunchtupplur, om hans kyla gentemot vicepresidenten Lyndon B Johnson och att Martin Luther King uppträdde berusad på presidentens begravning.

Låter som en spännande intervju och en spännande bok, tycker jag!

Läs mer om intervjun och boken hos Svenska Dagbladet!

Read Full Post »

Mitt liv med Martin Luther King

Jag har just lagt till handlingarna en bok om en fantastisk man, Mitt liv med Martin Luther King. En hjälte vars liv tyvärr slutade som många andra hjältars – i död. Den 4 april 1968 sköts Martin Luther King Jr till döds. Detta är boken om hans gärning, skriven av hans fru Coretta och utgiven 1969.

Martin Luther King Jr, en hjälte.

                                                                                                                                                           Det första man slås av när man läser Coretta Scott King är sättet hon använder ordet neger. Det kopplas ihop med andra substantiv hela tiden, på ett sätt som idag skulle vara helt omöjligt. Det är ”negersamhälle”, ”negeraffär”, ”negerskola”, ”negerdistrikt”, ”negerpastor”och så vidare. Tills ordet mer och mer, vartefter berättelsen om Martin Luther Kings gärning skrider framåt, ersätts med ord som ”integrering”, ”bland-”…

Martin Luther King Jr predikade icke-våld. Genom att vända den andra kinden mot den som slår och i kärlek, utan att slå tillbaka, gå vidare för sin sak, nådde han sina framgångar. Martin Luther Kings gärning avslutades emellertid alldeles för tidigt. Inte ens 40 år fyllda sköts han till döds och lämnade efter sig sin fru Coretta och fyra små barn. En fru som kämpade vid hans sida och som fortsatte kampen även efter makens död.

Jag kan inte här berätta med mina ord vad boken handlar om. Jag bara rekommenderar den varmt. Det är en hjältebok. Vad Martin Luther King skulle ha varit stolt om han vetat att hans USA 40 år efter hans död skulle få sin första afroamerikanska president… En neger i Vita Huset, skulle Coretta kanske ha skrivit – utan att ha menat nåt plumpt skämtsamt.

Coretta Scott King med maken Martin Luther King Jr i bakgrunden.

                                                                                                                                                        Läs även andra bloggares åsikter om Martin Luther King

Read Full Post »

Inte redo än…

Jag läste i morse ett tänkvärt inlägg hos den kloka, men alltför hårt arbetande Stattinskan. Det handlade om att man ska gräva ner stridsyxan, att vår tid på jorden är för kort för att tjafsa och bråka – och att vår tid här på jorden kan ta slut när som helst, nästa sekund, till och med.

Och så läser jag boken om Martin Luther King. Denne svarte superhero som utövade icke vålds-protester, som vände andra kinden till, som bemötte våld med kärlek…

Jag gnuggar och nöter och försöker få in i min skalle att gamla stridsyxor ska grävas ner och andra kinden ska vändas till. Kärlek i stället för min ilska. Men mitt problem är stort: jag kan inte förlåta. Jag kan inte förlåta dem som gjort mig illa. Inte än. Jag jobbar på det, men jag är långt ifrån redo än.

Read Full Post »

Miraklet och kamper

För den som undrar kan jag meddela att Lotto-miraklet bestod av 21 pix. Notera då att mamma ska ha hälften eftersom vi spelar ihop.

Fästmön är skjutsad till jobbet och jag har handlat – och glömt hälften eftersom det inte stod på lappen. Tvätten är hängd och jag blir ensam här tills Anna slutar klockan 20. Det blir väl en del sittande vid datorn, men jag tänkte också läsa. Hittade ju en bok om Martin Luther King hemma hos mamma som jag tog hit efter utrensningen i november. (Jag tog typ fem eller sex böcker. Observera då att mellan 30 och 40 KASSAR med böcker gick till Återvinningen… Plus en massa andra grejor.)

En bild inifrån Återvinningen i Metropolen Byhålan. Butiken är enorm!

                                                                                                                                                  Boken är skriven av Martin Luther Kings fru Coretta och kom ut ett år efter att han blivit mördad. En mycket intressant bok! Man fattar inte att det ”bara” är 40 år sen vissa händelser utspelade sig, bland annat att svarta i USA inte fick röra sig hur som helst i samhället! Och idag har USA en svart president… Fantastiskt vilken kamp!

Det går inte att låta bli, men jag jämför alla minoritetsgruppers eller förtryckta gruppers kamper med varandra! De svartas kamp för lika villkor går att jämföra med HBTQ-folkets kamp, dövas kamp, tja…

Nu ska jag fortsätta min egen personliga kamp och kolla om det finns några arbetsgivare som söker desperat efter en erfaren informatör…

Read Full Post »