Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Marabou Polka’

Dags för veckans höjning – Gull – respektive sänkning – Gul. Inte svårare än så!

Here it goes:

Gull

  • Att få blogga i Skrivrummet (vilken ära och så roligt!)
  • Alla snälla (som kommenterade mina gästbloggerier)
  • Fästmön (som stod ut med mitt frånvarande jag under gästbloggsveckan)
  • Vintervit choklad (ersätter Marabou Polka i min chokladtopp!)
  • Att mamma beviljades riksfärdtjänst till jul så hon kan komma hit och hälsa på (i tre veckor, ba…)

                                                                                                                                                      Gul

  • Folk som inte fattar när man markerar stopp!
  • ”Jahapp! Vad ska jag göra nu då?-känslan”
  • Novembergrått (det går ju inte att fota!)
  • Varför återvänder förbrytaren till brottsplatsen???
  • Alla som säger att de ska ringa – och som inte ringer

Read Full Post »

En omtumlande dag går mot sitt slut. Jag har gjort bra saker idag, jag känner mig stärkt och gladare, betydligt gladare än jag var när jag skrev dagens första inlägg. Ändå är läget samma som i morse – men snart handlar det om 27 dar kvar till den totala förnedringen. Det är inte kul att tänka på detta. Det är INTE kul alls.

Framåt kvällen kom jag på att jag inte köpt onsdagens obligatoriska kvällsblaska med vidhängande TV-edition. Stegade därför över till Tokerian i rondellen. Inget roligt hände där mer än att en gubbe gick fram till scannerpistolerna och tänkte ta ut pengarna – bankomaten är belägen till HÖGER om pistolerna. (Jag fnissade för mig själv.) Jag behövde aldrig gå in utan kunde handla i kiosken utanför. Kiosken, eller förbutiken, som den kallas, har nyligen infört nummerlappar. Det fungerar… sisådär. En del folk tar lappar, andra bara köar som vanligt. Vi svenskar kan verkligen inte köa! Vi skulle behöva gå kurs i England. DÄR kan man köa! Kolla bara vid busshållplatserna!


Så här köar engelsmän.

                                                                                                                                                      Framåt kvällningen ringde Anna. Det kändes som om vi inte fick prata så mycket idag på dan när vi lunchade. Som vanligt höll jag låda med Jerry, Elias pratade mellan tuggorna och Anna fick som vanligt inte en syl i vädret men småskrattade då och då. En typisk ”familjelunch”, alltså.

Satt också och skrev ner utkast på åtta (8) gästbloggsinlägg – vad ger du mig för det?! Inledningsinlägget är klart och schemalagt för publicering tisdagen den 9 november klockan 06.03. Länk kommer när inlägget är publicerat!

I kväll hade jag beslutat mig för att glo på Efterlyst, men alltså jag tappade lusten för flera år sen när Brynolf Wendt försvann. Inte blev det roligare för att Leif GW Persson dök upp i programmet och kliade sig i huvet och pratade nasalt. Och inte har det blivit roligare för att Leffe nu är ersatt med Tommy Lindström med sin… intressanta frisyr à la överkammad flint, misstänker jag. Jag hade precis svalt en tugga Marabou Polka – det knastrar så härligt mellan tänderna och bitarna i chokladen ser ut som… tänder – när telefonen ringde. Det var mamma som ville veta lite mer om läkarbesöket och provtagningarna, jag hann ju bara ringa henne en snabbis mellan doktorn och lunchen.


Gotti, gotti!

                                                                                                                                                       När samtalet avslutades var det plötsligt reklam IGEN och då började jag läsa Utrensning. Jag måste säga att Sofi Oksanen lyckas! Hon lyckas skriva ordet ”toffel” i lite olika former fyra (4) gånger på de första 13 sidorna. Bara det…

Read Full Post »

Ja jag måste få välkomna måndagen lite också, jag tror att dagen känner sig mobbad annars!

Igår morse väcktes vi i Förorten av ett gäng smådjävlar barn som spelade fotboll mot en vägg. Klockan hade då ännu inte slagit åtta. En lördagsmorgon. Kan mycket väl tänka mig att det var så som Fästmön sa, att föräldrarna hade blivit smått galna på sina telningar inomhus och skickade ut dem för att få lite lördagsmorgonlugn inne. TACK för den! Detta bevisar åter igen att alla inte förstår ordet hänsyn.

I morse var vi redan vakna vid åtta-tiden, men låg och snoozade. Tjugo över åtta smög Elias in och väs-viskade:

Mamma! Nu har du elva timmar kvar på dig att rösta!

Och så, med lite högre röst:

Sov gott!

Ja, i det här fallet gör jag som vissa andra bloggare som har barn – lyfter fram dem!!! Nu är ju Elias visserligen inte MITT barn, men ändå, jag måste få skryta över några barn som finns i mitt liv och som jag tycker väldigt mycket om! Elias är ett av dem.

I vardagsrummet fortsatte sen valvakan av unge herrn. Vi hade fullt sjå att inte skratta för högt så det skulle höras. (Elias är en sån som har ”e käpp i owöva” – det vill säga, han stänger aldrig dörrar efter sig.) Vi hörde ord och uttryck som

[…] kollektivtrafik […] nya energikällor […] arbetgivare med småföretag […]

När jag sen skuttade upp ur sängen, för att mötas av doften av bränd pommes frites blandat med nybakade scones, var det en farbror på TV. Jag frågade Elias om han visste vem farbrorn var, men det gjorde han inte. Det var Lars Ohly.

Frukosten smakade bra, men illamående blev jag. Det är ju lite svårt att låta bli att ta om när det serveras nybakade scones. Och igår kväll, till TV-deckaren, blev det ett antal chilibågar och TVÅ rader Polka-choklad som slank ner. Men så är det också en finne som långsamt värker fram på hakan…

Nu är jag hemma hos mig och har städat av i badrummet och i duschrummet/toan. Ska nu fixa till mig själv och sen flyga in till Stockholm där jag ska dricka te och skumpa med Inna! En rapport om detta kommer självklart senare, på en blogg nära dig.

Read Full Post »

Dagens första undersökning på eftermiddagen var obehaglig, men jag överlevde. Mycket tack vare alla snälla som jobbar här runt omkring på olika ställen. Jag fick åka truck och det orkade inte den här gamla kroppen, så jag fick lägga mig när jag kom till mottagningen.

Och nu vilar jag efter dagens andra undersökning, en skiktröntgen. Dit fick jag åka säng, tack och lov. Jag är väldigt trött.

Telefonen har gått varm här, men just i denna stund orkar jag inte prata. Väntar på ett besked och bloggar under tiden. Till alla som ringer och messar, jag är så glad att ni bryr er, men just nu trött och lite orolig och jag orkar inte prata i telefonen. Jag hoppas att vännen CL inte blev stött, men jag var precis tillbakakommen och låg utslagen i sängen.

Mamma har jag ringt två gånger idag. Hon sitter nere i Metropolen Byhålan och är orolig, så jag måste ägna en del tid åt att försöka lugna henne. Fast jag vet inte med vad…

Resultatet av den första undersökningen KAN bli en operation, men inget är bestämt än. Läkaren trodde inte att det problemet orsakade de dåliga värdena. Och jag fick veta HUR dåliga värden jag har… Blev väldigt fundersam att jag ens orkar stå på benen… Men, som sagt, ont krut…

Resultatet av skiktröntgen är det jag väntar på just nu. Förlåt om jag hoppar lite i det här inlägget, men jag har påbörjat och pausat det några gånger och tänkte nu försöka få ut det!

Vännen L var uppe mellan de två undersökningarna och hämtade min nyckel. Får hit lite kläder i morgon bitti och så lite schampo, det vore skönt om jag orkade tvätta håret… Älsklingen är ledig i morgon och ska försöka ta sig hit en stund och hälsa på innan det är dags att hämta barn. Elias går ju i första klass och då är skoldagen inte så lång. Jag längtar…

Middagen i kväll blev två pannkakor, det var rätt gott och jag åt upp båda – som en duktig kicka! För här finns ju varken Marabou Polka eller glass som Systerdyster respektive Nillan ordinerade. SNYFT!


Dagens middag får godkänt.

                                                                                                                                               Jag har en nål och en slang med en boll i ena änden i höger armveck, vilket gör det lite svårt att skriva. Och eftersom jag är lite matt ska jag avsluta detta inlägg strax med en idolbild på Tofflan. TÄNK om det vore som på bilden på sjukhus…


Livet och hälsan är som ett roulettespel…

Read Full Post »

Dags för veckans höjning (Ligga, förstås!) respektive sänkning (Cigga). Här kommer det!

Ligga

  • Äntligen fyra dagars semester på hotell med Fästmön!
  • Kräftor (det är bara gott!) 
  • Marabou Polka (som jag inte kan låta bli att knapra på!)
  • Min nya Lyle & Scott-piké (som JAG tycker har fin färg, men somliga andra inte!)
  • Den rara fru Hatt (som hade mobilen påslagen i stugan när jag hade som värst ont! DET är omtänksamhet, det!)

                                                                                                                                                      Cigga

  • Vissa rökare (som inte fattar att de trots allt är blåstast eftersom de fortfarande röker)
  • Såna som ringer och messar före klockan tio till Anna – hon har semester! (Irriterande nog är det tyst i luren när hon svarar och numret går antagligen till en säljare… MORR!)
  • Såna som tycker att Pride får för mycket uppmärksamhet i media på bekostnad av andra grupper som barn som far illa med flera (Pride är EN VECKA om året. EN.)
  • Onda Lårkan (som gått och blivit Onda Vecket)
  • Besked (som dröjer/aldrig kommer…)

Read Full Post »

I natt hade jag nästan somnat när regnet kom. Sen låg jag och lyssnade, för jag tycker att det är så härligt att höra regnet smattra mot taket och veta att jag är inomhus och blir inte blöt…

Gårdagen var ganska seg. Jag var trött och hade ont, men nu tror jag – ta i trä – att inflammationen i lårkan är på väg att ge sig! Så här såg låret ut i morse:


Som du ser har stora delar av det inflammerade området antagit en gul färg. Det är ett gott tecken, har jag bestämt! Gult är visserligen fult, men det är ju samma som att det mesta som är nyttigt är äckligt, eller hur?

                                                                                                                                                             Igår blev det kycklingchorizo med bröd och en klick potatissallad till middag. Det gick fort och enkelt och var precis lagom. Just när jag höll på att micra bröden ringde mobilen. Det var min kompis Annoso (ja, stavningen är korrekt!) från Metropolen Byhålan. Fast hon satt i Pride Park i Stockholm och saknade mig… Jag blev rörd, förstås, och naturligtvis inte mindre ledsen för att jag inte kan vara där… Igår var det ju invigning och allting… I kväll är det veckans höjdpunkt, tycker jag, den årliga schlagerkvällen – och jag kan inte åka dit. Det är ett evenemang jag ”ALLTID” går på annars! Får försöka tänka att jag åtminstone slipper stöta på ett och annat knäpp-x som OCKSÅ ”ALLTID” går på schlagerkvällen.  Men det hjälper inte! Jag har ju ett och annat vettigt x också som går dit och som det är trevligt att träffa och dessutom… Schlagerkvällen… Det är som en bal på slottet för mig… SUCK!


Perelli var med och ylade förra året på schlagerkvällen. Här syns hon på storskärm, enda möjligheten att se nåt för folkmassorna… Då kan du som aldrig har varit på nån schlagerkväll på Pride kanske gissa att det är smockat med folk…

                                                                                                                                                             Jag avslutade kvällen igår med att glo på Orkestergraven på Kanal 9 och äta några bitar Marabou Polka. Det tröstade mig lite när jag tänkte på att jag missade invigningen…

I morse slog jag inte upp mina blå förrän prick klockan nio! Visst är det väl konstigt med tanke på att jag vaknade 4:44 igår?! Det är liksom ingen ordning med nånting. Tänk sen om jag får ett jobb och måste ha regelbundna sovtider… Hur ska det gå..? Huvudvärk hade jag också, men låret är ju bättre och DET är det viktigaste!

På tal om jobb skickade jag iväg en spontanansökan/intresseanmälan via e-post till ett företag som jag haft en hel del att göra med på mitt förra jobb. Två av killarna känner jag ganska väl – vi har träffats i många sammanhang, bland annat på en del konferense och seminarier. Tyvärr fick jag inget svar att mitt mejl kommit fram eller nåt – men jag gissar att även mindre företagare behöver semester ibland… Eller mindre och mindre… När jag tittar på deras hemsida inser jag hur det har växt…

Vidare fick jag faktiskt lön i tisdags! Den första sen januari 2009… Jag jobbar åt ett företag som kopplar ihop bloggare med andra företag och skriver en del inlägg här på bloggen som ger lite monitär utdelning. Och jag är faktiskt anställd, betalar skatt och så. Så min enorma nettolön i tisdags slutade på… 280 kronor! Men det är bättre än inget! Mitt arvode var lågt först, men har stigit allt eftersom jag utfört mina uppdrag. Och hittills har det blivit hela TRE (3) uppdrag. Tyvärr misstänker jag att det är nåt jag måste sluta med om jag ska gå på a-kassa, för då är reglerna STELBENTA. Spelar ingen roll att jag anger att jag har tjänat si och så – man får inte ha nåt ”lösaktigt” jobb utan det ska vara exakt bestämt i procent. LARV!

Nu ska jag gå och glo om det står nåt vettigt i dagens lokalblaska och sen är det minst sagt dags för frukost. För endel är det ju snart lunch… Fästmön och Elias skulle ner på stan idag och inhandla present, för pojken ska på kalas i morgon hos en klasskompis. Verkar vara en hyfsad dag för stadsbesök – det regnar inte längre men är inte stekhett heller. Bara grå himmel. I morgon ska Anna och jag åka och inhandla den sista presenten till Elias själv som ju fyller år på lördag!

Read Full Post »

Nej du, doktorn lille, till nån akut på Sjukstugan i backen åker jag INTE. Kommer just hem från dagens läkarbesök aningens förvirrad. Jag fick inte träffa min vanliga doktor och självklart hade dagens doktor något avvikande åsikter, ordination och diagnos än doktor Anders. Hmmm…

Jag hämtade i alla fall ut nåt nytt klet som ska smörjas på tre gånger om dan. Är det inte bättre till mitten av nästa vecka skulle jag höra av mig igen. Dagens doktor ville skicka mig till akuten för en grundligare titt, men eftersom vaden inte är påverkad och jag inte heller känner nåt konstigt i ljumsken vägrar jag att tro att det är propp. Även om min pappa hade typ åtta stycken. Men de satt liksom i underbenet, inte i låret där mitt onda sitter. Jag har sett hans proppben, minns hur de såg ut.

Det nya kletet är kletigare än kletigast och luktar dessutom skunk. Tröstar mig med en bit Marabou Polka så blir det säkert bra. Suck…


Ett par bitar av en sån här tror jag blir mycket bättre än ett besök på nån akutmottagning. Till den på Sjukstugan i backen åker jag definitivt INTE.

Read Full Post »

Older Posts »