Überpigga radioröster, tid och minne

Usch vilken trist dag att vakna upp till! Regnet har smattrat på taket från tidiga morgon. Jag vaknade av det ett par gånger. Ljudet inspirerade min blåsa, men jag lyckades hålla ut till halvsex-tiden, tror jag. Slumrade sen till igen för att hoppa högt en timma senare när klockradion brakade loss med nån hurtfrisk reklam. Såg att Fästmön hoppade högt i sin säng, men jag hoppas att hon kunde somna om igen. Varför måste vissa radioröster vara så überpigga på morgonen? Kanske för att tanken är att folk ska vakna – och hålla sig vakna så de kan lyssna på radio..?

En del radioröster är überpigga på morgonen.

                                                                                                                                                                                                                                                    Jag tyckte att jag hade så gott om tid i morse, men en timma gick snabbt. Jag hann inte skriva nån lapp till Anna och det irriterar mig. Hon är fortfarande Det Viktigaste i mitt liv – och så har jag inte tid… Jag hade lovat mig själv att aldrig säga just de orden:

Jag har inte tid!

Men nu har jag gjort det. Jag har snabbt insett att tiden har krympt rejält sen jag började ”jobba”. Samtidigt känner jag hur stimulerande det jag gör är. Jag tycker också att mitt minne har blivit bättre. Det misstänker jag hänger ihop med stimulansen. Trots det är det fortfarande stopp ibland. I morse kunde jag inte komma på vilken pressmeddelandeförmedlare vi har, till exempel… Men som kom det – och jag kom dessutom ihåg både användarnamn och lösenord när jag skulle logga in! Minnet är en konstig funkti0n… Jag knaprar mina piller och känner mig piggare, det är bara detta med minnet som fortfarande oroar lite. Därför gläds jag när jag noterar att det förbättras med intellektuell stimulans – även om det kommer vissa bakslag.

Idag jobbar jag med mina forskartexter och översättningar av dessa. Det är manusstopp idag och jag har hittills fått svar från 50 procent. Calle säger att det är mycket bra… Vidare ska vi jobba med ett nyhetsbrev, dock inte det elektroniska som vi hade hoppats på. Mallen för detta är nämligen fortfarande inte färdig. Det verkar ta tid att få fram detta enkla och jag förstår inte riktigt varför. Men min roll är inte att fråga, bara att utföra. Och det gör jag fortfarande med glädje!

Read Full Post »

En av-och-till-dag med tomt bås

Dagen började som igår – med ösregn. Det har varit höst i luften, med grå himmel, regn av och till samt blåst. Men när jag skulle åka hem sken solen en kort stund, så solbrillorna åkte på. I skrivande stund är det ett riktigt skyfall… Snacka om av-och-till…

Jag tog en annan väg hem och den gick fortare i rusningstrafik nu på eftermiddagen. På morgonen lär det bli den väg jag hittills har kört. Det är bitvis ganska långa köer och jag är förvånad att det är så med tanke på ”nya” E4:an. En del av vägen åkte jag i mitten av 1990-talet till mitt dåvarande arbete och faktum är att inte mycket har förbättrats vad gäller trafikframkomligheten… Man har petat in ett par, tre rondeller som ärligt talat varken gör från eller till.

Artikeln jag skrev igår hade blivit citat- och faktagranskad av intervjuoffret. I morse låg ett

Helt OK!-mejl

i min mejlbox. Kul! Det kändes bra också att få iväg det i tid för manusstopp. 

Resten av förmiddagen har jag mest jobbat med texter till webb och intranät, främst det senare. Det blev hela sju stycken, ett resultat som man väl får vara nöjd med..? Tyvärr kunde jag inte publicera dem eftersom jag inte har fått behörighet än – och det tycks ta tid… Vi får hoppas att det är grönt ljus i morgon.

God lunch idag blev den förfinade thaisoppan som Fästmön hade lagat till igår. Fast jag hittade bara en enda räka i den idag och dessutom skrev jag fel igår: det var inga bönor i, det var ju sockerärtor!.. En viss skillnad… Och jag ska vara halvvegetarian… 😳

Thaisoppa med purjolök och sockerärtor – och en räka idag.

                                                                                                                                                            Hemma i kväll möttes jag av ett tomt bås. Anna har gått/åkt och jobbat och jag ska hämta henne klockan 20. Det känns tomt och tyst och ensamt och konstigt – jag har blivit riktigt bortskämd av ”min” hemmafru de här senaste dagarna!

Jag vet inte riktigt vad det blir till middag i kväll, men det finns två raggmunkar i frysen, lingonsylt och kalkonskivor. Eller också tar jag det med mig i lunchlådan i morgon. Jag tror nästan det får bli så. Jag har just glufsat i mig en Crisp & Cerealbar mandel och tranbär och så kanske det blir nån rostad macka och ett glas mjölk som komplettering.

Min kväll ska jag främst ägna åt att beta av en strykhög som nu blivit gigantisk. Nu är det min tur att leka hemmafru. Eller husmor, som jag gillar att kalla mig. Jag är ju både så huslig och moderlig – NOT!

Read Full Post »