Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘människokött’

I vår familj finns det en person som använder ett ord som börjar på f och slutar på a när h*n blir arg. Jag tycker inte att det är så trevligt. Det handlar om att jag tycker att ordet i sig är fult, men kanske också att man inte ska missbruka det. Men idag brukade även jag detta ord. Högt. I min ensamhet.

Vi har väl alla nån gång fått spel på Glad-Pack? Du vet den där rullen med plast som aldrig vill rulla ut sig när man ska ha en bit. Och där man sen alltid skär sig på den vassa kanten på kartongen, den kanten som skär igenom människokött men inte plasten. VEM I H-E DÖPTE SKITEN TILL GLAD-PACK??? Den borde spöas upp. Rejält. Det är väl ingen som blir glad av denna förtretliga plastrulle???

Glad-Pack gör i alla fall inte mig glad…


Denna samling
hushållsartiklar av arten

nödvändiga, men skitirriterande

kompletteras av aluminumfolie. Eller från och med idag av mig benämnd Folie-F***a. Varför då då? Joo… Här står jag, sjuk och halvdöd, på eftermiddagen efter att med nöd och näppe – och till mina belackares förtret – ha överlevt mina fruktansvärda magplågor och ska förbereda dagens middag. Kokt potatis och lax med citronsås, dill och sparris, hade jag planerat. Tinade firren, la de fyra laxblocken i ugnsfast fortm, hällde på sås och dill. Det var då folien kom in i bilden. Jag skulle täcka formen med folie och ställa den i kylen till dess att Fästmön var hemhämtad och maten skulle tillagar.

Med sjukdomsdarriga, febersvettiga händer försökte jag riva loss en lagom bit folie. Vad händer? Jag tappar rullen – OCH HELA J***A SKITEN RULLAR UT SIG PÅ KÖKSGOLVET! Har du försökt rulla tillbaka folie på en papprulle? Det är ingen idé att du ens försöker, det går inte.

F***A F***A F***A!

skrek jag i min ensamhet. Så nu har grannarna verkligen fått vatten på sin kvarn – hon där uppe (= Petite Moi) är lite… och så knackar de sina pannor och nickar menande.

Till slut fick jag väl upp skiten folien något så när, men den får absolut inte plats i kartongen där den ska ligga. Titta så det blev…

Nej, det går ju inte längre att få plats med filierullen till höger i dess pappförpackning till vänster, det ser man ju med blotta ögat.


Så nu har jag
två icke-favoriter i köket – Glad-Pack och Folie-F***a. Vad har du för hatobjekt i köket???

Read Full Post »

En frysbox som innehåller en massa kött. Men det är inte griskött utan människokött. Elsa Karlsson blir smått hysterisk när hennes hund hittar en fot… Jag har just avslutat läsningen av Christina Larssons bok Slaskjobbet, en av två böcker som den snälla S skickade mig i ett bokpaket!


En slaktarhistoria!

                                                                                                                                                                    Ett antal frysboxar med kroppsdelar från människor dyker upp. De mördade visar sig vara fyra män som försvunnit spårlöst från sina familjer. Fallen hamnar på kriminalkommissarie Ingrid Bergmans bord. Hon har nyligen återvänt efter en sjukskrivning sedan hon råkat illa ut under ett tidigare fall. Samtidigt slåss Ingrid mot sina andra demoner, familjen. Nåt svårt har hänt henne för elva år sen. Först antyds det bara vad det handlar om, men så småningom får man veta i stora drag.

Detta är knappast att klassa som stor litteratur, men Christina Larsson har förmågan att skapa en spännande berättelse med flera vinklar och mycket blod. Problemet är bara att det känns som om jag har läst det förut. Jag ser alltför många likheter. Ingrid Bergman påminner en hel del om Inger Jalakas hjältinna Margareta Nordin och Mons Kallentofts Malin Fors – båda har till exempel komplicerade förhållanden till sina föräldrar och en av föräldrarna dör – precis som Ingrid Bergman. (Ingrid Bergmans pappa dödförklaras för övrigt på samma sjukhus som min pappa…) Och just den HÄR boken, Slaskjobbet, påminner även om en av Unni Lindells böcker vad gäller mördaren. 

En annan invändning jag har är att det förekommer en del grammatiska språkfel i Slaskjobbet, till exempel står det ”hennes mamma” när det borde stå ”sin mamma”, på nåt ställe är det obestämd form i stället för bestämd etc. MEN… Detta är en spännande bok och jag tror att Christina Larsson kan bli riktigt bra. Om några böcker. Medelbetyg tills vidare! Men jag tänker ge Christina Larsson fler chanser, det är säkert!

Read Full Post »