Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘människa’

Ett omorganiserat inlägg.


 

Kära Statsministern, Gud eller Nån!

Nu tycker jag att det är dags att du ger mig den där posten som generaldirektör vid Myndigheten. Myndigheten och jag har haft så många mindre lyckade möten och eftersom jag får göra allt arbete i princip själv kan jag inte hjälpa att jag tycker att här behövs en Omorganisation. Ja, med stort O. För en myndighet som inte lever upp till sitt namn, som inte utför det namnet säger att den ska göra, behöver ses över. Rejält. Med en teoretisk högtryckstvättmaskin.

Du kanske hävdar att ett namnbyte skulle vara enklare. Betänk då bara alla miljoner som skulle behöva läggas på att låta en extern aktör skapa en ny grafisk profil. Nej, just det. Inte värt det. Dessutom tror jag att även du tror och vill att tanken med Myndigheten var god – och den har möjligheter att faktiskt leva upp till sitt namn! Med rätt uppdrag och efter en rejäl ”tvätt”, alltså.

Inne i biltvätten

Det behövs en rejäl högtryckstvätt.

 


Det är här jag kommer in.
För jag har ju fått göra allt från handlingsplaner och att tipsa om tester och hur man genomför stormöten med heterogen målgrupp till att få återkoppling av rapporter, telefonsamtal och e-post, få till stånd personliga möten samt coachning inklusive översyn av handlingar. Med mera. Jag börjar bli trött på att få göra det utan lön.

Det finns mycket kompetens inom Myndigheten, men du förstår, Kära Statsministern/Gud/Nån, de som vill göra nåt bra lyfts inte fram. I stället får vi ”kunder” träffa oengagerade och sömniga personer i nån sorts Tröstlöshetens väntrum. Ett väntrum fyllt av den där ovan nämnda heterogena målgruppen. Eller människor, med ett annat ord.

Först och främst vill jag därför flytta ner ett antal frontfigurer från Myndighetens telefoniska Kundtjänst till golvet. Där sitter en massa duktiga och lösningsorienterade Myndighetsanställda. Jag pratade med en senast i morse. Anita gjorde verkligen allt för att hjälpa mig. Men till vilken nytta när Myndigheten inte ens svarar i telefonen..?

Ta då ner dessa frontfigurer till Tröstlöshetens väntrum så att de får göra det braiga jobb de gör per telefon fast på golvet. För de anställda som står där har till och med svårt att ordna de mest basala ting som att beställa biljetter. I verkliga livet skulle vi aldrig acceptera att en kund först får höra

jag ordnar det nu under eftermiddagen, lita på mig

till att nästa dag skamset få lyssna till ursäkten

det kom sjukdom emellan.

Det duger inte när detta kan orsaka inte bara irritation utan inkomstbortfall och framtida men för kunden. Kunden befinner sig nämligen i en väldigt utsatt position och sånt som sjukdom existerar inte på kundens papper. Däremot i verkligheten, förstås, men det får kunden hantera bäst den vill.

telefoner

Ta ner frontfigurerna från den telefoniska Kundtjänsten till golvet.


Som steg två
vill jag se till att alla anställda handläggare går en kurs i att svara i telefonen alternativt att ringa tillbaka samma dag. Att bara ha kontakt via e-post räcker inte när det handlar om Myndighetens uppdrag. Det rätta uppdraget, vill säga. Det räcker inte heller att hänvisa kunder till att googla (!) – uppenbarligen kan varken en del kunder eller anställda det. Då måste man prata. Igår såg jag ett förträffligt exempel på hur en anställd bemötte och hjälpte en kund i tårar. Mer sånt!

Det tredje steget är att anställa byråkrater vid Myndigheten som vill vara lite mindre byråkratiska än ”alla andra” och lite mer flexibla. Nöjda kunder skapar nämligen nånting som kallas goodwill. För kunder pratar med varandra och åsikter sprids från mun till öra till mun i alla oändlighet. En dag kan det faktiskt vara så att även Myndigheten behöver rekrytera personal AKUT. Men vem vill jobba på ett ställe som de flesta/många tycker illa om?

Kära Statsministern/Gud/Nån, jag kan räkna upp ännu fler steg och jag kan tala om för dig hur stegen skulle kunna genomföras. MEN… och här kommer det: det krävs en insats från dig också:

Myndigheten behöver nämligen få rätt uppdrag
och tillräckligt med resurser för att utföra detta på bästa sätt.

Jag kan dessutom mycket väl tänka mig att de anställda som har tätast kundkontakt IRL får arbetstidsförkortning. På så vis blir myndigheten ett föredöme när det gäller att måna om sina anställda. Vidare kan även Myndigheten sätta fler människor i arbete och bidrar på så sätt också till att minska arbetslösheten här i Sverige. Och sen vill jag inte höra talas om särskilda satsningar på unga och utlandsfödda! Alla människor har lika värde, sägs det och det betyder att alla kunder hos er har rätt att få hjälp till en framtid. För om vissa grupper ska få särskilda förmåner kan vi lika gärna införa ättestupa igen.

Nå… När kan jag tillträda GD-posten?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

HimmelstrandTänk dig att plötsligt en dag vakna och inse att du i princip befinner dig Ingenstans. Rent logiskt måste du vara Någonstans. Men varken el, vatten eller GPS:en fungerar och radion spelar bara gamla dängor av Peter Himmelstrand. Det är vad som händer husvagnsfolket i John Ajvide Lindqvists skräckroman Himmelstrand, en bok som kom ut förra året och som jag fyndade på Röda Korset i Uppsala för 25 kronor.

Fyra husvagnar med därtill hörande människor och djur förflyttas till en sorts tomhet. De försöker ta reda på vad som har hänt. För att kunna göra detta måste de konfronteras med sina värsta rädslor. Rädslor, som har formen av en svart tiger, Den Vite, Blodgubben med flera. Till viss del försöker de samarbeta, men många aggressioner kommer upp till ytan. Allting ställs på sin spets och frågan är om man ska rädda sig själv och bryta med det förflutna eller hålla samman med dem man älskar – om nu kärleken ens är stark och äkta.

Jag får lite tankarna till skärselden där människor ska renas. Men samtidigt får jag en känsla av att människorna i de fyra husvagnarna redan är döda. Det är en märklig och läskig bok och kanske inte en av författarens bästa. Slutet känns lite hopkrafsat, liksom för att just få slut på berättelsen. Berättelsen i sig är annars är riktigt bra och tänkvärd. Betyget dras emellertid ner lite av slutet.

Toffelomdömet blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett nekande inlägg.


 

Rönnbär

Sura bär. Lika sura som nej…

Nej, nej, nej! Så kan man sammanfatta den här dan, trots att jag har fått mycket gjort. Det har visst andra också fått. Dagens vanligaste ord är nej, nämligen. Jag undrade just. Det svider rejält att trots erfarenhet och examina få nej. Samtidigt är det föga förvånande när det gäller just denna arbetsgivare. Flera frågor hos den tycks aldrig få några svar. Väntar man ut den överklagande, eller?

Surt! sa räven om rönnbären

och Tofflan tvingas bita i det sura äpplet. Ett alltmer krampaktigt bett. Fast idag blev jag mest förbannad. Hur ska jag kunna vinna? Ska jag dra ifrån eller lägga till?

En tur ut skulle jag idag. Först ett par måste-ärenden, sen skulle jag ta en promenad. Jag hade bilen med mig och det var just… tur. För det började hagla.

Nu får jag nöja mig med en senare promenad. Ärendelistan är lång idag. Jag har lust att bara säga nej jag också. Nej, nej, nej!

Reklam från Bokus trillade in inboxen. Den fjärde delen i Stieg Larsson Millenniumserie ska komma ut i augusti. Stieg Larssons serie ska slutföras av David Lagercrantz. Enligt Dagens Nyheter är boken redan färdig – manus har lämnat författaren och landat hos förlaget redan i november förra året. Boken blir på över 500 sidor och ska ges ut i 35 länder, några av dem samtidigt som Sverige. Det känns inte riktigt bra. Det känns… nej, nej, nej… Ändå satte jag nyss upp boken på min inköpslista. Jag är bara människa. Jag vill ha ett slut på saker och ting. Inte bara… nej, nej, nej.

 

 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ösigt inlägg.


 

Natt öfver Upsala på min köksbänk

Denna ska läsas och omskrivas!

Det är så där ibland. Att allt liksom händer på en gång. Man kan säga att det har varit en sån dag. Papper som skulle skyfflas IRL och digitalt fixade jag under förmiddagen medan jag laddade för viktiga saker. Under tiden trillade en spännande prosadikt in för läsning och recension. Det är lite mycket nu, så jag kan inte säga exakt när den kommer. Tills vidare får du nöja dig med att beskåda det skitsnygga omslaget, signerat Peter Bergting. Själv har jag gläppat i häftet och läst lite grann. Med blyertspenna, förstås.

Det väntade samtalet kom en minut före utsatt tid och varade en halvtimme. Flera frågetecken rätades ut och så blev det ett och annat utropstecken. Men att utbrista

Hurra!

är alldeles för tidigt än. Eller på sätt och vis enades vi om ett smärre

Tjolahopp!

i alla fall – vilket faller under kategorin

Alltid något, bättre än inget.

Eftersom ingen har undrat vad det handlar om behåller jag det för mig själv och de närmast sörjande.

Scarf med döskallar

På träff med döskallar.

På eftermiddagen for jag iväg på döskalleträff. Det har inte ett skit att göra med den Döskallelista som finns i den här bloggens huvud, vilket jag är synnerligen glad för! Två timmar försvann hur snabbt som helst och jag hann med ett par ärenden dessutom. Fortsättning ska följa i ett sällskap utökat av såväl mopsar som människor.

I morgon kommer älskade Fästmön. Jag hinner inte städa innan dess, så jag hoppas att hon inte är lika känslig för damm som jag är. Min näsa har kliat otroligt idag. Kanske är det alldeles förfärligt dammigt här. Men när jag googlade på det kom jag fram till att det betyder att pengar är på väg. Näsan kliade MYCKET idag, för övrigt.

En liten tur bland de bloggar jag följer hinner jag nog med innan en vän ringer. Och sen är det ju dags för mina antikviterade grå celler att jobba klockan 20.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett redovisande inlägg.


 

Nej, jag är ju inte alltid snäll, som bekant – jag är ju människa! Och förra söndagen beslutade jag mig för att skoja lite. Jag ville kolla om du hade koll på årtalen när Tofflan undrade hur många julklappar du fick i år. Själv fick jag ju en julklapp i år, den av min yngsta bonusdotter. Men i julas, det vill säga förra året, fick jag några fler… Hängeru me? 😉

Så här fördelade sig de 23 inkomna svaren:

61 procent (14 personer) svarade: Mellan en och fyra. 

17 procent (fyra personer) svarade: Fler än tio.

13 procent (tre personer) svarade: Inga. 

Fyra procent (en person) svarade: Mellan fem och tio. 

Fyra procent (en person) svarade: Other:
Mäter inte mina julklappar i antal utan i tanken bakom innehållet.

Stort TACK till dig som klickade ett svar och jag hoppas att du inte tog illa upp för att jag skojade lite! Nån ny fråga kommer inte – i alla fall inte idag.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett citerande inlägg till.


 

Gissa boken!

[…] Det jag en gång hade har jag förlorat, och jag kan inte få det tillbaka. Det är förstört en gång för alla. Det går att ta ifrån en människa precis allt. Jag menar inte ägodelar, inte något sånt. Eller det fysiska livet. Jag menar allt det som gör det meningsfullt att leva. […]

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett citerande inlägg.


 

När människor gör ont gör böcker gott. Just nu flyr jag in i Linda Olssons I skymningen sjunger koltrasten, en bok som jag tror FEM skulle uppskatta särskilt mycket.

Citat om böcker ur I skymningen sjunger koltrasten

 

I skrivande stund känner jag mig som Elisabeth, Elias OCH Otto.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rent inlägg.


 

I början av veckan hämtade jag ett paket från Ecover med två produkter som jag ville testa. Det ena var diskmedel, det andra en flaska med allrengöring. Produkterna innehåller så lite giftiga ämnen som möjligt och är dessutom snabbt biologiskt nedbrytbara, enligt följebrev och webbplats. Företagets produkter är inte bara snälla mot miljön utan även mot människor.  Det tyckte jag lät bra. Går jag till min egen person lider jag då och då av eksem på främst händerna. Särskilt på vintern. Och mina luftrör har fått mer och mer svårt att inte bli irriterade av mitt nuvarande allrengöringsmedel.

Ecover diskmedel

Doftar svagt och fräscht, men vad 17 är tensider?

Diskmedlet doftar svagt, men gott och fräscht. Det innehåller citron och aloe vera enligt etiketten. På baksidan står angivet, i mikrostorleksgrad på bokstäverna, att man tar 1,6 teskedar (åtta milliliter) diskmedel till fem liter vatten för smutsig disk och hälften för mindre smutsig disk. Diskmedlet innehåller mellan fem och 15 procent anjoniska tensider, men mindre än fem procent nonjoniska tensider. Jag har googlat på detta, men jag har inte hittat några riktigt bra förklaringar nånstans. Det jag har läst mig till är att anjoniska tensider är bra mot smuts och fett och att de är vattenlösliga. Nonjoniska tensider är bra rengörare vid låga temperaturer, men de är giftigare för fisk än anjoniska. Samtidigt är nonjoniska tensider lätt biologiskt nedbrytbara. Innehållsförteckningen på baksidan säger inget om att medlet ska innehålla citron, vilket står på etiketten på framsidan. Däremot står det att disk-medlet innehåller aloe veraextrakt, men mindre än fem procent av detta. Medlet är tillverkat med låg-energiprocesser och av förnybara växtbaserade och mineralbaserade ingredienser, enligt baksidan. Vad som är vad framgår dock inte.

Jag börjar med att prova diskmedletlätt smutsad och färsk frukostdisk. Det går som en dans. Mina händer blir lite torra, men jag får inga utslag. Nästa provdisk består bland annat av en kastrull med tomatsoppa. Kastrullen blir finfint ren utan problem. Mjölkglaset får ingen kvarvarande fet hinna efter disken heller.

 

Allrengöring

Allrengöring i en praktisk flaska, men även här undrar jag över innehållet.

Ecovers allrengöring kommer i en praktisk sprejflaska. Flaskan är för övrigt gjord i Plantoplastic, en blandning av sockerrör och återvunnen plast. Lite fundersam blir jag emellertid när jag läser innehållsförteckningen på flaskan. Där står nämligen inte vad allrengöringen innehåller, utan bara vilka ämnen den innehåller lite av. Som till exempel dessa nonjoniska tensider.  Parfym, vatten och alkohol vet jag vad det är och dessa ämnen är det också lite av. Det låter lovande för mina eksem, i alla fall!

Första gången jag testar allrengöringen är på min spishäll. Det doftar fräscht och lagom mycket och ytan blir ren och blank utan att jag behöver gnugga för mycket eller skrapa. Däremot är mdlet inte särskilt effektivt mot gamla fläckar på köksbänken (laminat) eller kalkfläckar. När jag provar medlet på brickan i metall under diskstället tar det snabbt och lätt bort färska kalkfläckar.

I ett badrum provar jag allrengöringen på ett handfat och på toalettlocket i hårdplast. På handfatet fungerar det OK. Det blir rent, men inte lika blankt som med mitt vanliga rengöringsmedel. Toalettlocket blir randigt och inte alls bra.

Luftrören reagerar lite på allrengöringen, men betydligt mindre än när jag använder mina vanliga rengöringsmedel.

 

Överlag gillar jag båda medlen. Det jag däremot inte gillar är innehållsförteckningarna. Det hade varit bra med lite bättre förklaringar av ämnena, gärna i läsbar gradstorlek på bokstäverna, så att vanligt folk förstår! Man kan få plats med en bra innehållsförteckning om man gör en utdragbar sådan bakom en etikett på förpackningen/flaskan.

Vidare saknar jag uppgifter om priser och var jag kan köpa varorna. Självklart kan jag titta och säkert hitta på nätet, men i ett enpersonershushåll är det oftast enklast att kunna köpa såna här medel i sin vanliga livsmedelsbutik.

Sen var det förstås inte särskilt miljövänligt att skicka varorna till ett utlämningsställe som gjorde det nödvändigt för mig att ta bilen dit…

Det samlade Toffelomdömet dras ned av innehållsförteckningarna, som gör att jag känner mig osäker på miljövänligheten, leveransen samt att medlen inte fungerar så bra på vissa material och fläckar. Men det blir ändå klart godkänt med ett plus!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minihalv-rosa-toffla-mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Läsarna i Broken Wheel rekommenderarI mitten av augusti beställde jag en härlig hög med böcker från Bokus. Läsarna i Broken Wheel rekommenderar var den näst sista i högen. Lustigt nog är den skriven av en svensk författare, Katarina Bivald. Det såg jag inte först. Detta är dessutom hennes debutroman.

Svenska Sara har nyligen blivit arbetslös efter att bokhandeln hon jobbade i har slagit igen. Hon har sen ett tag brevväxlat med amerikanska Amy, en lite äldre kvinna från hålan Broken Wheel. De båda har bland annat bytt böcker med varandra och Amy har berättat mycket om Broken Wheel och folket som bor där. Sara, som förstås är en bokmal, åker dit. Men när hon kommer fram visar det sig att Amy har dött. Sara bestämmer sig ändå för att stanna de två månader hon har turistvisum för. Och det blir inte bättre än att Sara, tillsammans med småstadsborna, öppnar en bokhandel.

Det här är en härlig bok om en riktig amerikansk byhåla – som jag tror enbart existerar i författarens fantasi. Icke desto mindre, det är en söt historia om en tjej som hellre läst böcker än umgåtts med människor och rest. Sen blir det liiite dravligt mot slutet med kärlek och så. Ändå tycker jag att det är en riktigt bra bok om såväl kufar som kärleken till böcker. Ett litet HBTQ-tema har smugit sig in också, fast det känns mest krystat.

Toffelomdömet blir högt, men inte riktigt det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minihalv-rosa-toffla-mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett självpeppande inlägg.


 

Min skugga

Tack för att jag orkar pressa mig lite till.

Det går sakta men säkert framåt. Nu har jag redigerat mer än två tredjedelar av mitt manus. Förhoppningsvis gör jag klart det sista under morgondagen eller på onsdag. Avslutningen måste jag granska lite mer ingående, så det kan ta längre tid.

Jag jobbar så jag mår illa. Jag mår jätteilla fysiskt. Det är som om sjukdomar och elände kommer tillbaka från det förgångna.

Så nu går jag ut i det verkliga livet resten av den här höstdagen. Jag måste få lite ljus och luft, höra människor tala, se människor röra sig, umgås med Fästmön, få barret avskalat. Det är så väldigt, väldigt intensivt just nu.

Tack för att jag har kommit så här långt! Tack för att jag har orkat! Tack för att jag orkar pressa mig lite till!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »