Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Mannen på taket’

Ett inlägg om en dokumentär.


 

I måndags kväll visade SvT en dokumentär om och med Maj SjöwallJa egentligen handlade den lika mycket om Per Wahlöö, hennes partner. Men Per Wahlöö gick bort alldeles för tidigt det år han skulle fylla 49. I den här dokumentären berättar Maj Sjöwall om deras liv och författarskap.

Sjöwall Wahlöö

Maj Sjöwalls och Per Wahlöös projekt var att ge ut tio polisromaner.


För den som är obildad kan avslöjas 
att författarduon ligger bakom Beck & co. Det sägs att de förnyade deckargenren och skapade den moderna polisromanen, den med en touch av samhällskritik. Jag kan bara hålla med. Sjöwall-Wahlöös böcker var nyskapande när de kom och de är helt unika.

I den här dokumentären berättar 80-åriga Maj Sjöwall om både deras böcker och om familjen. Paret reste mycket, vanligen för att skriva. Och böckerna skrev de om nätterna, för hand. På morgnarna, när de inte var på resande fot, förstås, såg de till att barnen kom till skolan innan själva sov större delen av dan efter sitt nattliga arbete.

Men författarlivet var inte enbart guld och gröna skogar. När Sjöwall-Wahlöö skrev sina böcker gick det knappt att leva på arvodet. Och när Per Wahlöö gick bort levde hans kvinna väldigt påvert ett tag. Till dess att böckerna fick en renässans och hon en agent – och böckerna eller karaktärerna filmatiserades.

Jag föredrar förstås böckerna framför filmerna. Det vill säga de senare Beckfilmerna, som jag tycker har ballat ur totalt, på ren svenska. Mannen på taket, däremot, den från 1976, vill säga… I bokform är nog Roseanna min favorit. Det var den första boken i deras projekt om tio polisromaner. Händelserna i boken utspelar sig på Göta kanal med nån glimt från Metropolen Byhålan som bonus.


Men vilken bok är DIN favorit??? Eller föredrar du filmerna??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!


Missade du dokumentären kan du kika på SvT Play
eller på repriserna på fredagen den 8 januari kl. 1.25 och lördagen den 9 januari (2016) 6.15.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


 

Mannen på taket År 1976 var jag 14 år. Jag gick på bio då och då med mina kompisar. En av filmerna jag såg som jag har bestående minnen av är Mannen på taket. (Bland annat minns jag biobesöket för att min vän FEM fick ett skrattanfall under en av reklamfilmerna.) Jag hann precis hälla ner mig i tid framför TV:n när SvT1 visade filmen direkt efter en dokumentär om författarparet Sjöwall-Wahlöö. (Dokumentären spelade jag in och ska kika på i kväll, kanske.) Filmen är baserad på en av deras deckare, Den vedervärdige mannen från Säffle.

Filmen börjar riktigt obehagligt: en patient mördas i sin säng på sjukhuset, ett regelrätt blodbad. Det visar sig att mannen är polis – och att han som sådan var ganska… vedervärdig. Men kårandan inom polisen är stark och det är tack vare den han har klarat sig. Tills nu. Mördaren är en person som vill hämnas och det blir inte bara den sjuke polisen som får sätta livet till. Mannen tar sig upp på ett tak i Vasastan och börjar skjuta vilt omkring sig. Men det är inte allmänheten han vill åt utan poliser…

Den här filmen har 40 år på nacken. Nästan alla skådespelare – utom Sven Wollter (som för övrigt visar sin snorrkas) – i filmen – inklusive dess regissör – är döda. Det är så tittaren vet att filmen är gammal. Kläder och bilar avslöjar det förstås också liksom avsaknaden av mobiltelefoner, men förutom det… Filmen håller fortfarande! Den är fortfarande spännande och obehaglig och mycket skickligt gjord, särskilt helikopterscenen vid Odenplan. En annan stark scen är när mannen just skjutit sina första poliser och en liten knatte kommer cyklande på en trehjuling.

Alla som har spelat kommissarie Martin Beck kan slänga sig i väggen: Carl-Gustaf Lindstedt ÄR och kommer alltid att vara Beck för mig. Thomas Hellberg är också betydligt bättre än han… vahetteran Micke nånting… i rollen som Gunvald Larsson.

Toffelomdömet blir det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Tegelstenen Tusen svenska klassiker av Jan Gradvall, Björn Nordström, Ulf Nordström och Annina Rabe är egentligen en bok man bläddrar i. Jag läste den från pärm till pärm. Och äntligen höll jag i en tjock bok som dessutom var rolig och lärorik!


Liten bild på en stor bok!

                                                                                                                                                       Den här boken innehåller svenska klassiker från kulturvärlden. Boken börjar 1956 och avslutas med en enda klassiker 2009. (Skälet till det låga antalet klassiker det sista året är säkerligen för att boken kom ut då!) Böcker, filmer, musik och TV-program liksom, naturligtvis, artisterna, journalisterna, underhållarna, författarna med flera bakom verken, presenteras. Varje klassiker får minst en spalt i boken, som för övrigt inte är paginerad.

Jag läste Tusen svenska klassiker med penna i hand och kryssade för de klassiker jag kände till/hade läst/hört/sett etc. Före läsningen trodde jag att jag var ganska kulturellt allmänbildad, men nu inser jag att det saknas kryss lite här och var…

Roligast är en del små faktauppgifter, till exempel att Stig i ICA-reklamen är den som vrålar

Lägg av!

i början på Nationalteaterns låt med samma namn…

Exempel på några klassiker i boken är Sudda Sudda (Gullan Bornemark), Kung Liljekonvalje av dungen (Maria Lang), Drop in (TV-program), Ta av dej skorna (Povel Ramel), Kullamannen (TV-serie för unga), Den närsynte bofinken Knut (Eva Rydberg), Martina (dokumentär av Tom Alandh), Mannen på taket (film), Jack (Ulf Lundell), Sommaren är kort (Tomas Ledin), ABC (Anna Book), Diggi loo (Herreys), Antikrundan (TV-program), Änglagård (film), Aprilhäxan (Majgull Axelsson), Sommartorpet (TV-serie)… Och många, många, många fler!!!

Läs den här boken! Den är skitbra!

Read Full Post »