Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘många’

Ett ombytligt inlägg.


 

Häromdan läste jag om konstnären Ernst Billgren i Dagens Nyheter. Han ska byta både namn och stil, det förra till Wilhelm von Kröckert, det senare på måleriet.

Inte vet jag om namnet blir till det bättre eller sämre, men lite… ovanligt låter det allt. I själva verket är det ett återvändande till rötterna i Tyskland. Eller om det är ett sätt att få uppmärksamhet. Enligt Ernst… nej Wilhelm von Kröckert handlar det också om att testa vilken betydelse det personliga varumärket har. Han säger bland annat i artikeln:

[…] Jag vill undersöka en eller två saker i varje utställning som jag gör. Den här gången är det om allt verkligen hänger på ens varumärke – eller om det också har någonting att göra med vad man skapar som konstnär. Hur konsten är utförd. Konstkulturen handlar ju så mycket om just varumärken i dag […] 

Vad gäller hans måleri sägs tavlorna bli rävfria. I stället ska han utgå från sina inre bilder. TV-spel och kretskort i mönstren och grälla färger.

Tja… det kanske är dags att göra en Ernst. Billgren, alltså. Eller jag menar Wilhelm von Kröckert. (Icke att förväxla med tvillingarna Höckert från Metropolen Bylhålan, där det fanns MÅNGA Höckert, för övrigt). Jag har länge funderat på att byta till mitt första förnamn och använda mitt tredje förnamn som efternamn. En gång, på en arbetsplats jag snart har förträngt, skrev jag detta ”nya” namn på en whiteboard. Det tog fem minuter innan den första i huset kom springande och undrade om vi anställt en ny person på avdelningen.

Ett alternativt nytt namn kan vara det efternamn min släkt hette på pappas sida innan vi fick ett soldatnamn. Det är ett ganska vackert och tämligen ovanligt namn.

I sociala medier och i cyberspace kan det hända att man byter både namn/nick och ställe också. Kanske till och med… kanaler och genrer. Och vad jag menar med det är…

for me to know and for you to find out…

Tofflan i sin Leffemössa

Tofflan eller GW?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett redovisande inlägg.


 

Nobelpristagaren i litteratur 2014 har utsetts. Tofflan är en nyfiken en och undrade därför om du har läst nåt av Patrick Modiano, han som ska prisas. Få hade läst monsieur M, men många svarade på min fråga.

Så här fördelade sig de 29 inkomna svaren:

66 procent (19 personer) svarade: Nej. Jag har aldrig hört talas om människan.

21 procent (sex personer) svarade: Nej. Och jag tänker INTE läsa nåt heller! 

14 procent (fyra personer) svarade: Nej, men jag ska. 

Ingen svarade: Ja, det har jag. eller Nja, jag har nån bok av honom i mina gömmor som jag har TÄNKT att läsa.

Stort TACK till dig som deltog! Och som vanligt hoppas jag att du kollar in den nya frågan här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett egoistiskt inlägg.


 

Den 4 juli

Den 4 juli är MIN dag och ingen annans.

Idag är det MIN dag! Det har det varit ända sen den där dan i juni på äldre stenåldern när jag döptes. Att det tillkommer andra som försöker sno åt sig dan gillar jag inte!

MIN dag började jag med lite sovmorgon, faktiskt. Ända till halv åtta. Maj gadd, det får inte bli en vana… Kan ge mig den på att jag är astrött i morgon bitti när jag behöver gå upp i tid eftersom jag har ett tåg att passa… Nåja, det får bli högst ett glas rött till maten i afton.

Den första stunden på dan försöker jag för det mesta stänga ute privata delar av sociala medier, telefoni och mobiltelefoni för att ägna mig åt jobbsökeri. Det är inte för att jag vill vara otrevlig utan för att jag behöver sitta koncentrerat och skriva, kanske leta. Idag hade jag tre annonser reserverade för jobb som skulle sökas. Men en annons blev borttagen under natten. Fick därför ägna en stund åt att leta en ny. Desto bättre, faktiskt, för jag hittade ett jobb som jag verkligen skulle bli glad om jag finge (<== notera konjunktivformen!)

Grattis från KlaraMedan jag satt och knåpade ihop en otroligt säljande ansökan (<== ironi) trillade det in gratulationer per sms. Underbara, arga Klara studerar uppenbarligen kalendern! TACK! Jag skäms faktiskt, för jag lyckades missa Klaras födelsedag för ett tag sen… Men det handlar kanske om att det har varit rätt mycket omkring mig de senaste månaderna. Jag har fått lite svårt att sortera vad som är viktigt och vad som är mindre viktigt i livet. Vänner som Klara sorteras definitivt under kategorin VIKTIGT!

En del av förmiddagen har jag ägnat åt att slåss lite med Storebror, min gamla dator. Jag behöver verkligen köpa en ny och hoppas att det blir en shoppingtur nästa vecka tillsammans med min livstids dataexpertkonsult. (Ja, alla är ju konsulter nuförtiden, ända sen 1980-talet, faktiskt.)

Hjärtekort och kaffe

Ett hjärtekort från mamma.

Men så gick jag ifrån min hemmaarbetsplats en stund och satte mig vid köksbordet för att öppna det där kuvertet med kaffefläcken på. Det låg ett väldigt vackert kort inuti med ett stort hjärta på.

Och mycket riktigt var kortet från mamma! Det innehöll en Trisslott och en peng. Pengen ska jag använda till fika i morgon, Trisslotten sparar jag till en dag när det bara känns trist. Mamma ringde sen också och då lovade jag att unna mig nåt smaskigt.

Men bäst av allt var det att få nåt som alla borde få av sina mammor… Jag hoppas att du har fått många såna här genom åren:

Gratiskramar

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hissande och dissande inlägg.


Inlägget uppdaterades eftersom det var tidsinställt och skrivet i förväg under torsdagsmorgonen med två (2) hissningar!


Det är torsdag
och därmed dags för en presentation av den Tofflianska veckans höjdpunkter (snygg) och lågvattenmärken (rygg). Från bloggen tar jag nämligen aldrig semester. Svårare än så här det inte: Snygg

Rygg

  • Rygg var ordet. (F*n så ont jag har!)
  • Läkare utan gränser (Sluta skicka brev till mig, men återkom gärna när ert samarbete med Postkodlotteriet har upphört.)
  • Oförskämda människor (Om du inte vet vad det står för, googla på det.)
  • Grannar (Framför allt skrikande sådana och sådana som tar långduschar klockan fem på morgonen.)
  • Orm i liga (Den organisationen har inte bara långa väntetider, den har många ormar…)

Livet är kort.

Read Full Post »

Ett resultatredovisande inlägg.


Den gångna veckan
har en kort och koncis fråga legat ute. Tofflan undrade om du är gift. Men det finns många svar på den frågan om man kollade in Tofflans alternativ. Många var också de som svarade. TACK för just din medverkan!

Så här fördelade sig de 32 inkomna svaren:

34 procent (elva personer) svarade: Nej, jag har aldrig gift mig. 

31 procent (tio personer) svarade: Nej, men jag har varit. 

16 procent (fem personer) svarade: Jag har varit gift flera gånger. 

13 procent (fyra personer) svarade: Ja, det är jag. 

Sex procent (två personer) svarade: Nej, men jag ska. 

Inga kommentarer av något slag den här gången. Men svaren säger det mesta.

Nu hoppas jag förstås att du kollar in den nya frågan. Som vanligt hittar du Tofflan undrar… i högerspalten.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min tisdag.


Tisdagar brukar inte vara några dar
som folk skriver så väl om. Själv är jag oftast jättetrött på tisdagar när jag jobbar. Och skälet är väl att det är tufft att gå upp miss i nassen och sen veta att jag ska göra det ytterligare tre morgnar innan jag får två sovmorgnar… Livet är hårt, om man vill känna efter. Just nu försöker jag att inte känna efter, men jag kan ärligt säga att jag längtar till nästa vecka och den ledighet den innebär – även om jag ju har en gäst här att ta hand om.

Tecknad gubbe sover

Det är skönt att sova – på morgonen.


Vädret är verkligen skumt!
Igår vid läggdags var det nästan tio grader varmt. Nu på morgonen är det knappt fyra. Och ingen snö! Jag som bilpendlar jublar förstås. Men det klart… Lite snö till juldagarna vore ganska mysigt…

Idag på förmiddagen är jag ensam med chefen. Ska se om jag inte kan få ett samtal med honom om saker och ting. Gissningsvis har han inte tid. Han har ju varit på semester. Ytterligare en kollega är på semester den här veckan. Och så har vi fortfarande sjuklingen, som jag har hört så mycket gott om, men som jag ännu inte har träffat. Ingen vet riktigt när h*n kommer tillbaka i tjänst, mer än att det blir först efter årsskiftet. Tror att det blir bra med ytterligare en snäll människa på arbetsplatsen. Igår var ingen rolig dag, om jag säger så. Sen säger jag inte mer.

I kväll ska jag slinka in på Tokerian på hemvägen. Sen måste jag in i duschen för att tvätta håret. Efter det blir det en macka på stående fot innan jag åker och hämtar Fästmön från jobbet. Jag har erbjudit mig att skjutsa ut henne och hennes julklappar, nämligen. Eftersom de är så MÅNGA, LÅNGA och STORA (hoppas ”barnen” läser och blir nyfikna!) är det inte möjligt för Anna att ta dem på bussen. Och sen längtar jag alldeles förskräckligt efter Anna just nu.

Min tisdag är rätt fullspäckad, alltså. Strax ska jag ge mig av till jobbet där jag är till klockan 17 och sen är det kväll. Jag tycker tisdagen känns rätt OK, faktiskt. Men hur är det med din tisdag? Skriv gärna några rader och berätta vad du har för dig!

Och ja just det. Jag fick nån sorts rapport angående min bok strax före läggdags igår kväll. Ärligt talat tror jag att jag står fast vid att det blir Norstedts som får ge ut min första bok. (<= Jag är lite ironisk här, men det är min dröm, faktiskt, att få ge ut min första bok på Norstedts!) Men troligen blir det en posthum utgivning. Jag varken hinner eller orkar skriva utan kontrakt just nu.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett fridfullt inlägg.


Allhelgona.
Vi for in till Gamla kyrkogården i stan. Promenerade runt bland höga gravstenar och krattade gångar. Jag kan ju inte besöka varken pappa eller mor- och farföräldrar. Ville ändå känna nån sorts… frid… efter att ha telefonerat med mamma i en halvtimme…

Gammalt träd

Gammalt träd på Gamla kyrkogården.


Här ligger många kända personer begravda.
Det började bli mörkt, men vi fick i alla fall se Dag Hammarskjölds grav och några andra bekanta namn. I Minneslunden möttes vi av mycket folk och många ljus. Det var så vackert. Skymningen föll…

Träd på Gamla kyrkogården i skymning

Träd på Gamla kyrkogården i skymningen.


Så for vi till Vaksala kyrka,
för där i Minneslunden finns Fästmöns morföräldrar.

Vaksala kyrka silhuett

Silhuetten av Vaksala kyrka. Gångarna var vackert upplysta av marschaller.


Vi mötte några levande släktingar
till Anna också. Det kändes gott. Kvällen var ruggig och nästipparna iskalla. Ljusen så många. Saknaden så stor.

Ljus i Minneslunden Vaksala kyrka

Så många ljus.


Nu ska vi försöka tina upp oss
med middag och vin. Senare i kväll blir det Kråkguldet – före och efter Downton Abbey. Det är extra skönt att vara två idag. Jag hoppas att du inte känner dig ensam.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens promenad.


Inte nåt skönt väder idag.
Grått, blåsigt och kyligt. Men jag gick inte ut för att njuta av nån jäkla sol, jag gick ut för att ladda mitt jävlar anamma. Det där som vissa tror att jag har oooändligt av, medan andra tycker att jag klär mig i offerkofta. Nåja, jag är inte på den här jorden för att tilltala andra, mina uppgifter är annorlunda.

Grå himmel

Grått…


Även en bitsk Toffla
kan ha riktigt svarta dar. Det har varit ett par såna nu. Det räcker och blir över. Dags att vända och bli jävlar anammig i stället. (Det syns fortfarande inte utanpå hur jag gråter.)

Idag hade jag min första dejt med Runkeeper. Vännen Agneta hade varnat mig för den peppande tjejen som tilltalar en var femte minut. Därför hade jag tryckt i headsetet. Jag fick veta hur fort jag gick och hur långt jag gick. Inga maratonlopp, precis, men det blev tre kilometer. Efter två kilometer gjorde hål-foten (= foten jag trampade ner i ett hål på Kulturnatten och ramlade) ont, så jag fick sakta farten. Sen stannade jag åtta gånger för att fota och en gång för att slänga soppåsen. Typ 13 minuter per kilometer anser jag därför vara hyfsat för Vår Fallna Hjältinna (= Petite Moi).

Trädgren som är av

En annan fallen hjälte.


Medan jag gick och funderade
 såg jag en tant med keps och gåstavar, en kvinna med hund och en en tjej med en dramaten. Var är alla gubbar/män/killaridag, tro?

Passerade det som kunde ha varit min egen taxiplats. Men jag skulle ju ALDRIG göra en sån förskräcklig isärskrivning!!!

Taxi plats Hurtig

Taxi plats… Förskräcklig isärskrivning!!!


Funderade på det där med ålder…
När man söker jobb ska man tydligen vara mellan 30 och 35 och ha 25 års erfarenheter och kompetenser. Det går liksom inte ihop för mig…

Rönnbär

Rönnbär kommer när året åldras går mot höst. Röda, vackra… Varför är det bara människor som anses fula och värdelösa när de åldras?


Det är som att människor
som är lite äldre, men ännu inte pensionsmässiga *pekar med hela handen på mig själv*, både anses fula och värdelösa. I naturen är det tvärtom, tycker jag. Åldrandet är vackert! Som röda rönnbär, eller bara utblommade blommor…

Utblommat

Vackert och utblommat på bredden.


Å andra sidan…

Utblommat på höjden

Utblommat på höjden.


Får mig att undra
om vad som är värdefullt här i livet och vilka människor som är värdefulla. Funderar vidare på när Den Rätta Arbetsgivaren ska se att det röda lönnlövet till och med är lite vackrare än de gröna. För de gröna är ju så många och vanliga…

 Rött lönnlöv bland gröna i träd

Vem är vackrast i det här trädet?


Planerna för eftermiddagen
har ändrats lite. Jag är bortbjuden på fika. Värdinnan hade tänkt baka, men messade nyss för att hon inser att det inte går att baka: ugnen är upptagen hela dan. Jag föreslog att vi skulle åka till ICA och sno nåt fikabröd. SJÄLVKLART skämtade jag! Här snos ingenting, här görs det rätt för sig!

Har du gjort nån rätt för dig idag???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en promenad vid lunchtid en septemberdag som denna.


En promenad i det vackra höstvädret
var det rätta att göra idag. Att bli totalt genomblåst. Att lämna det trygga hemmet ett tag. Att låta höstvindarna torka upp eventuella tårar som vill falla nerför en i förtid fårad kind. (Vaknar jag i morgon med alldeles vitt hår, tro???)

En bänk under en björk

En bänk för samtal, kontemplation eller bara vila.


Nej jag vill inte gråta mer utanpå!
Jag gråter inuti så syns det mindre! Stoppade iPhonens lurar i öronen, men klarade bara två minuter radio. Ändå fortsatte jag att gå med öronpropparna i öronen! Eventuella människor som närmar sig tilltalar en nämligen inte då. Jag fokuserade på att höra mina andetag. Jag insåg att jag lever.

2 Löv på marken

Vackert på marken!


Träden är så vackra nu!
Tyvärr gör inte iPhonens kamera dem rättvisa.

Ett träd m röda löv blå himmel skymtar

Många.


Ibland är det skönt
att vara många, ibland är det OK att vara en.

Rött lönnlöv på asfalt

En.


Idag kom jag till flera insikter.
En av dem är att löv är som människor: de är svåra att få grepp om när det blåser.

Terrakottafärgade löv i ett träd

Svåra att få grepp om.


När det blåser
är det lätt att bli ensam. Bortglömd. För det är, som sagt, svårt att fånga både människor och löv när vinden blåser. På bild blir det baske mig aldrig bra…

Terrakottafärgade löv i ett träd

Svåra att fota.


Nä, jag håller mig till stora stenar.
De ligger där de ligger lagda. Stelnade jättar, trygga i sin tyngd.

Stenparti

Stenar som trygga jättar.


Men också stenar
som utmaning att nå toppen. Befrielsen. Den blåa himlen. Evigheten.

Stor sten underifrån o blå himmel

En glimt av evigheten där uppe.


Min promenad
förde mig till en plats där ett mord en gång skedde. Mina onda fötter förde mig därifrån och hem igen. Levande. Och jag kunde verkligen konstatera att hälsenan i friska foten gör ondare än hälsporren i den onda. Det tror jag är bra.


Livet är kort.

Read Full Post »

Åter ett tramsigt flamsinlägg om rumpor. 


Idag kom jag ju på ett alldeles nytt sätt att använda min rumpa.
Men Fästmön vill ju inte vara sämre och berättar så gärna så hur hon använder sin bakdel:

Stå i köket. Se till att ni är många där samtidigt. Det ska vara trängsel. Sväng lite på rumpan. Sväng på rumpan så att du… sätter på diskmaskinen. 

En synnerligen användbar alternativ användning av rumpa,  tycker jag. Om man nu har en diskmaskin. Det har inte jag undrar om det funkar med tvättmaskin. Toppmatad sådan…


Livet är kort. Alla kan vi göra nånting användbart.

Read Full Post »

Older Posts »