Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘månadens medarbetare’

Ett inlägg om matbelöning inom offentliga sektorn.


Häromdan ondgjorde sig
en av politikerna i lunchrummet vid en arbetsplats inom offentliga sektorn över att fruktförmånen hade tagits bort. Med ett halvt öra lyssnade jag till hur politikern… inte blev uppläxad men motargumenterad på ett häftigt sätt av den högste tjänstemannen. Den Högste menade att folk som arbetar här uppbär lön och minsann har råd att köpa sig en frukt om dan – till skillnad, kanske, från de ensamstående föräldrar med barn som tvingas medföra frukt till skolan. Den Högste var väldigt tydlig:

Matbelöning är ett feodalt sätt att hålla undersåtar nöjda och lugna. Vi ska inte ägna oss åt att belöna våra anställda med mat.

Tomater och grönt

Matbelöning?

Jag blev därför lite full i skratt när jag såg att man på ett annat huvudkontor inom offentlig sektor ska bjuda alla 170 anställda på middag. Middagen bjuds de anställda på efter en utbildningseftermiddag – en halv dag, alltså, om Radio Uppland har uppfattat rätt. Kostnaden beräknas bli runt 60 000 kronor. Enligt radion gör man alltså detta trots att man inte kunnat betala vettiga löner till sköterskors och barnmorskor som därför i protest har sagt upp sig.

Guldpengar

Peng från en annan påse.

Nu vet även jag att det handlar om olika pengapåsar. Men det känns ju inte precis som om huvudkontoret föregår med gott exempel. Facket Kommunals ombud, ett fack där mången vårdpersonal av lägre rang i vårdskalan är medlemmar, uttrycker förvåning, men tycker att det är bra att man visar sin personal uppskattning. Och att det hela ska ses som ett budskap och en uppmaning till andra chefer att visa sin uppskattning gentemot personalen.

Själv tar jag mig för min panna och suckar åt att man lever kvar i det feodala systemet. Snart, om man inte redan har gjort det, börjar man säkert utnämna Månadens Mupp Medarbetare på huvudkontoret ovan också…


Livet är kort.

Read Full Post »

Alltså i natt… Jag brukar inte ta med mig främmande människor in i mitt sovrum, men jag måste bara berätta om min allra senaste krämpa: klåda i hålfötterna! Jag vet inte hur många gånger jag vaknade i natt av att det kliade som 17. Under båda fötterna! Det syntes ingenting och i morse ser fötterna ut som vanligt. Ett tag trodde jag att jag skulle bli galen. Inte vet jag vad det var. Det kanske var onda hälen som ville krypa ur mitt skinn och lämna mig. Vore inte så dumt. Igår hade jag jätteont och jag ska erkänna att jag stod med den handikappanpassade brödsågen i högsta hugg ett tag, redo att kapa av eländet. I natt hoppas jag slippa både ont och klåda. Jag vill sova, tack så mycket. Vad gäller klådan i hålfoten finns det ett tillfälle när den är värre än när man försöker sova – och det är när man kör bil. Det finns ju ingen chans i h-e att man kan sparka av sig dojan och klia då eftersom man ju sköter bilens framfart med fötterna. Ja, ja, vi får se vad som händer i ärendet.

Jag skickade ett god natt-sms till Fästmön, men det kom inget svar tillbaka. Gissade att hon varken hörde eller noterade det, kanske såg film med barnena. Så jag släckte och somnade rätt gott till Leif GW:s röst på TV:n. (Sen vaknade jag mitt i natten igen av en viss klåda…) I morse hade jag fått ett rött utropstecken i retur till min Ajfån – mitt sms hade inte gått iväg/kommit fram. Irriterande! Jag vet att Anna hade problem med sitt nätverk hemma igår, nåt som inte ska påverka sms. Kanske Ajfånen hade klåda i hålfoten eller nån annan åkomma? I morse fick jag sms från vännen B, så nu verkar det fungera från mitt håll i alla fall. Nåja, jag får träffa Anna och lillskrutten vid en sen lunch idag. För först ska jag delta i ett webinar om hur sociala medier fungerar i kommunikationen mellan företag.

När jag klev upp i morse hittade jag kanske förklaringen till klådan i hålfoten: jag har ett monster som bor ovanpå garderoberna! Jag hann fånga det på bild, hårigt och läskigt är det.

Profilen av ett hårigt och läskigt monster ovanpå mina garderober i sovrummet.


Det där sovrumsmonstret
kanske är en riktig profil! Det kanske är det som kliar mig i hålfötterna under nätterna, bara för att retas. Vad vet jag? Jag kanske skulle kontakta lokalblaskan som idag har börjat med en ny drive

Månadens kulturprofil

Men hallå! Känns inte det lite… östastat??? Jag minns att jag fick skämmas på ett av mina jobb när förvaltningschefen började införa

Månadens medarbetare

Denn* medarbetare skulle premieras med blomma, tårta och diplom – som informatör skulle jag tillverka diplomet samt göra ett reportage i personaltidningen. Detta var emellertid i början av 1990-talet. Nu är det 2012. Inte ens aktuellt att införa

Månadens mupp

för ingen jävel vet vilka mupparna är, längre.

Hur som helst. Lokalblaskan verkar damma av gamla idéer. Vad Månadens kulturprofil får framgår inte. Dessutom står det att de nominerade kandidaterna är tre – fast det är fyra – tre gubbar och en tjej. Nån mer än jag som lider av galopperande dyskalkyli, huh? Men den som vill in och rösta kan göra det här. Jag tänker nog rösta på han med baskern, bara för att han är den enda som har en huvudbonad och sticker ut – såsom en riktig profil ska göra. (Vem fan han är har jag ingen aning om, men vi har faktiskt råkats en gång i min vän kurdens affär. Då tyckte han att vi pratade för länge, tror jag, för han avbröt oss… Lite svårt att glömma sånt har jag, så han skulle passa som profil!)


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag sitter på jobbet och läser dagstidningar på nätet. Ja, för f*n, jag har lunch! Äter ostmacka och dricker cappuccino. Och skrattar högt i min ensamhet så den som går förbi glasväggen undrar nog om jag har blivit galen på riktigt.

Varför jag skrattar? Ja inte är det åt några komiska herrar i par som jag råkar se på webben utan en helt lysande artikel i Dagens Nyheter om myter kring managementknep. Varför är det så roligt nu då? Jo, för uppenbarligen är det ingen hejd på dåliga knep, varav många dessutom är från stenåldern.* TAR MIG FÖR PANNAN!* En del chefer gapar om att vi medarbetare måste utveckla oss, men man kan ju verkligen undra hur det är med vissa chefer.

Här nämns knep som 

  • Utse månadens medarbetare [kommunistfasoner!]
  • Sandwichmetoden, det vill säga, ge beröm först, sen kritik och så avsluta med mer beröm [nickar igenkännande]
  • Bjuda på tårta [en av mina före detta chefer hade detta som universalknep, alltså h*n använde tårta mot/för allt!]

med flera. Men det som är bra med artikeln är inte bara att man får skratta utan att man också får förslag på knep som kanske funkar bättre… Här kan du läsa artikeln!

Read Full Post »