Cook alone: Pasta Diavolo à la Toffolo

Ett tillvaratagande och tillredande inlägg.

---

 

Ett garanterat bildrikt inlägg!!!

Vad gör man när man vill äta nåt gott på egen hand – och då menar jag inte naglar – en fredagskväll? Ett tips från mig är att man tager vad man haver. För min del blev det Pasta Diavolo à la Toffolo, en rätt komponerad i afton.

Först hittade jag en gul lök i kylen. Den skalade jag och hackade i smärre bitar.

En gul lök.

 

Detta tarvade en matlagningsöl. Det fanns också i kylen.

En starköl.

Fram med kokkärlen! Olja i pannan och pastavatten i kastrullen.

Olja i pannan.

Vilken pasta skulle jag välja? I köksskåpet fanns snabbmakaroner, penne och gnocchi. Det fick bli en blandning av penne och gnocchi, för dessa pastasorter pastar… nej passar utmärkt till tomatsåsiga rätter.

Penne eller gnocchi?= Äh, det fick bli lite av båda.

Tidigare på dan hade vid utgrävningar i frysen fyndats en kalkonkorv av typen tjock grillkorv med cayenne och chipotle. Denna tinades under dagen och skars sen i skivor.

En kalkonkorv med smak av cayenne och chipotle.

Fortsatta utgrävningar i kylen… Svarta oliver är aldrig fel i en pastasås.

Svarta oliver.

Löken frästes i pannan. Lyxkryddan Berberi, som jag haft i min ägo i minst tio år utan att den tappat smaken (äkta vara från Etiopien, nämligen), pudrades över löken i stekpannan. Denna krydda ger en underbar och speciell hetta till maten.

Berberi på löken gav en speciell hetta till maten.

Vidare upphittades i kylen ett öppnat paket krossade tomater med chili. Paketet hade stått där i cirka två veckor, men ett smakprov visade att tomaterna var helt OK. (Vid det här laget hade jag börjat koka pastan också.)

Ett öppnat paket krossade tomater med chili. Halva paketet var kvar.

Lök och korv fick steka i pannan. De enda kryddor jag använde förutom berberin var vitlökssalt (för jag hade ingen färsk vitlök hemma), pepparmix och lite paprikakrydda.

Lök och kalkonkorv i stekpannan.

När korven fått färg hällde jag i de krossade tomaterna. Paketet var ungefär halvfullt. Kryddade lite.

Krossade tomater på lök och kalkonkorv i stekpannan.

Slutligen hällde jag i några matskedar svarta oliver.

Svarta oliver i tomatsåsen med lök och kalkonkorv.

Tomatsåsen fick småkoka en stund. Den som vill ha en vegetarisk rätt kan byta ut korven mot broccoli. Det hade jag gjort om jag hade haft broccoli hemma. Den som inte äter pasta får hitta på eget tillbehör.

En liten bit goudaost upphittades i en påse. Inget mögel på den. Den blev pricken över i att riva över maten!

Goudaost och rivhyvel.

Så där ja! Fredagsmiddagen är serverad!

Fredagsmiddagen Pasta Diavolo à la Toffolo är serverad.

Titta nära! Bara jättegott, eller hur?

Pasta Diavolo a la Toffolo = jättegott! Och jättehot!..

I glaset Villa Puccini. Snart sjunger jag italiensk opera! (Mina grannar hatar mig redan, så…)

Villa Puccini.

 

Pastan jag hade kokat blev i mesta laget, så jag frös in en påse – perfekt till en person. Såsen, däremot, var portionsmässigt en och en halv. Därför slukade jag allt. Ett visst svinn blev det ändå, men inte värre än så här:

Ett visst svinn blev det: två gnocchi och två penne.

Vill du gilla det här inlägget finns en Gillaknapp som du ser när du har klickat på rubriken och läst hela inlägget. Fast det är roligare om du lämnar en kommentar. Om du inte orkar det är det OK. 

Tar du disken, eller?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Hyve(l)ns

Ett tisdagsinlägg om diverse åkommor och annat.

Nä, jag mår inte riktigt bra. Visserligen vaknade jag utan huvudvärk, men den ligger och lurar hela tiden, liksom illamåendet. Jag känner mig också ganska yr nu igen, särskilt när jag går. Vete tusan vad det är. Gissar på en del stress, en del blodtryck.

Idag skymtade vi solen. Gulliga M undrade om vi skulle ta en lunchpromme och det gjorde vi. Högerfoten skötte sig rätt bra. Jag TROR att jag har lyckats mota hälsporren där till viss del, för jag är ganska duktig på att stretcha. Hälsporre kan man få till exempel om man tränar mycket eller går i högklackat. Eller som jag, dårå, som har extremt korta hälsenor… (Du ska inte försöka föreställa dig mig i högklackat!) Men däremot kände jag av yrseln. När jag går är jag tvungen att fästa blicken rakt fram. Tittar jag åt sidorna snurrar hela jorden märkbart.

På vägen tillbaka köpte jag en sallad och sen åt vi tillsammans i lunchrummet, för omväxlings skull. ”Kökspersonalen” hade inte riktigt skött sitt jobb, så en kollega använde en osthyvel inte bara till ost utan även till smöret…

Hyve(l)ns, kan man säga. Eller man tager vad man haver…

Arbetsdagen var ganska hektisk, men jag känner att jag får mer och mer koll på saker och ting. Jag gör en nyhetsplanering och pusslar, jag skriver nyheter, texter, hjälper folk via telefon eller rent praktiskt vid deras skrivbord. Och så twittrar jag. Kopplar ihop frågeställare med experter hos oss. Det är roligt, även om en del vill ha det till att jag gör fel ibland. Ja, det är sant. Jag gör fel ibland, men inte idag! Jag frågade faktiskt en kollega från en annan enhet om vem som satt inne med svaret på en viss fråga. Och det var rätt person. HA! Då blir jag lite nöjd. Det lönar sig att fråga en del, medan andra hellre kommer med goda råd efteråt. Inte särskilt hyvens, kan jag tycka.

Mot slutet av dan fick jag ett telefonsamtal som var lite roligt. Jag kunde tipsa och hjälpa med en del webbsaker, dock inte om allt. Men där har jag en kollega som förhoppningsvis kan rycka in. Roligast av allt var att efternamnet på den som ringde lät bekant. Det visade sig att han var son till en Bo som jag har jobbat med i Uppsala. Sonen blev glad och lovade hälsa till sin pappa. En liten värld, är det.

En fattigare värld har det också blivit. Mitt på dan noterade jag att Shirley Temple hade avlidit igår och nu på eftermiddagen hade Alice Babs gått samma väg. Lite lustigt, för Alice Babs är en av de stora stjärnor som Sara Lövestam skriver om i sin bok Hjärta av jazz, en bok jag nyss har läst. Shirley Temple, däremot, vet jag att min mamma har nån sorts antipati emot. När mamma var liten skulle nämligen alla små flickor ha Shirley Temple-utseende, lockar och allt. Hon var den stora barnstjärnan, Shirley, alltså, inte mamma, på 1930-talet.

Den här stjärnan (?) som är jag ska nu trycka i sig en macka och hoppas på att inte må illa. Krukväxterna har fått lite vatten och jag har varit och handlat. Återstår att släpa sig ut till soprummet. Hoppas jag inte yrslar eller hyvlar bort mig. Man kan aldrig så noga veta med en toffla.

Livet är kort.

Read Full Post »

Innan Anna gör det…

Ett inlägg om Tofflans högst personliga stekmössa.

Man tager vad man haver… I det här fallet behövde jag och mitt nytvättade hår en stekmössa. Hittade denna chica OS-keps från 2008, som jag fick till min… eh… 40-årsdag av nån som uppenbarligen trodde att sport var min grej. MAT är min grej, bejb! Här lägger jag ut en bild – innan Anna gör det!

Tofflan i sin fina stekmössa, en OS-keps från 2008.

Livet är kort. Ibland måste man skratta åt sin fyndighet.

Read Full Post »

Söndag, sista lediga dan på ett tag…

Smaka på orden i rubriken… För mig smakar de… ljuvligt! För jag är så lyckligt lottad att jag har ett jobb att gå till i morgon, efter fyra veckors betald semester. Men det är tyvärr inte nåt fast jobb utan endast ett tag till. Det är oroande. Det tär. Jag försöker slå bort det och tänker i stället

ETT STORT GRATTIS TILL ARGA KLARA!

Den som kan almanackan förstår säkert varför!!! Och då menar jag inte den personliga almanackan som du kan tävla om inne hos Klara, utan almanackan rent generellt. Se där, se där! Du behöver kanske en almanacka trots allt! Hoppa in till Klara och tävla då, än är det inte försent!

Jag har varit hemma i New Village i ett par timmar. Timmar som har gått åt till att telefonera med mamma, packa upp, fixa ett par blogginlägg, ta fram jobbväskan och packa den, hänga fram kläder… Nu återstår att försiktigt flukta i almanackan om det är nåt viktigt på gång nästa vecka. Vet inte om jag vågar, riktigt. Och vad har jag för kod till passerkortet? Lösenordet till datorn? Nej, snacka om att jag har kopplat av i fyra veckor…

I morse hade Fästmön och jag den sista gemensamma frukosten fram till lördag, hoppas jag. Dagens intressanta samtalsämne var kroppsutsöndringar och jag fick lova dyrt och heligt att inte referera nånting från vår dialog. Så håll tillgodo med en smaskig macka i stället:

Mackor som var betydligt smakligare än vår dialog vid frukostbordet i morse förmiddags…

Innan jag for iväg med vinden till New Village hann jag notera ytterligare en lösning i Annas högst personliga serie

Man tager vad man haver!

I kläm???

Man kan tro att nånting har kommit i kläm här, men ärmen i fråga hindrar dörren från att stå och slå i draget. Smart, va?! Min älskling är bäst!

Kvar att göra nu är att skriva lite till, bland annat en jobbansökan. Tyvärr måste jag traska över till Tokerian för jag har inte tänkt på nån middagsmat till idag och dessutom måste jag lämna in Lottot. Mamma och jag lämnade in nya rader förra veckan och då vann vi hela 41 kronorna, det vill säga halva vår veckokostnad för Lotto… Så idag kanske vi har vunnit… hela..? En maskin, minst, måste tvättas, och så har jag lite tidningar att läsa ikapp också. Och oj… vad sitter jag här och bloggar, för..?

Livet är kort.

Read Full Post »

I sär… isär… idag

När vi hade skärpt till oss och återtagit skepnaderna av skötsamma vuxna efter morgonens flamsande gav vi oss iväg. Till Tokerian. Där blev jag flamsig igen. För det första undrar jag vad en köks svamp är och för det andra undrar jag om den luktar eller smakar äpple. Det framgår liksom inte av skyltningen.

Köks svamp – men smakar eller luktar den äpple???

Tydligen är det fler än jag som inte gillar att handla mat. Jag föll rått in i en killes skratt åt hans tjej när hon kånkade och bar två tunga varukorgar och han ingen. Han sa med emfas:

Men du tjatar ju alltid om det här med jämställdhet…

Jag såg att han skojade med henne för snart pussades de och hjälptes åt med varorna, men jag tänkte nästan erbjuda honom min Serial Bitch-tischa. Och bara för att jag berättade om det här på bloggen får jag väl en massa ilskna feminister efter mig bland alla troll, förnekare och annat slödder. Puckon, samlen eder!

Den här tischan, du vet.

Och eh… ja just det… Innan vi for ut till Förorten piercade jag tungan också. Bara för att jag är så cool.

En stjärna i Stjärnans tunga.

SKOJAR BARA! Stjärnan är en karamell som en pojke i Himlen bjöd mig på. För övrigt fick jag det stora nöjet att stifta bekantskap med Äckliga familjerna på nära håll. Här Hinke Kräkman. Irriterande nog hittade jag två (2) korrekturfel i det svindyra spelet, inköpt på exklusiv butik i Uppsalas stationsområde!..

Hinke Kräkman himself.

Fästmön gick ett varv med snabeldraken innan vi slog ner rövarna – nej, vi slog inte ner några kriminella, vi satte oss på våra rumpor – på ballen* och intog eftermiddagsfika med goa kanelbullar. Somliga var ju rentav utsvultna.

Under fikastunden noterade jag igen den kära Annas underfundighet. Begreppet

Man tager vad man haver

får liksom vidgad betydelse när Anna efterlever det. För om hon inte har fungerande duktyngder använder hon till exempel en kapsylöppnare…

Duktyngd à la Anna. 

En i familjen har fått en alldeles fantastisk bok med ljudillustrationer, en fältguide till pruttar. Det är så synd att jag inte får skriva om familjen längre eller visa bilder, för det här hade blivit en Oscars-vinnare på YouTube. Men boken kan jag skratta åt. Högt.

Vad har du gjort idag???

*ballen = balkongen

Livet är kort. 

Read Full Post »